Drivved är kul…

Detta med drivved har fångat mig. Fiskarna nere vid fiskeklubben får ibland bottennapp och ibland är det något som de tror kan vara något för mig. Så det är kul att promenera efter älven. Ibland hittar jag någon gren eller liknande som jag tar med mig för att göra något. Då brukar fiskarna skoja med mig och fråga om jag samlar ved inför vintern. Även stenar som man kan göra något med, samlar jag in en burk.

Vad tycks om mina senaste verk ovan?

Alla goda ting är tre

Att jobba natt innebär ju att man får förlägga sömnen på andra delar av dygnet.

Själv har jag till största delen i mitt liv jobbat oregelbundet och har trivts med det. Visst jag har jobbat kontorstid och det är verkligen inget för mig. I snart 20 år har jag jobbat som tidningsbud även om jag jobbat med andra saker också under tiden. Samtidigt känner jag att åldern tar ut sin rätt och man orkar inte lika mycket som tidigare.

Förr kunde jag jobba 7 dagar i veckan natt, och även andra saker på dagen. Men nu sedan jag delvis fick sjukpension så jobbat jag sex dagar I sträck och ledig åtta. Der är vad jag orkar. Mina lediga veckor kan jag arbeta med annat efter bästa förmåga.

Så jag går och lägger mig runt 21 på kvällen och min klocka ringer 00.30 för uppgång. Jag börjar 02.15 och behöver en startsträcka i lugn och ro med ett par baljor lut (kaffe).

När jag sedan kommer hem så gäller det att hjälpa bror med lite moraliskt stöd inför hans arbetsdag. Då blir det oftast en sväng på FB. Jag upphör inte att förvånas över alla som nyss klivit upp, klagar ”jag är så trött”. Då kan inte jag låta bli att retas med dem och säga att jag skall krypa ner under ett varmt täcke och njuuuuuuta. Då sover jag ytterligare några timmar innan jag sätter igång med sådant som måste fixas. Men oftast har jag inte fått min dygnsvila förrän jag sovit en tredje omgång. Den omgången kan jag ta när jag känner behovet och inget är planerat.

Nej, så när det gäller sova, så är alla goda ting tre….

Miljösmart kostar tid/pengar

Jag är nu inne i ett stim med mycket tjänstgöring i Fors kyrka i Sjuntorp vilket är min gamla församling. Från där jag bor nu är det ca 10 km, och ca 15 minuter med bil. Inget avstånd att oroa sig över. När jag bodde utanför Sjuntorp gick jag nästan alltid hit istället för att ta bilen. I Sjuntorp gick jag under namnet vandraren då jag gick till affären, jag gick till kyrkan och några gånger i veckan tog jag en långpromenad på ca 10 km. Jag mås bra av att promenera och det ger många medicinska fördelar men även ett inre lugn. Förra helgen gick avgassystemet sönder på bilen och i all hast ringde jag efter taxi. Nästan 400:- för att göra gratisarbete, nej, det kändes inte OK.

Att gå, kändes mer OK, och det hade jag säkert gjort på sommarhalvåret, men snö, is, slask och mörker kändes inte lockande, då det tar drygt två timmar. Så jag bestämde mig för att åka kollektivt långt det gick. Tjugo i sju i morse promenerade jag de 15 minuterna det tar till busstation. Strax före klockan sju kliade jag ombord på bussen till Lödöse södra station. En sträcka på 16 kilometer och ca 20 minuter. Efter 5 minuters väntan kom pendeln och jag satte mig till rätta för att åka till Trollhättan. En sträcka på tre och ev halv mil och knappt 15 minuters restid. Nu var det 40 minuters väntetid där innan bussen skulle gå, inte till Sjuntorp utan Lilla Edet, varifrån jag startade. En mil och 19 minuter senare klev jag av på hållplats Torpa. Nu hqde jag 4 kilometer och ca 50 minuter kvar innan jag var framme.

Så taxi och 15 minuter kostar ca 400:-

Kollektivt kostade 3 timmar och 67 kronor.

Funderar på hur miljömedveten jag var kontra tiden det tog. Nej jag går mycket gärna och de fyra kilometerna från bussen till kyrkan var inte längre än jag tidigare hade att gå, så det gjorde inget. Men det kändes otroligt skönt när jag gick där i kyrkgången och det pirrade till kroppen. Det var aktivitetsmätaren som talade om att jag gått dagens 10000 steg. Duktiga jag!

Färdtjänst, var god vänta.

Strul, strul, strul…

Ja det är sammanfattningen med brors resor till och från jobbet med färdtjänst.

Sedan vi flyttade till Lilla Edet har det bara varit strul. Först visade der sig att Lilla Edet, inte har det som finns i många kommuner, sk arbetsresor. I Trollhättan gode vi så att vi betalade via autogiro en gång I månaden samma pris som busskortet kostade för den resan han skulle ha. Dvs 1190:- i månaden. Då gällde det resorna mellan hemadressen och arbetsplatsen. Övriga resor betalades direkt till chauffören enligt ordinarie taxa. I Lilla Edet finns inte arbetsresor utan han betalar 129:- resa, gånger 2 per dag ca 20 dagar i månaden.

Första tiden var det strul med att de skulle hitta hit, vilket jag kan förstå, men när det väl hade börjat fungera, då hade Västtrafik skrivit nya avtal med nya utförare. Först funkade det jättebra, men sedan brakade helvetet lös totalt.

Dyker ingen bil upp på morgonen, och jag får sitta och ringa förseningslinjen. Tiderna som är bestämda har färdtjänsten själv tagit fram.

Men vad händer om bilen är försenad och han kommer för sent till jobbet? Löneavdrag naturligtvis och ingen kompensation från Västtrafik. Hur många gånger det har skett har jag tappat räkningen på. En morgon hade de på eget bevåg avbokat resan så de fick beställa en ny resa.

Nu är ju jag hemma nästan var morgon så jag kan hjälpa till med de problemen. Men bror mår inte bra av detta. Men det är lika struligt när han skall hem. Det finns fasta tider för honom, vilket också Västtrafik har gett oss. 15.45 är avfärden. Några gånger har det hänt att chauffören ringt till mig att de är på plats 5, 10, 15 minuter före så han kan komma ut. Han kan inte gå ut förrän han har slutat. Beror det på att det är vanliga färdtjänstresor och inte arbetsresor, som de hade i Trollhättan? Enl Trollhättans stad, så får de inte skilja hur mycket som helst i väntetid mellan önskad tidpunkt och verklig tidpunkt, när det gäller arbetsresor. En gång kom ingen bil, och jag ringde förseningslinjen och fick till svar att de ombokat resan med en timme tidigare avfärd, utan att en meddela oss. Inte nog med det, så fick jag höra att då han inte dykt upp åkte bara chauffören iväg utan att meddela att ingen dykt upp. Numera ringer jag var dag klockan 15.50 för att kolla om taxin dykt upp. Har den inte dykt upp 10 minuter efter beräknad avfärd så ringer jag förseningslinjen. Två gånger denna vecka har Västtrafik ring mig. I onsdag hqde chauffören glömt att hämta bror så de fick beställa en ny bil. Den skulle gå 16.25. Men kom 16.35, dvs 50 minuter efter beställd tid. I fredags var bilen ca 15 minuter försenad och skulle komma 16.00, kom 16.05.

En annan gång när jag ringde förseningslinjen så var det fel på beställningen. Men de skulle skicka en ny bil. Efter 10 minuter ringde chauffören och sade att han var lite sen, men var på väg. Jag ringer bror och berättar att bilen är på väg. Jag sitter redan i bilen på väg hem. Efter ytterligare 10 minuter ringer chauffören, jag hittar inte din bror…

SUCK, Nu var det plötsligt TVÅ bilar som skulle köra honom. Vad gör man? Vem skall jag skylla på?

Kommunen som inte kan fixa arbetsresor? Västtrafik som inte har ordning på sina beställningar eller är det utföraren som inte sköter sitt uppdrag. Jag ser på bror att han blir mer och mer stressad av detta, även om han inte själv kan sätta ord på händelserna, så ser jag det på honom. Förra veckan kom han inspringande från taxin, du måste gå ut till chauffören och prata. Chauffören berättade att han fått en ny bil men kortterminalen gick fortfarande till den gamla ägaren. Så han kunde inte ta betalt med kort. Jag fick swish över pengarna till chauffören. Vi har skaffat ett speciellt konto för färdtjänsten och kopplat ett betalkort till det, istället för att han skall betala 129 kronor kontant. Men jag bävar för den dagen då det är strul och någon vägrar att köra honom. Vad gör vi då?

Nu får det vara nog med strul…

Tillbaka i nätet

OK, mina vänner, jag är tillbaka…

Detta året har hitintills haft mycket konstigheter med sig.

Mycket med flytt från Sjuntorp till Lilla Edet. Mycket att få det att fungera med brors färdtjänstresor till och från jobbet.

Sju sorger, åtta bedrövelser och nio katastrofer (mijao).

Bestämde mig för att sluta blogga, och när jag skulle skriva ett farväl, så kom jag inte in, då prenumerationen gått ut.

Nu har jag fått så många mail och önskemål om att börja igen att skriva av mig, och visst är det kul.

Så nu har jag förnyat prenumerationen till att börja skriva igen. Behöver rensa ut en del saker som tar upp mycket plats på kontot och skrivningar här kommer när andan faller på. Jag har en hel del projekt igång här i kommunen som också tar tid ifrån mig.

Men hoppas och tror att det skall bli lite lättare nu, när höstmörkret faller. Och jag har saknat detta. Så ni blir inte av med mig än i alla fall. Prenumerationen är på ett år…

Kram!

Musik i midsommartid

Första musiktillfället var i Fuxerna kyrka där Ingmarie Romell och Ann-Catrine Persson tillsammans med mångsidig Christina Elfström Mellberg underhöll. Men blockflöjt, gitarr, nyckelharpa och flygel skapades en musikalisk resa genom 100 år.

Temat var ju taget från Fuxerna pastorat 100 år, så bättre kunde det inte bli. Både igenkännande örhängen till egenkomponerad musik stod på programmet. Den mångsidighet dessa damer visade, går inte av för hackor. Att det sedan sker i en kyrka med sin magnifika akustik gör ju bara saken bättre.

Vår diakon Inger Lindeskog höll mot slutet en fin andakt som inramning av temat. Jag och bror åker ofta runt till olika kyrkor och lyssnar på musik, och det är något speciellt med musik i kyrkan. Här spelas allt från psalmer via klassiskt till dagens populärmusik. Bara så underbart!

Nästa anhalt blev Djurhults kapell.

Bilden är fotograferad strax före midnatt mot midsommarafton.

Här underhöll kyrkokörer från både Djurhult och Hjärtum, under ledning av Ingrid Trulsson. Ingrid bjöd trots det sena timman på fiolmusik men även kyrkorgel och piano.

Djurhult är lite speciell där bygdens barn går samman och pyntar kyrkan med blommor.

Doften av naturens skapelser och vacker musik från sångkören ger känslan av nyslaget hö, och mina barndomstankar från gården gör sig påminda. Det doftar sommar, i midsommarnatten som bärs på vingar av ljuv musik. Visst är det en härlig årstid vi upplever just nu…

Sommar, musik och ljusa nätter ger en härlig känsla inombords.

När man vid midnatt åkte upp till sjön för att skölja av sig dammet från höbärgningen för att känna sig ren, samma rehetskänsla infinner sig när man lyssnar på denna underbara musik.

Sommarkyrka

Då är det åter dags för sommarkyrkor och Vägkyrkor. Församlingen i Lilla Edet har i år temat Fuxerna pastorat 100 år.

Jag och bror åker gärna runt på dessa öppna kyrkor för att möta tradition och historia. Kyrkorna kan berätta mycket om livet på platsen hur det var att leva där, vilka människor som bodde och verkade där. Man möter också mycket nytt folk, folk som oftast sätter avtryck inom en, och lägger lite guld vid hjärtat. Sådant är mycket värt.

I år har Fuxerna församlin ett samarbete med fotoklubben i Lilla Edet som tagit fram ett antal bilder som de visar i kyrkan, både sådant som har med kyrkan att göra, men även orten som sådan. En mycket intressant utställning, som varmt rekommenderas. Själv var jag värd i kyrkan i måndags, och det var besökarna som fick lära mig en hel del om livet och om bygden här. Bara tacka och ta emot kunskapen. Även kort information om kyrkohedarna fanns där. Då från förste kyrkohedern till dagens kyrkoherde som jag känner.

Så passa på att lära dig lite mer om Lilla Edet och pastoratet och ta gärna en fika med hembakat.

Egen ingång

Vad gör man inte för sina vänner djuren? Nu har Tazzan fått sin egen ingång, om än tillfällig. Går hon ut genom dörren och vi går hemifrån blir hon utestängd. Orolig som hon är, så måste hon ha tillgång till sitt gömställe i källaren. Så nu kan hon gå in och ut som hon vill. Funkar bra denna årstid men det blir en mer hållbar lösning med kattlucka i källaren senare. Men Tazzan trivs med denna lösning 😊

Tazzan gör framsteg

Visst är Tazzan söt där hon ligger på trappan? För var dag som går blir hon tuffare och tuffare och vågar mer för var dag.

Samtidigt är det viktigt att hon har en flyktväg in i huset, och gärna ner i källaren. Igår låg hon en halvtimma i mitt knä medan jag kliade henne och hon kurrade som bara en katt kan. Samtidigt var hon hela tiden på spänn efter nya ljud, och kom det ett ljud som hon inte kände igen, så fick man lyssna extra noga, ifall man skulle behöva gömma sig. Hon har hittar några bra ställen där hon kan ha bra span på omgivningen och skulle det vara skrämmande så jamar hon extra högt och Nussä sätter fart och jagar bort det som skrämmer henne. Så fungerar samarbetet mellan hund och katt här, när det är som bäst. Visst är det härligt med djur, djur som vet vad de vill och stöttar och hjälper varandra.

Jag har många gånger funderat på detta, hur jag skulle fungera utan djur omkring mig…

Det var ett stort beslut att lämna katterna när vi flyttade, men man måste dra gränsen någonstans. Men Tazzan hade bestämt sig, hon ville bo hos oss. Man säger att hundar fäster sig vid personerna på stället, medan katter fäster sig vid stället de bor på. De kan ju gärna flytta om de trivs någon annanstans, och Tazzan flyttade hit, med lite hjälp.

Ja, jag älskar djur, och de visar mig sin villkorslösa kärlek tillbaka, tack!

Trädgårdsarbete

De senaste dagarna har ägnats åt trädgårdsarbete. Ingen skugga skall falla på hyresgästerna före oss, men nu har vi tagit tag i jobbet att öppna upp trädgården till en grön oas. Allt är inte grönt utan även vissa partier som är gula, om det sedan beror på brist på klippning eller brist på väta, vet jag inte.

Att trädgården nu är inhägnad och att Nussä inte kan smita, är skönt, men att också ha en någorlunda välskött gräsmatta och trädgård är skönt. När slåttern väl var gjord och gräsklipparen fick arbeta efter kanterna hittade vi vinbärsbuskar, rabarber pioner och stubbar. vi fick också klippt ner en del buskage och hittat en bra plats för mattpiskställningen. Det känns skönt att ha fixat detta, och att det blir en villaträdgård igen.

Samtidigt som man går efter gräsklipparen rullar tankarna i skallen hur man vill utveckla den, så den blir finast i grannskapet. Sitter emellanåt på Pinterest och får idéer om hur. Men men, allt har en början och Rom byggdes inte på en dag. Så vad det blir till slut, får framtiden utvisa.