Som de flesta nu vet så slängde jag ju ut hemtjänsten i slutet på maj förr året…

Då hade jag fått nog av deras motarbetande arbetssätt…

Nu har jag skött om mor sedan dess helt ensam ibland med lite hjälp av bror.
Jag såg ju under sommaren hur hennes oro försvann i takt med att tiden gick och blev både lugnare och tryggare…  Jag njöt av denna nyfunna frihet och helt plötsligt blev vår livssituation helt annorlunda med glädje, inte bara för mig utan även för mor och bror.

Livskvaliteten kom tillbaka sakta men säkert. Än en gång började jag förstå att det inte bara var sjukdomen som gjorde henne aggressiv, utan jag förstod att det var hemtjänsten själva.

Hur många gånger satt inte mor och jag vid köksbordet och sade hej då till personalen, med ett leende.  När de sedan försvann ut vårt synfält så började mor gråta, varför lyssnar de inte på mig, varför bryr de sig inte om mig och vad jag tycker och tänker.

Detta upprepade sig flera gånger i veckan och jag mådde sämre och sämre.
En tid var det så allvarligt att jag övervägde att lämna både mor och bror till omsorgen och själv skulle jag överlämna mig gravens vila. Men jag kunde inte… Jag kunde inte, jag kunde inte svika mor och bror….

Jag kämpade på och tänkte det att det blir nog bättre. Till slut insåg jag att detta inte funkar och alla åkte ut med buller och bång, inkl. allt den som jag var tilldelad för avlastning. När jag inte ens orkade åka hemifrån på ”min tid” för jag mådde så dåligt.

I augusti när jag hade sett mors förbättringar och att även bror mådde bättre så tog jag upp detta med att bli anställd för att ta hand om mor och bror.

Jag visste att det skulle bli svårt och för att inte sabba något så låg jag mycket lågt med bloggskrivandet men också alla dessa uppdateringar på webb, Facebook, Twitter mm.

I veckan fick jag besked…
Det blir NEJ!
Chefens svar är att hon anser att de klarar mor, så där finna inga skäl till det plus att kommunen har en policy att INTE har några anhöriganställda.

Tänk då på att det är samma chef som ringde för ett och ett halvt år sedan och påstod att jag fuskade med mors mediciner, dvs lugnande mediciner som var till behov, som är journalfört att de inte fungerar. Allt detta för personalens skull….

Då kunde de inte klara av det, men nu funkar det när jag har fått mor lugn…

Jag kan inte acceptera detta och kommer INTE låta de förstöra mor en gång till. Jag kan än inte låta det förstöra mor och bror och jag vill inte själv må dåligt.

Efter ett drygt halvår är jag nu tillbaka på ruta ett…