Genomförandeplansmöte

I dag hade vi genomförandeplansmöte. Det var initierat av mors sjukgymnast och mig.

Han har märk att mor inte litar på hemvårdspersonalen pga av att det är många och att alla arbetar på olika sätt.

Gymnastiken syftar till att ge mor tillbaka en del av rörligheten hon förlorade i samband med medicinförgiftningen april/maj 2012. Denna gymnastik skulle satts igång direkt på korttidsboendet dit mor kom för att återhämta sig efter förgiftningen.

Där fick hon ingen hjälp och en kort sammanfattning som jag skrev på Facebook kommer här:

När jag följer journalerna kom demens in i samband med sjukhusvistelsen vid förgiftningen av risperidon. Men allt elände började när jag bad om hjälp och önskade hemsjukvård. Och att jag ville ha hemsjukvård var beroende av att det var så in i helvete svårt att komma i kontakt med vårdcentralen.

När mor var på korttidsboende så var hon först på ”vanlig” avdelning. Vi blev lovade att under den månaden skulle hon få prova både det och demensavdelning. Av någon anledning stoppade enhetschefen detta utan att vi fick någon förklaring.

Det var ju först när jag tog hem mor på helgpermission som jag började förstå att något var fel. Mor fick sin smärtlindring och hon kunde gå. Vi gick hand i hand från bilen in på boendet in i hissen upp till våningen och in på avdelningen och hälsade på personalen. Ingen reagerade på det de såg eller vad jag sade. Nästa fredag var hon bunden i stolen när vi hämtade henne. Under veckan sätt hon oftast i sin stol inkörd till bordet och stolen låst. Hon fick vara där dels som personalen säger det att hennes rop och skrik störde andra patienter enl andra för att andra patienter blev störda av hennes rop och skrik. På helgen fick hon samma medicinering som jag blivit tillsagd och mor gick igen.

Inte ens den gången reagerade någon att mor KUNDE gå….
Ingen brydde sig.
Vi skrev kontrakt på en lägenhet på demensavdelningen och mor fick flytta hem medan jag fortsatte och undersöka allt. Vid vårdplaneringen sades det från kontaktpersonen att mor har blivit så mycket lugnare och tryggare. När jag läser mors journaler som jag till slut fick hem, hade sköterskan 3 dagar tidigare varit i kontakt med läkaren på vårdcentralen hur de skall göra med mor då hennes oro och rop och skrik blivit svårhanterlig.

De säger en sak till mig och i journalen står en annan sak….

Vi var hos mor i stort sett var dag och när mor sätt i fastlåst under bordet med en uppslagen tidning framför mig. Hon såg ut mot parkeringen och så fort hon såg mig hörde jag hennes skrika mitt namn. Pratade med sköterskan om mediciner och övrigt och hennes svar behöver vi veta något så kontaktar vi dig. Det var de orden som fick mig att gå i taket.

När jag sedan fick tag i MAS så uppdagades det alla journalister då hade jag redan gjort en anmälan till socialstyrelsen om medicinering och sedan kompletterat den med ett tillägg mot sköterskorna på boendet att mor inte fick smärtlindring. Sedan har jag så fort jag fått nya uppgifter lämnat de till socialstyrelsen.

Ingen har gett mig stöd men när jag till slut kunde ge uppgifter om att journalposter inte signerats/låsts inom 14 dagar då blev det fart på regionens tjänstemän. VGR-IT blev inkopplad verksamhetschefen blev omplacerad.

Men fortfarande har jag fler frågor än svar och nya frågor dyker upp hela tiden.

8 månader efter att mor blev intagen satte kommunen in sjukgymnastik för att reparera skadorna och detta efter att sjukgymnasten hade sett mor.

I o m att hemvårdspersonalen inte kan enas så var det tvunget med detta möte.

Nu hoppas jag att det blir ordning på mors vård och omsorg

Tankar från en omsorgpersonal

Stoppat den siste orolige själen i säng, äntligen lugnt och tyst på avdelningen.

Funderar lite på gårdagens möte med en äldre dam…

Känner henne lite flyktigt men stannar alltid och pratar några ord med henne när vi möts. 78 år och relativt frisk för sin ålder, problem med knä och väntar på operation i september. Hon har för vana att alltid gå fram och tillbaka till stan men sen hon fick problem med knä så blir det inte längre av. Åka buss ensam törs hon inte längre. Dom två senaste gångerna har hon ramlat efter att hon fått bussdörren i ryggen, hon hinner inte av i tid. – Man är ju inte lika snabb längre, säger hon. Numera går hon ner till affären bara för att få någon att prata med, hemma är det ju bara väggarna som lyssnar. – Jag är frisk, äter bara en tablett B12 om dagen, mina knän är slut och jag är ensam. Ibland önskar jag att jag blev riktigt sjuk och blev inlagd, då hade jag ju någon att prata med om dagarna. Eller så vill jag flytta in på ditt jobb säger hon och skrattar.

Ja hade det varit så enkelt. Idag ska du ha en demensdiagnos för att få flytta in på ett äldreboende. Du ska befinna dig i en riskzon där du behöver tillsyn dygnets 24 timmar. Men först och främst ska du stanna hemma så långt det är möjligt, ensamhet, krämpor och ångest är inte tillräckligt.

Dagens samhälle… vi är flera miljoner invånare och ändå är ensamheten ett stort problem, inte bara hos äldre. Tänk att det ligger människor ensamma och dör i sina bostäder och ingen saknar dom. Larmet kommer först när det börjar osa skunk i huset… Är det så vi vill ha det???

Dessa tankar hittade jag på Facebook och personen har gett mig tillåtelse att ange dem i min blogg.

Vart är vården på väg?

Lite rubriker från media

Operationer ställs in på Akademiska

Regeringen ser över sjukregler

Väntetid för vård ökade kraftigt

”Strokepatienter får fel vård”

Sämre vård för personer med ätstörningar

Tvingades söka vård för sonen utomlands

Sökte vård – fick sexleksak

”Sveriges mest kostnadseffektiva vård”

Bra vård men långa väntetider

Kräver bättre madrasser för att undvika trycksår

Södermalmshemmet har vidtagit åtgärder efter kritik

Var femte vill bort från äldreomsorgen

TilliT – till en läkare

ID-100120498

Tillit är ett suveränt ord, smaka på det… Läs det… Läs det baklänges….

Ja just det, det blir Tillit!

Skall man samarbeta och kunna tro och lita på en person så krävs TilliT, och det från båda håll…
TilliT kan aldrig bli ensidigt, utan måste fungera åt båda håll…

Mor har nu fått en ny doktor en doktor som jag känner tillit till och han lyssnade på mig och gav mig respons. Det kändes skönt.

Jag pratade med denna doktor här om dagen om mor, den missvård hon har genomlidit på grund hans företrädare. Han gav mig tid att framföra mina åsikter om det som hänt mor och lovade att vi skulle gå vidare med detta.

Vi gick igenom mors mediciner, tog bort det hon inte tålde eller som inte fungerade.
Men det viktigaste var att han lovade skriva remisser för att kontrollera om mor har hjärtflimmer eller inte och det viktigaste av allt, koppla in minnesenheten.

Jag känner tillit att han har gjort detta, som han lovade och en sten föll från mitt hjärta.

Image courtesy of pakorn at FreeDigitalPhotos.net

Robothjälp för äldre

robotforaldre5

 

Sitter och läser en artikel i gp om robothjälp för äldre.

Själv är jag mycket för teknik i omsorgen av äldre och handikappade. Men tekniken skall vara ett hjälpmedel för att kunna ge omvårdnad av människor och inte av mekaniska människoliknande produkter.

Naturligtvis skall dessa produkter finnas för de som vill ha det, men då som tillval.

Min åsikt är att vård och omsorg skall ges av människor till människor. Därtill så kan tekniken användas för att påkalla uppmärksamhet när så nöden kräver. Jag har inget emot att ha teknik som övervakar och bearbetar data men dessa data skall stanna hos den person som har övervakningen. Däremot skall tekniken larma och ge besked när något inte är som det skall vara.

Skulle personen försvinna från sin säng nattetid när den inte skall göra det, då är det ok. Skulle dörrar öppnas under fel tider så är det också ok att larma. Skulle personen ramla och kanske skada sig då är det viktigt att hjälp kommer snarast. Men så långe som allt är inom normala ramar så skall denna information inte lämna den personens hem.

 

Mycket av den bevakning som sker i den behövande bostad kan skötas med hjälp av tekniska lösningar så att man så lite som möjligt blir påmind om att bevakning sker. Utan livet skall påverkas så lite som möjligt utan nya rutiner.

Påminnelse om att ta sin medicin kan ske med hjälp av en syntetisk röst som snällt påminner personen. Skulle nu personen inte ha tagit sin medicin inom ett visst tidsintervall så kan hemvården bli upplyst om detta och då sända personal för kontroll…

 

Likaså kan ju kylskåpsdörren eller mikron övervakas att personen troligen ägnar sig åt matlagning.

Det viktiga är att den behövande känner sig trygghet i sitt boende och kan leva sitt liv på det sätt den önskar.

Med den syntetiska rösten kan man även påminna personen om vad som kommer att hända under dagen. Ex vis så kommer personalen vid 14-tiden för att åka med till vårdcentralen. Hen kan då bli påmind om detta kanske i samband med frukosten att detta skall ske och sedan i god tid innan det sker.

Skulle nu inte vårdpersonal dyka upp inom föreskriven tid så larmas det även för detta.

Tekniken skall anpassas efter människan och individens önskemål och det får aldrig bli så att vi människor skall anpassa oss efter tekniken, och speciellt inte inom äldrevård.

Det viktiga är att människan kan leva så likt sitt tidigare liv utan påverkan och att tekniken blir en trygghet när något inte är som det skall.

Välfärdsjobb är fel i äldreomsorg

Socialdemokraterna vill byta ut FAS 3 mot ´´välfärdsjobb´´. Det innebär att den som har varit utan jobb i cirka 2 år ska erbjudas en kollektivavtalsenlig lön som ersättning inom främst äldreomsorgen.

Jag är helt överens med socialdemokraterna att FAS 3 jobben måste bort, vilket enligt studier ”bara” är en form av förvaring och oftast inte leder någonstans. Många gånger tror jag att det bryter ned en
Men….
Jag håller inte med att dessa människor skall arbeta inom äldreomsorgen.
Många människor är inte skapta för att arbeta med andra människor, och många gånger i de intima situationer som detta innebär. Jobb inom äldreomsorgen är inte bara ett låglöneyrke utan också ett lågstatusyrke. Att då sätta in denna grupp människor i denna yrkesgrupp gör inte att statusen ökar i nämnda sektor. Jobb inom äldreomsorgen innebär inte att bara vara behjälplig i olika situationer utan också att kunna läsa och tolka den behövandes signaler och tankar. Den biten jämför jag med ett kvalificerat ingenjörsjobb som kräver flerårig utbildning. Vem skulle satsa på outbildad personal på sådana poster?

Visst det behövs mer personal i denna grupp men att fylla på med personer som redan har problem att komma in på arbetsmarknaden är fel. Kommunerna är heller inga änglar när det gäller att ta hand om sina anställda utan använder också olika former av vikariat för att slippa fastanställa personal. Personal inplaceras på olika former av vikariat och när chansen/risken närmar sig för att bli fastanställd så åker de ut i ”kylan” igen.

Länk till SVD:s debattartikel

Länk till DN:s nyhetsinlägg: S vill ersätta fas 3 med välfärdsjobb

Efter att ja skrev detta inlägg har ytterligare en nyhet om just hemtjänst inkommit där ett företag i branschen har ytnyttjat arbetskraftsinvandrare
Länk: Hemtjänst utnyttjade arbetskraftsinvandrare

Hemtjänsten, nu är jag inte glad

ID-100153505

Jag har varit mycket tacksam till många av er då ni gjort ett suveränt jobb under de förutsättningar som har varit. Jag brukar också vara mycket noga med att visa uppskattningen för det ni gör…

Under många år, först när far levde och nu när mor behöver hjälp. Ungefär två gånger om året har ni fått presentkort motsvarande två tårtor för att ni skall kunna använda när ni har träffar alternativt när ni vill muntra upp er lite extra…
Vi tycker ni är värda detta och ni har haft fritt val att välja vad ni vill i den butik som vi valt.

För en tid sedan fick jag höra att dessa (några eller alla) presentkort låg i ett skåp hos er, oanvända L
Fick också höra att en del som jobbar timmar aldrig har fått någon tårta, inte ens vetat om att vi har skänkt er dessa presentkort, fast vi tydligt betonat att det är till ALL personal!

Är våra tankar och uppskattning ingenting värt?

Jag har reagerat att ingen mer än den som har tagit emot presentkortet har tackat, helt plötsligt förstår vi varför

Under alla dessa år har vi trott att vi gjort något, som var uppskattat och nu får man reda på att det inte är värt någonting…

Besvikelse….

Hur ska anhöriga orka vårda?

Var femte vuxen person, 1,3 miljoner personer – vårdar, hjälper eller stödjer en närstående. Tusentals av dem är 65 eller mer, och fler blir de, i takt med att allt fler sjuka äldre bor kvar hemma. Hur ska de anhöriga orka? Kanske genom avlastning. Och genom att känna efter hur de själva mår.

Jag är en av de anhöriga som kämpar med min mor och bror, men jag har också haft kraft att ta strid för att göra myndigheter på hur fel det många gånger kan bli i vården.

Jag vill här ge lite länkar för oss som kämpar, och kämpar för vård och omsorg värd namnet.

Hur skall anhöriga orka vårda?
Från tidningen veteranen

Nyhetsbrevet Fokus på anhöriga
Från socialstyrelsen

Trygghet med hjälp av teknik

Vi i familjen övervakas av en dator (om nu vi skall använda ordet övervakning) dygnet runt.

Vi i familjen och på andra ställen i huset har vi sensorer som känner av olika status.
Var och en av oss kan ha tre olika status, sover (ligger i sängen), vaken (ligger inte i sängen) eller borta. För att bestämma vilken status vi har används olika metoder och systemet har ett inbyggt felkontroll.

Mor behöver en del tillsyns och hennes status kan bara ändras när jag är hemma/vaken alternativt när hemvården är här. I övriga fall larmas jag.

Datorn kallas Ingrid och har en synstetisk röst som berättar olika saker för oss.
När någon går och lägger oss, så berättar Ingrid om att någon har lagt sig, likaså när vi går upp, går ut mm.

Det finns då normalvärden för oss som är standard men som också bestäms av kalendern.
Skulle det nu vara så att jag sover, eller är borta och mor försvinner ur sängen så larmas jag.
Dessa larm ser olika ut beroende på var dag gör och befinner mig…
Är jag hemma/inne så berättar då Ingrid detta i klartext via högtalare i huset. Är jag INTE hemma, så skickar hon SMS till min mobil. Har ett specialprogram som reagerar på vissa ord i SMS:et och ger extralarm som skiljer sig från andra SMS. Ligger jag däremot i sängen och sover så startar en vibrator under kudden och väcker mig. Ingrid berättar också i klartext vad som verkar vara fel.

Jag kan också surfa via dator, mobil eller surfplatta till min dator för att kontrollera systemet och även den vägen styra systemet. Jag har ytterligare möjligheter att styra systemet som till exempel med hjälp av SMS och Skype, eller mail…

Jag kan också begära status via dessa vägar och kontrollera att allt är ok.

Våra mediciner kontrolleras också via givare och en halvtimma efter vi har gått upp så påminns vi om att ta våra mediciner om vi inte tagit dessa. Dessa påminnelser fortsätter därefter var 15:e minut tills vi tagit medicinen. Vi påminns också om händelser som skall ske, läkarbesök, hemvårdsbesök, sjukgymnastik och andra evenemang av intresse.

När det gäller bror, så finns det andra övervakningar. Arbetsdagar för honom får jag på liknande sätt information om han försovit sig, eller om han inte försvinner hemifrån inom rätt tidsintervall både från hemmet och jobbet. Taxin kan vara sen eller utebli, och jag får då information om detta.
Detta ger också honom en trygghet att inget fel inträffar. Taxin får heller under resan inte avvika allt för mycket från de normala vägarna. Skulle det ske så blir jag uppmärksammad på detta.

Tanken är ju att vi skall bli uppmärksammade på saker som avviker från det normala.

Mor har ytterligare bevakning i form av en kamera. Denna kamera är inte där för att någon skall titta på henne utan ett datorprogram kontrollerar mors rörelser i sängen och beräknar då hennes humör efter det. Mors humörsstatus beräknas då i fyra nivåer, lung, oro, ångest och kraftig ångest. Samtidigt skall enstaka stora rörelser inte ge något larm utan det är intensiteten på rörelserna beräknas. Beroende på de beräkningar som datorn gör kan sedan ligga till grund för ett larm till mig. Dessa larm ges också beroende på var jag befinner mig, på olika sätt.
Inga bilder sparas eller på andra sätt bearbetas mer än just under sekunden som det sker.

Kameran är också ett känsligt kapitel för hemtjänsten och de har alla möjlighet att stänga av den för sin trygghet.

Vill i det fallet även betona att det inte är någon kontroll av personalen och deras aktiviteter som sker utan det är just vår trygghet det handlar om.

Jag har också ställts inför frågan om jag kan tänka mig att dela information med hemvård mm.
Så länge det handlar om vår trygghet och frihet är svaret ja men vill deras chef använda det för kontroll när hemvården är här, så är svaret nej.
Däremot om det finns ett beslut på att personalen skall logga in på alla ställen, så kan jag tänka mig att bygga in det i vårt system. I det fallet så får det byggas på att det skall ske hos alla vårdtagare.

Föreläsningen i Varberg – Anhörigriksdagen

Bild

Nu har jag gjort föreläsningen i Varberg på anhörigriskdagen.

Det var mycket givande och intressant…
Tyvärr kände jag mig inte riktigt bekväm i miljön då det var en del av idrottshallen som gjorts i ordning för själva föreställningen. Detta innebar att det var ett podie som var uppstället och publiken satt då på läktarna. Strålkastarna som skulle lysa upp mig gjorde också att publiken avskärmades och jag fick ingen direktkontakt med publiken L

Som vanligt började jag lite med bakgrundsfakta om hur jag startade systemet.
Jag visade då upp värmesystemet som var det första jag installerade. Graferna hur värmekurvan såg ut. Men jag nöjde mig inte med att bara kontrollera värmesystemet utan ville också styra det, speciellt nattetid på vintern när man inte var sugen att gå ut till pannan.

Jag kunde då berätta vad som hände vid föreläsningen vid föreläsningen i Lund.

Fem minuter innan jag skulle in på scenen som kommer ett SMS från hemdatorn som säger att det strular med värmepannan. Men hjälp av två SMS så kunde jag starta om hela värmesystemet och när jag sedan kom in på scenen kunde jag visa upp värmesystemet och vi alla inkl jag, kunde så se att värmesystemet var igång igen. Puh!

Jag gick då vidare hur systemet kunde berätta vidare hur det interagerade med oss. Jag kunde då visa att att mor nyligen kommit upp ur sängen och att hon inte hade fått sin medicin.

Jag kunde fortsätta med att hemvården varit duktig och startat tväggmaskin och tumlaren.

När jag gått igenom alla poster av intresse för oss och hur det fungerade tillsmammans med oss, så kunde jag berätta historien som hade hänt denna morgon.

Jag satt på tåget och mellan Kungsbacka och Varberg när jag då skulle kolla upp hur systemet fungerade. När jag loggat in, kunde jag se att ingen var hemma hos mor, hon var ensam…

Paniken steg till högsta nivå och jag försökte ringa hemvården utan att få kontakt.
När jag var framme rusade jag in på järnvägsstation för att kontrollera när nästa tåg mot Trollhättan avgick. Hade drygt en halvtimma på mig.

Fick tag i hemvården och på åtta minuter var någon hemma hos mor och allt löste sig.

Vill säga till personalen här att ni är helt underbara och gör en fantastisk insats och ni löste detta suveränt. Skall bli lite extra uppmuntran till er insats!

Detta fick stora applåder och jag är mycket glad att jag kunde visa på ett suveränt jobb från deras sida.

Jag fick i samband med att jag berättade om systemet fråga om hur vi upplever detta med att vara övervakade hela tiden. Vi känner inte som om vi är övervakade, utan detta är en förutsättning för att vi skall kunna leva tillsammans. Detta är ”teknik för trygghet och frihet”.

Jag kunde då berätta historien när mor en tidig morgon trillade ur sängen när jag jobbade.

Jag fick på min mobil ett SMS som berättade att mors säng var tom. Efter kontroll via hemsidan, så kunde jag sedan ringa bror som kontrollerade det hela och fick bekräftat att mor låg på golvet.

Jag kunde med snabbhet åka hem och ta hand om problemet, inga skador och allt var frid och fröjd.

Efteråt var det mingel och jag blev stoppad av en mängd personer som ville ställa frågor. Även ryktet hade spridit sig och personer som inte varit på föreläsningen hade listat ut vem jag var och ville veta mer….

Jag själv känner detta så naturligt och har inte tänkt på att detta kunde bli så stort och att det skulle upplevas så fantastiskt av så många….

Verkligen kul och jag hoppas att det blir fler som använder det som ”Teknik för trygghet och frihet”.

Tack till:
Anette Westerlind, Anhörigsamordnare i Trollhättans kommun
Sofia Rutbäck, projektledare för ”uppfinningsrika anhöriga”
Gunilla Matheny, Anhörigsstödsgalning
Ulla Lantz, min medpartner i föreläsningen
Christina Silvferstolpe, biståndshandläggare i Trollhättans kommun
NKA, som hjälpt mig ekonomiskt för att göra föreläsningen möjlig för mig.
AHR, som ordnade konferensen
Hemvårdpersonalen i Sjuntorp, tack för er insats (NI ÄR FANTASTISKA)