Regionens synpunkter till det inträffade

Händelseförlopp:

  • Januari 2012. Patienten  får behandling med antibiotika vid två tillfällen för urinvägsinfektion
  • Mars 2012. Insättes Vagifem efter kontakt mellan beh läkare och hemsjukvårdens sjukskötersks (HSV ssk). Efter ny kontakt sju dagar senare insättes Oxascand vid behov pga oro. Efter ytterligare tre dagar ges beh med antibiotika pga ny urinvägsinfektion. HSV ssk rapporterar sex dagar senare dålig effekt av Oxascand fr a på morgonen mot oron. Dagen görs ett läkarbesök på vårdcentralen av patienten tillsammans med kontaktperson. Enligt journalanteckning görs en läkemedelsgenomgång – bl a äkas Aricept, oförändrad Citalopram medicin, insättes på tablett Folat samt prova med Oxascand och Zolpidem vid behov. Efter sex dagar telefon kontakt mellan sjuksköterska och anhörig som önskar ändring av tablettstyrka av Vagifem från 25 mikrogram till 10 mikrogram
  • April 2012. Finns journalnot om brev till patient från behandlande läkare. Tre dagar senare telefonkontakt mellan behandlande läkare och kontaktperson kring tilltagande problem med oro. Läkaren insätter tablett Risperdal 0,5 mgx 1 och enligt anteckning upptrappning av dosen till 1 tablett 2 gånger dagligen. Tre veckor senare finns en journalanteckning om att insatt behandling med Risperidal fungerat ”huggligt” och att patienten var mindre orolig.
  • Juni 2012 Inkommande slutanteckning från Medicinkliniken NU-sjukvården där patienten vårdats 12-05-24 — 06-01 under diagnos ”medicinbiverkan på neuroleptika och demens”. Utskrevs till korttidsboende efter vårdtiden och därefter till hemmet.
  • Juli 2012. Läkarbesök på vårdcentralen pga värk. Ramlat sex veckor tidigare där röntgen i samband med fallet ej visat någon skelettskada. Insattes på Alvedon som smärtlindring. I slutet av juli nytt läkarbesök på boendet och samband med detta genomgång av medicinering och planering inför hemgång till eget boende.
  • Anhörig har lämnat egen redogörelse för det inträffade – där framgår bl a kontakt med vårdcentralen kring misstänkt biverkan av Vagifem pga för tablettstyrka än rekommenderat, biverkan av insatt behandling med Risperdal vilket krävt sjukhus vård, avsaknad av dokumentation kring kontakter. För övrigt hänvisas till redogörelsen

Identifierade orsaker till händelsen:

  • Läkaren har inte uppmärksammat ändrad rekommenderad tablettstyrka på Vagifem vid insättning
  • Spårbarhet saknas i journalen kring ändring av tablettstyrka på Vagifem
  • Spårbarhet saknas i journalen kring uppföljning av Rispedal behandling efter 12-04-26
  • Spårbarhet saknas i journalen kring kontakter mellan behandlande läkare och hemsjukvårdens  sjuksköterska kring remiss till sjukhuset.

Riskbedömning:
Det inträffade har förorsakat patienten och anhöriga onödigt lidande

Förslag på förbättringsåtgärder:

  • Vid föreskrivning av läkemedel använda t ex FASS för att kontrollera dosering, tablettstryka m.m. FASS finns tillgängligt elekroniskt i journalsystemet samt uppdateras regelbundet.
  • Aktualisera/upprätta rutin på vårdcentralen kring hur läkemedelsändringar dokumenteras i journalsystemet – för att säkerställa spårbarhet
  • Aktualisera/upprätta rutin på vårdcentralen kring hur uppföljning av insatt behandling dokumenteras i journalsystemet – för att säkerställa spårbarhet

Aktualisera/upprätta rutin kring dokumentation i journalsystemet vid kontakter som rör en patients vård och behandling t ex kontakter med hemsjukvården, remisser som skickas – för att säkerställa spårbarhetDetta är regionens synpunkter på händelsen.
I övrigt hänvisar regionen till min/vår redogöresle.Det saknas läkaren/läkarnas redogörelse, verksamhetschefens redogörelse och kommunens redogörelse.

Regionen kritiserar biståndshandläggaren muntligen för att ha avstått vårdplanering för att detta hade kunnat uppbringa mycket till ytan och att det gjort att mor inte har fått rätt vård.
Har nu också fått information hur jag skall gå vidare med ärendet.

Vårt ärende ser ut som följer i regionens diarium:

  • 2012-07-20         1 Begäran om yttrande och journal, dnr 9.2-36374/2012 klagomål gällande överdosering av läkemedel vid Vårdcentralen Sjuntorp/Granngården    IN 2012-07-20
  • 2012-08-17  2 Yttrande och journal dnr 9.2-36374/2012  UT 2012-08-08
  • 2013-01-25  3 Frågor rörande dnr 9.2-36374/2012 vårdcentralen Sjuntorp/Granngården  IN 2013-01-22
  • 2013-01-30  4 Frågor rörande Granngårdens vårdcentral, inkom 2013-01-29 IN 2013-01-30
  • 2013-01-30  5 Frågor angående Vårdcentralen Granngården  IN 2013-01-30
  • 2013-02-18  6 Korrespondens avseende vårdcentralen Granngården IN 2013-01-22
  • 2013-02-22  7 Utredning ärende 9.2-36374/2012  UT 2013-02-14

Vem står dig bi….

Under min snart årslånga kamp för mor och hennes välbefinnande så har jag mött mycket motstånd.

Visst, några nyckelpersoner har gett mig stöd, såsom MAS i kommunen och delar av hemvårdspersonalen. Även primärvårdschefen ställde sig på min sida när jag kunde bevisa att det i journaler förekom rena felaktigheter. Och när detta också blev känt så fick jag med mig primärvårdsdirektören och primärvårdstyrelsens ordförande, vilket känns skönt…

Men mer då?
Trots stödet har jag hela tiden fått kämpa vidare och i många fall har ingen trott på mig trots att dessa personer vet om vad som hänt.

Varför så hemlighetesfullt?
Alla har ju börjat utreda, primärvården och kommunen. Regionen kör sitt race och kommunen kör sitt. Det finns beslut om överföring av journaler mellan vårdgivarna men där följer också brister och felaktigheter med. På båda ställen saknas det ju viktig information, information som är viktig för att kunna ge rätt vård och behandling. När regionen upptäckte detta så tog man inte sitt ansvar, enl min åsikt, att informera kommunen om detta. Det har heller inte gjorts några åtgärder för att säkerställa att övrig information är riktig. Varför tar ingen tag i dessa saker. Mor kanske behöver ny utredning, nya provtagningar för att säkerställa att det går att behandla mor efter hennes bristande journaler.

Hela tiden har ansvaret legat på mig, som anhörig, att driva detta.
Jag har fått vara en megafon mellan region och kommun, en ”skvallerkärring” för att hålla kommunen underättad av vad som sker på regionen. Jag är glad att jag orkat och kunna göra detta, men är det mitt ansvar. Under denna tiden har jag fått vårda mor, ta hand om mediciner mm.
Skall min 80-åriga mor trots utredningar om fel begångna, som är konstaterat, fortfarande behandlas efter bristfälliga journaler. Mors diagnoser: Demens (outredd), B12-brist (inga nya prover tagna) och Depression.

Skall jag behöva slåss för rätt vård för mor?
En farmaceut har nu lovat att hjälpa mig med mediciner och bett mig kontakta vårdcentralen för att i första steget kontrollera om hon har behov av betablockerare, blodförtunnande mm eller om dessa mediciner har insatts på grund av förmaksflimmer och hjärtsvikt som med största sannolikhet beror på andra mediciner. Dessa mediciner har biverkningar som kanske nya mediciner måste sättas in för att behandla.

Jag har nu efter apotekarens inrådan talat med vårdcentralen att få ett prov utfört, ett prov som kallas NT-proBNP. Sjuksköteskan på vårdcentralen som jag talade med frågade mig vad är det för prov?
Här blev jag tvungen att informera sjuksköterskan om att det är ett prov som kan ge svara på om mor har hjärtsvikt eller inte.

Jag känner mig så fruktansvärt hjälplös när jag skall behöva plugga in medicin för att övertyga vården om att man kan lätt med blodprov konstatera om hon har symtom och behöver behandling för det.
Gång på gång får jag ta strid för detta.
Jag har lämnat över ansvar till sjukvården att ge mor bästa vård och behandling och då får de ta sitt ansvar för det. Det tid jag behöver använda för kamp mot vården vill jag i stället använda till att förgylla de sista åren i mors liv, ett liv med livskvalitet och glädje.

När tänker vården erkänna sina fel och ta sitt ansvar?
Tills den dagen får jag ta det asvaret.

Jag sviker er inte…..

Jag har fått många farhågor om att jag kommer att sluta deltaga i grupper på Facebook.

Den responsen var långt utöver vad jag hade förväntat mig och känner en stor respekt för er som kommit med synpunkter. Men så som läget är just nu så behöver jag den mesta energin för mor som blivit så otroligt mycket bättre. Jag vill ändå framföra till er följande:

Jag kommer inte att svika er i denna och andra grupper, då ni betytt oerhört mycket för mig i min kamp.
Men mor kräver nu så mycket av mig och det är min första prioritet och väljer jag inte bloggen så ser jag att jag kanske i stället missar en massa inlägg och kanske missar en eller flera grupper.

I mors fall så måste jag numera vara med i stort sett vid alla tillfällen när hemvården är här för omvårdnad för att trösta och ge mor stöd då hennes depression nu lyser mer och mer igenom.
Jag måste också sätta mig med mor och prata med henne om hennes ångest och oro. Läkaren som var på besök förra måndagen vägrar att skriva ut lugnande till mor för att hon skall bli hanterbar för vårdpersonal. Istället sätter förflyttar han ansvaret från mig till chefen för hemvårdgruppen att se till att personalen har rätt kompetens men också de får rätt stöd från andra delar inom omsorgen.
Det tycker jag är en stor seger att inte använda lugnande för bara för att det är enkelt utan nu måste andra metoder till.

Jag och mor skall nu också sätta igång med aktiv träning för att stärka mors motoriska egenskaper till att gå mer men också att deltaga i det dagliga arbetet. Det innbär att jag skall gå med mor i gåstol men också att hon skall få en ”träningscykel” för att stärka benmusklerna mm.

Vi vet inte idag vad hennes rädsla för att andra personers omsorg beror på. Kanske demens, kanske felmedicineringen, kanske ”vanvården” på korttidsboendet.
Mor har också tre diagnoser, demens, B12-brist och depression. Var och en av dessa kan ge snarlika symtom.

Jag hade inte i min vildaste fanstasi inte kunnat drömma om vad jag skulle upptäcka när jag först anmälde felmedicineringen. Detta att både verksamhetschefen men också flera läkare har fått sluta. Att det sedan upptäckts konflikter mellan ledning och personalgrupper på vårdcentralen. En del av dessa konflikter är så stora så det kommer säkert att få följdverkningar. Jag hoppas facket driver dessa frågor hårt så det kommer upp till ytan. Mer vill jag inte säga så här offenligt.

Jag hoppas ni verkligen vill fortsätta stödja mig även om jag nu måste ta dessa beslut. Jag är ju också mycket tacksam om ni kommenterar mina inlägg på bloggen då även de inläggen är viktiga att komma fram till beslutsfattarna och inte bara blir inlägg här på fejjan.

Bloggfördelar jämfört med facebookgrupper

Mor kräver mer och mer tid av mig och vill ha sysselsättning vilket är mycket positivt för hela familjen.
Jag har nu nått två viktiga mål i min kamp:

1 Verksamhetschefen har fått sluta och även några läkare likaså.
2 Media har uppmärksammat vad som hänt på vårdcentralen.

Nästa mål ang vårdcentralen är att avslöja mer oegentligheter som jag har fått till min kännedom.

Men ett annat viktigt mål är att fortsätta kampen för mor och förhoppningsvis kommer att innebära positiva saker för fler än bara mor och oss.

Jag är medlem i flera grupper här på Facebook och att uppdatera alla dessa sidor med i stort samma information plus min blogg känns mer och mer betungande.
Många personer inom media följer också min kamp för vad som hänt oss och för dessa personer är det också viktigt att kunna följa mina inlägg.
Det finns också annan vårdpersonal som vill följa mina och era inlägg och förhoppningsvis kan ju bloggen också ge en bättre vård för alla

Facebook är också en form av dagsaktuella händelser och det kan vara svårt att följa vad som hänt tidigare och jag har fått ett par erbjudanden att skriva en bok om kampen. Då kan också bloggen bli ett bra underlag till detta.
Bloggen kan också bli ett bra underlag till de som vill dra sina ärenden vidare och hämta min erfarenhet av kampen…

Alla som hitintills har följt mig och även andra är mycket välkomna att följa med till bloggen. Ni har på bloggen lika stora möjligheter att kommentera och diskutera inläggen där som här på Facebook.
Första gången ni gör ett inlägg så måste jag godkänna inlägget och er som gör inlägget, därefter skall det vara öppet att fortsätta kommentera utan större problem.

Jag kommer inte att att sluta följa grupperna jag är med i utan kommer att deltaga i debatter på ungefär samma sätt som tidigare.

Tycker detta är åsikter som vi alla för ha i tankarna…

Profilbild för akutdoktornakutdoktorn

Akutsjukvården är i kris. Det har den varit så länge jag kan minnas. Som vanligt tvistar man om vems fel det är. Populärast är att skylla på politikerna. På andra plats kommer 80- och 90-talisterna som springer till akuten så fort de fått en sticka i foten. De som aldrig pekas ut som skyldiga är de fantastiska sjuksköterskorna, om man bortser från de som jobbar på vårdguiden och hänvisar alla till akuten.

Jag tror att ansvaret delas av alla inblandade, men jag tycker att det är viktigt att vi i vården, och då framför allt läkarna, erkänner vår egen skuld i den ständigt återkommande bristen på vårdplatser. Att skylla på resursbrist är orimligt, med tanke på hur vi slösar med de resurser vi har.

Störst problem med att få fram vårdplatser på sjukhuset verkar det vara på universitetssjukhusen. Att dessa sjukhus skulle ha svårast att klara variationer i antalet sökande…

Visa originalinlägg 712 fler ord

Vårdcentralsskandalen i radioljus

Sju anmälningar till Socialstyrelsen sedan i somras, och stora slitningar bland personalen. Det är en del av bakgrunden till att verksamhetschefen på Granngårdens vårdcentral i Trollhättan fick sluta i höstas och att hela vårdcentralen läggs ner och flyttas till Sylte.
Detta skriver P4 Väst på sin hemsida med anledning av det som drabbat oss med flera.

Många anmälningar mot Granngården – chefen fick sluta

Intervju med mig och mor

Intervju med primärvårdschefen
Denna intervju skulle varit med i nyhetstimmen, men en fabriksnedläggning kom i vägen.


Kommentarer till artikeln hittar du här

Tidigare artiklar från Radio Väst angående vårdcentralen

Upphandlingen svår för offentliga vårdcentraler
Ljudklipp

Privat eller offentligt – olika syn på pengar
Ljudklipp

Förlorarna finns på landsbygden
De byter läkare stup i kvarten

 

Livskvalitet

Nu vänner, nu händer det saker….

I går vara en reporter från vår lokalradio här hemma och hälsade på mor och mig.
Hon lade inspelningsmikrofonen mitt på bordet och spelade in ett ca 40 minuter långt samtal som vi hade. Jag framförde då min kamp som jag snart har bedrivit i snart ett år…
Jag framförde att jag från början också trodde att det som hände med mor var ett utslag av hennes sjukdom. Men efter hand som tiden gick så förstod jag ju att det fanns mer fel…

Mycket av det jag berättat har ju kommit fram vi andra trådar, så ingen ide att upprepa detta.

Däremot har reportern grävt lite djupare och sedan tidigare har Socialstyrelsen riktat mycket stark kritik mot vårcentralen i bl a bemötande mm.

Innan hon kom hit så hade hon även pratat med primärvårdchefen och intervjuat honom. Hon skall också prata med chefsläkaren som har utrett alla händelser på vårdcentralen. Chefläkaren som har bekräftat för mig i telefon att det funnits stora brister i jouralföring, epikriser, remisser mm.
Detta är den gemensamma nämnaren för alla händelser som nu Socialstyrelsen begärt in handlingar för…

Exakt vad som kommer i sändning senare vet jag inte utan reportern har mitt fulla förtroende att göra det bästa av vårt material.
Även om det är det som hänt mor och oss, så vill jag att fokus ligger på händelserna på vårdcentralen även om kommunen har fått sig en känga från oss också.

Det värsta med kommunen är väl att jag tolkat det så att kommunen inte velat tro på mig och de anklagelser som riktats mot mig både gällande misskötsel och att jag fuskat med mediciner, vilket tog mig mycket hårt…

Jag förstod i går kväll av en personal när hon sade att varför bråkar du om detta fortfarande, det hände ju nästan för ett år sedan.

Jag svarade det började för nästan för ett år sedan, men därtill har ”vanvård” på boendet tillkommit, verksamhetschefen får sparken.

Hela patientsäkerheten har satts ur spel, inte bara för oss utan troligen för alla som har valt vårdcentralen som ”sin”.

Ett samtal kom till mig sent i går eftermiddag. Det var sjukgymnastiken som tillsammans med biståndshandläggare mm beslutat att satsa på mor. Så på torsdag kommer de hit för att titta på träning för mor för att få igång henne och ge lite livskvalitet tillbaka.
Dock vet jag inte om det är ett utslag av att de tänker på mor eller om det är en rädsla för att få betala skadestånd.

Sökte vård – fick sexleksak

Sökte vård – fick sexleksak

En ung kvinna i Ludvika besökte vårdcentralen för smärta i en axel. Efter flera återbesök erbjöd sig läkaren att hjälpa henne gratis hemma i sin bostad. När kvinnan kom dit fick hon, i stället för vård av axeln, fika och en present – en dildo som skulle ”stärka hennes självkänsla”, skriver Dalarnas Tidningar på nätet.