Robotdammsugare version fyra

Nu har vi införskaffat version fyra av robotdammsugare.
Första versionen köpte vi i slutet på 2010, mycket för att hjälpa mor, som var till åren kommen men också för att kunna ägna tiden till roligare saker än att bara städa.

Jag ställde in den i ett av våra rum, sedan fick sköta sig själv i ca en timma innan jag hämtade den och satte den på laddning. Kök och hall tog den dagligen, då hundar, katter och rullstolar tog med mycket in i huset. Version två köpte vi när denna blev utsliten men jag hade inte läst info om den så noga och visst gjorde den sitt jobb, men inser att det var ett felköp och neddatering. Men den fick hänga med trots allt.

Version tre köpte vi när vi flyttade till Lilla Edet. Modell billig men gjorde sitt jobb, men problemet som jag upplevde var att den inte hade något borste undertill, utan bara ett insug. Det fungerade bra men problemet var hund och katthår. Trots att jag har en pudel som normalt inte skall fälla, så gör Nussä det. När det blev tätt med för mycket hundhår, så åkte den bara runt och flyttade dammet utan att städa. Inget fel på den mer än det. Var också lite mindre så den kom fram väldigt bra och gjorde rent, om jag hade rengjort den.

För en månad sedan kom generation fyra in i huset. Nu var det mycket nytt, med laser som läser av rummen/lägenheten och kommer ihåg hur det ser ut.

Den är också inkopplad till vårat hemautomatiseringssystem, när när vi lämnar hemmet för en timma eller så, så sätter det igång med att dammsuga. Nästan var dag när vi kommer hem är hela lägenheten dammsugen, dammsugaren har åkt till sitt laddningsställ och är beredd för nästa städuppdrag.

Jag kan i appen markera en del av bostaden som den behöver städa extra i, och den hittar vilken väg den skall åka för att komma dit utan att stöta i något ben eller annat hinder. Den åker sedan runt väggarna och ev hinder som stols och bordben och gör ett extra varv. Därefter åker den fram och tillbaka och tar hela ytan. Skall den ta hela lägenheten så delar den upp lägenheten i mindre området och tar område för område. Dammsugaren känner också av om det är vanligt slätt golv eller om det är en matta, och reglerar effekten efter det. Mattor med mattfransar gjorde jag så att jag klistrade in fransarna med dubbehäftande tejp på baksidan, så det fanns inga fransar att fastna i. Vissa mattor satte jag fast med mattejp. Nu har jag inte skaffat det än, så hörnen sitter fast med silvertejp tills vidare.

Mat och vattenskålar för hund och katt står på en skobricka för att inte köra in i den, och flytta dessa runt i lägenheten. En katt som bara gillar vissa bitar i sitt torrfoder spottar ute de den inte gillar vid sidan om så får vovven sedan äta upp det. Men vi slipper få torrfoder i hela lägenheten.

Brickan är ju sedan lätt att ta upp och rengöra på diskbänken. 🙂

Soffbordet inne hos bror har lite specialben vilket jag varit tvungen att avgränsa så inte dammsugaren fastnar.

Den är superbra på att tala om saker som är problem. Sladdarna sitter ju sedan länge på plats för att den inte skall fastna i dem. Så oftast när den skriker så är det att man behöver tömma dammbehållaren. 🙂

Nils van der Poel

Nils, när jag träffade dig första gången hade jag ingen tanke på att jag skulle sitta framför TV:n och se på hur du stiger upp på prispallen i Peking-OS. Världsrekord och OS-guld, vilken insats du gjort!

Jag träffade dig för att jag var bekant med din mor, en kvinna med otroligt socialt engagemang genom sitt diakonala arbete inom kyrkan.

Din mamma och jag lärde känna varandra när jag behövde hjälp och stöd med min sjukliga mor. Vi höll kontakten och det blev mer kontakt när vi gemensamt arbetade med att ta emot sörjande efter ett par tragiska händelser i kommunen. Jag minns mycket hur jag tänkte på hur lugn du var, du hade dina mål högt uppsatta men du arbetade också målmedvetet till att nå dem.

Även om jag inte känner dig så väl, är jag oerhört stolt över att ha träffat dig. Jag känner en saknad efter din mor som så hastigt lämnade oss, men samtidigt en glädje över att det var kyrkan och Trygghetsvandringarna som förde oss samman.

Tack Nils för din enastående insats i OS.

Trollhättan en plats för….

Blir så ledsen

Blir så ledsen när jag läser att vårt kommunala bostadsbolag ansöker om att få ha kamerabevakning inomhus under skoltid. Egentligen borde jag inte bry mig, men jag kan inte låta blir. Men varför är det så här?

Kameraövervakning inomhus på Fuxernaskolan

Vi är en liten kommun, vi borde gemensamt kunna lösa detta, då det kostar stora pengar. Detta gör ont inom mig, jätteont.

Samtidigt saknar jag en uppmuntran till kommunens trygghetsvandrare som inte nämns med ett ord i texten. Varför är det så svårt att visa uppskattning till varandra. Hur skall vi arbeta för att komma tillrätta med dessa problem?

Kommunen har dragit igång ett BRÅ, för att komma till rätta med det. Vad händer där? Ser aldrig någon information om den. Visst hör jag en del positiva saker från medborgare och handlare, men fortfarande är det det negativa som råder. När jag flyttade hit till Edet hade jag så många ideer om vad jag ville göra för samhället, i dag känner jag mig bara deppad över det som sker.

Efter alla sommarens händelser och kontakt med 112, så känner jag ibland att inte vilja gå ut här och promenera. Alltid hittar jag något som behöver åtgärdas. Frågan är hur man hanterar detta? Vi borde vara paradiset på jorden.

Våld i nära relation – vittne

I dag kom kallelsen, en kallelse jag gärna hade sluppit. Jag är inkallad som vittne i en rättegång gällande våld i nära relation. Jag har sett en man i påverkat tillstånd misshandla sin kvinna men också gett sig på en utomstående i sitt raseri.

Vi är flera målsägare med i detta mål, men är glad att man inte behöver vara där hela tiden.

Filmen ovan visar hur det går till en rättssal och under en rättegång.

Hoppas detta är det sista jag behöver göra som trygghetsvandrare här.

Tack Västtrafik

Den 9:e december fick bokningssystemet hos vissa taxibolag som kör färdtjänst för västtrafik, stora problem med att lösa färdtjänstresor.

Det var andra gången detta skedde att det havererade. Förra gången blev jag varse om det redan på middagen och kunde ta bussen till brors jobb för att hjälpa honom hem.

Denna gång var det värre då jag förstod att någon var fel, 10 minuter efter att bror skulle blivit hämtad. Jag ringde ”förseningslinjen” och förstod att det var stora problem igen, då väntetiden var enorm. Jag vågade heller inte lägga på luren för att ringa bror och informera honom. 😦

Medan jag satt i telefonkö så fick jag hjälp av Västtrafiks kundtjänst på FB. Vi gick snart över till att börja chatta via Messenger. Medan jag hörde ”tack för att du väntar” i luren, började undersöka hur vi skulle lösa det hela. Till slut kom beskedet att jag skulle beställa en privattaxi för att få hem honom. Vågade då lägga på luren. Ringde bror och berättade vad som händer. Ringer Taxi Uddevalla och berättar vad som hänt och de kopplar mig direkt till en chaufför så vi kunde prata oss samman. Han frågade om det gällde Thomas, och jag svarade ja. Han frågade om betalning. Det sköter jag när ni kommer hit.

Ringer bror igen och berättar att en bil är på väg och kommer om ca 10 minuter. Via chatten kom vi fram till att resan kommer att kosta ca 800:- och Västtrafik lovade då att stå för hela kostnaden.

Drygt en timma sen så kommer bror och jag får lösa ut honom med 1388:-.
Lite mer än de 800:- som sades från början. 😦
Dock var det viktigaste att bror var hemma.

Jag hade även via chatten fått dokument för att ansöka om förseningsersättning, där det stod att de ersätter max 1200:-

Nyfiken på vad som skulle hända så skickade jag in allt inkl originalkvitto till Västtrafik om resan och vår önskan om att få beloppet på 1388:-.

Igår kom beskedet att, efter utredning, stå för hela beloppet på 1388:-.

JIPPI



Tack till polisen

I stort sett varje vecka träffar jag polisen när det mobila poliskontoret är här. Vi brukar småprata om vas som händer i kommunen, hur läget är på drogfronten, hur läget är på klotterfronten. Ibland händer det att en del personer inte varit synliga på en tid och att man håller ett extra öga öppet.

Senaste veckan gjorde jag två polisanmälningar. En om ett krossat fönster och en om vad som juridiskt kunnat betecknas som försök till mordbrand/mordbrand. Det roliga är att poliserna är pålästa om vad som sker i kommunen och att det i mina fall är mycket glada över mitt arbete. Ja jag berömmer dem och de mig, och det ger i alla fall mig lön för mödan. 🙂

Även diskussioner om olika fynd jag gjort på olika platser brukar vi diskutera och hjälpas åt att hålla koll på. Det är sådant som sedan kommer till kommunernas kännedom. Inte många dagar sedan jag gick på någon form av köp & sälj på en plats jag inte trodde det skulle ske.

Bra när sedan patrullerar åker runt så kollar de till dessa platser.

Tack polisen för gott samarbete 2021 och ser fram emot lika bra arbete 2022.

Och Gud sade….

För en tid sedan så promenerade jag och vovven ute på byn på kvällen. Vid torget träffade jag en person och vi började småprata lite, medan vi såg folk gå lite var som helst….

Vi avslutade samtalet och jag fortsatte i utstakad riktning. Jag stannade till, vad ligger på stentrappan till begravningsbyråns entré? Gick några snabba steg fram för att kolla, en människa är det… pandemitid vad gör jag. Talade med personen, ingen reaktion, putter lätt på personen ingen reaktion mer än att kroppen återtar sitt läge. Putter en gång till, lite hårdare… Samma reaktion.

Böjer mig ner med kinden mot personen ansikte och känner att han andas. Tar tag i armen och lyfter den och den bara ramlar ner. Avsvimmad, medvetslös eller vad.

Tar upp telefon ringer 112 och berättar mitt fynd, operatören larmar ambulans och kopplar mig vidare till en sjuksköterska. Jag sätter mig på trappan bredvid personen och vi går igenom olika regler och jag kan bara svara jakande på hennes frågor.

Medan vi pratar och checkar upp, så sätter sig personen upp och är som om inget har hänt. Jag börjar fråga ut honom vad han gör där, varför han ligger där, fortfarande med sjuksköterskan i telefon. Han vet inget men är på strålande humör. Vi skämtar och skojar och jag ser att det är en  av våra innevånare som hamnat snett. Ambulansen avbeställs och jag ställer några frågor från sjuksköterskan innan vi lägger på.

Efter att vi avslutat samtalet och han kunde för egen maskin ta sig vidare. Jag funderade på om det var ödet eller om det fanns någon mening med min promenad just där och då.

Jag och vovven har ju vara rundor som vi går dagligen eller till och med två gånger. Men helt plötsligt en dag så kände jag obehag över att gå den vägen, jag kommer att se något i något träd som jag inte vill se. Så jag började studera träden, vad är det jag känner obehag för. Ser Inger, kan inte komma på något. Nästa dag likadant, samma obehag när jag skall gå rundan. Vad skrämmer mig och jag gillar inte reaktionen hos mig. Varför varför varför….

Nästa kväll var ännu mera obehag så jag kände att det funkar inte, utan halvt ihjälskrämd av obehag gick vi hem. Nästa dag orkade jag inte gå den vägen för skräcken obehaget var obeskrivligt den kvällen. Vi tog en annan runda nere vid älven. Lamporna speglade sig så vacker i vattnet denna småkyliga kväll. Jag var nöjd att slippa obehagskänslorna och vovven var glad att gå nosa på en annan stig. Då ser jag vad jag inte vill se, där hänger en person med en snara runt halsen och gungar sakta i vinden.

Än en gång ringer jag 112 och larmar medan operatören ber mig att försöka få ner personen. Inte en chans då kroppen hänger över vattnet. Räddningstjänsten är snart på plats och tar ner kroppen och påbörjar livräddande insatser. Ambulans kommer, men polisen dröjer. Tyvärr slutar denna historia inte bra. Gick inte att rädda livet.

Varför var det jag som reagerade på personen som låg där på trappan? Varför kände jag obehaget att promenera vår vanliga väg så jag väljer en annan väg och upptäcker en person hängandes i ett träd?

Var nog i yngre tonåren när jag försts gången såg en person hängandes I ett träd. Den gången kommer jag ihåg det gröna ansiktet, ett ansikte som säkert blivit mycket grönare i mina tankar under åren.

Vad har Gud med detta att göra? Jag tog upp detta med mina kyrkliga vänner, varför jag hamnar i så många olika tillfällen där jag måste larma. Vi skojade? att Gud tänker ”jag skickar ut Bengt så får han lösa problemet”.

Varför är jag första person på plats på 3 bilbränder på E45:an, varför hittar jag personer i en bil i diket där de är instängda. Varför är jag den som först reagerar när cyklisten flyger en volt genom luften efter att ha blivit påkörd av en bil, eller passageraren ramlade under en buss och jag hann få stopp på bussen och dragit undan personen.

Jag kan fortsätta med mer exempel. Jag litar på mig själv att jag reagerar på ett sunt sätt. Jag vet att jag varit inne hos folk och hjälpt till när jag får larm om hjärtstillestånd. Jag har lämnat platsen så fort jag kunnat när annan personal tagit över ansvaret. Det enda jag minns är om det var en man eller kvinna, men ingen klädsel, möjligtvis en blus eller skjorta. Men hur det såg ut i boendet har jag ingen aning om.

Så varför jag hamnar i dessa situationer vet jag inte, kanske har Gud ett finger med i spelet….

Bruksmentalitet

Jag gillar att sprida glädje och att uppmuntra mina medmänniskor. Det är så roligt att se deras reaktion. När jag kliver av bussen ropar jag tack till chauffören, precis som farfar lärde mig när jag var liten. Som tidningsbud i över 20 år, har jag samlat på mig massor av bilder och försökt att glädja människor med. Jag älskar denna kommun, men ibland undrar jag om inte bruksmentaliteten finns kvar här. I dag känns det som om en del av våra politiker här i kommunen är de som förr kallades brukspatron.

Jag som har rötter i både Sverige och Tyskland ser ju en stor skillnad mellan hur vi behandlar varandra. I Sverige är vi du med varandra sedan många år, men i Tyskland är det ni som gäller. Här kan inte arbetare och tjänstemän/chefer umgås för de måste hålla distansen mellan varandra.

I dag är det två grupperingar i Tyskland som försöker bli lite mer du med varandra. Det ena är IKEA och det andra är socialdemokraterna. Lyssna gärna på Caroline Salzingers krönika om iskylan mellan människor som kan uppstå. Får jag nia dig eller dua er?

För ett tag sedan var det en person i våra ortsgrupper som uttryckte sig på ett sätt som jag inte anser funkar i en öppen Facebookgrupp. Tycker inte det är OK att uttala sig så om en kommunens tjänstemän. Det var bara en som reagerade, en journalist, som ifrågasatte språkbruket.

Som en motåtgärd valde jag att försöka ge en annan bild av det hela genom ett betydligt positivare inlägg.

Men hallå! Var är ni, ni som vill se mer positiva inlägg, ni som vill se mer bilder av Lilla Edet. Ni som tyckte vi behöver vara mer stolta över vår kommun och hembygd. Var är ni som ber mig att försöka skapa ett positivare samtalsklimat, ni som vill se mer stolthet över hembygden.

Jag kan inte göra allt själv…..

Gurgeltester och konspirationsteorier

Jag blev naturligtvis nyfiken på detta, då jag inte hört något om detta tidigare. Hittade några få länkar först till Newsvoice, som säger sig vara en vetenskaplig tidskrift. Tidskriften beskriv på många ställen som en pseudovetenskaplig tidning som sprider artiklar som inte alltid är så välarbetade och underbyggda som de borde vara om de hade en vetenskaplig bakgrund. Därtill hittade jag även en video på youtube, som beskrev fynden.

Jag skrev några inlägg till den som delade ovanstående och ville ha mer info. Tyvärr fick jag besked att jag lade mig i. Jag kontaktade även SVT och frågade om detta.

I dag har det kommit flera nyhetsinslag om just detta.

Screenshot från Sveriges radio

Även SVT har flera inslag om detta med gurgeltester.
Han köpte in gurgeltester för skolbarn – har fått hot och hat

Regionens tester för skolbarn ”analyserades” i hemmalabb – oroliga föräldrar hörde av sig

Tre frågor: Gurgeltesterna och konspirationsteorier

Ja, det är viktigt att vi alla försöker att vara källkritiska.