Varför finns inte en enda kommentar 2012-05-24 i mors journaler på
vårdcentralen?

Ssk på hemsjukvården har idag redogjort för mig hur hon i ett
personligt besök på vårdcentralen besökt doktor Gustavsson.
Hon pratade om att mor behövde akut vård pga misstänkt medicinförgiftning.
Han ansåg inte detta nödvändigt med LOVADE att skriva remiss till avd
70 på Uddevalla lasarett.
När mor sedan var inskriven på NÄL så har syster Riita, enl tidigare
kommentar från ssk, lovade han att ändra i remissen så att vi
kunde flytta över henne från NÄL när hon var medicinskt
färdigbehandlad till samma avdelning.
Inga noteringar i journalerna om det.
Att fel kan göras är jag medveten om men när kontakt har skett vi minst
två tillfällen i samma ärende och inga noteringar finns, så undrar
jag.

Kommentar till journal
2012-13-19
Jag har inte insisterat på att sköta medicineringen utan jag har
erbjudit mig att på samma sätt som tidigare hämta mors medicin på vårt
utlämningställe på samma sätt som tidigare i samband med att jag
hämtar mina dospåsar. Dospåsarna var märkta kl 20.00 men jag har efter
kontakt med läkaren fått ge dom efter kl 17. Detta i samband med vår
middag. Jag har varje gång noterat i omvårdspärmen med en 2:a (anhörig
ger). I o m att jag har skött matlagning så har min utvecklingsstörde
bror dukat fram. I samband med det har han också tagit fram mors och
min dospåse. Min påse har han lagt på min tallrik medan han har
kontrollräknat mors tabletter i påsen och sedan lagt dom i en äggkopp
som vi har för mors mediciner. Han har också gett mor föreskriven
mängd malvitona och därefter signerat i pärmen. Därefter har han talat
om för mig att så har skett. Vi har heller inte begåvats med låsbart
medicinskåp av hemvården av den orsak att jag skall kunna ge medicin.
Redan innan denna händelse så har vår kontaktperson informerat mig om
att personal i hemvården har reagerat på att min utvecklingsstörde
bror har gett medicin. Han har aldrig fått ge någon vid behovmedicin.
Min broder har också varit mycket noga med att hålla koll på
hemvårdspersonalen att de har gett rätt mediciner när det varit så och
då påpekat att dom glömt ge något och även hållit koll på att
hemvården signerat. Kanske någon i personalen känner sig övervakad och
av den anledningen reagerat. Hemvården får mycket gärna sätta in
medicinskåp om dom anser att vi inte skall göra det. Däremot motsätter
jag mig att dom gör skillnad på mig och bror.

2012-03-21
Mor har så länge jag minns serverat ETT glas vin vid 20-tiden. Detta
för att familjen skall samlas och ha en stunds gemenskap och koppla
av. Det viktigaste har varit just gemenskapen att prata och diskutera
olika bekymmer, hur vi skall lösa olika saker inför morgondagen. Detta
har med vår (mors) livskvalitet att göra. Detta gjorde vi även på fars
tid och är inget nytt för den gamla personalen. Vid nya mediciner har
jag läst bipacksedel och även frågat läkare. Vinmängden har dock
minskat från ett vinglas till ca ett halvt cocktailglas med hänsyn
till mor. Kontaktperson har även fått det inskrivet i journalen att
patient får dricka ett litet glas vin till kvällen (se 2012-03-22).
Om ssk hade kontaktat mig och frågat hade jag kunnat ge besked om detta.

2012-03-22
Mors irritation blev mycket värre efter att hon fick Vagifem 25 mgr
insatt. Hon började slå efter personalen, vägrade ta Vagifem vilket
absolut inte var fallet de första dagarna. Jag kopplade detta till
just Vagifem. Pratade med apotek som sade att det troligen inte skulle
påverka henne mer än lokalt.
Irratiationen blev mycket värre och skedde på några få dagar.
2012-03-26 kl 13:08:06 hade jag ett 12 min 23s långt samtal med
läkemedelsupplysningen om Vagifem 25 mgr.  Damen jag pratade med
reagerade mycket snabbt och starkt på doseringe och sade att
tillverkaren beslutat dra in styrkan med motivering att den lägre
dosen ger samma effekt men mindre biverkningar.  Hon kunde också
konstatera att den högre dosen fanns som parallellimport. Hon var
också mycket noga med att påpeka att jag INTE fick göra några
dosändringar  utan skulle prata med läkaren om på vilka grunder han
ordinerat Vagifem 25 mgr.
Jag kontaktar då ssk Riita och meddelar vad LÄKEMEDELSUPPLYSNINGEN
informerat mig om. Min önskan har inte varit att sänka dosen utan på
vilka grunder läkaren valt dosering.

2012-03-29
Misstänker att telefonkontakten som står i journalen är med mig.
Jag är mycket noga med att informera om att jag inte ifrågasätter
läkarens kompetens men vill önskar svar på varför han valt den större
styrkan. Får till svar att han alltid ordinerat 25 mgr och det har
aldrig varit problem tidigare. Jag informerar om mitt samtal med
läkemedelsupplysningen och säger att tillverkaren själv har valt att
ta bort det från marknaden drygt ett år tidigare. Detta har han aldrig
hört talas om. Efter en stunds argumentation lovar han att kontrollera
mina uppgifter och prata med sköterskorna.
Några dagar senare ser jag att vårdcentralen har ringt mig och ringer
därför upp och möts av beskedet att dom inte kan ställa fler samtal i
kö. Men jag misstänker att det då gällde Vagifem och ringer därför
dosapoteket. Mycket riktigt där är nytt recept på Vagifem 10 mgr.
Åker därefter till apoteket och hämtar ut den nya styrkan. Dryg en
vecka senare kommer ett brev där han ger mig fullständigt rätt att det
NYLIGEN kommit nya rön och därför väljer att sänka styrkan. Hoppas ni
har fått ta del av brevet som han tillskrev mig.

2012-04-02
Läk brevkontakt. Tror det är det brevet som jag nämner ovan. Det bör
ju finnas som dokument.
2012-05-24
Ssk Riita ringer mig om att hon hört från flickorna
(hemvårdpersonalen) att mor är mycket dålig och att vi båda misstänker
medeicinförgiftning av Risperidon.
Hon säger att hon åker till vårdcentralen och pratar med läkaren om
detta och att vi skall föröka ta in mor akut pga av detta. Efter
kommer hon hit och berättar att läkaren erbjudit att skriva en remiss
till geriatrik i Uddevalla, vilket han skulle göra. Hon berättar för
mig att väntetiden är ca 1 till 2 månader. Hon träffar mor och kollar
in tillståndet på mor och jag och Riita är överens om att detta är
akut läge sedan i måndagen. Hon berättar att hon åker tillbaka till
sitt kontor och försöker få tillstånd att ta in mor akut, vilket hon
senare bekräftar att hon fått. Hon berättar också att det är
ambulanstransport beställd och hon skall meddela mig så fort hon får
klartecken. Dröjer inte lång stund innan jag får besked att ambulans
kommer inom en timma.
Väl inne på akuten får jag muntligen besked om att mor troligen är
förgiftad av Risperidon. Att dom skall göra ytterligare provtagningar.
Får besked att mor skall bli inlagd på NÄL.
Ssk Riita skall återigen prata med läkaren att han ändrar i remissen
att mor efter att hon är medeicinskt färdigbehandlad på NÄL förflyttas
till geriatriken i Uddevalla. Detta lovar läkaren att göra.
I de journaler jag har tillgång till finns inte en enda notering om
detta. Jag anser att detta är av sådan vikt att det skall noteras i
journalen.  Får heller inget brev från Uddevalla om vare sig om att
komma dit senare eller förhoppning om överflyttning från NÄL.
Några dagar senare ringer kommunens biståndshandläggare Christina
Silfverstolpe mig och erbjuder en kortidsplats på Nordängens
gruppboende avd Aspen för återhämtning. Det är ingen demensavdelning.
Hon informerar mig om att hon känner till läget och att ingen
vårdplanering behöver göras. Då jag inget hört från Uddevalla så
accepterar jag erbjudantet. Min tanke är att mor skall komma igång i
ungefär samma skick som innan förgiftningen med ev reducering beroende
på demens. Under tiden på NÄL besöker jag och bror (utvecklingstörd)
henne varje dag och vi är ute och promenerar i omgivningarna varje dag
i flera timmar. Vi ser tydliga förbättringar och känner oss väldigt
glada och nöjda. Ser också att mor blir bättre på att röra sig och jag
kan förflytta henne mellan rullstol och säng utan bekymmer. Vi kör
också en del träning för att få igång röresleförmågan igen.

På nordängens gruppboende får mor ett eget rum. Under hela hennes
tillvaro där besöker vi henne varje dag. Efter ca en vecka där så
hamnar mor i ett förvirringstillstånd. Hon blir sittandes och
liggandes ensam på sitt rum. Några dagar senare får jag besked av en
usk att det beror på att det är mycket stoj och stim på avdelningen
och att mor behöver lugn och ro. Ytterligare några dagar senare får
jag besked av en annan usk att mor gapar och skriker så hon stör andra
patienter så därför får hon vara på sitt rum. Ser också hur mor blir
mer och mer passiv. Under den tiden åker jag varje dag dit och äter
middag med henne på sitt rum. Vi passar också på att ta långa
promenader i omgivningarna.
Under hela tiden mor vistas på Nordängen ber jag personalen om att mor
skall få alvedon för sina smärtor, detta igonerars av personalen.  Av
vissa usk har jag fått vetskap om att dom frågat om hon vill ha
medicin för smärtor men att hon då svarat nej.  Enl Trollhättans stad
är det inte tillräckligt att bara fråga en person med demens om hon
vill ha detta. Beroende på var demensen sitter så kan de inte alltid
svara på det. Därför måste hela personen läsas av med ansiktsuttryck
och kroppshållning.
Det står på flera ställen i journalen att mor har smärtor.
Mor har gapat skrikit av smärtor och behandling vid ex vis
förflyttning mellan säng/rullstol och rullstol/toalettstol. Jag har
vädjat om smärtlindring med alvedon, vilket dom inte kunnat ordna. Jag
har bett om att få flytta mor till toaletten själv så hon har kunnat
känna sig trygg vilket jag har blivit nekad med motivering att de
klarar det. Jag har tvingats gå ut från avdeelningen utomhus för att
slippa höra mors skrik som jag inte mått bra av att höra. Jag har fått
höra av usk att dom kan inte ge smärtlindring förrän dom vet om hennes
gap och skrik beror på smärtor eller demens.
Det finns i jornalerna om mors smärtor och jag har själv prata med
läkare om det och mor har från mig fått Alvedon vid ca 08.00 och 16.00
Jag har bett usk om att mor skulle få smärtlindring men fått svar som
”vi har ingen sköterska här i helgen pga att hon är sjuk, så hon kan
inte få det. Detta har jag även tagit upp med enhetschefen som blev
mycket upprörd.
Efter halva planerade tiden för korttidsboendet så kontaktar
biståndshandläggaren Christina Silvferstope mig igen. Hon berättar att
det nu är ett rum ledigt på demensboendet Björken (där socialstyrelsen
tidigare gjort besök och även kritiserad en del). Hon föreslår att mor
kan få flytta dig för att prova hur det boendet är. Då kan vi också få
en bra inblick i hur de olika boendena är. Detta accepterar vi. Hon
informerar mig också om att hon inte vet exakt när flytten kan ske.
Under tiden på boendet på Aspen så får mor svullna fotleder och
handleder. Hon får också trycksår på hälarna.
Fram till knappt en vecka innan hon blev intagen på NÄL så har mor
rört sig inomhus utan hjälpmedel utomhus har hon haft käpp för att
känna sig trygg. Vi hade också fått en rullstol för att användas vid
längre gång utan möjlighet att sitta. Tanke var en heldag på Liseberg
och att mor gärna blev trött och behövde vila. När månaden nästan var
slut så kontaktade Christina Silverstolpe mig igen om ny vårdpanering.
Hon berättade då att enhetschefen inte hade velat att mor skulle
flytta upp och prova boendet på Björken. Har inte fått något skäl till
varför hon tog detta beslut.
Jag hade också provat att ta hem mor på permission ett par dagar.
Detta gick bra och vi provade en hel helg. Hämtade mor i rullstol och
vi tränade hemma och när vi sedan åkte tillbaka med henne så
promenderade vi arm i arm in på avdelningen. Rullstolen fick jag hämta
i bilen efter. Nästa helg var hon stel igen och jag fick ta hem henne
i rullstol medan vi tränade hemma och hon gick sedan med mig arm i arm
in på avdelningen efter permissionen.
Jag tog kontakt med vårdcentralen och beställde tid.
2012-07-12 var jag mer mor på vårdcentralen för ”second opinion”.
Först när jag informerade avd om vårdcentralsbesöket då åtgärdade
ansvarig ssk om smärtlindring.
Läkaren undersökte henne och vi var överens om att mor skulle ha
smärtlindring i form av alvedon.
Fick hon smärtlindring så skulle hon kunna få tillbaka en del av
rörelseförmågan och kunna gå igen. Svullna fot och handleder skulle
vara ett minne blott och då även slippa trycksår.

Efter detta har mor bott hemma med oss och vi har sett stora framgångar.
2012-07-27 beslutar jag och mina bröder tillsammans med församlingens
diakonissa som har sett mors framgångar OCH kommunens anhörgistöd
att vi tar hem mor från boendet tills allt är utrett
och vi vet vad som gått fel.

Hemvård har kommit igång på samma sätt som tidigare utom att vi avstår
dagverksamheten tills mor känner sig mer rörlig och trygg.
Jag har också bett om att få tillbaka trygghetslarmet som vi hade men
som boendets enheschef beslutat ta tillbaka, som biståndshandläggaren
skrev gjordes mot vår vilja. Detta har dock ej skett.
Semestervikarierande enhetschef informerade mig också om i samband med
att vi sade upp hyresavtalet med kommunen för boendet att han inte
tänkte hyra ut lägenheten med en gång utan vi hade möjlighet att komma
tillbaka med mor om det var för jobbigt.

I dag lever vi ett härligt familjeliv igen och mor har flera gånger
bett mig att vi sluta att dom djävlarna kommer hit och bråkar. Detta
tar jag dock med en nypa salt då hon har demens. Men jag tror också
att det finns viss grund för detta.