För några dagar sedan hade våra kommunalråd ”Fika med Julia och Frej”. Det är ett digitalt möte där vi kan ställa frågor om vad som händer i kommunen och få svar.

Jag ställde två frågor om hur lång tid det skall ta för att få bort stjärnor och hakkors på en centralt placerad parksoffa och fråga nummer två om hur kommunen arbetar med lustgastuber som man hittar här och var slängda. Ovanstående bild är inte från den frågan om lustgas även om jag upptäckt ovanstående också.

Jag fick svar av våra kommunalråd vilket ni kan se i videon nedan

Hakkors och stjärnor var övermålade ett par dagar innan frågan ställdes men lustgastubernas markör fanns kvar på kartan till tiden jag ställde frågan på Facebook och dagen efter. Problemet var då, var tog tuberna vägen under tiden som markeringarna på kartan fanns kvar?

När jag började studera kartan med fel som rapporterats in så hittade jag ett från 2021-10-20. Nästan 3 år sedan som det rapporterades. Vi gör det tillsammans, är en del av kommunens vision. Det skall gälla alla verksamheter i kommunen. Jag tolkar  det som om det även skall gälla ut till medborgarna.

Lär få återkomma i ärendet.

Göta älvdalens pärla – vi gör det tillsammans.

Detta är kommunens vision och berättelsen är denna:

Ur älven har vi hämtat kraft och energi i alla tider. Med samma kraft och ett starkt engagemang skapar vi tillsammans ett gott liv och en hållbar framtid – både på ett personligt plan och för ett attraktivt samhälle. Ett liv och samhälle där alla känner sig välkomna, trivs, utvecklas och mår bra.

Här erbjuds god service och tillgänglighet för en väl fungerande vardag, så vi får tid för varandra och allt som ger oss livskvalité och glädje i livet. Genom inflytande och delaktighet har vi alla en möjlighet att påverka vårt samhälles utveckling i en positiv riktning.

Vi njuter av vår vackra älvmiljö och rika natur som vi tar väl hand om, lever nära och i samklang med. Vi känner också stolthet för vår unika historia. En historia som vi tar vara på, minns, synliggör och delar med oss av. Lilla Edets kommun är Göta älvdalens pärla.

Vi har otroligt vacker kommun där vi kan dela mycket gemensamt. Men det finns en del smolk i bägaren.

I början på sommaren hittade jag hakkors och stjärnor på en av kommunens parksoffor i närheten av publik plats. Även på andra platser hittade jag hakkors. Dessa saker får mig att må dåligt, fruktansvärt dåligt. Jag har anmält sakerna till kommunen via deras app, ett flertal gånger, utan resultat. Dessa saker kan betraktas som hets mot folkgrupp och skall anmälas. Nu först efter fyra månader har de nu målat över detta. Jag har skrivit till kommunen under denna tid utan reaktion, utan svar, inte ens svar på frågan om de polisanmält. Detta gör mig ännu mera ledsen.

För ett tag sedan hittade jag flera lustgastuber på en plats och anmälde direkt. Ytterligare en anmälan två dagar senare. Trots att tuberna nu är borta så syns anmälan i appen. Vem har städat upp dem? Har de transporterats till återvinningscentralen där de skall tas hand om bland farligt avfall. Förutom att lustgas kan skada användaren så är den också en aggressiv klimatpåverkande gas. Därtill är det också en tryckbehållare som inte får läggas i vare sig i vanliga papperskorgar eller i återvinningen av metall.

Den enda återkoppling man får är att de mottagit ärendet, sedan blir det heltyst. När jag trygghetsvandrar i grannkommunen så får vi genast återkoppling på hur vi skall hantera olika saker vi upptäckter, men inte här 😡

Vi gör det tillsammans måste gälla åt båda håll, och får jag återkoppling så sporrar de mig att fortsätta anmäla. Ingen återkoppling och man ledsnar.

För några veckor sedan hade vi ett regn utan dess like. Nyheten spreds om bilar som blivit dränkta och ett jordskred och när min lokalradion började berätta om vattnet som stod upp till biltaket så var jag tvungen att gå dit för att se det med egna ögon. Kunde själv konstatera att det var sant.

Dagen efter beslöt jag mig att ta promenaden dit för att se hur det såg ut. Vattnet var borta men bilen stod kvar. Gick genom vägporten och tänkte att jag går så långt jag kan och även får då vägen var skyltat avstängd.

När jag kom till avspärrningsnandet så stannar jag för att se vad jag kunde se, inte mycket. Men medan jag stod vid avspärrat område så kom en bil, ytterligare en bil.

Jag fick frågat den sista bilen att vägen är ju spärrad. Nej sade de, det var bara att köra.

Jag beslöt mig för att gå under avspärrningen och ta mig en titt på vad som hänt men även hur avspärrningen såg ut. Visst var det skyltat att det var förbud för motorfordon men skylten på väghalvan var flyttad så det gick att körs där.

Jag såg ju skadorna både på motorvägen och lokalvägen. Men kunde bilar passera där så borde ju jag kunna passera. Jag stängde åter av vägen så det var skyltat från början.

Men varför väljer folk (bilister?) flytta på skyltar och ta sig fram på vägen ändå. Första bilen som kom var en taxi och det var mer än chauffören i den. Våghalsigt, anser jag. Borde finnas mer respekt för vägens regler. Förutom att jag gjorde en samhällelig insats (enl mig själv i alla fall) så fick jag många bra foton.

Snart hörde flera medier av sig och ville ha mina foton vilket de fick använda.

För andra gången fick jag möjligheten att arbeta med detta eminenta gäng. Gitta-Maria Sjöberg är en operasångerska med ett brett register. Hon är bland annat upphovsperson till Nordic Song Festval

Gitta-Maria Sjöberg är född och uppvuxen i Sjuntorp men utflyttad till Helsingör i Danmark. Hon utbildade sig vid Operaskademiet I Köpenhamn.

Redan förra året fann vi varandra i den konsert som var I kyrkan då, och vi kände genast samhörighet. Nu var vi samspelta från första början och det kändes genast i luften en form av gemenskap. Blev genast kramkalas när de olika gästartisterna och scenarbetarna droppade in och vi log brett mot varandra.

Även om jag ”bara” skulle vara behjälplig i största allmänhet, så kunde min erfarenhet från film och TV, hjälpa mig i arbetet.

På bilden sitter maken vid flygeln och vid Gitta-Marias sida är det sonen. Vilken röst han hade, det kröp små rysningar över ryggen när han tog i. Och när Gitta-Maria tog i så tänkte jag att i det höga tonläget så klarar hon inte det, utan att gå ner en oktav. Jo det klarade hon med glans och det märks att rösten är skolad.

När man arbetade med amerikanska skådespelare så märks genast ett ”ni och jag” då de vill hålla sin stjärnglans högt. Här är vi som en familj och är jämställda. Vi visar varandra respekt.

En i ensemblen hade inte hunnit äta något under dagen så han beklagade sig med ett leende att nu har han för första gången ätit pizza i kyrkbänken. Ja så kan det också se ut innan man ger sig ut på scen.

Gitta-Maria och Thomas och som tack för hans arbete så fick han Gitta-Marias bukett. Ett minne från kvällen. Ser fram emot nästa år att få träffa dem igen.

Detta med blodtryck är en vetenskap för sig. Jag har mätt blodtryck i många år. Far som gick bort 2009 gick jag upp en gång på natten och kollade till honom och testade ofta hans blodtryck vid 02, på natten. Vi slapp då nattpatrullen från hemtjänstens besök på natten. Sedan blev ju mor sjuk och då behövde jag även hålla koll på det.

För att inte jag skulle drabbas av några sjukdomar var jag även tvungen att hålla koll på det.

Nu har brors blodtryck stigit och vi håller på med hans hälsa. Jag som alltid varit tekniskt datanörd försöker nu göra saker och ting begripliga för honom, hur saker och ting hänger ihop. Har man ett intellektuellt funktionshinder är det inte lätt att förstå orsak och verkan.

Vi har ju våra aktivitetsarmband som vi med datorns hjälp läser av flera gånger per dag och sedan markeras på datorsidan. En av målen är att vikten skall ner då hans BMI är för högt. Vårt närmaste mål är att få ner vikten till 110 kg. Då skall vi gå ut på restaurang och äta och dricka gott.

Han kämpar på och håller koll på sina värden och de skiftar färg hela tiden. Grönt är de inom godkända gränser och är vikten grön så har den minskat sedan föregående dag. Blir den röd så har han gått upp i vikt, och visar den gult ligger han kvar på samma vikt. Samtidigt som han ser vikten gå ner går ju även blodtrycket ner. Han ser ju också vilken effekt de övriga värdena har på hans hälsa.

Idag är hans steg satt till 7000 steg före kl 14.00 och lika många efter den tidpunkten. Idag har han kämpat på bra och gått totalt över 20000 steg. Vilken framgång istället för honom.

Idag är det 4 timmars promenad med fettförbränning och över en halvtimmas konditionsförbättring. Samtidigt blir det en tävling mellan mig och bror om vem som är bäst.

Min bästa bror är bäst, tom bättre än mig 💕

Vilken kväll det blev med mycket magi, skratt, förvåning, kärlek och värme.

Stefan Odelberg bjöd kören Syskonringen och deras ledsagare på en oförglömlig kväll på Park Elite Hotel, i Göteborg.

Vi startade från Trollhättan 17.00 med hyrd buss till Göteborg.

Väl framme vid hotellet där det skulle ske, blev vi visade till ett konferensrum där vi alla fick ta plats. Ja der var inte Scandinavium utan en plats för ca 60 deltagare.

När Stefan försvann en stund så bestämde vi att vi skulle börja applådera när han kom in igen. Jublet och applåderna var smittande och det kände inga gränser. WoW!

När det väl tystnade så sade han att vi har inte sett honom och han gömde sig. Strax kommer Måns Möller in och drar igång hela showen. Måns råkade bara befinna sig på hotellet och ställde upp bara för oss.

Vilken succé! Han lyckades verkligen fånga oss alla och jublen avlöste varandra. Att se Stefan liksom inkludera oss alla på det sätt han gjorde var bara så fantastiskt.

Sådant inkluderande bemötande gjorde mig stolt imponerad över Stefan och hela gänget.

Stefan gjorde själv en ”story” på mötet som han delade ut via Instagram.

Du kan titta på den här, som är förändrad av upphovsrättsliga skäl eller titta på den via denna Länk

Många ungdomar här I kommunen kommer fortfarande och pratar med mig. En del vill bara säga hej andra vill ha vägledning för framtiden.

En annan grupp som kommer och vill prata är våra personer som hamnar utanför vårt vanliga skyddsnät. En del vill bara ha en kram medan andra vill ha vägledning inför framtiden.

För några veckor sedan kom några ungdomar och pratade med mig varför jag och övriga trygghetsvandrare slutade i kommunen. Såg ni inte hur vi ungdomar gillade att ni kom ut till oss, vi försökte visa hur vi uppskattade det.

Jag vet att ni uppskattade det och visade det på olika sätt, men våra tjänstemän och politiker visade inte mycket uppskattning av mitt arbete.

Visst jag fick en middag med landshövdingen och blåklintspriset. Stolt över det, men ett litet tack, ett litet hejjarop i sociala medier.  Jag ser hur vi fungerar i Trollhättan där vi från Stadsdirektören till vi ideella trygghetsvandrare stöttar varandra. Men inte här. 😭

Jag försöker hitta det positiva i tillvaron men jag ledsnade här. Både stadsdirektören och Kommunalråden i grannkommunen kan höra av sig när man varit ute för något jobbigt.

Här I denna kommun fick man bära allt ensam. Varför? Var fanns intresset från kommunen?

Jag fick driva det ensam. Det jag kunde ta med mig från Trollhättan gjorde jag, men här dög det inte. Inga uppmuntrande ord. Istället skickas det mejl med mig som avsändare för att svartmåla mig, medan andra sprang och pratade skit om mig till överordnade.

Jag trodde på orden ”vi gör det tillsammans”, del av kommunens vision. Vad är det vi gör tillsammans? Springer och pratar skit om varandra?

Idag arbetar jag bara med grannkommunen. Där hör politiker och tjänstemän av sig och ger råd och stöd.
Hela kommunen, och polismyndigheten och även väktarna har stannar upp och pratar.
Där kan man tala om att man gör det tillsammans

Som nog de flesta vet så har jag en Gudstro. Gud är viktigt i mitt liv., ven om jag periodvis inte kunnat besöka kyrkor och mässor som jag har velat. När mor gick bort 2014 kunde jag börja besöka både gudstjänster och högmässor. Då vid ett tillfälle var det berömda bananskalet i vägen för min färd. Jag fick frågan om jag kunde hjälpa till och bli gudstjänstvaktmästare. Fick hänga med dubbelt några söndagar tills jag lärde mig arbetet. Sedan dess har jag försökt vara vaktmästare i kyrkan en gång per månad. vilket jag trivs med.

I början på sommaren kom vår kyrkoherde med beskedet att han fått nytt jobb och skulle börja jobba i stiftet istället. Chocken kom hos många av oss, för har man en bra chef, så vill man behålla personen i sitt förvar.

När vi väl började inse att vår kyrkoherde skulle lämna oss, vem skall då kliva in i hans ställe, och ta hans plats? Kyrkorådets ordförande tog genast kontakt med vår komminister i församlingen och han nappade på förslaget.

Den 10:e december hade vi mottagande av vår nya kyrkoherde, dvs vår ”gamla” komminister. En festhögmässa med vår Biskop. Verkligen roligt att få arbeta med det. Efter mässan var det samling i kyrkans hus, och då kommer nästa positiva överraskning….
Vi blev presenterade för vår nya komminister…

Magdalena Mellgren Sävenstrand blir vår nya komminister, och jag tror hon kommer bli en stark kraft i församlingen. Den 3:e mars välkomnade hon i Upphärads kyrka och jag ser mycket fram emot att få jobba tillsammans med henne.

Välkommen till församlingen Magdalena!

Ungefär en gång i månaden är bror och jag Gudstjänstvaktmästare. Vi hinner inte med bussen fram till en timma före mässans start, så klockringningen kl 17.00 sköter jag med en app i telefonen.

17.05 slutar klockorna ringa och ca 17.08 är vi på plats och kan ta hand om det praktiska.

Mitt arbete med bror är ju att han skall bli mer och mer självständig. Och jag känner att jag lyckas. Han har sina arbetsuppgifter i kyrkan och jag brukar smyga in nya när jag ser att han är mogen för det. Idag behöver jag inget säga, utan han sköter sina uppgifter men kan också tänka utanför ramarna och ta uppgifter i annan ordning.

Tror ni jag känner mig stolt över honom.

Nu senast så hade han sett hur en annan vaktmästare hade plockat in agendorna i psalmböckerna så de bara var att dela ut. Så på söndagen när han förberedde att dela ut till kyrkbesökarna, så hade han skapat kit med psalmbok och agenda att dela ut. Får han arbeta i sin takt på sitt sätt så klarar han det mesta.

Två gånger senaste tiden har han också varit på vårdcentralen. Jag har bokat färdtjänst till honom dit, och vårdcentralen har bokat resan hem.

Jag har ju via appen i telefonen sett hur han tagit sig fram och ser jag att det är bekymmer så har jag kunnat gripa in.

Gripa in fick jag göra vid den senaste hemfärden, då han och taxin hade gått om varandra och de missat varandra. Då fick jag ringa utförare och fråga vad som var på G. Sedan fick jag ringa bror igen och berätta.

Jag kände mig helt slut efter den halvtimman och funderar på varför. Det med strulande färdtjänst har jag ju i stort sett haft varje vecka under den tiden han jobbade. Om jag kände mig urladdad så funderar jag på hur bror känner sig.

Men det bästa är ju att han får bra träning i att fixa saker och ting själv, och det blir så bra i sista änden. Är verkligen stolt över honom men också så otroligt stolt över alla vänner runt oss som ställer upp så fint och stöttar honom och mig.

Skulle vilja krama alla som ställer upp men som också ser skillnaden i hur han har utvecklats, men det får bli ett futtigt TACK!

För några år sedan kommenterade jag ett inlägg på SVT:s Facebooksida som också kom med i deras sändning.

Idag tittar jag sällan på nyheter då det nästan bara känns som om det är elände. Krig i Ukraina och ny senast i Mellanöstern som verkar eskalerar och nu fått USA att gå med i det.

Det känns inte som om jag orkar med detta. Nu är det Trump och att han inte är immun och kan ställas till svars för uppvisning.

Jag brukar lyssna på P1 Morgon och ett par nyhetssändningar under dagen, detta för att hålla mig uppdaterad.

För några veckor sedan var det en brand i en lägenhet och det var chockartat och vi valde att akut ta på oss trygghetsvandrarvästarna för att gå i området och möta folk. Där kändes det som om jag kunde göra något av min styrka och hjälpa människor, vilket vi också gjorde.

En dag senare kom larm om misstänkt försök till grov våldtäkt, och även där kunde jag göra något för att hjälpa människor, som kände oro.

Men vad kan jag göra åt Rysslands anfall mot Ukraina, konflikten mellan Israel och Hamas, eller nu USA:s attacker i Jemen, Irak och Syrien.

I de fall jag kan göra för mina medmänniskor, där kan jag orka med, men det andra, vill jag helst inte bry mig om.