Socialstyrelsens intervju #blogg100

telefon

För en tid sedan hade jag kontakt med Socialstyrelsens representant som skulle intervjua mig om hur omsorgen fungerar för mig ur ett anhörigperspektiv.

Jag tror att jag har en berättelse som jag i alla fall inom mig hoppas inte tillhör det som är vardagsmat i omsorgen.

För mig är det viktigt att få delge min historia som anhörig till en mor med demenssjukdom och en bror med en utvecklingsstörning…

Jag har ju till och från tvingats gå sjukskriven på grund av hur vi blivit behandlade. Är tacksam över hur min läkare på vår vårdcentral nu dokumenterar varför jag mår dåligt…

Studiens syfte handlar om  att undersöka hur den omsorg som ges eller har getts till närstående påverkar den som ger omsorgen, hur omsorgsgivandet påverkar hälsa, livskvalitet och möjligheter att arbeta och studera.

Frågeställningarna som vi diskuterade handlar o,

1. Din sysselsättning (om du förvärvsarbetar, studerar, ingår i någon annan verksamhet eller är pensionerad).
Just nu är jag sjukskriven pga hur vi blir behandlade av enskilda i hemvården, personal som inte ens väljer att arbeta efter den genomförandeplan som finns upprättad.

2. Hur dina nätverk ser ut, både ditt eget sociala nätverk och nätverket av stöd från samhällets sida till den person som du hjälper.
Jag har ett mycket stort stöd av många inom kommunen, vård men också ett mycket stort stöd från sociala medier. Jag har också ett underbart stöd från vissa personer som har ett underbart hjärta till sin nästa

3. Din egen hälsa
Så länge jag kan ta hand om mor och bror och vi kan leva på vårt eget sätt och på det sätt som passar oss, men när man skall behöva kämpa och bevisa brister och felaktigheter så tar det på mina krafter.

4. Hur du uppfattar din livskvalitet
När jag kan pyssla om mina nära och kära är min livskvalitet god men att behöva kämpa mot fördomar och förutfattade meningar och ”jag tror” att det är så och inte det som sägs så påverkar detta mig mycket negativt.

När vi diskuterade detta så kände jag både tillfredställelse men också ångest att behöva rota i det som skett…
Mitt humör under intervjun pendlade från kärlek och glädje över att kunna ge mina nära ett liv i glädje men samtidigt blir det oerhört jobbigt att rota i det som varit och någon man vill lägga bakom sig. Men jag valde ändå att genomföra intervjun.
Intervjupersonen frågade mig flera gånger om jag orkade fortsätta och jag svarade ja, men tillade om hon tycker att jag inte kan ge en sann bild av det som skett så är det bra om hon säger det. Hon berömde mig att kunna ge en bra och nyanserad bild, trots att tårarna rann hejdlöst för mina kinder.

Även intervjuaren tyckte att mina erfarenheter var utöver all sans emellanåt och förstod min frustration.

Det finaste av denna berättelse var att några dagar efter intervjun som kom ett kort men mycket kärnfullt mail med orden ”Hur mår du”

Tack för att jag fick framföra mina upplevelser till er!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s