I dag var det åter dags för Messy church i grannförsamlingen. Denna gång visste jag vad det handlade om, och va mer förberedd än förra gången. Denna gång hade jag även bror med mig, som såg fram emot detta.

Jag hade förklarat för honom att när vi kommer dig 17,30, så får vi äta smörgås, dricka kaffe/te/mjölk/juice.
Detta missa de han inte utan åt och drack av hjärtans lust. Därefter blev det som vanligt sång/musik och pyssel. Jag och bror stannade kvar bland musiken och jag hade denna gång med mig videokameran och dokumenterade hela föreställningen. Helt plötsligt ser jag att bror har lämnat sin plats och fick spana runt och där stod han mitt i gruppen och dansade som alla andra gjorde. WoW, vilken glädje det var i mitt hjärta att han själv hade ryckts med i musiken och ville vara en del av den. Stolt stod jag och spanade på honom…

Nu skulle det strax bli byte av grupperna och musikgruppen skulle pyssla och pysselgruppen skulle ha musik.
Jag smög då iväg till bilen och hälsade på Nussä som passade den. Han mådde bra och hade funnit sig väl till ro även om det säkert hade varit roligare att vara med oss.

På väg tillbaka till församlingshemmet, så mötte jag en grupp barn och vuxna. Strålande glada skall dessa pyssla i kyrkan… När jag är åter på plats är bror ånyo borta och jag spanar. Efter en stund förstår jag att den gruppen han var med i hade delats och några barn och vuxna satt i ett annat rum och pysslade. Kikade in och där satt bror och liksom de övriga i gruppen så målade de regnbågar på papptallrikar.

Vilken glädje att bror kände sig så trygg i denna gemenskap att han själv kunde ta beslut och göra som han själv ville utan att fråga mig.

Snart var det dags för för alla att träffas i kyrkan och dagens ämne var Noak och hans ark. Barnen  hade i pysslat i kyrkan en stor ark, av papp/kartong, blå ljusslinga och blått tyg och gjort skådespelet till verklighet.
Det regnade och regnade i 40 dagar och 40 nätter. Till slut var det så mycket vatten på jorden, så polisens blåljus började blinka på arkens tak.

Tänk att den jättetråkiga kristendomsundervisningen vi hade i skolan kunde omvandlas till något så roligt som att se blåa ljusslingor och blå ”saftblandare” komma väl till pass i kyrkan.

Tänk ännu mera att bror njöt av denna tillställning så till dem milda grad att han glömde av och fråga mig, utan bara ryktes med.

I dag skall jag verkligen hurra för honom HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!

I dag är det Erikdagen och bror heter också Erik.