En ung kvinna i Ludvika besökte vårdcentralen för smärta i en axel. Efter flera återbesök erbjöd sig läkaren att hjälpa henne gratis hemma i sin bostad. När kvinnan kom dit fick hon, i stället för vård av axeln, fika och en present – en dildo som skulle ”stärka hennes självkänsla”, skriver Dalarnas Tidningar på nätet.
Författare: villacalifornia
Jag en man i mina bästa år som jobbar som tidninsbud och anhörigvårdare till två familjemedlemmar. Har ett stort data/teknikintresse och tänker dela tankar om just anhörigvård och teknik.
Fredag kväll och mors vård finns i mina tankar
Fredag kväll, mor och jag sitter framför tv:n i köket och tittar på Go’kväll.
I glaset framför oss har vi lite rödvin och vi sitter och småpratar, tiitar på tv:n och ibland ägnar jag mig åt datorn för att följa vad som händer i twittervärlden.
Vid flera tillfällen flyger mina tankar långt bort oftast nästan ett år tillbaka och de vi har upplevt under året som gått. Mor har en demenssjukdom vilket är konstaterat men det viktigaste är att jag själv märker detta. Den biten går inte att förneka vilket jag heller inte kommer att göra.
Jag har alltid också haft en uppfattning att man inte skall begrava någon förrän den personen är död. Trots det har jag nästan gjort det med mor flera gånger under året. I dag ser jag mor mer som en katt med sina nio liv.
Mor har under det senaste året varit uträknad från ett humant och mänskligt liv, ett liv där personen sätts i centrum utan hon är en sjukdom.
Det finns idag tre diagnoskoder i hennes journaler, demens, B12-brist och depression.
Mitt i detta försvann också min mamma och de två sista diagnoserna. Mor var dement, hon var inte längre något av det andra delarna, hon var en ickeperson, en person som snart skulle gömmas undan och bli en kostnad och belastning för kommunen.
Efter upprepade urinvägsinfektioner fick hon kvinnligt könshormon som efter några dagar gjorde henne aggresiv och oresonlig. Efter kontakt med läkemedelsverket fick jag klart för mig att dosen var 2.5 ggr för stark. Jag fick visserligen läkaren att ändra dosen till ”normal” dos men under denna tiden sattes en dundermedicin in, för behandling av andra psykiska sjukdomar, som visserligen är godkänd för behandling av Alzhemiers. Mor har demens, men inte vilken typ pga att ingen utredning är gjord
Mor fick extrapyramidala biverkningar och till slut akut toxination av dundermedicinen.
Jag fick hjälp av hemvårdpersonalen och mors ord sköterska att ta in mor akut med ambulans då både tillfällig sköterska och läkare inte ansåg det vara något att bekymra sig för, mor är ju dement.
Jag trodde ju att det som hände mor var en del av hennes demens men jag trodde på läkare, sköterskor, biståndshandläggare mm. Man vill ju tro på dessa personer och att de har rätt…
När kommunen sedan erbjöd korttidsboende för återheämtning,så blev jag mycket glad att hon verkligen skulle få återhämtning till att återkomma till ett värdigt liv.
Men det dröjde inte många dagar innan jag började ifrågasätta detta inför mig själv men samtidigt försökte jag intala mig själv att detta är den normala utvecklingen av sjukdomen och att jag måste försöka förstå att mor var på väg att försvinna ifrån oss. Tankarna hos mig och mina bröder var att vi får njuta av de dagar mor mår bra och de dagar som hon mår sämre får vi acceptera att det är hennes sjukdom.
Vi tog hem mor på permission och hon fick samma tablettbehandling som jag fått via läkare och jag märkte att hon blev levnadsglad och vaken igen. Mina tankar blev åter att något var fel men jag skakade av mig det, jag vill inte inse att sjukdomen tar ut sin rätt.
Vi tog hem mor på permission från fredag eftermiddag till söndag kväll.
Mor fick den tablettbehandling som vi varit överens om, med läkaren, och mor levde upp.
Mor började gå arm i arm med mig och vi behövde inte använda rullstolen.
Söndagen kom och jag och mor åkte tillbaka till boendet.
Rullstolen lämnade vi i bilen och vi promenerade från bilen till entren, in i hissen, åkte hiss och promenerade stolt in på boendet. Jag berättade stolt för personalen att mor kan gå och fick knappt kommentar av personalen, hon är ju dement. Vi besökte henne så gott som varje dag och varje dag satt hon ensam i sin rullstol låst inkörd under borden med en tidning uppslagen framför sig och hon kunde se genom fönstret. Jag frågade personalen varför hon inte fick vara ute i gemenskapen med de andra.
Nej, din mor kan inte vara ute bland de andra, hon är ju dement och hon behöver lugn och ro, ute bland de andra är det så stojjigt. Nästa gång jag frågade varför mor var instängd på rummet, hon är ju dement och hon ropar så mycket så de andra blir så oroliga. Två olika versioner varför inte mor fick tillbringa kvalitetstid med de andra. Hon behövde besöka toaletten och jag kallade på personal. Mor gallskrek och de fick inte hjälpa henne, Jag bad ge henne ett par Alvedon och jag tar hand om det. Sköterskan svarade vi har ingen sjuksköterska här i helgen för hon är sjuk och vi får inte ge henne något. Hon får vänta till måndag….
Inte klokt…
De lovade mig att de skall sköta om mor så hon kommer på toaletten. Jag orkade inte höra hennes skrik utan valde att gå ut i trädgården och tog mig en cigarett.
Efter 15 minuter kom jag åter och mor satt lugng i sin rullstol på rummet.
Personalen kom strax och jag sade glatt att det gick bra med toabesöket.
Nej, fick jag till svar, vi fick inte röra henne, hon var helvild.
Jag flyttade mor till toastolen och hon fick göra sina behov.
Därefter sade vi till personalen att vi tar en promenad.
På måndag tog jag mor med mig i rullstolen och vi promenerade till sjuksköterskan för att fråga om något är missuppfattat något eller har olika uppfattningar om varför mor är på boendet och jag ifrågasatte också behandling och medicin.
Svaret jag fick var för mig hårresande: -Behöver vi veta något så ringer vi dig!!!!!
Jag hade ju redan anmält allt till socialstyrelsen om medicinförgiftning men nu valde jag att även anmäla mors boende dit.
Kommande helg så valde vi att än en gång ta hem mor och samma visa hände, mor fick medicin, rätt omsorg och mor kunde gå…. Än en gång promenerade vi in på boendet UTAN rullstol, arm i arm som bara en mor och son kan göra…
Några dagar senare fick jag reda på att det finns någon som kallas MAS i kommunen och när jag fick kontakt med den personen så avslöjades att det jag påstod INTE stod i journalerna, men MAS kunde verifiera min historia som sann efter kontroll med socialstyrelsen och fass…
Hade det varit en kamp tidigare, så är det inget vad som skulle börja nu…
Detta var jobbigt att skriva men samtidigt skönt!
Positivt om mor!
NI, mina vänner, ni är helt fantastiska!!!!
Jag har under morgonen haft rehabenheten här för byte utav lift för mor då den krånglade. Personen blev helt positivt överraskad över mors utveckling på ett sådant sätt att han direkt föreslog nytt besök för att vi skall titta närmare träningsprogram för att få tillbaka rörligheten i kroppen.
Strax där efter kom hemvårdens SSK och skulle göra en rutinkontroll…
Hennes kommentar blev -”men jösses vad pigg hon blivit!”
Hon föreslog att jag direkt skulle ta kontakt med biståndshandläggaren för att få ett beslut om att mor får återvända till dagverksamheten efter 10 månader kamp, medicinförgiftning och ”skandalvård”.
Den 7/2 skall jag ha telefonmöte med mor läkare och diskutera den felaktiga vården av mor på vårdcentralen. Han skall också komma hit på ett nytt hembesök för att se mors förbättring med egna ögon för att detta SKALL bli journalfört.
Den 20/2 skall jag har möte med en av chefsläkare i regionen för att diskutera igenom mors fall…
Den 21/2 skall jag ha möte med MAS och SAS i kommunen för att diskutera det som hänt inom omsorgen i kommunen.
Kamp lönar sig, så ge inte upp även om ni emellanåt går på knäna.
Ni i denna grupp har gett mig/oss ett fantastiskt stöd som jag är övertygad om har hjälpt mig att orka igenom denna kamp.
Vill dock påpeka att inget är färdigt förrän socialstyrelsen har kommit med sina synpunkter och eventuella fler åtgärder på vårdcentralen är gjorde efter det och att alla eventuella Lex Maria-anmälningar är gjorde och utredda.
Men jag njuter av de uppgifter och positiva reaktioner som hitintills framkommit.
Tack!
Äldrevården ur Richards perspektiv
Sällan eller aldrig får de äldre multisjuka ge sin syn på hur de behandlas och vårdas på Sveriges vård och demensboenden.
Stora brister på min vårdcentral
Nu har jag haft samtal med chefsläkare i regionen vilket var mycket intressant.
Hennes genomgång av hur rutiner har skötts på vårdcentralen avseende journalföring, epikriser och remisser, visar på mycket stora stora brister i rutiner. När ”stafettläkare” har tjänstgjort så har dessa INTE fått någon som helst information om rutiner varken skriftligt eller muntligt. Vårdcentralen har heller inte använt sig av regionens gemensamma systemet för avvikelsehantering som SKALL användas.
Det har också funnits mycket stora brister i hur överlämnande av ärenden internt och externt mellan olika personer har sköttsl.
Detta har gjort att varken vårdcentralen eller regionen har kunnat se att fel har begåtts och ännu mindre åtgärda dessa brister.
Första rapporten har hon överlämnat till regionen efter sin granskning och slutrapporten kommer att sändas in inom de närmaste dagarna.
Dessa brister sågs så allvarliga av regionen att de valde att sparka verksamhetschefen på vårdcentralen.
Vi kommer också att träffas i februari för att mer ingående studera mors fall och gå igenom detta punkt för punkt.
Jag informerade också vidare att kommunen inte har velat tro på mina uppgifter och att jag av både hemvårdspersonal och tjänstemän blivit anklagad för att för att missköta både mediciner och mor vilket är mycket kränkande och en form psykisk terror och mycket nedvärderande för mig som person, från dessa av delar av omsorgen som jag måste ha. Dessa fula påhopp som troligen bottnar i att ingen velat ta reda på fakta i ärendet utan valt att tro på journalerna som nu visade sig vara katastrof för enskilda individer. Detta är mycket skrämmande uppgifter, för mig.
Jag informerade vidare att jag hade fått hem papper från polisen för att söka tillstånd till att demonstrera utanför vårdcentralen, för att ansvariga skall få upp ögonen för vad som som händer på densamma. Är dock glad att att det tog mina uppgifter på allvar innan jag behövde ta till denna åtgärd.
Jag informerade också vidare om två mycket allvarliga ”rykten” som framkommit under min kamp. Jag betonade att det var rykten och det är inget jag kan verifiera att det är sanning, men sade också att dessa kommit till mig via en person med insyn i verksamheten på vårdcentralen och att den personen tillhör den grupp som jag litar mycket på.
Hon fick även de namn på de personer som lär vara involverade och skall be någon undersöka detta närmare.
Kommentar till Primapraktiken och Granngården
Kommentar till Primapraktiken och Granngården
Primapraktiken i Trollhättan ökade antalet patienter med över 30 procent under förra året detta medan vår vårdcental Granngården har minskat, de blev av med en tiondel av sina patienter förra året detta
I Trollhättan har vi haft problem med ganska dåliga och nerslitna lokaler i Granngården. Därför har vi jobbat hårt med att projektera en ny vårdcentral i Sylte-centrum som kommer att få toppenfina lokaler, för att möta befolkningen i Granngården, säger Torbjörn Erneholm som är chef för de offentliga vårdcentralerna i Trestadsområdet.
Min kommentar är att det bara inte handlar om nedslitna lokaler utan hur vi patienter bemöts och hur det för övrigt sköts…
Journalgrodor
Citat från patientjournaler; Karolinska Institutet
____________________________________
Har svimmat av. Minns ingenting förrän patienten vaknar
i sängen med två sköterskor.
Oklart om blod i avföringen då patienten är färgblind.
Patienten arbetar som elektriker. Inga kända proppar i
släkten.
12 cm långt, sårigt underben
Söker för fästingbett i huvudet. Huvudet borttages med
pincett.
Aktuellt: Ingen buksmärta men kan hålla tillbaka den
lösa avföringen med vitt bröd.
Söker p g a att ha slagit i vänster stortå som nästan
helt har lossnat.Personalen får dock ej dra loss den, då det gör ont.
Fick dock besked om att hjärtat var bra, men att hon
skulle återkomma om hon blev medvetslös.
Poängterar att det är viktigt att patienten håller sig
ren mellan fötterna.
Smärtan i ryggen kommer när patienten ligger raklång
med båda benen på rygg.
Har varit och fjällvandrat. Nedkom med helikopter igår.
Blöder ibland ifrån vänster näsa.
Avföringen har samma färg som dörrarna på avdelning 19.
1974 fick patienten en grävskopa över sig. Sedan dess ringningar i öronen.
Ibland mår patienten bättre, ibland sämre. Ibland mår
hon inte alls.
När hon känner sig trött kan ansiktet vridas åt höger
och där stå och smårycka en liten stund.
Hon beskriver huvudvärken som spännande.
Kräkningarna försvann på eftermiddagen, likaså maken.
Patienten har bedömts som osammanhängande.
Har börjat få blodiga små matskedar i avföringen upp
till 15 gånger per dag.
Patienten har varit placerad på ett hunddagis i Gävle
med stöd av socialtjänsten.
Lastbilschaufför med god kondition som åker en mil utan
att bli andfådd i vanliga fall.
Lymfkörteln skickades samma dag som patienten i taxi
till Uppsala.
Idag till lunch får patienten akuta diarréer.
Modern bostad och hustru.
Sköts i hemmet av maken som är militär.
Patienten har inte ont för jämnan, bara för det mesta.
Patienten tål inte ost, mjölk eller smör, ej heller
modern och en bror.
Mat får han från sonen som ligger infryst.
Har fått större hemsamarit men tycker inte att det
räcker ändå.
Dåligt sexualliv – ingen partner.
Halsen som patienten hade besvär med nu i höstas är nu
borta.
Cyklade i dag på eftermiddagen när plötsligt en liten
flicka kom in i hennes framhjul.
Har nu fått rullstol och ämnar åka till Norrköping med
denna.
Patienten informerad om obduktionsresultatet.
Det senaste blodprovet är aldrig taget.
Mår alldeles utmärkt, har sökt läkare ett flertal
gånger för det.
Patienten vägde 78 kilo i hemmet innan han gick hit
utan kläder.
Änka, bor med frisk make.
Dog troligen i hjärtinfarkt och därefter i lungödem.
Kommentar från Chefsläkare
Hade idag mailkontakt med chefsläkaren som haft som uppgift att kontrollera journalföring, epikriser och remisser på vår vårdcentral.
Hon erbjöd sig att idag ringa upp mig och berätta om vad granskningen har lett till trots att hon har semester denna vecka.
Jag föreslog att vi kan vänta tills hon är tillbaka till jobbet nästa vecka. Jag har redan väntat i fyra månader, så jag kan vänta några dagar till var min åsikt.
Hon frågade också hur det var med mor och jag berättade att mor mådde bra trots omständigheterna. Detta gladde henne mycket.
Ser nu fram mot nästa vecka med spänning men även en del oro.
Håll tummarna, be förböner, slå knut på något för vår skull!
ALMI Företagspartner
Nu har jag haft kontakt med personer som skall hjälpa mig att utveckla min affärside ”Teknik för för trygghet och frihet”.
Nästa steg är nu att ta kontakt med ALMI här i kommunen för att kunna göra en affärsplan och beräkna vilka delar jag behöver skydda för min del.
Detta känns både spännande men också lite pirrigt då jag inte hade tänkt mig denna positiva utveckling.
För mig kändes det så helt naturligt att ha denna teknik i det dagliga arbetet men det verkar vara större än jag någonsin tror.
Enligt de kontakter jag hade igår så ligger detta så kollosalt rätt i tiden med teknik inom äldrevård så det är bara att köra på, bära eller brista.
Dessa tankar jag fick igår innebär också att jag inte heller kan avslöja hur vissa funktioner fungerar, innan de är skyddade. Men å andra sidan kan jag nu börja blogga om andra delar i mitt system.
