Gnälla – ett rop på hjälp

För en tid sedan gick jag med i in grupp på Facebook, en grupp som av namnet att döma kändes rätt för mig. Läste gruppens information och där står bland annat ” Vår Facebooksida vill vi ska präglas av tips, ideer o diskussioner kring vad som är bra och hur vi kan göra ”ämnet” bättre.”

Detta var precis vad jag sökte, då mitt mål var att skaffa mig kunskap i ämnet, få mer erfarenhet, få chans att via ettor och nollor få träffa andra.

Jag är med i andra Facebookgrupper med liknande tankar och mål, som jag trivs i och har ett mycket stort förtroende till medlemmarna i gruppen. Dessa människor har olika bakgrunder och erfarenheter, vilket är en mycket viktig pusselbit. En viktig bit är att vi kan diskutera olika delar ur ämnet och vi kan ta fram vissa negativa saker, som då med hjälp av andra kan vändas till något positivt.

Det är högt i tak, och inge behöver skämmas för att ta upp fel saker, säga fel ord, utan vi har blivit ett fantastiskt stöd för varandra.

Det händer att någon gnäller (vad nu rätt definition på gnäll är), men oftast har detta gnäll ett syfte, jag måste få ur mig detta, jag måste få hjälp att lösa detta, en lösning som jag förtillfället inte kan se själv. Facebook är på det sättet en fantastisk uppfinning, där jag kan hitta möjlighet att samtala med andra i samma situation. Att sitta med sina vänner i telefon, som inte har erfarenhet och kanske ens lust att diskutera detta, tär ju även på vänskapen.
I gruppen kan jag säga det jag känner och den som känner sig manad kan svara.

I den nya gruppen kände jag snart att det istället fanns ”censur” och inlägg som inte passade administratörernas inställningar helt sonika raderades och då gick alla kommentarer per automatik samma väg. Det kändes så fruktasvärt fel att göra på detta sätt då inläggen trots allt hade med gruppen att göra. En sak är om gruppen handlar om kärlek, och någon sedan gör ett inlägg om ett knarktillslag i Australien. Men i det fallet kanske administratören kunnat kontakta den som skrivit inlägget och sagt att det inte hörde hemma, och bett personen självmant ta bort inlägget.

Jag kände mig fruktasvärt kränkt av tilltaget och förlorade mycket förtroende för gruppen, hur mycket mer raderas på grund av dessa administratörers godtycke?

En av dessa administratörer sker också om att det gnälls alldeles för mycket in andra grupper istället för att komma med konstruktiva lösningar.

Min uppfattning är att det är vi gruppmedlemmar som utgör gruppen.
Jag själv tar ju dessa grupper till hjälp när jag själv inte kan hitta lösningen på mitt problem och just den kärlek och värme jag får tillbaka går inte att beskriva. Nästa gång är det någon annan som har ett problem som personen inta kan hitta en lösning på, då kan jag ställa upp med min erfarenhet och ge stöd, värme och kärlek tillbaka.

Jag känner ett mycket större förtroende för en gnällig grupp där jag kan bistå med min kunskap och där vi tillåts gnälla än en grupp där vi medlemmar tystas genom att inlägg raderas.

Att vi är en grupp med gemensamt intresse gör inte att vi alla inte är individer med olika erfarenheter kunskap, känslor och frustrationer.

Låt de som ”gnäller” få gnälla, för det finns en bakomliggande orsak och det kommer nästan alltid något gott ur det som började med gnäll. Och det bästa av allt, personen som gnäller har haft chans till att ”spy lite galla” och kanske mår bättre en stund. Det är mycket värt!

Upp till kamp, gnäll och var glad!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s