ca 1200 grisar innebrända och tre stall brann ner hos grannen i går kväll, i natt
Denna bild har köpts och publicerats i flera medier
Alla ovanstående bilder har inköpts av TV-bolag
Trygga och lugna grisar i stallet brevid obekymrade om vad som händer i övriga stall
Trygga och lugna grisar i stallet bredvid obekymrade om vad som händer i övriga stall
Här nedan följer lite händelser från vår kommun.
Socialstyrelsen har natten mellan den 8 och 9 november 2010 utfört oanmälda inspektioner på särskilda boenden där minst en avdelning/enhet har varit särskilt avdelad för personer med demenssjukdom. Syftet har varit att granska om personer på sådana
boenden får sina behov av trygghet och säkerhet tillgodosedda. Inspektionerna har begränsats till förhållanden avseende inlåsning och personalbemanning nattetid.
Bottenbetyg för Trollhättans äldreomsorg
Två korttidsboenden kan bli ett
Demensvården saknar 44 miljoner
Flytt av demenssjuka var olaglig
För den som undrar om det politiska styret i vår kommun säger hemsidan så här…
Politik
Trollhättans kommunfullmäktige har totalt 61 ledamöter.
Efter valet 19 september 2010 är Socialdemokraterna störst med sina 31 mandat. Socialdemokraterna har fortsatt egen majoritet i kommunfullmäktige.
En tur till Ljungskile resulterade lite bilder.
En vy utefter vägen över Vargfjället.
Ljungskile har en lite annorlunda gångbro över vägen för att förbinda samhället med stranddelen som delas av motorvägen.
Lyckorna är en tidigare badort i Ljungskile, Uddevalla kommun, grundad 1877 av Robert MacFie på ett berg vid havet, vid den nuvarande badstranden Kungsparken.[1]
Lyckorna hade varmbad till mitten av 1900-talet och två kallbadhusen, informellt Gubbis och Gummis, som numera är rivna. Det tidigare societetshuset och vissa kringliggande hus revs i mitten av 1990-talet. Kvar i området finns dock bostadshus som är uppförda från 1877 till ungefär 1920, uppförda för att användas för kustnära sommarboende av välbärgade personer.
Vid Åsen, nära Grinneröds kyrka, Uddevalla kommun, finns en bevarad del av vägen i 1930-talsutförande. Den är Sveriges första byggnadsminnesförklarade väg. På platsen finns en liten utställning och rastplats.
Tidigare gick vägen (dvs rikstvåans senare sträckning, inte den via Lilla Edet) från Svenshögen över bron som ingår i byggnadsminnet, över kullen intill, korsade den nutida vägen, vidare genom Gunneröd och Hälle till Ljungskile. 1847-1852 lades vägen om till ett högre läge öster om Svenshögen. 1901 flyttades vägen från Hälle till ett västligare läge längs Ljungs kile (havsviken). 1934 började sträckan stensättas. Längs vägkanterna göts betong, på vägen lades sättsand ut och täcktes med gatsten. Vägens mitt markerades av mörkare gatsten i vanlig ordning. Sträckan var klar september 1935, men godkändes för trafik först år 1937. År 1955 omlades vägen vid Åsen i sin nuvarande östligare sträckning. Den gamla sträckningen övergavs, men renoverades på 1990-talet och blev byggnadsminne 1998-05-16.
Grinneröds kyrka.
Kyrkan har anor sedan medeltiden och delar av den äldre kyrkan ingår i den nuvarande kyrkan som är byggd 1858-1859 efter ritningar av byggmästaren Anton Persson från Bollebygd. Tornet som är från 1700-talets mitt fick vid ombyggnaden ”trappgavlar” som är mycket ovanligt i Bohuslän. Nuvarande sakristia vid norra sidan tillkom 1942.
Backamo
var sedan 1724 övningsplats i Grinneröds socken för Bohusläns regemente. Från 1770 blev Backamo regementsmötesplats för Bohusläns dragonregemente, som året därpå omorganiserades till infanteri och blev Bohusläns regemente. 1913 flyttade regementet från Backamo till nybyggda kaserner i Uddevalla, I17.
Under andra världskriget användes Backamo som interneringsläger för tysk militär som i krigets slutskede hade deserterat till Sverige. Där internerades även en del av de balter som senare, vid den så kallade baltutlämningen, lämnades ut till Sovjetunionen efter kriget. Anläggningen vid Backamo är fortfarande intakt och används än idag, bl.a. som kursgård. Den ligger i Uddevalla kommun vid väg 167 mellan Ljungskile och Lilla Edet.
Den före detta exercisheden används idag som flygfält, Backamo flygfält
Det gamla fältsjukhuset från 1884 som nyligen renoverats av föreningen Backamo vänner brann ner till grunden 31 januari 2006.
Sången Beväringsvals från Backamo (Tjo! Uppå Backamo) som handlar om platsen har bland annat sjungits in på skiva av Thore Skogman.
I närheten finns också Cafe Gläntebo, med sin mysiga trädgård.
Jag är sååååååååååååååååå trött….
Vart är den svenska sjukvården på väg???
Finns någon som kan/vill/vågar ta sitt ansvar?
En vårdcentral, sju tillsynsärenden (vi är det första) på 6 månader.
En sparkad verksamhetschef på den samma.
Konflikter mellan ledning och personal.
Bristande journalföring, brister i epikriser och remisser.
Ingen användning av regionens gemensamma avvikeksehanteringssystem.
Två medicinförgiftningar hos mor, där läkaren inte vill se sitt ansvar utan anser att det räcker med remiss till geriatrisk medicin med väntetid upp till 3 månader en sjuksköterska i hemvården som anser att vi kan vänta tills mors ordinarie läkare är på plats. Fick själv ordna in mor på akuten där hon blev inlagd för akut medicinförgiftning.
Mors SSK i hemvården pratade med läkaren och han lovade att ordna remiss till geriatrisk medicin för överflyttning dit för medcininställning.
Senare när jag får ut journalerna visar det sig att inga remisser finns skickade. Inte ens hemvårdens sjuksköterskas personliga besök och senare telefonsamtal finns journalfört. Mig veterligen har inte en kommunen protesterat mot att deras kontakter med vårdcentralen inte förts in i journalerna.
I vänta på remissen så erbjuds vi kortidsboende för återhämtning av biståndshandläggaren. Ingen vårdplanering behövs då hon vet om ärendet.
Efter utskrivning till korttidsboende där ingen brydde sig undersöka vad som hänt, hon var dement. Vem har diagnostiserat mor som dement och vilka grunder. Varför informeras inte mor och vi närmaste anhöriga. Inget stöd i besked eller ev samtalsterapi.
Hon får inte vara med de andra, då hon blir orolig att vara med dem, eller hon får inte vara med de andra för andra blir oroliga av mor. Instängd i sin rullstol på rummet inkörd och låst under bordet med en uppslagen tidning och en halv kopp kallt kaffe framför sig. En social människa som hamnar i en isoleringscell. Ingen träning för att kunna gå igen som hon kunde innan förgiftningen. 
Numera rullstolsbunden. Ingen smärtlindring för extrapyramidala biverkningar såsom parkinsonism, muskelstelhet och muskelsmärtor.
Det tog tre månader efter utskrivningen från sjukhuset innan vårdcentralen satte in varning för medicinen och då efter mitt påpekande.
Toalettbesök och mor fick panik, jag bad om smärtlindring, fick av vårdpersonal reda på att hon får vänta till i morgon då SSK är sjuk. Enhetschefen blev knallröd i ansiktet när jag berättade detta och gick fort ut i rummet för att senare komma tillbaka.’
Ingen brydde sig, hon var dement. SSK avvisade mina påståenden med att det vi behöver veta finns i journalerna, journaler som är felaktiga. Ingen kontroll av journaler och medicinlistor. Tänk då kunde detta ha upptäckts mycket tidigare. Mor hade kanske fått en kärleksfull omsorg och vård på boendet.
Ingen frågar oss i denna situation hur vi mår och speciellt min utvecklingsstörde bror hade säkert behövt ha hjälp med specialist och krissamtal. I stället tillsammans med förändringar på sin arbetsplats fick honom att gå i väggen. I tre månader låg han på magen i sängen med kudden över huvudet och så fort jag frågade någon fick jag till svar “jag är så rädd”. Han har mycket svårt att berätta om hur han mår och speciellt om känslor.
Vi skulle få prova två avdelningar för att se var mor trivdes bäst men stoppades av enhetschefen och vi fick gå på magkänsla. Jag kunde inte se den missvård mor utsattes för, min bror utsattes för. Inget stöd ingen hjälp och till slut tog jag tillsammans med övriga syskon och några utomstående beslutet att ta hem mor.
Efter att vi tagit hem mor har några i personalen berättat att de hade ingen aning om något annat än att mor var dement. De visste inget om medicinförgiftning och de biverkningar dessa hade gett. När jag senare får kontakt med MAS i kommunen visar det sig att det saknas journalanteckningar och hon kunde bekräfta att min historia genom att läsa medicinlistan och kontrollera med fass.
Vi satte igång med träning och mor kunde gå och vi levde ett underbart liv. Hemvården kopplades åter in för att jag skulle få stöd och hjälp i vården av mor. Mor fick livsgnistan tillbaka men ibland kom ångesten över henne, vad har hänt och varför bryr sig ingen. Fick hålla mor i handen och försöka förklara…
Mor fick åter ont i ryggen och ny medicin sattes in. Hjärtflimmer och hjärtsvikt och nytt akutbesök och inläggning. Samma sak som hände två år tidigare där jag fått kopia på från vårdcentralen på epikris men en saknad vårdinfo, som patientnämnden fick hjälpa mig att vårdcentralen hittade. NÄL skyllde på vårdcentralen, vårdcentralen skyllde på NÄL. Helt plötsligt saknas det som jag tidigare själv har sett både epikrisen och vårdinfo som patientnämnden efter flera påstötningar till vårdcentralen hittar. varför????…
Ny medicin ett morfinpreparat i plåsterform, lägsta styrka och bara ett halv sådant. Åter medicinförgiftad. Nu var hon så borta att vi räknade hennes liv i dagar. Började planera begravning, mors SSK ringde och förberedde mig att det snart troligen är slut, vilket jag redan förstod.
Fick en ingivelse att ta bort plåstret och fick läkarens tillåtelse att göra. Mor började än en gång till piggna till och SSK föreslog att mor skulle komma till dagverksamhet. Detta trodde jag inte på, då mor är rädd för andra personer och numera bara har förtroende för mig. Däremot har vi sjukgymnastik för att försöka återhämta något av den förlorade gångförmågan.
En enhetschef som ringer och anklagar mig för att missköta mediciner, mediciner som inte funkar. Mor måste ha lugnande för personalens skull, så de kan arbeta med mor. Enhetschefen anmäler oss och biståndshandläggaren kommer hit. Biståndshandläggaren ser en en dement person som behöver in på boende, vilket jag vägrar. Min åsikt är att mor åter en gång är förgiftad.
Jag ser gång på gång hur biståndshandläggaren nyper mor i kinden och säger men du verkar se ut att må bra i alla fall.
Varje dag är en kamp mellan mor och hemtjänstpersonal. Tre grupperingar som inte kan samarbeta inom gruppen som vill arbeta på olika sätt.
Efter att plåstret togs bort och mor piggnat till, hade jag besök av mors läkare och kommunens sjuksköterska. De ser en lugn, harmonisk människa som nu är någorlunda återställd från senaste förgiftningen. Vi har upp problemet med hennes oro.
Läkaren säger att han inte ser minsta oro hos mor. Nej oron är bara där när hemvårdspersonalen är där.
Då finns ingen anledning att sätta in mediciner, och speciellt inte om mor är lugn i övrigt. Han hänskjuter problemet till enhetschefen för hemtjänsten och att det är hon som får arbeta med personalen, det är hennes ansvar. Inget har skett…
Här om dagen fick jag nog när en personal säger till mig ”lika bra att få det överstökat, hon lugnar sig ändå efter en stund”.
Varför ha 30 minuters omsorg när jag behöver sitta med mor i 2 timmar och trösta och lyssna på hennes frågor varför de inte bryr sig om henne. Nu sköter jag mor och avstår den havererade omsorgen. Den omsorg jag idag ger mor sker med glädje och viskningar i mitt öra, jag älskar dig, tack för att du tar hand om mig.
Dusch sker med glädje i blicken och mor njuter av den.
Varför skall jag behöva lyssna på kampen mellan mor och personal när det kan ske på ett lugnt och njutbart sätt för oss alla?
Varför skall mor bli så psykiskt misshandlad när det finns alternativ?
Varför skall skall det behövas mediciner när ett lugnt och tryggt förhållningssätt hjälper så mycket mer?
Var är den personcentrerade omsorgen där individen är i centrum?
I dag är det minuter som räknas och det finns ingen tid till något kärleksfullt…
När ångesten sätter in som värst kommer hennes ord, jag är så djup deprimerad…
Varför bryr de sig inte vad jag tänker och tycker, varför behandlar de mig som skit, är hennes frågor….
Varför skall en 80-årig dam utsättas för detta?
Varför skall mediciner sättas in på mor för personalens skull?
Mor måste väl vara den som skall ges omsorg med kärlek!
Varför ges inte personalen rätt verktyg att ge mor omsorg på hennes villkor?
Mor kan fortfarande klä sig själv, men hemvården är så stressad så bara för att hinna så har de inte tid att vänta.
Varför inte ta vara på de funktioner som trots allt finns hos mor.
Idag vet jag inte längre om jag vill se hemvården här igen…
Jag vill inte se mor bli misshandlade av det som kallas omsorg.
Jag vill se mor få dö med ett leende på läpparna den dag det är dags.
Den dag jag tar farväl av mor, vill jag i mitt hjärta känna, jag har gjort allt för dig, kära mor!
I dag kan inte ens de olika läkare som behandlar/har behandlat mor enas om mor lider av demens eller kanske djup depression med minnesstörningar…
Hur kan man sätta en sådan diagnos utan att informera mor eller oss närmaste anhöriga?
På vilka grunder har en sådan diagnos satts?
Har utredningar gjorts utan att informera oss?
Hur länge skall mor behöva lida av havererad sjukvård och omsorg. Jag tänker inte längre titta på och se denna missvård som mor och och andra människor utsätts för…
Måttet är rågat!
Mvh
/Bengt Larsson
Idag förväntar vi oss att @goranhagglund berättar om satsningar för att alla ska få rätt till likvärdig och säker vård. #vardpol #almedalen
@AnnaFlodellLind never give up … så länge han har makt måste han ta ansvar! @goranhagglund #almedalen #vardpol
Som socialminister väljer @goranhagglund att utelämna vården i sitt tal i kväll #almedalen #vardpol vad står det för?
Nu msf-seminarium om framtidens vård. Bästa ssk-studenten Martin Höjman pratar om hur omvårdnad ska ta mer plats. #almedalen #vardpol
Styrsystemen i vården, spännande samtal med bl.a. Zaremba, styr vi sönder vården #almedalen2013 #vardpol
Styra sönder vården – så blir det när kunskapsstyrningen haltar o inte tar med alla perspektiv från alla i teamet #almedalen #vardpol
När blir #vardpol hett i #almedalen? Vi tycker att det är oerhört tyst!! Är det bara vi som pratar om vårdpolitik?
@HelenaMirsch men visst är det också intressant att administration tenderar att prioriteras före direkt vård och omsorg!? #vardpol
. @HansWinberg slaget om resurserna – kanske vårdens största utmaning – så länge ingen har överblick och ser helheten! #almedalen #vardpol
”Vi har inte dom förutsättningarna som krävs för att uföra vårt arbete p… bit.ly/15YEtaU #vardpol #svssk My Morin i radio!
Har inte följt #Almedalen slaviskt, men kan inte se att något parti hittills har nya ideer om den krisande vården. #vardpol
Bror jobbar nu de sista dagarna inför sin semester och även han ser nu fram emot en månads ledighet att tillbringa med oss övriga i familjen.
Livet leker trots alla bekymmer som är och vi mår gott. Ingen hemvården som springer ger en frihet som är fantastisk.
I dag lever vi livet efter hur dagen uppenbarar sig…
Visst har vi en del måsten som måste utföras men vi har också en större frihet att däremellan kunna göra vad vi vill.
Vi kan nu ta en tur runt i trädgården och njuta av vårt liv och paradis.
Här om dagen var mor och jag i väg och köpte lite färg för att måla om en trädgårdsbänk som behövde lite uppmuntran.
Vi målade och även Nussä fick hjälpa till och har fortfarande blåa färgfläckar i pälsen.
Vi köpte även en del blomtråd för att binda upp våra klängrosor som nu börjar slå ut.
I dag regnade det och då får det bli en del inomhusarbete, men det viktigaste är att vi kan ta dagen mer som den kommer….
Tidigare kändes allt som ett tvång, ett tvång som förmörkade himmelen men idag är den blå fast den ser grå ut.
Vi går och lägger oss en stund på sängen när tröttheten fallet på och vaknar utvilade och fulla med energi…
Att gå några varv med gräsklipparen och se hur hela trädgården ser sansad ut är ett sant nöje. Att ta fram skurborsten och göra golvet skinande rent efter valptassar och rullstol är också en tillfredställelse….
När jag tänker tillbaka på det senaste året så tänker jag många gånger på devisen: alla dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet.
Så har det varit för mig, för oss.
Det finns så mycket i livet att njuta av. Att ta bilen ner till en plats vi älven och sitta och titta på hur båtarna passerar, vinka till de som är ombord och ropa några uppmuntrande ord är också ett nöje.
Jag har alltid älskat spontanitet och vara fri och att hitta på stollaryck. Som när dansen på Dal var tråkig och vi istället hamnade på Söder i Stockholm och köpte mjukglass klockan fem på morgonen. Eller när butiken i Uddevalla inte hade våra varor och vi hamnade pälsen Aker brygge i Oslo.
Nu i tidens tekniska tidevarv är det så lätt att hitta nya smultronställen med hjälp av geocaching…
Geochaching gör att man kommer till så många olika platser man aldrig visste om att de fanns…
Vi har några färdiga väskor hängandes i garderoben som bara är slänga in i bilen när lusten anfaller liksom amors pilar. Från tanke och idé till att bilen backar ut från parkeringen är det sällan mer än 10 minuter. Sommartid finns även ett par spontanitetskassar liggandes i bilen med badbrallor, handdukar mm. Mor har egen kasse med sina tillbehör som är viktiga för henne.
Vi vill leva så här och får man chansen till miljonvinsten så vill vi ta den. Miljonen behöver inte bestå av pengar utan kan lika gärna vara en glänta i skogen med doften av blommor och träd. Ett rådjur som passerar med ett par kid är också en upplevelse. En älg som står och tittar på oss och undrar vad vi är för konstiga individer och när vi promenerar i vargreviren så tar vi fram våra musikaliska instrument och sjunger en sång.
Gårdagens bekymmer låter vi vara någon annanstans och morgondagen vet vi inget om, vi lever här och nu…
Kan livet vara mer underbart!
Den minut som just passerade kommer aldrig igen, men det börjar en ny i detta nu, fånga den, ge den ett innehåll, fånga ögonblicket, vem vet om chansen någonsin kommer åter. Man kan inte sluta leva av rädslan att dö, utan skulle jag dö i en stund av lycka så dör jag i alla fall lycklig.
Kom i håg, varje timma, varje minut, varje sekund är en del av livet och lev det liv du vill leva.
Såg mitt shoppingcenter göra reklam – när shopping blir ett nöje…
Det finns så mycket andra nöjen som är mer värda än det. Klia kon i hagen bakom örat, smeka hästen i hagen på halsen. Plocka några ängsblommor och binda en krans att sätta i mors hår…
Detta är vårat liv i just detta nu
Första dagen under Almedalsveckan är Kristdemokraternas.
På söndagen talade partiledaren Göran Hägglund som också är Sveriges socialminister.
Även om det är lätt för Hägglund att lägga över ansvaret för vården på landstingspolitikerna är en patientsäker vård regeringens ansvar, påpekar vänsterpartisterna Eva Olofsson, Håkan Jörnehed och Vilmer Andersson.
Ett tappat mjölkglas kan göra att den gamla människan förlorar sin sinnesro. Då kan sjuksköterskan ge det stöd den gamla behöver för att återfå sinnesron.
Ge sinnersro viktig uppgift för sjuksköterskan
”Vi vill fördjupa dialogen om framtidens svenska välfärd”
Vårdförbundet: Vi är inte längre tysta och blida
Villa California 