Nils van der Poel

Nils, när jag träffade dig första gången hade jag ingen tanke på att jag skulle sitta framför TV:n och se på hur du stiger upp på prispallen i Peking-OS. Världsrekord och OS-guld, vilken insats du gjort!

Jag träffade dig för att jag var bekant med din mor, en kvinna med otroligt socialt engagemang genom sitt diakonala arbete inom kyrkan.

Din mamma och jag lärde känna varandra när jag behövde hjälp och stöd med min sjukliga mor. Vi höll kontakten och det blev mer kontakt när vi gemensamt arbetade med att ta emot sörjande efter ett par tragiska händelser i kommunen. Jag minns mycket hur jag tänkte på hur lugn du var, du hade dina mål högt uppsatta men du arbetade också målmedvetet till att nå dem.

Även om jag inte känner dig så väl, är jag oerhört stolt över att ha träffat dig. Jag känner en saknad efter din mor som så hastigt lämnade oss, men samtidigt en glädje över att det var kyrkan och Trygghetsvandringarna som förde oss samman.

Tack Nils för din enastående insats i OS.

Trollhättan en plats för….

Blir så ledsen

Blir så ledsen när jag läser att vårt kommunala bostadsbolag ansöker om att få ha kamerabevakning inomhus under skoltid. Egentligen borde jag inte bry mig, men jag kan inte låta blir. Men varför är det så här?

Kameraövervakning inomhus på Fuxernaskolan

Vi är en liten kommun, vi borde gemensamt kunna lösa detta, då det kostar stora pengar. Detta gör ont inom mig, jätteont.

Samtidigt saknar jag en uppmuntran till kommunens trygghetsvandrare som inte nämns med ett ord i texten. Varför är det så svårt att visa uppskattning till varandra. Hur skall vi arbeta för att komma tillrätta med dessa problem?

Kommunen har dragit igång ett BRÅ, för att komma till rätta med det. Vad händer där? Ser aldrig någon information om den. Visst hör jag en del positiva saker från medborgare och handlare, men fortfarande är det det negativa som råder. När jag flyttade hit till Edet hade jag så många ideer om vad jag ville göra för samhället, i dag känner jag mig bara deppad över det som sker.

Efter alla sommarens händelser och kontakt med 112, så känner jag ibland att inte vilja gå ut här och promenera. Alltid hittar jag något som behöver åtgärdas. Frågan är hur man hanterar detta? Vi borde vara paradiset på jorden.

Våld i nära relation – vittne

I dag kom kallelsen, en kallelse jag gärna hade sluppit. Jag är inkallad som vittne i en rättegång gällande våld i nära relation. Jag har sett en man i påverkat tillstånd misshandla sin kvinna men också gett sig på en utomstående i sitt raseri.

Vi är flera målsägare med i detta mål, men är glad att man inte behöver vara där hela tiden.

Filmen ovan visar hur det går till en rättssal och under en rättegång.

Hoppas detta är det sista jag behöver göra som trygghetsvandrare här.

Tack Västtrafik

Den 9:e december fick bokningssystemet hos vissa taxibolag som kör färdtjänst för västtrafik, stora problem med att lösa färdtjänstresor.

Det var andra gången detta skedde att det havererade. Förra gången blev jag varse om det redan på middagen och kunde ta bussen till brors jobb för att hjälpa honom hem.

Denna gång var det värre då jag förstod att någon var fel, 10 minuter efter att bror skulle blivit hämtad. Jag ringde ”förseningslinjen” och förstod att det var stora problem igen, då väntetiden var enorm. Jag vågade heller inte lägga på luren för att ringa bror och informera honom. 😦

Medan jag satt i telefonkö så fick jag hjälp av Västtrafiks kundtjänst på FB. Vi gick snart över till att börja chatta via Messenger. Medan jag hörde ”tack för att du väntar” i luren, började undersöka hur vi skulle lösa det hela. Till slut kom beskedet att jag skulle beställa en privattaxi för att få hem honom. Vågade då lägga på luren. Ringde bror och berättade vad som händer. Ringer Taxi Uddevalla och berättar vad som hänt och de kopplar mig direkt till en chaufför så vi kunde prata oss samman. Han frågade om det gällde Thomas, och jag svarade ja. Han frågade om betalning. Det sköter jag när ni kommer hit.

Ringer bror igen och berättar att en bil är på väg och kommer om ca 10 minuter. Via chatten kom vi fram till att resan kommer att kosta ca 800:- och Västtrafik lovade då att stå för hela kostnaden.

Drygt en timma sen så kommer bror och jag får lösa ut honom med 1388:-.
Lite mer än de 800:- som sades från början. 😦
Dock var det viktigaste att bror var hemma.

Jag hade även via chatten fått dokument för att ansöka om förseningsersättning, där det stod att de ersätter max 1200:-

Nyfiken på vad som skulle hända så skickade jag in allt inkl originalkvitto till Västtrafik om resan och vår önskan om att få beloppet på 1388:-.

Igår kom beskedet att, efter utredning, stå för hela beloppet på 1388:-.

JIPPI



Tack till polisen

I stort sett varje vecka träffar jag polisen när det mobila poliskontoret är här. Vi brukar småprata om vas som händer i kommunen, hur läget är på drogfronten, hur läget är på klotterfronten. Ibland händer det att en del personer inte varit synliga på en tid och att man håller ett extra öga öppet.

Senaste veckan gjorde jag två polisanmälningar. En om ett krossat fönster och en om vad som juridiskt kunnat betecknas som försök till mordbrand/mordbrand. Det roliga är att poliserna är pålästa om vad som sker i kommunen och att det i mina fall är mycket glada över mitt arbete. Ja jag berömmer dem och de mig, och det ger i alla fall mig lön för mödan. 🙂

Även diskussioner om olika fynd jag gjort på olika platser brukar vi diskutera och hjälpas åt att hålla koll på. Det är sådant som sedan kommer till kommunernas kännedom. Inte många dagar sedan jag gick på någon form av köp & sälj på en plats jag inte trodde det skulle ske.

Bra när sedan patrullerar åker runt så kollar de till dessa platser.

Tack polisen för gott samarbete 2021 och ser fram emot lika bra arbete 2022.

Och Gud sade….

För en tid sedan så promenerade jag och vovven ute på byn på kvällen. Vid torget träffade jag en person och vi började småprata lite, medan vi såg folk gå lite var som helst….

Vi avslutade samtalet och jag fortsatte i utstakad riktning. Jag stannade till, vad ligger på stentrappan till begravningsbyråns entré? Gick några snabba steg fram för att kolla, en människa är det… pandemitid vad gör jag. Talade med personen, ingen reaktion, putter lätt på personen ingen reaktion mer än att kroppen återtar sitt läge. Putter en gång till, lite hårdare… Samma reaktion.

Böjer mig ner med kinden mot personen ansikte och känner att han andas. Tar tag i armen och lyfter den och den bara ramlar ner. Avsvimmad, medvetslös eller vad.

Tar upp telefon ringer 112 och berättar mitt fynd, operatören larmar ambulans och kopplar mig vidare till en sjuksköterska. Jag sätter mig på trappan bredvid personen och vi går igenom olika regler och jag kan bara svara jakande på hennes frågor.

Medan vi pratar och checkar upp, så sätter sig personen upp och är som om inget har hänt. Jag börjar fråga ut honom vad han gör där, varför han ligger där, fortfarande med sjuksköterskan i telefon. Han vet inget men är på strålande humör. Vi skämtar och skojar och jag ser att det är en  av våra innevånare som hamnat snett. Ambulansen avbeställs och jag ställer några frågor från sjuksköterskan innan vi lägger på.

Efter att vi avslutat samtalet och han kunde för egen maskin ta sig vidare. Jag funderade på om det var ödet eller om det fanns någon mening med min promenad just där och då.

Jag och vovven har ju vara rundor som vi går dagligen eller till och med två gånger. Men helt plötsligt en dag så kände jag obehag över att gå den vägen, jag kommer att se något i något träd som jag inte vill se. Så jag började studera träden, vad är det jag känner obehag för. Ser Inger, kan inte komma på något. Nästa dag likadant, samma obehag när jag skall gå rundan. Vad skrämmer mig och jag gillar inte reaktionen hos mig. Varför varför varför….

Nästa kväll var ännu mera obehag så jag kände att det funkar inte, utan halvt ihjälskrämd av obehag gick vi hem. Nästa dag orkade jag inte gå den vägen för skräcken obehaget var obeskrivligt den kvällen. Vi tog en annan runda nere vid älven. Lamporna speglade sig så vacker i vattnet denna småkyliga kväll. Jag var nöjd att slippa obehagskänslorna och vovven var glad att gå nosa på en annan stig. Då ser jag vad jag inte vill se, där hänger en person med en snara runt halsen och gungar sakta i vinden.

Än en gång ringer jag 112 och larmar medan operatören ber mig att försöka få ner personen. Inte en chans då kroppen hänger över vattnet. Räddningstjänsten är snart på plats och tar ner kroppen och påbörjar livräddande insatser. Ambulans kommer, men polisen dröjer. Tyvärr slutar denna historia inte bra. Gick inte att rädda livet.

Varför var det jag som reagerade på personen som låg där på trappan? Varför kände jag obehaget att promenera vår vanliga väg så jag väljer en annan väg och upptäcker en person hängandes i ett träd?

Var nog i yngre tonåren när jag försts gången såg en person hängandes I ett träd. Den gången kommer jag ihåg det gröna ansiktet, ett ansikte som säkert blivit mycket grönare i mina tankar under åren.

Vad har Gud med detta att göra? Jag tog upp detta med mina kyrkliga vänner, varför jag hamnar i så många olika tillfällen där jag måste larma. Vi skojade? att Gud tänker ”jag skickar ut Bengt så får han lösa problemet”.

Varför är jag första person på plats på 3 bilbränder på E45:an, varför hittar jag personer i en bil i diket där de är instängda. Varför är jag den som först reagerar när cyklisten flyger en volt genom luften efter att ha blivit påkörd av en bil, eller passageraren ramlade under en buss och jag hann få stopp på bussen och dragit undan personen.

Jag kan fortsätta med mer exempel. Jag litar på mig själv att jag reagerar på ett sunt sätt. Jag vet att jag varit inne hos folk och hjälpt till när jag får larm om hjärtstillestånd. Jag har lämnat platsen så fort jag kunnat när annan personal tagit över ansvaret. Det enda jag minns är om det var en man eller kvinna, men ingen klädsel, möjligtvis en blus eller skjorta. Men hur det såg ut i boendet har jag ingen aning om.

Så varför jag hamnar i dessa situationer vet jag inte, kanske har Gud ett finger med i spelet….

Bruksmentalitet

Jag gillar att sprida glädje och att uppmuntra mina medmänniskor. Det är så roligt att se deras reaktion. När jag kliver av bussen ropar jag tack till chauffören, precis som farfar lärde mig när jag var liten. Som tidningsbud i över 20 år, har jag samlat på mig massor av bilder och försökt att glädja människor med. Jag älskar denna kommun, men ibland undrar jag om inte bruksmentaliteten finns kvar här. I dag känns det som om en del av våra politiker här i kommunen är de som förr kallades brukspatron.

Jag som har rötter i både Sverige och Tyskland ser ju en stor skillnad mellan hur vi behandlar varandra. I Sverige är vi du med varandra sedan många år, men i Tyskland är det ni som gäller. Här kan inte arbetare och tjänstemän/chefer umgås för de måste hålla distansen mellan varandra.

I dag är det två grupperingar i Tyskland som försöker bli lite mer du med varandra. Det ena är IKEA och det andra är socialdemokraterna. Lyssna gärna på Caroline Salzingers krönika om iskylan mellan människor som kan uppstå. Får jag nia dig eller dua er?

För ett tag sedan var det en person i våra ortsgrupper som uttryckte sig på ett sätt som jag inte anser funkar i en öppen Facebookgrupp. Tycker inte det är OK att uttala sig så om en kommunens tjänstemän. Det var bara en som reagerade, en journalist, som ifrågasatte språkbruket.

Som en motåtgärd valde jag att försöka ge en annan bild av det hela genom ett betydligt positivare inlägg.

Men hallå! Var är ni, ni som vill se mer positiva inlägg, ni som vill se mer bilder av Lilla Edet. Ni som tyckte vi behöver vara mer stolta över vår kommun och hembygd. Var är ni som ber mig att försöka skapa ett positivare samtalsklimat, ni som vill se mer stolthet över hembygden.

Jag kan inte göra allt själv…..

Gurgeltester och konspirationsteorier

Jag blev naturligtvis nyfiken på detta, då jag inte hört något om detta tidigare. Hittade några få länkar först till Newsvoice, som säger sig vara en vetenskaplig tidskrift. Tidskriften beskriv på många ställen som en pseudovetenskaplig tidning som sprider artiklar som inte alltid är så välarbetade och underbyggda som de borde vara om de hade en vetenskaplig bakgrund. Därtill hittade jag även en video på youtube, som beskrev fynden.

Jag skrev några inlägg till den som delade ovanstående och ville ha mer info. Tyvärr fick jag besked att jag lade mig i. Jag kontaktade även SVT och frågade om detta.

I dag har det kommit flera nyhetsinslag om just detta.

Screenshot från Sveriges radio

Även SVT har flera inslag om detta med gurgeltester.
Han köpte in gurgeltester för skolbarn – har fått hot och hat

Regionens tester för skolbarn ”analyserades” i hemmalabb – oroliga föräldrar hörde av sig

Tre frågor: Gurgeltesterna och konspirationsteorier

Ja, det är viktigt att vi alla försöker att vara källkritiska.








Rök fritt

Kaffe, jag är sugen på kaffe kände jag en dag och begav mig till stans café. RÖK FRITT stod det på en skylt och jag blev dumt stående och funderade. ”Ehh – får man röka här? Servitrisen, som var trött på sitt arbete och på dumma frågor himlade med ögonen och snäste: ”Läs på skylten där borta.”

Villrådigt sjönk jag tillbaka i en skön stol och gick igenom svaren jag fått på den kontaktannons jag skickat in veckan innan. Svaren var från: ”En brun hårig kvinna”, ”en sjuk gymnast” samt en ”full vuxen kamrer”.

Bland breven fann jag en inbjudan från en god vän. Kom ut klädd! Vad menade hon med det, klart att jag klär på mig innan jag går ut.

Efter kaffet vandrade jag vankelmodigt iväg och fick fart på benen då jag såg en skylt utanför dörren med texten: ”Häst skjuts på torget idag 14.00.” Med hjärtat i halsgropen begav jag mig till torget, bara för att upptäcka att hästen såg ut att må riktigt bra för att vara dödsdömd, den hade till och med en liten vagn med glada barn i bakom sig.

Jag travade vidare till storköpet för att handla. Kul potatis, kalv lever skuren i tunna skivor och snabb mat slank ned i min korg.

På klädavdelningen stod det textat ”Helly Hansen super under ställ”. Jag tittade till en gång extra under stället och funderade på om det verkligen var bra reklam för butiken att låta folk kröka till där. Det visade sig att kläderna även var märkta med etiketten ”Hand tvättas separat” men en förklaring till varför man inte kunde tvätta båda händerna samtidigt gavs inte.

Ett par byxor salufördes med orden ”Sten tvättade Levis jeans”. Det var snällt av Sten, tänkte jag för mig själv och fortsatte vidare in i butiken, där det såldes ”Jesus sandaler” som såg förvånansvärt hela och rena ut för att vara tvåtusen år gamla.

Vid mejerihyllorna stod det stolt textat ”Vi har sprätt ägg”. ”Jaså, har ni gjort det?” tänkte jag konfunderat och lade ner en ”skum tomte”, en rak apparat, en paj form och en halv akustisk gitarr i varukorgen. Ovanför kylen stod det ”Här har vi folk öl och läsk”. Så varma de måste ha varit, människorna som blivit placerade i kyldisken.

På väg mot kassorna funderade jag på att köpa en fasad flagga men avstod eftersom jag inte visste varför folk var rädda för den. När jag skulle betala stod det skyltat ”Vi behöver femtio öringar”. Jag funderade på om butiken blandat ihop fiskdisken med kassan, men tröstades av att butiken enligt sin reklam i alla fall hade ”svensk talande personal med grund utbildning”.

När jag lyfte upp mina matkassar förvånades jag över att den ”lätt majonnäs” jag nyss köpt var precis lika tung som vanligt. På väg ut ur butiken fastnade jag framför anslagstavlan där det på några lappar stod: ”Sjö nära tomt till salu”, ”Behöver du extra knäck på lovet?”. ”Fel sökning av din telefon, billigt” samt ”Tom dunkar, 50 kr”. Jag undrade i mitt stilla sinne varför och vad Tom dunkar för någonting. En liten annons i ena hörnet fångade mitt intresse. ”Jag uppfyller alla sex önskningar”, sa en kvinna och log stort emot mig från papperet. Jag suckade och tänkte: ”När jag var liten var det minsann bara tre önskningar”. Fast det var kanske andra sorters sagor.

Utanför entrén stod ”Vi har öppet mellan dagarna” och strax bredvid en skylt med texten ”Håll platsen flyttad”. Eftersom jag tänkt ta bussen hem så stannade jag till, plockade fram busskortet och funderade över vilka medborgare som hela tiden envisas med att flytta tillbaka hållplatsen till det ursprungliga stället.

På bussen hem stod det ”Vi tar inte emot tusen lappar”. Jag funderade på detta och kom fram till att 999 samer alltså skulle gå att klämma in i fordonet, även om några skulle få trängas bakom något som presenterades som ”skum släckare”.

Jag betalade min biljett och läste texten ”Växel i retur skål”.- Skål på dig själv, sa jag till busschauffören och varnade honom för att dricka i tjänsten.

Väl hemma kände jag mig som en sur puppa därför att världen är så svår att förstå. Jag lade mig i soffan som en riktig lat mask.