Kan själv

20190426_142015

Kommer ni ihåg när barnen är små och de vill vill visa att de kan själv? Man står bakom och försöker gripa in om något blir fel. För någon vecka sedan var jag i Göteborg och åkte en självkörande buss, som körd själv, och känslan var ungefär den samma.

Vi hade en underbar operatör, jag det heter så när det inte finns någon chaufför, som kunde gripa in om något uppstod. Han berättar själv i videon här nere hur tekniken fungerar.

Det var viktigt att vi alla var bältade, för om något inträffade så slog alla bromsar till för att undvika olyckor. Vid ett tillfälle hade någon gjort en dum parkering på cykelbanan, och bussen stannade för den visste inte hur den skulle hantera situationen. Där tog föraren över kommandot och körde bussen förbi hindret manuellt med en joystick.

Vi passerade också ett trafikljus, som inte är utrustad med digital sändarinfo, och där fick han också köra bussen manuellt.

tekniken testas och den är inte utrustad med AI, för att lära sig självt, utan all info skickas vidare och programmerarna får arbeta fram lösningar på eget bevåg.

Men visst är det spännande utveckling…

 

Toleransen 2019

20190425_093538.jpgVarför, varför varför…

Det finns så många frågor, frågor vi nog aldrig kan få svar på. Varför startade förintelsen? Varför stoppade vi inte vansinnet? Vi kan nog hitta många förklaringar i böcker och forskningsresultat, men kommer vi att bli helt säkra?

Från mina släktingar i Tyskland har jag hört att Herrn Adolf Hitler var kär i en vacker kvinna, en kvinna som var judinna. Han umgicks en del med henne och en dag bestämde han sig för att fria. Han lade sig ner på knä och frågade om hon ville bli hans hustru, och svaret blev…. NEJ.

Detta gjorde honom ursinnig och han bestämde sig för att hennes ”nej”, skulle alla judar få betala för. Men skulle han få med sig sina allierade till denna grymma gärning bara för att hon sade nej. Måste man prefabricera en lögn, som gör att folk förstår att judarna är de människor som förstör för andra? Ja, jag vet inte hur mycket sanning det finns i denna historia, men jag vet att förintelsen ägt rum.

Toleransen eller toleransprojekt startade i Kungälv efter mordet på John Hron, som mördades av nazister. Projektet har förts fram av Christer Mattsson tillsammans med Segerstedtinstitutet på Göteborgs universitet.
Toleransprojektets är elever som följer i Förintelsens fotspår. Det innebär resa till Polen och besök på minnesplatser och koncentrationsläger/förintelseläger.

Här i Lilla Edet är tanken att det skall bli ett långsiktigt värdegrundsarbete på högstadiet.

Här om dagen var det redovisning av deras senaste arbete, och det skedde i skolans aula. Jag var inbjuden som VIP, och var med på första presentationen. På scenen satt Anna, Christer, Julia, Mats, nej det var fel….

20190425_102722.jpg

Där satt nummer 1, nummer 2, 3, 4, 5, 6… osv. Mycket enklare att benämna dem med ett nummer, då behöver man inte se dem som människor. Blir mycket lättare då… Dessa djur var lätta att räkna in, på morgonen och kvällen, så ingen hade lyckats fly. Vi tatuerare in numren, så blir de också märka, och lätta att identifiera. Nej, ingen av dessa elever eller lärare var avhumaniserade och fick av respekt för deras individ, behålla sitt namn.

På scenen stod SO-läraren och var den sammanhållande länken mellan dåtid och nutid. Han presenterade ungdomarna i grupper som fick stiga fram och sitta där som förebilder för historien som berättades.

IMG_6836.jpg

Han berättade historien om Janusz Korczak, en läkare och jude, som arbetade för de förmögna. Med dessa inkomster startade han flera barnhem, där han tog hand om barn, och gav dessa utsatta ett värdefullt liv. Men han förstod snart att ju mer nazismen bredde ut sig, ju mindre chans hade han som jude, och hans 200 barn att komma ifrån det som hände, med livet i behåll.

Varje grupp hade ansvar för var sin dag, att berätta och presentera. Varje grupp, blev presenterad som en människa vid namn, respektfullt bemött. Varje grupp hade gjort en film om sina upplevelser. När jag ser bilderna från judegettona i Warszawa och ser resterna av det, rinner en tår ner för min kind. Jag har läst och hört om detta, men nu kom bilderna in i mina tankar, bilder som förstärkte det jag bara sett i mitt minne. Små detaljer, som kanske bara var små detaljer, blev oerhört förstärk och smärtsamma. Var det bara en liten bisats i historien, eller var detta den grymma sanningen som hände under förintelsen. Jag trodde jag visste så mycket om kriget, då det finns så nära mig från min mor och övriga släktingar i Tyskland, men ändå fanns det saker jag inte visste. Jag visste inte att det bara fanns en synagoga i Polen, då det inte finns så många judar kvar i landet. Utrotningen av avhumaniserade människor var tydligen lyckofull om man ser det från dödens öga.

IMG_7028.jpg

Vill vi ha detta idag? Trots det fortsätter denna tanke att döma grupper av människor, vilket tar sig uttryck i olika meningsyttringar inte mins på nätet. Jag tänker på mor och hennes reaktion när vi tittade på Förintelsen när det gick på TV. Mor ville inte titta på den serien, då hon själv har mycket minnen från den tiden, även om hon inte var hotad, då hon inte hade judiskt blod. I programmet nämner de ett namn på en ort, en ort som inte låg så långt från deras by, där de bodde. Att det fanns ett koncentrationsläger bara kilometer från dem, hade de ingen aning om.

Jag hörde mors skrik i köket, såg hennes likbleka ansikte, och jag förstod chocken många, många år senare. Vi måste våga prata om detta, förstå och till varje pris verka för att inte detta upprepas igen.

IMG_6817.jpg
Treblinkas minnesstenar där järnvägen gått till dödslägrets sista anhalt

Resan för ungdomarna fortsatte från Warszawa via Lublin till koncentrationsläger. Nya ungdomar tog plats på scenen framför oss, en ny historia berättas och sedan kommer dessa elevers film om sina upplevelser den dagen. Jag ser hur en av ungdomarna torkar en tår, och inser att även mina kinder är blöta. När jag hör om tågen som kör till förintelselägeren, så tänker jag på mor, blott 12 år gammal som sitter i en boskapsvagn, med sin lillasyster 10 år, och på lite ihopskrapad halm ligger morbror 3 månader gammal. Mors mamma och mor andra syskon hade kommit ifrån sin mamma och övriga i syskonskaran. Mor blev med tolv år, mamma till sina egna syskon. Med jämna mellanrum fick hela tåget stanna och mor och alla andra mammor fick hoppa ut och göra iordning nappflaskorna till sina små. En militärbil körde fram och de fick lägga nappflaskorna på bilkylaren så att vällingen fick ättemperatur. Mor var på väg mot frihet medan andra tåg var på väg till döden. Jag är så tacksam för att alla växlar låg rätt, annars hade inte jag funnits till. Mor var i samma boskapsvagn som många andra, men målet var ett annat, att rädda människorna. Hur var det med de som kom på den andra tågen mot arbete och död? Fick de också möjlighet att värma nappflaskorna på en bildkylare. Tågen körde ju inte alltid raka vägen, utan kunde köra runt ett dygn, bara för att lura passagerarna.

Om morbror har jag berättat här.

IMG_6925.jpg

Vad är det för saga jag egentligen berättar? Kan den ha ett lyckligt slut? Eller är det ingen saga? För mig har den en lyckligt slut, iom att jag finns till. Men handlaren i byn där mor bodde, vad hände med honom och hans familj. Fick de ett lyckligt slut? Den historien tar för oss slut när mor och hennes syster kommer dit för att handla, och inser att familjen är borta och alla fönster ligger krossade på marken. Idag kallar vi det för kristallnatten.
Jag har bloggat om det här.

Tårarna rann på mig på presentationen, tårarna rinner nu när jag skriver.

En fråga: Du kommer till grannen och du ser två resväskor på köksgolvet. Vad förknippar de det med? Vad frågar du?

För mor betydde resväskor flykt, flykt från krig, elände och att överleva. Vad betydde resväskor för de, vars tåg växlade till Treblinka eller Auschwits? Visste de om att tågets destination var döden? Vad visste vi i Sverige om alla växlar som tågen passerade och slutmål för deras resa? Vad vet vi idag?

20190425_105928.jpg

Ni elever på Fuxernaskolan och speciellt de, som hjälpte till att föra fram budskapet om toleransen, vilket arbete ni har gjort. Jag hoppas att ni med ert arbete har gjort att växlarna på järnvägen ligger rätt, att tågens slutmål är frihet och tolerans. Att resväskor betyder frihet och semester och inte flykt från ondska. Jag hoppas att många fler berörs av det ni berättar, att förstå och inser grymheterna som sker även idag,

Ni personal på skolan har också gjort ett fantastiskt jobb, men idag vill jag ge eleverna det förtjänta priset. Era berättelser rörde mig långt in till hjärtat. Om ni inte vet så är tårar ord från hjärtat som munnen inte förmår att säga.

TACK

Här hittar du gruppens egen blogg.

En artikel om gruppen här i Lilla Edet finns i vår lokaltidning TTELA
En berättelse från en överlevare från ett ryskt koncentrationsläger finns i bloggen.
På denna länk finns också mer berättelser om Toleransen.
På sajten, Forum för levande historia, finns mer att läsa om historia.

Inspiratör 5 – #MERmänsklighet

20190425_174610

Vad är sommarlycka och vad är det för dig?
Smaka på ordet, sommarlycka! Dela ordet, sommar och lycka, låter väl härligt.
Detta tog Marcus fasta på när han började fila på sin ide om gratis sommarlycka för barnfamiljer. Att få åka ut en dag på havet måste väl får vara lycka, och Marcus och familjen hade möjlighet att ta med dessa i sin båt. Sagt och gjort pratade med köp och säljsajten blocket som nappade på iden, hjälpte att skapa en annons och sponsrade den.

Då kände jag inte Marcus, på den tiden, men jag kommer ihåg hur annonsen spred sig bland mina vänner, både i form av screenshots och länkar på Facebook. När Marcus berättar om responsen på Blocket-annonsen och vi åhörare såg chockade ut, så nickade jag bara glatt, för jag vet redan responsen, och hur det nästan blev en epidemi bland vänner som delade den.

Från att bjudit med människor i sin egen båt, till att använda en skärgårdskryssare för att ge dessa barnfamiljer en heldag på havet, gick fort. Att hitta sponsorer till alla projekt var heller inte svår, utan de stod nästan på kö, så sommarlyckan kunde vara gratis.

Steget kan är långt från att se barn och ungdomar sitta på torget i tristess och fingra på mobilen, till att se samma barn och ungdomar ligga på rad på en brygga och fiska krabbor. Men har man ideerna, viljan och kraften, så är det inte långt.

20190425_185006

Marcus berättar om de svåra åren i sitt liv, vad som fick honom att ändra sig, men också att ta kraften från det svåra till att skapa något för sina medmänniskor. Jag känner så väl igen detta, människans kriser och kunskap av kriser formar ideerna, ideer till att utveckla oss själva och omgivningen.

Marcus engagemang gick snart över till en dialog oss alla emellan, så vi höll nästan på att glömma soppan. Soppan som skall skapa gemenskap mellan oss alla, behövdes inte för det ändamålet. Marcus väckte själv upp vår gemenskap, vår inneboende kärlek och empati.  Hans engagemang har redan väckt upp flera av oss, som gått från ord till handling. Ser redan att efterlysning på nallar finns ute på nätet, nallar som skall gå till barnen som har det svårt.

Hans två ledord, barn och gratis, har lyft honom, där hans engagemang har format många gratis engagemang för just barnen. Första gången jag träffade Marcus var på Fallens dagar i Trollhättan, där han hade en hinderbana för barn, en hinderbana där sponsorer ställde upp för med tillbehör, där frivilliga kom för att hjälpa till att genomföra aktiviteterna. Och det viktigaste av allt lyckliga barn och föräldrar, föräldrar som var lyckliga över att kunna ge barnen något de tyckte var roligt, utan att behöva tömma plånboken.
Detta mina vänner, detta är sann sommarlycka

facebooksidan och på hemsidan kan du läsa mer.

Tack Marcus, du är en sann hjälte!

37693731_274444813149668_7750082436238671872_n

Quiznight

20190329_195918

 

20190329_194457

Vad är väl en bal på slottet när Folkets hus fixar helafton med Quizkväll?
Vi behöver alla äta och sova emellanåt, men vid andra tillfällen kan man skjuta på sömnen och äta och ha det trevligt i goda vänners lag.
Detta har Folkets Hus här i Lilla Edet tagit fasta på.
Kan säga att jag provsmakade maten i smyg, och den var superb!


Allt börjar med en härlig buffè, där man tar av godsakerna man gillar. Äter gör man med sina goda vänner och hinner komma ner i varv. Fredrik Fornänger sitter och förbereder sig innan han skall upp på scenen.

Fredrik berättar om reglerna för quiz:en

20190329_204255.jpg

Du tar fram talongen och det är bara att börja spela.

Fredrik ställer frågorna och du och dina vänner hjälps åt med svaren.
Att gnugga geniknölarna i goda vänners lag, är både hälsosamt och kul.

Ibland kan man behöva något som hjälper till, då finns det drycker av både det ena och det andra att tillgå i baren.

20190329_205059

Där står gärna chefen, Anton själv, blandar och ger efter dina önskemål.
Och mustasch har han både i ansiktet och på bröstet…

20190329_214219

Och när man vunnit blir man så här glad!

51260346_1663577623786194_287005378464448512_o

Så glöm inte boka in dig till nästa omgång…

Hejja Folkets Hus Lilla Edet!

 

 

Art Anna S Svenshögen

img_20190422_105258_032

 

I dag tog jag och vovven en tur till Svenshögen. Anledningen var att jag här i kommunen lärde känna en kvinna och blev snabbt vän med henne på FB. Det visade sig snart att hon hade andra talanger än sin egen profession. Hon var även konstnär.

20190422_114925

Det första jag såg om hennes konstnärskap på FB var hennes potatiskonst. Detta gjorde mig otroligt nyfiken, då jag är van att äta potatis, i många olika former, vilket också är en konst i sig. Men att göra hållbar konst av potatis, hade jag ingen tanke på. Nu fick jag se det i verkligheten. Jag glömde fråga, men konsten görs i vanlig potatis som sedan får torka under flera veckor. Jag kan tänka mig att konsten förskönas under torktiden, som inte ens konstnären vet hur det slutar. Eller så kanske jag lär mig något om inte min tanke stämmer.

Men ett nyord för mig var underglasmåleri.  Jag jämförde det med mors näversöm, där man spände upp tyget på en platta och sedan sydde och broderade från avigsidan. Först när arbetet var färdigt så kunde man ta loss det från ramen och se resultatet (och eventuella fel). Och jag hade inte så fel i mina tankar.

— Jag målar baklänges och spegelvänt, säger konstnären Vivianne E Rosqvist, i en intervju i Falköpings tidning. Den målade ytan är vänd från betraktaren, vilket innebär att konstnären skapar sina verk genom att först måla detaljerna, för att till slut färdigställa bakgrunden i motivet. Ja det var en mycket intressant beskrivning av konstnärskapet. Anna berättar att under arbetets gång, så vänder man på glasskivan för att se om resultatet motsvarar tankarna. Ibland händer det att glasskivan går sönder, men då fann Anna på ett sätt att göra ”sönder” den på ett sätt till, sedan fylla i sprickorna med guldfärg innan hon sammanfogade det. Blev ytterligare en dimension i arbetet.

20190422_115342
För mig blev också just denna bilden en tanke. När jag för många år sedan fick min panikångest så kröp jag ofta ihop i fosterställning, och tolkade det som jag sökte tryggheten från mitt fosterstadie i mammas mage. Men när bilden var i grönt och det fanns en guldkant på tillvaron, så skapade den många fler tankar i huvudet.
Bilden heter Natt VIII, men mina upplevelser och erfarenhet, så symboliserar den så otroligt mycket från denna tid.

Ett annat konstverk som fick mig att stanna till var gjort i taggtråd.
Jag satte genast ett namn på den ”Se men inte röra”.

20190422_113749

Konstnären har valt att kalla den ”Mitt eget val”. Kanske har våra kön betydelse i hur vi ser och namnger konsten, eller så är det bara ett löst antagande från min sida.

Ett annat namn som jag funderade på var ”Hon sa aldrig att hon inte ville. Gick länge runt på utställningen och letade efter den, då namnet, gjorde mig intresserad med anledning av #MeToo, och samtyckeslagen. Men till slut hittade jag den på golvet…

img_20190422_121914_220

Vad den föreställer, får ni låta er fantasi själva bestämma, men jag ansåg den som klockren. Jag som deltagit i #MeToo och tagit ställning i frågan, så fanns ingen tvekan.

20190422_115347

Även Greta fanns där bland bilderna, en sann hjälte i mina ögon.


Några generatorer där jag själv kunde skapa budskap fanns också. Min klåfingrighet kände inga gränser och jag skapade flera budskap, budskap som fanns där till nästa person ville ge ett nytt budskap. Det är fri tolkning av mina budskap 🙂

Lite mer bilder från hennes arbete och atelje, bilder som betyder lite extra för mig, kanske för dig.


Fortsätt gärna följa Anna på hennes FB sida eller på hennes hemsida

Tack Anna för vår första kontakt som kom via ett meddelande via Messenger. Hade nog inte hittat dig och din konst, så lätt. Tack för det du visar med din konstnärliga ådra. Det betydde mycket för mig.

 

ArtScape Saga

Artscape_460x300

Artscape är ett konstnärsprojekt där konstnärer från hela världen skapar unika konstverk i stadsmiljöer. I årets projekt ingår Ale, Alingsås, Härryda, Kungsbacka, Kungälv, Lerum, Lilla Edet, Mölndal, Partille, Stenungsund, Tjörn och Öckerö.

För några år sedan när grannkommunen firade 100 år, så hade de också konst uppåt väggarna, vilket var oerhört intressant att följa. Jag kommer nu att följa detta projekt minst lika mycket, eller kanske ännu mera, då jag har gångavstånd till hela området i Lilla Edet. Förutom att dokumentera arbetet via bilder och samtal med konstnärer och nyfikna, så kommer jag också att försöka vara behjälplig med allehanda uppgifter under denna period.

Jag bara njuter av denna form av konst, så lättillgänglig för alla. Det räcker med att gå ut på byn, för att uppleva detta, dygnet runt utan öppettider, utan inträde, utan bekymmer.
Jo jag har ett bekymmer och det är att ja måste jobba och sova. Annars hade jag nog varit där dygnet runt.

Projektet genomförs av Artscape i nära samarbete med de deltagande kommunerna och Nordsjö färg och med stöd av Västra Götalandsregionen. Artscape är en ideell kulturorganisation och en av världens ledande aktörer inom urban samtidskonst. Artscape genomförde bland annat Sveriges första gatukonstfestival någonsin i Malmö 2014, Skandinaviens största urbana konstprojekt i Göteborg 2016 och ett av världens mest omfattande gatukonstprojekt i Värmland 2017.

Den första konstnärerna som kommer att arbeta här i Lilla Edet är Ares.
Några av hennes verks på Instagram kan du se här och även längre ner på sidan

Ares är en svensk konstnär som har skapat konst som du bland annat kan se på väggar i Göteborg. Hennes konst präglas av detaljerade målningar av djur och natur i närbild, i samspel med klassiska grafittiinslag. Hon arbetar även med både klassiska och futuristiska motiv, och skapar därmed en bred variation av verk.

Vill du ställa upp som volontär här i Lilla Edet?

Volontär – ARTSCAPE SAGA?

Har du gott om tid och vill bidra med din hjälp till festivalveckan?

  • Läsa sagor för barn och vuxna vid olika tidpunkter under veckan
  • Sätta upp bord och stolar så att allmänheten kan sitta och titta på när väggarna ska målas
  • Servera fika till allmänheten vid väggarna
  • Sprida information

Volontärerna får en fin t-shirt och njuta av en god middag tillsammans med de andra en kväll ett par veckor efter festivalveckan.

Här är länken till anmälningsformuläret. Skriv Volontär rubrikfältet och sedan ditt namn och dina kontaktuppgifter. I rutan för aktivitet kan du skriva vad du vill hjälpa till med. Strunta i de andra frågorna.

http://lillaedet.se/upplevagora/evenemangochaktiviteter/tipsaossomevenemangochaktiviteter.895.html

Grupperingar och metaforer

D4FrDFMWsAEokie
Denna bild dök upp i mitt Twitterflöde för en tid sedan. Med en gång blev det en metafor, som kan betyda så mycket, i alla fall för mig.

Är det ett hjärta, empati, kärlek som fryser till is, eller är det värmen, omtanken och respekten som får isen att smälta?

Är det den globala uppvärmningen som tar bort skyddet för allt levande, eller behöver vi kapsla in oss i is, för att överleva?

Är det någon som har ett varmt hjärta som någon med hat och hot försöker tysta, eller är det värmen som försöker ta bort hat och hot.

Är det helt enkelt en kamp mellan det onda och goda, eller är det bara ett hjärta i en isbit.

Jag tror nog att de flesta kan hitta någon symbol i bilden och vad den står för,men visst är den vacker i sin enkelhet.

Underbara ungdomar

20190412_200306

I går på kvällspromenaden med vovven så träffade jag på ett gäng underbara ungdomar. De skulle grilla korv, ta sig en bärs och ha det trevlig, där nere vid älven. Tog inte lång tid innan de överräckte en oöppnad burk, som jag fick och visade att jag var en del av gänget. Det blev lite kyligt och innan vi började grilla så tände vi en brasa i grillen för att värma oss. Vi småsnackade om ditt och datt, om samhället i stort och smått, någon kastade boll med vovven, som älskade detta. Att åldersskillnaden mellan mig och den äldsta i gänget var 35 år, betydde inget, då själ och hjärta inte känner dessa begränsningar.

Under mina promenader med vovven träffar jag ungdomar och pensionärer och nästan alla stannar och vill prata en stund. Visst är det härligt! Tyvärr träffar jag också några få, som inte gillar mitt engagemang för #MERmänsklighet. De finns i alla grupper och som skönt är, är dessa personer undantag i samhället.

Får några veckor sedan var fritidsgården akut stängd pga sjukdom. Några ungdomar sprang ikapp mig på torget och fråga om jag kunde hålla den öppet. Jag lovade att kontakta kommunen och visa mitt intresse, vilket jag naturligtvis höll. Som väntat fick jag inget svar från ansvarig på kommunen, men jag hade i alla fall hållit det jag lovade. Men jag hade inget svar att ge ungdomarna då jag inte fick något svar. Kändes inte OK. 😦

Men det jag gladdes år var den vetskap jag fick om vad fritidsgården betyder får ungdomarna, att den är viktig för dem, och jag kände mig otroligt glad över att få ett sådant förtroende av ungdomarna.

Visst är det härligt när man promenerar på ”byn” någon tutar och man vänder sig om och ser en av EPA-traktorerna och ungdomarna i den vinkar för fulla muggar till en.
Vovven har svårt att gå förbi uteserveringen vid GoBiten, då han vet att det, oftast ungdomar, sitter där och gärna sätter sig ner och pratar med honom. Ibland är det någon som går in och tigger till sig en korv, för att ge honom, och man inser att de blir extra populära. Men jag tror inte det är korven som gör att han vill besöka uteplatsen, utan en kärlek han känner där.

Men när man följer debatter och inlägg sociala medier, så är det så sällan någon lyfter ungdomarna, eller andra människor för det goda det gör. Oftast är det negativa om ungdomar, pensionärer och alla där emellan, som får uppmärksamhet. Varför är det så?
Tycker inte det är rättvist och att det inte heller ger en rättvisande bild, om hur verkligheten ser ut. Går man till kulturskolans evenemang så ser man dessa fantastiskt fina ungdomar, som försöker skapa något, man ser lärarnas engagemang för eleverna, något som kan beskrivas som ömsesidig respekt och kärlek. Visar vi ungdomar och lärare på våra andra skolor respekt, så tror jag att även de växer och att skolresultaten blir där efter.

Så ungdomar, ni är framtiden, ni förtjänar det bästa och jag tror på er, NI ÄR FANTASTISKA!

Inspiratör 4 – #MERmänsklighet

20190411_182159

Än en gång blev det fullträff på vår #MERmänsklighet-träff när Sonja Andrén intog sin plats och berättade om hållbar utveckling och Agenda 2030.

Sonja beskriver sig så här på LinedIn:
Jag är en ”multipotentialist” som letar efter innovativa projekt och positioner som bäst engagerar mig i en mångsidig arbetsbakgrund och kompetens som inkluderar strategisk hållbarhet, entreprenörskap, affärsutveckling, undervisning / coaching och projektledning.

Som hållbarhet och affärspersonal är jag intresserad av att ansluta mig till ett nätverk av personer som jag kan dela / lära mig olika perspektiv om att ta itu med några av de största globala hållbarhetsutmaningarna.

Sonja med en berättarkonst och inlevelse, i ord och bild, fick oss alla att börja fundera på, inte vad jag, utan vad vi gemensamt kan göra för en hållbar utveckling.


Sonja visade några bilder från området i Kanada, där hon växte upp och där hennes intresse startade just för miljö och hållbart leverne, genom att berätta hur laxen försvann i floden. Visst är naturbilderna vackra. Tänk när dessa vyer döljs av vägar, bilar, där vi sitter fast i bilköer, där det tas värdefull tid från arbete och att umgås med familj och vänner. För varje minut vi sitter i bilkö, så tas en minut från möjligheten uppleva det vackra, som i alla fall för mig ser ut som en dröm.på bilden.
För mig är det lätt att välja var jag vill spendera mina lediga minuter. Vad väljer du?

För mig som beundrar Greta Thunberg och hennes engagemang, fick jag snart klart för mig att det har funnits många Greta före Greta, som inte fått denna uppmärksamhet som dagens Greta har fått. Men, det kanske är dags att vi vaknar NU!

När människorna flyttade in till London och andra städer på 1800-talet, så tog de med sin livsstil in i staden, parkerade sin häst utanför på gatan. Men fungerade det? Hästbajs, på gatorna, som folk trampade i, som spred sjukdomar mm, och människor blev sjuka och dog. Då var det dags att agera efter att krisen har kommit. Med krisen fick vi kunskap, vi fick driva innovation, till att hitta nya lösningar, vi var tvungna att samverka för att komma till förändring. Även idag har vi problem med ”hästskit”, andra sorters ”hästskit”, sådant vi inte alltid ser och eller känner, men den finns där.
Idag gnäller vi på andra när vi ser någon slängt en påse med skräp från Mc Donalds, men den andra skräpet som vi inte ser, då behövs Greta för att uppmärksamma oss på det.

På en av uteserveringarna i Trollhättan är luften så dålig så det är nästan hälsovådligt att sitta där och njuta av vårt fika i sommarsolen. Men beroende med hur vi beräknar ”farligheten” över tid så blir det ändå godkänt. Nu är området där ombyggt, så vi kan väl hoppas att det blir mindre farligt att sitta där.

20190411_185118
Under soppan dök många intressanta diskussioner upp, allt från tiggaren utanför butiken, bussen som passerade oss när vi satte oss i bilen för att åka till samma slutmål.
Trädgårdsodling av egen mat, till bananer och kaffe så fraktas runt halva jorden.

social

Det var mycket som diskuterades och dessa diskussioner vill inte ta slut. Trots att mötet var slut, så fortsatte diskussionerna i salen, i hallen, i köket och utanför lokalen. Diskussioner som jag tror kan satte många frön, frön som får växa och bli livskraftiga till att bygga ett hållbart liv för oss alla. Vi har en kris, en kris som vi måste, likt 1800-talets London, genom samverkan, innovation och kunskap måste skapa förändring.

Nu skall jag i alla fall plocka fram min sålåda för att sätta alla mina från träffen i jorden.

Tack Sonja Andrén, hållbarhetsutvecklare på NEVS. för alla frön.

globala-malen-logo-och-ikoner-1-1-958x471

Agenda 2030-delegationen

Omtanke, omsorg, om…

Här om natten frågade Vaken med P3 och P4 oss lyssnare om vad som ger guldkant på dagen.

Mina tankar blev omtanke om varandra, göra det där lilla extra för sina medmänniskor. Våren är i antågande och kommunen försöker städa bort vintern. Man blir glad av detta och när solen och blå himmel hjälper till att förstärka känslan av att gå mot ljusare känns det skönt.

En man håller på att flytta

Trädgården börjar blomma upp

Körveboa har jordgubbar att köpa till efterrätt…

Våren är en härlig tid!