Orden betydelse förändras

Jag reagerade mycket starkt på ovanstående statusuppdatering när jag såg den. Valfrihet är ett alldaglig ord som kan användas till mycket. Nej jag tycker inte om all valfrihet men samtidigt är jag stolt över att vi har valfrihet. Valfriheten ger mig jobb och inkomst. Sedan 90-talet finns det inget monopol på brevbefodran och det gör att man kan välja postoperatör efter kostnad och service. För mig och arbete är det en frågan om överlevnad. Vi kan få någorlunda kostnadstäckning till tidningsutdelningen som annars går med förlust. Med största sannolikhet hade tidningsutdelning på landsbygden upphört om vi inte kunna kombinera det med inkomster från brevutdelningen. Tittar man på landsbygden så är det många som röstar SD och där är det skrivna ordet från etablerade mediet viktigt och att inte lämna ”walk over” till de främlingsfientliga som försöker med alla medel mer eller mindre seriösa, påverka folk.

Den 17: e september har jag valfrihet att välja vem som skall få mina röster i kyrkovalet. Detta kallar jag grunden för en demokrati och så oerhört viktigt i ett rättsstat.

Jag blir uppriktigt sagt rädd när jag ser hur vanliga or blir djävulens verk. På bara något når har ju ordet godhet omvandlats till det negativa som är i dag. Jag vågar bara använda ordet i kyrkan numera, då det ar en så dålig klang. Gohetsmaffian, godhetsivrarna, underbara ord eller? Nazism och kommunism är för mig två förhatliga ideologier som har ett splittrat Europa som bas. För mig innebär det ond bråd död, inte minst för mina släktingar. Jag beundrar ju C H Hermansson mycket, då hans arbete att få bort kommuniststämpeln från vänstern var givande. Det lyckades Lars Ohly snabbt förstöra när han sade ”jag är kommunist”. På några sekunder omvandlades han från en kostymklädd man, till en person i militära kläder med en kulspruta i näven, och precis som vakterna i Östtyskland sköt ner liktänkande, så sikta de han mot mig och jag bara väntade på smällen och att jag skulle segna ner död. Jag är jätteglad att han fick lämna politiken så snabbt efter det.

Jag blir verkligen rädd nr vi försöker sätta in andra innebörder av ord som godhet, valfrihet, än vad de verkligen står för. Helt plötsligt blir jag rädd för hur jag skall titulera mig själv, när jag aktivt arbetar för jämställdhet mellan könen, visar mig på stan i min trygghetsväst för att försöka ge folk trygghet.

När jag läste ovanstående inlägg, så önskade jag, för någon bråkdel av sekund, att den förvandlade partiledaren hade tryck av.

Världsskäggdagen

20170901_115555

I dag är det världsskäggsdagen och jag firar den året om genom att ha mer eller mindre skägg. Nu var det extra långt och när P4 Väst gick ut med efterlysning i radion och på Facebook så var jag ju bara ”tvungen” att anmäla mig….

Det tog inte lång tid innan Kim Kärnfalk hörde av sig och frågade om jag kunde komma till studion. Bara att sätta sig i bilen och ta sig till Uddevalla och radions studio för att vara med mellan 11 och 12 i sändningen. Zakarias Alkhatib var den person som skulle bättra på min skönhet.  Zakarias hade tidigare sin salong på Drottninggatan i Stockholm och där hade Kim gått in en gång, och efteråt blev det hennes ”egen” salong.

Nu har han flyttat till Uddevalla och öppnat sin salong här.
Så här såg det ut i studion när Zakarias ansade min haka.

 

Mot slutet kom vi på att det inte fanns någon spegel så Marcus Gorne fick i radion be om hjälp och teknikern som precis kommit ner till bilen, rusade upp, och hämtade en väggspegel på toaletten, så att jag till slut fick se mig själv.
Och resultatet blev….

Jag är strålande

20170829_154557

Visst är jag strålande, eller hur? Bryr mig inte så mycket om din åsikt om vad du tycker, utan jag har placerat mitt i detta facket själv….

Här om dagen var jag på Workshop om hur lätt vi delar in varandra i olika fack, och vi hade mycket intressanta diskussioner om just detta.  Nu var nog jag en dålig deltagare, då jag har en hel del erfarenhet från mitt 57-åriga liv om att möta människor där, utan att indela människor i fack. Om jag skall dela in människor i fack, så vill jag dela in alla i ett eget fack, benämnt unik.

20170829_162730Så här visade Therese upp sig inför oss, och första uppgiften vi fick, var att presentera henne för henne själv, utifrån de fack  vi satte henne i. När hon sedan ”klädde av sig”framträdde en annan person som jag inte vill visa på bild, då jag kan förstöra för andra som vill vara med på detta. Men jag tror personligen inte att jag lyfte på något ögonbryn, och i alla fall inte av orsaken jag såg, utan mer i så fall, att hon ville visa vem hon verkligen var. Det gillade jag 🙂

 

Själv visade jag mig i en outfit, som inte visar mig, som jag är, men jag gjorde det för att utmana mina vänners tankar i ämnet. Den högra bilden skickade jag ut sociala medier, för att se på reaktionen. De flesta gav mig tummen upp, och hejjade på mig, men några få satte en sexuell stämpel, ett fack, som jag placerades i. Måste detta vara en sexuell läggning, när jag klär mig på detta sätt? När jag körde buss fanns det en kvinnlig och en manlig klädsel och kvinnor kunde välja kjol istället för långbyxor. Skälet var att kunna hålla ner temperaturen vid sina könsdelar. Jag som man kunde inte välja kortbyxor för att hålla mig någorlunda sval där min temperatur skall vara någon lägre än kroppstemperaturen. Då hade det gjorts undersökningar att det i mitt knä kunde bli upp till 85 grader varmt, soliga dagar och när solen lyste in på denna del av min kropp.
Jag har svårt att sätta in alla manliga busschaufförer i sexuella fack, för att de väljer kjol istället för långbyxor. I dag köper många företag in kjolar för arbete inte minst bland byggarbetare, eller som många kallar dem, arbetskiltar för män som jobbar mycket utomhus i varmt väder.
Expressen.se har en artikeln om det, fast det är några år gammal.

 


Vi fick gå runt i lokalen och leta upp fack eller preferenser som vi ville dela in oss i själva. Jag valde att jag är förmögen, och funderar på vad andra tänker när jag säger att jag är förmögen. Skall jag räkna i kronor och ören, så är det långt ifrån sanningen, men jag har så många vänner, så jag blir förmögen i att få och ge kärlek och omtanke, är min tanke. Jag är öppen, då jag vågar göra saker, som andra inte vågar, är en annat fack jag sätter in mig i. Jag är funktionshindrad, men hur behöver ingen veta. Jag är social, vilket innebär att jag kan gå runt i skogen, ensam och fundera på vad jag skall blogga om och hur. Men sedan om jag var pojk eller flicka, man eller kvinna, gubbe eller kärring, valde jag att inte sätta mig i ett fack. Jag hittade ingen lapp med människa på.

Ja det fanns så mycket intressant och jag vill berätta så mycket mer, men när utställningen och workshop:en är i din närhet, så rekommenderar jag att delta i den.

Tack till Brittinger, Therese och Denise för en suverän eftermiddag.

 

Edetfesten

wp-image-884055405

Nästan alla kommuner vill ju ha en festival, stora som små. Lilla Edet är inget undantag.

Arrangör för Edetfestivalen är Lions club och målet är att samla in pengar till sin hjälpverksamhet. Samtidigt skall det bli en folket, och det blir det verkligen, även om festivalen är bantad till en dag. För mig och bror och Naturligtvis vovven blev det 12 timmar i Lilla Edets centrum. Men det var det värt, trots arbetsnatt före med bara 4 timmars sömn i två omgångar. Men det var så intressant, så den planerade eftermiddags vilan på sängen blev inget utav…. Men visst är det härligt när folk går ut på ”stan” i gemenskap och för att träffas, ha roligt får stora och små. Det kallar jag folkfest och Lilla Edets föreningar och organisationer levererar. Hjälporganisationer har loppisförsäljning/secondhand, hembygdsföreningen visar sin verksamhet och slöjdarns säljer sina varor. Butikerna kör med extraarrangeman, minitåg kör runt i tätorten och uppträdanden på torget. Kvällsunderhållningen hade i år tagits över av Flinks Event och kommer att berättas om i ett senare inlägg med bilder och musik.

 

Fel
Detta videoklipp finns inte

What’s the fack?

Nicklas på mötesplats Tureborg

När jag gått Prideparaden i Uddevalla promenerade runt i parken så träffade jag på en dam, Brittinger Axelsson som tillsammans med Studieförbundet Vuxenskolan arbetat fram en utställning ”What’s The fack”. Brittinger berättade en hel del om detta, och det gjorde mig mycket intresserad. Denna måste jag se. Jag åkte till Mötesplats Tureborg och tittade på den pratade med Nicklas om den och om att det nästa vecka skall bli workshop om detta med normer och fack. Nu är jag anmäld till Workshopen och ser fram emot mötet och diskussionerna som jag hoppas på.

Jag är ju själv kritisk mot detta hur vi delar in personer i fack. Mor blev per automatik ett ”Nazisvin” när hon flyttade till Sverige för att bli hustru till sin man, min pappa. Pappa blev på bröllopsdagen i samband med att han sade ja i kyrkan, en landsförrädare. Min lillebror som fick en utvecklingsstörning på grund av medicinsk felbehandling, blev symbol för detta oheliga blandäktenskap. När vi äntligen fått bror så bra att han kunde utvecklas till en egen individ så gick mor i väggen. Men det var ju inte så konstigt hon var ju krigsskadad efter uppväxten i Hitlertyskland. Själv ställde jag mig på bordet när jag var tolv år och skällde ut människor som tyckte att alla utlänningar skall kastas ut. Detta var i början på 70-talet. Men jag tror många känner igen debatten som går idag.

Senast idag hade jag debatt om att kvinnor är horor, och madrasser med hål i, medan män våldtar. Fortfarande än idag varnar vi unga kvinnor för att klä sig på speciella sätt eller inte få vara för utmanande idag klädsel, annars kan hon ju våldtas. När skall förnuftet segra och måste vi dela in oss i dessa fack, onda människor, goda människor. riktiga män, oriktiga män.

Nedan följer informationen om utställningen.

”Nej lärare kanske du inte är, för du harju inte lärt oss så mycket fakta i dag. Men du har fått oss att tänka efter…” Tjej i klass 8 på en skola i Kungälv.

What’s The Fack? är ett projekt som handlar om ett undersökande arbete om identitet. Hur vanligt det är att man utifrån fördomar delar in människor i olika fack, med olika status och därigenom behandlar människor på olika sätt. Det är en porträttutställning som väcker frågor kring hur stor betydelse vår tillhörighet har. Oavsett kön, ålder, kultur, fysiska och psykiska förutsättningar. Samtliga bilder skildrar modellens egen upplevelse, var och en har fritt valt sitt eget fack.

Vårt mål är att bidra till ett öppnare samhälle där fler människor tillåts vara sig själva på sina villkor utan att ifrågasättas eller rent av trakasseras av sin omgivning. Med en större öppenhet kring varandras olikheter löper vi mindre risk att såra och behandla varandra illa pga av bristande kunskap och förståelse. Det är viktigt att på alla fronter arbeta för att varje människa skall få vara sig själv. inte på bekostnad av andra men inte heller trots andras åsikter.

Med tanke på den rådande samhällsutvecklingen där kvinnors kroppar fortfarande inte är deras egna, killars självbild går ut på att vara tuffa och inte visa svaghet. Då mobbning fortfarande är ett stort problem i skolorna, vill vi genom projektet What’s The Fack? bidra med samtal och reflektioner kring detta i skolklasser.

Vi vänder oss i första hand till högstadiet och eleverna där. Men även personalgrupper, bland annat i skolan men även på andra arbetsplatser. Där människor är den huvudsakliga arbetsuppgiften är det intressant att göra det här arbetet. Under en halvdag arbetar deltagarna tillsammans med oss. Med hjälp av utställningens innehåll och övningar kring ord reflekterar deltagarna kring sig själv och varandra. Deltagarna lyfter själva fram de ämnen som är viktiga att diskutera i just deras grupp.

snip_20170825112916

Vill ni veta mer så hittar ni info här vanför
På Facebook finns deras sida under adress: https://www.facebook.com/whatsthefack/
Deras hemsida finns här


Just nu finns deras utställning på Mötesplats Tureborg i Uddevalla

Nedan presenterar jag några bilder jag tog på utställningen.  Bilderna är upplagda i slumpvis ordning. Förhoppningsvis väcker det dina tankar i ämnet och gör att detta blir ett intressant ämne även för dig…

 

Jalla, jalla – kärlek till alla. #uddevallapride

IMG_20170820_132458_080-1
I går var det Uddevalla Pride, och naturligtvis var jag där för att visa solidaritet. Ni som känner mig, vet att jag har svårt för att bara se på när hat och hot förekommer. Därför är det viktigt för mig att ta ställning för alla människors lika värde, oavsett.

Därför hade jag bestämt mig att jag skall gå med i tåget i Uddevalla Pride. Klev på bussen här för att sedan fortsätta med tåget dit. I Öxnered letade jag upp vagnen där jag fick ha Nussä med mig och satte mig ner i fåtöljen för att vaggas till centralen. Framför mig i kupen hörde jag damen prata  telefon och berättade att hon var på väg till Uddevalla Pride. Utanför stationen stöter återigen på damen, som tittar på kartan hur hon skall ta sig till Museieparken, och jag erbjuder att hon inte behöver kartan utan vi kan gå gemensamt. Sakta vandrar vi vägen fram till målet medan hon berättar att hon och några väninnor skall representera Transföreningen FPES.

Nej jag har ingen erfarenhet av detta att leva som transperson, så här är ju ett ypperligt tillfälle att lära sig mer. Säkert har även jag en massa fördomar, som kommer på skam, men av erfarenhet blir man vis.

Väl på plats i Museiparken tog vi var sin parkbänk där vi kunde göra oss förberedda inför paraden. Jag piffade upp min ryggsäck med hon gjorde i ordning banderollen och svarade i telefon. Hon berättar glädjestrålande efter en stund att de blir minst fyra som kommer att vandra under parollen, men tycker samtidigt att det är tråkigt att inte de unga vågar gå ut med sin läggning i dagens samhälle. Det är tydligt att vi är fler som behöver visa dem vårt stöd. Ingen skall tvingas leva ett liv, styrt av andra, är min uppfattning, och därför känner jag att det är viktigare än någonsin, inte minst för min skull att visa dem mitt stöd.

Vi ställde upp i tåget och vandrade genom centrala Uddevalla ut rop, ramsor och allmän glädje, samtidigt som vi vinkade till alla glada människor som samlats för att titta på och visa sitt stöd. Sådant värmer! Hörde att förra året så var det ca 700 som gick paraden och att i år kändes det som betydligt fler. Underbart!

Efter paraden fick jag återigen träffa damerna och ta kort på dem,  Angelica, Hannah, Vendela, Helena och vi fick även ytterligare en pratstund, innan jag gick ett varv i parken och var social och pratade. Valde sedan att promenera ner till Kungstorget för att få lite i magen. Vem kommer inte där om min kompis från tåget, tillsammans med sin väninna. Vi förföljer dig, seden de med ett skratt.  stället för att leka följa John, så valde vi att gemensamt sätta oss vd ett bord och gemensamt äta vår mat.

Tacksam för att jag fick lära känna dessa fina damer, och min lycka känner inga gränser.

Tack till #jagärhär m. fl.

20170524_094636

Jag har fått uppdraget av Marie Kides anhöriga att viderebefodra deras varma tack. Tacket går till er som skänkt pengar till ”jag är här”, men även andra organisationer såsom cancerfonden och WWF m. fl. Det går också till er som samlat ihop pengar till blommor och alla ni andra tusentals personer som på olika sätt meddelat sitt deltagande i sorgen. Jag kan inte räkna upp namnen på var och en, men ingen är glömd på detta sätt. Enligt sönerna har gensvaret givit dem kraft att gå vidare i sina liv, och att känna att de inte är ensamma i sorgen. Det ger styrka!

Begravningen hölls i onsdags i Fors kyrka här i Sjuntorp. Officianten berättade för en fullsatt kyrka att detta var en av de jobbigaste begravningarna han har haft, men jag vill också inflika att det var en av de finaste jag varit med om.

Sönerna Johan och Markus hade en otroligt kraft att stå framme i kyrkan och tolka ”Håll mitt hjärta” av Hallström och Skifs. Begravningen bjöd på så mycket känslor, allt mellan gråt och skratt, då det i denna svåra stund också togs upp en del minnen, minnen som vi får bära med oss inför kommande dagar.

Så ett finstämt och ödmjukt tack till alla som på olika sätt deltagit i sorgen efter Maria Kide.

Anhöriga.

20170524_105143

I din trädgård fick blommor och grönsaker växa och utvecklas. 
Med din hjälp fick de bli vackra och livskraftiga. Likaså barnen i ditt klassrum. Vi som är kvar får försöka göra vårt bästa, med trädgården, blommorna och barnen. 
Vi; växter och vänner, familj och flora, Paprikor och partikamrater, kommer att sakna dig. 

20170524_105738

Själv skrev jag på Facebook i mitt privata flöde
Tack Marie Kide!

Du rycktes ifrån oss på ett brutalt sätt, där vi har svårt att intala oss vad som hänt. Men det var en ensam gärningsman som med sitt hat tog ditt liv.

I dag på din begravning var kyrkan fylld till sista plats och det fanns så mycket värme och kärlek, där var och en hade en plats i ditt hjärta, på samma sätt som du hade plats i våra hjärtan.

Jag delar sorgen med dina närmaste men samtidigt delar jag kärleken som sammanförde oss i gemenskap.

Ännu ett bevis på att kärleken är så mycket större än hatet.

Vi är många som kommer att föra ditt budskap vidare.

Nelson Mandelas plats

600

I Trollhättan har vi nyligen invigt en plats till minne av Nelson Mandela.

Mandela konstaterade ofta att ”utbildning är det mest kraftfulla vapen du kan använda för att förändra världen”. Högskolan Väst står ju för just det. Därför känns det viktigt att platsen finns invid högskolan. Platsen är en yta med sittplatser bestående av betongblock målade med färger från den Sydafrikanska flaggan. I mitten av betongblocken finns kända citat av Nelson Mandela.

Platsen invigdes den 27 april, som är Sydafrikas nationaldag, också kallad frihetsdagen och dagen man firar minnet av landets demokratisering och det symboliska slutet på rasåtskillnadspolitiken. Det är dagen då Nelson Mandela blev framröstad som president.

Utbildning är det viktigaste vapnet du kan använda för att förändra världen
Nelson Mandela


2015102518222048501175986_sbig

program-invigning-2

 

Hat föder hat

1494064666175-1787329112
För några veckor sedan skrev jag en statusuppdatering på FB, som blev väldigt populär.
Delar den här….

Nu får en del av mina vänner ta och skärpa sig betydligt…
En del av er sprider hat och alternativ fakta mot muslimer, andra mot homosexuella, en del mot utvecklingsstörda, tyskar, finländare, jugoslaver…
Ja grupperna är många som blir utsatta för detta.
Ibland undrar jag verkligen var ni har vuxit upp, om ni verkligen gjort det…
Hur kan ni då ha missat detta det har funnits många mottagare för hat under årens lopp…
Att vi idag har lättare att komma ut med våra åsikter via internet och sociala medier gör inte att detta har ökat utan det har förändrats, precis som det gjort genom alla tider…
Att kvinnor har våldtagits under alla tider är inget nytt, med idag är vi många som vågar berätta sanningen, sanning som som försöker förklara som ”fake news”
Förr slogs man i skogen ute i bygderna, nu slåss man i staden, utanför krogen.
När vi var små så hörde vi en historia om hur en man här i närheten hade mördats för drygt 100 år sedan. Ja verkligen spännande, tills sanningen kom fram..
Han hade fått en flaska i huvudet på dansbana för att tittade på fel tjej.
En man i min släkt blev dömd till 10 dagar i fängelset i Mariestad, på vatten och bröd, för att han hade mördat sin hustru.
Ja, hon hade fyllt 50 och karlarna i närheten hade firat i tre dagar med brännvin, brännvin och åter brännvin.
När hon tyckte det var dags att de skulle nyktra till tog han en del av en harv och slog henne med så att hon dog.
Visst har vapnen utvecklats med, men det ni påstår är nytt, är inget nytt.

Det enda som kan ändra på detta är kärlek och acceptans gentemot varandra. HAT FÖDER HAT!

Civilkurage mina vänner, Civilkurage

bullies

I dag delar jag med mig av två inlägg jag har skrivit på Facebook med anledning av nätmobbing mot två okända personer och en vän till mig.

Under några dagar har två okända och en vän till mig blivit utsatt för förtal och och påhopp.
Visst vi har yttrandefrihet men vi har ansvar för hur vi beter oss i det offentliga rummet.
Det är stor skillnad vad vi säger vi köksbordet med familjen och vad vi säger i ”Speakers corner”.
Innan internet och man kom in i lunchrummet på jobbat och alla tystnade kunde man vara säker på att de talade skit om en.
På Facebook mm så bryr vi oss inte om att person kommer in eller är närvarande.
Detta är ALDRIG Okey.
Själv har jag fått höra både det ena och det andra sägas till och om mig, de senaste dagarna.
Men jag vet hur det är att utsättas för hat, mobbing och förtal. Jag vill inte att andra skall utsättas för det, så därför går jag till deras försvar. Vi vet inte vad andra människor bär i sin ryggsäck.
Hälsningar
Idioten och språkpolis som har en skruv lös.

Det andra inlägget handlar om mo barn som blir mobbade.

Kommer vi någonsin dit om inte vi vuxna själva kan bete oss på samma sätt? För ett par timmar sedan kunde jag med glädje meddela min vän att administratören i en grupp äntligen tagit bort flera inlägg där personer hängdes ut, talades om ur dålig denna människa var mm.

Jag bad min vän hålla sig borta från gruppen och jag tog debatten mot personerna….
Hur jag mådde, skall vi inte tala om, men hur min vän mådde, får ni gissa er till.
Men varför gjorde jag det? JO jag har blivit utsatt för mobbing som vuxen, förlorat 10 år av mitt liv för det, för att kämpa mig tillbaka till ett liv, ett liv som absolut inte har blivit det jag hoppas och tänkt. Otaliga mer eller mindre allvarliga självmordsförsök mm.

Jag var i alla fall 29 år när det hände, men ett barn som har hela livet framför sig….

Ibland tappar jag tron på framtiden,men vet att gör jag det, så tappar jag tron på livet och ger upp.