Gubben kommer! #bloggswe

Den 20 Feb 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag1 kommentar

pettersberg — Min gamla skola sedd med hjälp av Google Street

För några år sedan jobbade jag i närheten av min gamla högstadieskola. På en längre rast fick jag för mig att jag struntar i att äta mat och begav mig i stället till skolan för att se om och hur mycket som eventuellt förändrats.
Kände mig väldigt trygg då det nästan var som under de tre år jag spenderat där i mitten på sjuttiotalet.
Jag gick förbi lektionssalen där vi hade engelska och jag stannade småleende utanför grupprummet mellan salarna där lärarna hade sitt material. Där gjorde jag mitt första engelskaprov på högstadiet. Bättre plats att göra ett engelskaprov fanns inte då bokhyllorna på väggen innehöll all litteratur som tänkas kunde för just engelskaprov. Jösses vad jag fuskade men vald att frivilligt göra några fel så inte lärarens skulle märka att jag hade fuskat. På det provet fick jagen stark fyra och det betyget höll tills slutbetyget kom i nian. Jag som jämt hade haft dåliga betyg i engelska. J

Jag fortsatte förbi tyskasalen där jag läste tyska. Jag ville lära mig varför man böjde orden på det sätt man gjorde i tyskan. Tyska språket är ju väldigt likt svenskan i mångt och mycket men grammatiken är inte av denna världen, enligt min mening.

Fortsatte förbi lärarrummet och såg att dörren var som vanligt men en ny skylt förkunnade lokalens användningsområdet. Kom förbi mattesalen där jag tragglade matte. Gick den lättare kursen men fick för starka betyg så jag blev tvingad över till den svårare kursen. Jag trivdes inte och ville tillbaka men fick inte. Men mina mattelärare i den lättare kursen valde att på vissa av sina raster ge mig extra lektioner för att jag skulle klara av det. Tack mina lärare för det…

Fortsatte förbi svenska, biologi, fysik och kom till kemisalen. Vi var några som var extra intresserade av just kemi så vi valde ”unga forskare” som fritt valt ämne där vi gjorde kemiska experiment.
Stegen styrdes sedan förbi skrivmaskinssalen där jag lärde mig skriva maskin. Det har jag harft mycket nytta av nu i dataåldern. Hade alfabetet på sju sekunder. Även stenografi ingick i det men det har jag aldrig haft någon nytta av det.

Fortsatte över skolgården till bamba och det var sig likt förutom att nya skärmväggar hade kommit upp för att tjänstgöra som ljuddämpare, skulle jag tro.

Trä och metallslöjden och likaså textilslöjden och hemkunskapsavdelningarna fick sina besök.
Jag promenerade återigen över skolgården och känner mig som den femtonåring som en gång gick där under tre års tid. Jag var åter ung och inga bekymmer i världen skulle kunna rubba mina planer inför framtiden, livet lekte och jag var världsbäst…

Helt plötsligt kommer den bittra verkligheten i kapp mig när någon skriker till sina kompisar som är några meter framför mig ”AKTA ER FÖR GUBBEN!”

Jag är rädd ‪#‎jesuischarlie‬ #bloggswe

Den 8 Jan 2015 Av villacaliforniai Politik, Samhälle, TeknikLämna en kommentar

I går efter promenaden så kommer vi till bilen för att åka hem. Strax efter kommer en förlängd ekosändnig på radion. Ett nytt terroristdåd har inträffat i världen. Denna gång riktad mot en satirtidning i Frankrike.
Jag är så rädd att det skall tysta många men samtidigt är jag ännu mera rädd för att oskyldiga inom vissa grupper skall utpekas som medansvariga.

Vi är idag vana med att kunna säga och tycka nästan vad som helst även om vissa undantag finns. Det är något fint som vi måste vara rädda om. Vi har en press som inte är rädda att granska makthavare och rota i oegentligheter.

Organisationen Reportrar utan gränser vädjar till medier runt om i världen att publicera tidningen Charlie Hebdos satirteckningar, skriver TT.
”Yttrandefriheten får inte förminskas inför barbariet och ge vika för utpressning från dem som angriper demokratin och de värden vi gemensamt står bakom”, heter det i ett uttalande.
Många medier hörsammade maningen, medan andra valde en försiktig linje. Svenska Expressen har Charlie Hebdos sista satirbild av IS-ledaren Abu Bakr al-Baghdadi på omslaget.
-Vår hållning är fortsatt tydlig: Yttrandefriheten ska inte inskränkas av hot eller ens av våld, sade Expressens chefredaktör Thomas Mattsson till TT på onsdagen.
Danska Berlingske publicerar flera av Charlie Hebdos teckningar och förstasidor, både i papperstidningen och på webben.
Chefredaktör Lisbeth Knudsen understryker att de publiceras som journalistisk dokumentation.
-Jag har den mycket klara hållningen att vi inte ska använda Muhammed-teckningar som demonstration, säger hon till Ritzaus.
De flesta ledande nyhetsredaktioner i USA valde att inte publicera några satirteckningar, med hänvisning till att de kan uppfattas som stötande för troende muslimer.
”Att beskriva bilderna i ord ger läsarna tillräcklig information”, skrev The New York Times talesperson i ett mejl till Reuters.

En av mina fina Twitter och Facebook-vänner skriver så här.
Det svåra med att kommentera det man ännu inte vet allt bakom är att man lätt kan hoppa i galen tunna som man säger.
Dock, idag har demokrati och yttrandefrihet återigen satts på prov.
Demokrati är egentligen oerhört svårt, eftersom det är en balansgång mellan det som vi uppfattar som frihet och tolerans och samtidigt säkerställa människor säkerhet. Det är inte lätt.
Men, vi kan ALDRIG låta våld ta oss gisslan, vi kan ALDRIG låta minoritet styra majoritet och vi kan ALDRIG vika från det vi bestämt ska vara mänskliga rättigheter. Därför, idag, oavsett vilka som ligger bakom det dådet hyllar vi demokratin och yttrandefriheten och tänker på de som fick sätta livet till och deras närmaste. ‪#‎jesuischarlie‬

Vi får inte låta detta tysta någon att sprida det fria ordet men vi får heller inte döma någon oskyldig varken direkt eller indirekt.

Trädgårdsarbete i hjärtans fröjd #blogg100 #bloggswe

Den 13 Jun 2014 Av villacaliforniai Äldreomsorg, Teknik, Vardag2 kommentarer

Lyckan är total när trädgården börjar bli sitt gamla ”jag” igen. Större delen är åter inhägnad och vovven kan nu springa in och ut som han vill. Del efter del har klippts ner från en vildvuxen slåtter till att i vissa fall kunna bli en gräsmatta igen. Gräsklipparroboten arbetsområde har utökats så den får göra sitt arbete, som den är absolut bäst på, dvs klippa gräs. Känns som de sista två års helvete omvandlas till något fint. Den är nu även omprogrammad för att utföra sitt jobb på kvällen med förhoppningen att den även arbetar som mördare mot de sniglar som arbetar efter samma princip.

Mor är numera arbetsledare och sitter där i sin stol och är ”kommandoran” som bestämmer vad som skall göras.

Vilken skillnad det är på humöret på henne när hon är med i det dagliga arbetet och saker sker hela tiden runt henne.

Pigg och glad och vill inte sova middag. På kvällen när vi skall lägga oss har hon sååååå mycket att prata om. Än det ena och än det andra skall ventileras.

Ankungarna har lärt sig simma och har kommit underfund med att det är så roligt i vattnet. Det är stor skillnad mellan människor och ankor. Vi måste gå i simskola för att lära oss och för dem räcker det med att bli våt om fötterna.

Lite vatten har vi fått i trädgården i form av en liten solcellsdriven fontän.

Den börjar arbeta när den blir upplyst och jobbar tills solen sjunker i horisonten

Underbara dagar i trädgården #blogg100 #bloggswe

Den 11 Jun 201418 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag, Vård & OmsorgLämna en kommentar

Brorsan är fortfarande väldigt trött och somnar väldigt ofta vid fel tillfällen och helt utan förvarning.
Så vi sjukskrev honom och han måste jobba upp kondisen efter nergången här på senvintern och våren. Han har nu gått sin promenadrunda i snabb takt för att få igång kroppen igen.

Nu när det varit så otroligt fint väder så har vi också arbetat en del i trädgården för att hålla honom igång. Bror och jag har gjort det hanverksmässiga och mor har suttit i sin stol och varit arbetsledare och hejjat på

Nu, med hjälp av gräsklipparroboten har vi kunnat öppna upp ytterligare en del av trädgården och vi känner oss så glada när vi ser att vi börjar komma i kapp flera års igenväxt.

Tror vi alla känner en stor glädje att kunna jobba tillsammans och se att man kan komma ikapp med hjälp av teknik. Jag tror även att bror hur vuxit en hel meter efter detta, och han blev jätteglad när jag kunde berömma honom för de insatser han har gjort.

Trots värmen har mor varit otroligt pigg genom att kunnat följa med i arbetets framåtskridande.

Tror det är viktigt för personer med demens att få vara med i det dagliga livet och inte bara sitta instängda, som oftast sker på boenden.

Måste säga att jag är otroligt glad att jag har möjlighet att ge mor och bror den bästa vård/omsorg som finns.

Vi är lyckliga vi som har varandra.

Det bästa jag gjort #blogg100 #bloggswe

Den 5 Jun 201416 Mar 2015 Av villacaliforniai Anhörig, Äldreomsorg, Vård & OmsorgLämna en kommentar

Jag har via ett socialt media för anhöriga blivit uppmanad att skriva ett inlägg enligt följande:

Denna vecka skulle jag vilja be var och en av er att skriva om något i ert anhörigskap, vårdande och stödjande av er närstående, som har påverkat er starkt känslomässigt (positivt) och som har påverkat er och ert liv. Det kan vara en specifik händelse, en relation, ett bemötande eller annat.

I o m att jag/vi förutom mors demenssjukdom och råkat ut för flera felaktigheter inom vård och omsorg så är det svårt att peka ut en specifik händelse som påverkat mig/oss. (IVO håller på att utreda detta.)

Jag vet ju redan att mors journaler är bristfälliga i många avseenden men det har varit en hård kamp.

Det som nog har påverkat mig och i positiv bemärkelse är när jag för drygt ett år sedan slängde ut hemtjänsten för drygt ett år sedan. Det var nog det bästa jag har gjort under hela denna tiden.

Mor hade ju inte mått bra under denna tid som vi haft hemtjänst och hennes starka oro tror jag nog var förknippad med just hemtjänstpersonal. Felaktiga journaler felaktig medicinering mm mm.

Att medicinen som mor fick gjorde henne sämre än hon verkligen var i sin demens har jag fått från mitt anhörigstöd, som tidigare jobbade som demenssjuksköterska i kommunen.

Men hur mycket skall jag kunna om detta som lekman?

Jag var trött och utom mig av oro, bror hade precis gått i väggen för andra gången beroende på händelserna och mor, hur hon mådde med hennes sjukdom och bristerna i föståelse vad som händer, vill jag inte veta. När sedan enhetschefen än en gång ringde och anklagade mig för olika saker, så fick jag nog och sade upp all hjälp från kommunen inklusive de timmar jag hade som avlastning.

Helt plötsligt stod jag där själv ed allt ansvar om mor och bror.

Första gången jag skulle duscha mor, så drog jag på detta längre än normalt. Jag visste ju hur hon mådde när hemtjänsten var här och gjorde det och jag var livrädd. Men till slut var jag ändå tvungen, ja hade ändå själv sagt upp allt och stolt som jag är.

Jag funderar på varför jag var så rädd då det gick som en dans hela duschen.
Kände en stor rädsla för att skulle sköta nedre toalett, men jag tvungen att lära mig.

Jag märke ganska snart att mor blev lugnare och tryggare och vi fick mer fritid ihop och även jag fick mer tid för mig själv. Enligt de inom kommunen som förstod sig på omsorgen så skulle jag aldrig klara detta, men det har jag gjort. Vi får mer tid att umgås med varandra och bror är mer trygg nu än tidigare. Jag har nu bestämt mig för att ta hand om mor (och bror) så länge jag kan och orkar så jag kommer kämpa vidare

Brukar numera säga – Slängde ut hemtjänsten och in flyttade lyckan.

En deppens dag ”Jag orkar inte” #blogg100 #bloggswe

Den 28 Maj 2014 Av villacaliforniai Anhörig, Äldreomsorg, SamhälleLämna en kommentar

Än en gång har en ”tråkig” nyhet inom omsorgen nått mig…
Några ord i den intervjun som gjordes har etsat sig fast inom mig, ”-jag orkar inte mer, jag orkar inte mer…”

”Jag har klappat ihop två gånger den här veckan, jag bara gråter och gråter…”

”Vad händer?”

Läs och hör klippet om Gerhard här”

”Gerhard har väntat flera år på hjälp och för att få det måste han gå via media. Varför?”

Varför händer detta?
Historien upprepar sig gång på gång.

Kommunen säger nu att: – Vi har bedömt att hon uppfyller de kriterier som krävs för att få en korttidsplats.
Läs mer här

Men flera års väntan och medias uppmärksammande sker det nu. Bra att Gerhard får hjälpen, men de som fortfarande inte har uppmärksammats?

I en annan grannkommun valde en anhörig att hoppa från balkongen och ta sitt liv. Är detta värdig omhändertagande av våra äldre?

När jag läser min kommuns revisorers rapporter om hemtjänsten hittar jag en del kritik.

Några klipp från den:
Granskningen visar att nämnden har formulerat mål och uppdrag för äldreomsorgen och specifikt för hemvården samt att de regelbundet följer hemvårdens utveckling via ekonomiska rapporter och verksamhetsmått. Men vi anser att det saknas en enhetlig struktur och en systematiserad verksamhetsstyrning. Vi saknar även den röda tråden från nämndens mål till handlingsplan med aktiviteter som ska utföras för att nå målen och hur dessa ska följas upp.

—

Intervjuerna med hemvårdspersonal visar tecken på att nämndens mål inte är förankrade. Vår bedömning är att nämndens styrning inte nått ut i organisationen.

—

Vår uppfattning är att det finns en överensstämmelse mellan omfattningen av beviljade hemvårdsinsatser och tilldelade resurser, då timersättningen för hemvård utbetalas motsvarande schablontid för beviljade insatser. Men det finns inget teknikstöd för uppföljning av utförda insatser eller för tidsåtgången och således ingen spårbarhet i att de beviljade insatserna verkligen utförs.

—

Det finns rutiner för upprättande av genomförandeplaner (brukarens inflytande) och för social dokumentation, Vår stickprovskontroll visar på behov av ytterligare utbildning i upprättande av genomförandeplaner. Vår bedömning är att syftet med genomförandeplaner behöver tydliggöras. Det finns även behov av att diskutera hur individuella mål kan formuleras samt att se till att rutinen för uppföljning och utvärdering av insats tillämpas.

—

Avseende övrigt kvalitetsarbete så finns rutiner för klagomåls- och synpunktshantering, men skriftliga synpunkter förekom inte så ofta. Det finns inga enhetliga rutiner för hur muntliga synpunkter kan användas som en del i arbetet med ständiga förbättringar. Vi revisorer tycker det är viktigt att också muntliga synpunkter och klagomål dokumenteras och rapporteras.

Läser jag sedan och rapporten från anhörigriksdagen och dess avslutning:

Riksrevisionens granskning blev ”dynamit” på Anhörigriksdagen

Gå nu hem till din kommun och ställ frågan vad man har gjort för de statliga pengar man har fått för att utveckla anhörigstödet. Det blev slutorden när Anhörigriksdagen avslutades på onsdagseftermiddagen. Läs mer direkt på deras hemsida.

Är detta framtidens omsorg?

Jag orkar inte mer…

Trädgårdsarbetet automatiserat #blogg100 #bloggswe

Den 27 Maj 2014 Av villacaliforniai Njutbart, VardagLämna en kommentar

Nu har vi nog grannskapets vackraste trädgård, eller i alla fall gränsmatta.
En av de saker som har tyngt mig är just trädgården och att klippa gräsmattan. Allt tar tid och den tiden behöver jag för mor och bror. Ibland så slits man mellan olika saker. Nu skall jag väl säga att klippa gräset inte är en av mina favoritsysselsättningar men ger ju samtidigt en anledning till att röra på sig.

NU blir det en 30 minuters snabb promenad istället när mor sover middag.

Nu när tekniken finns så varför inte vara på den när man INTE hinner det man måste, eller?

Jag känner mig väldigt nöjd med den och helt plötsligt blir det en mycket större glädje att må gott i trädgården.

Här följer en film från Youtube som visar en liknande maskin i action.

Tack för att det finns teknik att ta vara på…

Vem har gett dig rätten att utnyttja din nästa #blogg100

Den 9 Maj 2014 Av villacaliforniai Okategoriserade1 kommentar

Vem har gett dig rätten att utnyttja din nästa, dina barn, din käresta, för din egen skull…

För några år sedan arbetade jag med i en inspelning av en svensk långfilm. Vi hade hyrt in oss i en villa i ett bostadsområde där en del interiörscener skulle tas. Bland scenerna som skulle filmas var en våldtäkt av dottern i huset.
Vi filmarbetare var stationerade i källaren för att förbereda för nästa tagning medan de som direkt var involverade i scenerna var stationerade i dess absoluta närhet. Vi var väl förberedda på att det skulle ske ett bråk och att flickan också skulle ge ett gallskrik vid ett tillfälle. Scener skulle tas från flera olika vinklar och var därför att tas om flera gånger, just för att ge en så stark och gripande berättelse som möjligt. Vi gick där och tassade för att inte störa inspelningen. Vi hörde bråken och stannade till och vi kände att vi borde avstyra det som skedde. Vi visste ju att det var inspelning och inget farligt inträffade men sceneran var så realistiska så man ville skydda den svagare i det bråk man hörde. Det var mycket svårt att intala sig att låta bli.

Helt plötsligt kommer det där fasanfulla skriket vi var beredda på, och på bråk delen av en sekund frös vi alla till is.
Vi stod likbleka och bara tittade på varandra och fick ta till all mental kraft vi kunde för att inte rusa till undsättning.

Detta var ”bara” en filminspelning, men ett försök till att spegla en verklighet.

Nedan följer två berättelser om känslor som rör den fula verkligheten av detta med våldtäkt.
Mina källor får bli anonyma, för skydd av de inblandade.

Två berättelser från verkligheten om att bli utnyttjad.

Finns mycket jag skulle vilja, behöva skriva, men håller tyst.

Skulle jag kunnat hade jag krupit ur mig själv för länge, längesen. Bort från allt och alla. Dit ingen kunde röra mig. >

Förbruka mig som en engångsartikel som sedan bara slängs. Trampas på som en gammal trasmatta. En smutsig gammal äcklig trasmatta. >

En sådan som är så äcklig att ingen vill ta i den. Röra vid den alls. Känner mig lika äcklig då som nu.

Du tog vad du ville ha. Du gjorde vad du ville. Du bestämde. Dina ord var min lag.

För att smärtan skulle bli mindre gjorde jag allt du ville. Krävde. Tvingade mig till. Du talade alltid om att du längtat efter mig & våra>

Jag levde i två världar. Två verkligheter. Två overkligheter. I det tysta.

Du fick min kropp att domna bort. Bedövas. Sluta finnas. Du fick mig att försvinna. Du tog vad du ville ha. Sen bara lämnade du mig.

Ibland bara ramlar det över mig och jag känner mig som ett barn som bara vill att någon trygg vuxen tog mig i sin famn. >

Sin trygga famn där inget ont fanns.

Jag önskar jag vore någon annan. Någon som inte var förstörd utav någons äckliga handlingar som jag tydligen förtjänade.

känns som väggarna emellan världarna i huvudet är så tunna att det känns som att de kommer gå sönder helt. >

Känns som jag är på flera platser samtidigt. Som flyter ihop. Gör mig förvirrad. Gör att jag inte vet var jag är. Vad som är på riktigt.

Flyr från världen som bara vill mig illa. Från att hålla på att sprängas i bitar då jag inte får plats i mig själv. >

Till att inte veta vart jag ska ta vägen. Till att känna mig helt vilse. Till att inte veta något. Till att tvivla på allt. Om jag ens finns>

Upplösas till ingenting.

Att berätta hur det verkligen varit är inte bara att bryta mot hemlighetens lag. Det är att tala om ting det inte finns ord för. >

Det är som att sätta foten i ett land där ingen människa får gå. Där vägar finns som ingen människa får veta.>

Jag försökte springa ifrån dig flera gånger. Helt meningslöst. Du hann ju ifatt mig hur fort jag än sprang. Du var så mycket större >

och starkare än mig. Jag var chanslös. Du kunde fånga mig under din arm och bära mig dit du ville hur lätt som helst. Jag kunde inte göra >

något. >

Jag gick. Kände mig dödad. Kunde inte tänka. Visste inte om jag levde. Om jag fanns på riktigt. Jag visste att ingen fick veta något. >

Hemligheter får man inte berätta för någon. Det talade han noga om för mig. Ingen får veta något. Det är något mellan honom och mig.>

Min kropp var din. Din och ingen annans. Den var din som du gjorde vad du ville med. Du tillfångatog mig. >

Mitt inre. Fängslade mig långt bort från alla. Du fick mig att tystna.

Jag var någon annan än den jag var. Den andra såg.>

Jag önskar jag hade varit säker.

Jag önskar jag hade varit trygg.

Jag önskar jag inte hade behövt vara rädd hela, hela tiden.

Jag önskar jag inte hade behövt vara jag.

———————————————————————————————————————————————————–

Vi bor på landet invid början på en grusväg där alla skolbarn passerar två gånger per dag, morgon och eftermiddag på väg till eller från skolskjuts.

När de gick förbi sade man hej och fick oftast hej tillbaka.

En av dessa flickor började söka sig hit och på eftermiddagarna kom hon gärna förbi och pratade om än det ena och än det andra.

Hon sökte sig mer och mer till oss och ville gärna komma in och vara här någon timma. Från början gick det bra men hon ville inte gå hem.

Jag skjutsade henne hem flera gånger för att föräldrarna inte skulle bli oroliga. Men det blev så vanligt och man fick inget tack för vänligeten varken från far eller mor. Vi bad flickan i stället att ringa hem så att någon kunde hämta henne.

När mamman kommer vill inte flickan gå ut utan mamman kommer in i köket och hämtar henne. Hon säger till tösen att nu måste vi åka hem utan att titta på oss som bor där eller ännu mindre säga hej.

Vi känner oss illa till mods med en så glad flicka medan modern helt ignorerar oss…

Flickans besök minskar men det händer att hon kommer in hit och vill prata.

Efter en tid upphör flickans besök helt och kort därefter flyttar familjen.

Det visar sig senare att fadern hade utnyttjat två av sina döttrar sexuellt vilket skolan hade upptäckt.

Fadern blir dömd och modern får ensam vårdnad för sina barn.

Efter ytterligare ett år får vi vetskap om att mamman vetat om detta och då bett barnen vara tysta och ha tålamod, pappar slutar snart.

Vi förstod aldrig varför flickan sökte sig till oss, vi fattade inte att flickan sökte stöd och hjälp för att komma från sin situation….

Borde vi förstått, borde vi fattat?

Vem kunde ana detta???

Husum – Graue Stadt am Meer #blogg100

Den 8 Maj 2014 Av villacaliforniai NjutbartLämna en kommentar

Husum är en stad i den tyska delstaten Schleswig-Holstein. Folkmängden uppgick till 22 084 invånare i slutet av 2010, på en yta av 25,81 kvadratkilometer. Den är belägen i distriktet Nordfriesland i den nordvästligaste delen av förbundsrepubliken. I Nordsjön utanför Husum och upp till den danska gränsen ligger de Nordfrisiska öarna.

Äntligen, äntligen, äntligen.
Det ser nu ut som om vi får komma hem till Tyskland igen.
Jag har ju bott mycket i Grannstaden Rendsburg, men efter att mormor och morfar gått bort och far fick mer mer jobb i Tyskland som blev Husum den ort som vi älskar. Vi har ju släkt i stora delar av Tyskland men delstaten Schleswig-Holstein är ändå som hemma. Namnet Den gråa staden vid havet har diktaren Theodor Storm myntat.

Mitt på torget står Tine och blickar ut mot havet efter sin älskade sjöman.

Far hade ju mycket med varvet där att göra, då han jobbade inom rederinäringen. Mor hade då tid att gå på stan och shoppa och gå runt och lära känna folk på bygden.

Det första bodde på Obsens hotell, men efter hand som de fick mer vänner. Första gången jag var i Husum, så var mor och far redan där. När de skulle åka ner så skojade far med mig och sade att jag skulle ringa en timma innan jag kom dit.
Ha ha, tänkte jag, det kommer aldrig att ske….
Så jag beställde biljett på Stena mellan Göteborg och Frederikshavn och tog mig ner genom Danmark.
Men jag väntade till en kvart innan jag ankom och ringde och sade att jag var på väg. När kommer du, frågade far… Om15 minuter var mitt svar.

Staden har behållit sin charm med gammal bebyggelse då den är ganska så välbehållen efter krigen. Hela slottsparken är på våren full med blommande krokusar, så gräsmattorna ser helt lila ut.

Varvet i Husum låg tidigare vid innerhamnen men eftersom båtar växte så behövde de mer plats och flyttade längre ut i bukten och istället byggde kommunen sitt nya kommunhus där. Men för att spegla varvshistorien på platsen så står fortfarande en båt uppdragen på land där.

Glad att kunna ge mor omsorg #blogg100

Den 7 Maj 2014 Av villacaliforniai Anhörig, Äldreomsorg1 kommentar

Jag är så otroligt glad över att jag har möjlighet att kunna ge mor den vård och omsorg som hon behöver.

Jag är själaglad att bror nu mår så bra i denne situation med sjukdom som ingen kan rå över.

I min kamp mot myndigheternas åsikter och hur vi, inte minst jag, har blivit behandlade, så är jag trots allt glad att orkat föra denna kamp.

Ingen kan ändra det som skett men vi har alla ett ansvar att arbeta för att det inte upprepas.

För en tid sedan flög jag ihop med en fd Facebookvän då hon anser att jag bara försöker nedvärdera undersköterskorna arbete.
Min sak är inte att nervärdera någon, men någon måste ta ansvar för att det blir god vård och omsorg

I den konflikt som var gick en person in och sade följande ord:
Så är det, allt finns! Allt från ypperlig och kärleksfull vård till vanvård och allt däremellan. Samma sak med oss vårdare och ledare. Vi kan vara de mest lämpade för vårdyrket – kunniga, engagerade, empatiska – till att vara de mest osympatiska och olämpliga. Visst, det är viktigt att god vård och goda vårdare lyfts fram, inte minst för att fungera som goda exempel. Det tror jag alla är rörande eniga om. Men det krävs ett annat mod och civilkurage att som anhörig och som vårdare påtala brister. Och skulle fler ha det modet och det civilkuraget, samt skulle dessutom vårt samhälle genomsyras av en människosyn där även svaga och hjälplösa tillmättes fullt värde, då skulle ALLA bli delaktiga av god vård och omsorg. Ingen är undantagen de lagar, föreskrifter och rekommendationer som föreskriver god vård och omsorg. Så grundfrågan är; HUR åstadkomma detta? Om en man misshandlar sin familj, skulle vi inte komma på idén att säga till familjen, ”men tänk på hur snäll han är däremellan och tänk på alla andra familjefäder hur snälla de är”, nej, vi fördömer det felaktiga handlandet och stöder familjen i att vidta åtgärder för att hindra fortsatt lidande. Så ser jag på min uppgift att vara medmänniska, oberoende av vad som förorsakar smärtan.

I går hörde jag professor Yngve Gustafsson på SVT:

Överläkaren orolig över brister inom hemtjänsten

I morgon är en ny dag, en dag där vi gemensamt måste arbetar för bättre villkor för de svara i samhället, en kamp vi alla måste delta i. En kamp för att värna och ge kärlek till de nästa, våra medmänniskor, som inte kan försvara sig själv.

Villa California

Etikett: #Blogg100