Våga visa uppskattning

ID-10092938
Jag har nu under ett år ”bråkat” om vården av mor.
Min övertygelse är att mor har en demenssjukdom, vilken är inte utredd, men samtidigt vet jag också att mor blivt insatt på mediciner på felaktiga grunder, enl utredningen från patientförsäkringen.
Regionens chefsläkare har i sin utredning till socialstyrelsen hittat en hel del brister i mors journaler som nu socialstyrelsen har fått på sitt bord.
Detta tillsammans med verksamhetschefens yttrande och tillika mors dåvarande läkares synpunkter kommer då att ligga till grund för socialstyrelsens beslut.

Efter senaste samtalet med mors nya läkare så är han inte ens säker på att mor lider av demens, utan det kan också vara depression med minnesstörningar. Mitt anhörigstöd har också en teori att mor har demens men med tilläggssymtom av UVI och mediciner som har gjort henne sämre än hon verkligen är av bara demens.

Jag känner ett stort förtroende för vår hemvårdsgrupp, och har en mycket stor tillit till personalen.
Rent ut sagt jag ÄLSKAR personalen för vad de gör och den omsorg de lägger ner på mor.
Att mor ibland blir rätt och till och med ångest när personalen sköter henne är min övertygelse beror på att det gått så fel i vård och omsorg beroende på tidigare upplevelser under denna period och INTE ett utslag av att personalen behandlar henne illa. Jag vill inte att någon skugga skall falla på personalen. Jag har kritiserat tjänstemän både på regionnivå och kommunnivå att inte ta sitt ansvar i denna komplicerade situation. Skall vårdpersonalen kunna ge en bra vård så måste de ju också veta vad de behandlar mor för. Informationen om vad som är på gång måste nå ut hela vägen till vårdpersonal.

Det är inte mitt ansvar, anser jag, att informera varje enskild medarbetare om vad som skett och även om jag nu skulle göra det, så MÅSTE ju ändå personalen gå efter de direktiv de får från sina överordnade. Detta skapar annars massa onödiga konflikter mellan oss och personlen, konflikter som skulle kunna undvikas genom att vi gemensamt arbetar på rätt sätt.
När t o m deras enhetschef anklagar mig för att fuska med mediciner, efter en enskild medarbetares klagomål, utan att kontrollera fakta, får i alla fall mig att må mycket dåligt.

Jag är övertygad om att detta måste komma fram, att inte tjänstemän på kommunen verkar ta mig på allvar, är katastrof inte bara för mor utan även för resten av familjen.
Jag är också övertygad om att detta måste komma fram för att undvika ytterligare liknande händelser i framtiden.

Vi befinner oss mitt i en katastrof och jag försöker ändå stå med båda benen på jorden och se det med rätta ögon.

En person skrev i ett inlägg i en facebookgrupp i egenskap av distriktssköterska inom äldreomsorgen:

Vill till er som endast verkar hitta en negativ bild av äldreomsorgen påminna att det har aldrig skett så mycket bra inom äldreomsorgen som det gör just nu. Visst finns det förbättringsområden och visst finns det säkert enheter som inte klarar att göra sitt bästa. Men med de gemensamma krafter som nu arbetar mot ett gemensamt mål kan det inte bli annat än bra mycket bättre!!

Mitt svar på inlägget blev:

Det är viktigt att båda sidor kommer fram och jag är väldigt noga med att ge beröm till de personer som vårdar mor. Två gånger om året får hemvårdspersonalen två tårtcheckar som ges till hela personalen. Dessa checkar kan de på nämnt konditori ta ut varor för ca 450:-

Detta ges till HELA personalen, ingen nämnd ingen glömd.

Därtill ger jag så ofta som möjligt ”cred” till våra kontaktpersoner att föra vidare till personalen.

Jag anser att det är viktigt att visa uppskattning.

Har även hänt att jag gett någon pratikant en extra check som inte haft möjlighet att vara med på de gemensamma träffarna. Detta har jag gett på annat sätt än via hemvården, då enskilda personer inte får ta emot denna typ av gåvor.

Om jag sedan gnäller, är det så att någon missuppfattar mig.

Att jag valt att offentiligt gå ut med det negativa, inte bara inom hemtjänsten, så är syftet att ge andra styrka att kunna föra sin kamp i vården som ev har fallererat och att andra skall lära sig och ta vara på min erfarenhet.

I de fallen försöker jag varken ange personer eller grupper utan jag håller mig till (primär)vård och till (kommunal) omsorg.

I den situation som vi befinner oss, som jag benämner som extrem, är hela beroende på det som hände på vårdcentral.

Däremot kommer ALDRIG kommunens omsorg att kunna ge en bra vård om inte primärvården sköter sina uppgifter enligt lagar och riktlinjer.

Jag har aldrig, med ett undatag, anmält någon enskild personal pga någon enskild händelse. Däremot har jag pratat med MAS och SAS i kommunen om grupperingar inom hemvården men jag har också kritiserat dessa ansvarsområden att det är viktigt att vad som skett i ”vårt” fall, att det kommer till personalens kännedom.

Skall hevårdspersonalen kunna ge individanpassad vård, så måste det också veta varför de vårdar en enskild individ.

All uppskattning till vår hemvårdspersonal som gör ett fantastiskt jobb under de förutsättningar som gäller.

Bild Copyright: Image courtesy of Victor Habbick

FreeDigitalPhotos.net

Mor har ingen demens, eller… Vet varken ut eller in….

Har nu pratat med mors läkare om senaste provtagningarna.

NT-proBNP-värdet ligger på 801, vilket är långt över värdet 125 som säkerställer att mor inte har någon hjärtsvikt. Värdet är ej patologiskt, och läkaren har dock gjort bedömningen att mor EJ lider av hjärtsvikt. Läkaren tror att medicinen satts in för en lugnare hjärtgång…HB ligger på 109 vilket är i underkant. Tidigare låg det på 124. Vi har beslutat att sätt in järntabletter för att motverka bristen.

Psykiska symtom på järnbrist är bl a:Trötthet
Depression
Nedsatt koncentrationsförmåga, minne och inlärningsförmåga.

B12 är skyhögt och ligger över gränsvärdet, så där är inga problem.

Vi hade diskusssion om Metoprolol och det får man ta på ont och gott….
Föreslog att vi skulle ta bort den och att jag tar blodtryck en eller flera gånger per dag.
Men jag är inte inläst på ämnet kan kan inte avgöra vad som är bäst.
Metoprolol kan ge i mycket sällsynta fall ge:
Glömskhet eller nedsatt minnes­för­måga, för­virring, hallucina­tioner, person­lig­hets-för­änd­ringar (t ex humör­-sväng­ningar)

Läkaren kan inte heller avgöra om det är demens eller depression, Troligen ej B-12 brist.
Så vi skall ta förnyad diskussion om dagverksamhet och se om vi kan lösa detta.
Tidigare i journalerna står att mor behöver nog mer stimulans…
Frågan är hur vi går vidare.
Att göra hjärnröntgen i dagsläget och bråka med mor i någon större utredning tror jag skapar mer oro än nödvändigt.
Då mor är trygg i min närvaro och känner sig otrygg i andras närvaro så måste jag vara med oftast…
Läkaren tror att järntabletter och stimulans kan göra henne mer tillfredställelse och att vi då kan ta nytt ställningstagande.Väntar mer spänning på kommentarer från farmacepten…

Tycker detta är åsikter som vi alla för ha i tankarna…

Profilbild för akutdoktornakutdoktorn

Akutsjukvården är i kris. Det har den varit så länge jag kan minnas. Som vanligt tvistar man om vems fel det är. Populärast är att skylla på politikerna. På andra plats kommer 80- och 90-talisterna som springer till akuten så fort de fått en sticka i foten. De som aldrig pekas ut som skyldiga är de fantastiska sjuksköterskorna, om man bortser från de som jobbar på vårdguiden och hänvisar alla till akuten.

Jag tror att ansvaret delas av alla inblandade, men jag tycker att det är viktigt att vi i vården, och då framför allt läkarna, erkänner vår egen skuld i den ständigt återkommande bristen på vårdplatser. Att skylla på resursbrist är orimligt, med tanke på hur vi slösar med de resurser vi har.

Störst problem med att få fram vårdplatser på sjukhuset verkar det vara på universitetssjukhusen. Att dessa sjukhus skulle ha svårast att klara variationer i antalet sökande…

Visa originalinlägg 712 fler ord

Sökte vård – fick sexleksak

Sökte vård – fick sexleksak

En ung kvinna i Ludvika besökte vårdcentralen för smärta i en axel. Efter flera återbesök erbjöd sig läkaren att hjälpa henne gratis hemma i sin bostad. När kvinnan kom dit fick hon, i stället för vård av axeln, fika och en present – en dildo som skulle ”stärka hennes självkänsla”, skriver Dalarnas Tidningar på nätet.

Stora brister på min vårdcentral

Nu har jag haft samtal med chefsläkare i regionen vilket var mycket intressant.

Hennes genomgång av hur rutiner har skötts på vårdcentralen avseende journalföring, epikriser och remisser, visar på mycket stora stora brister i rutiner. När ”stafettläkare” har tjänstgjort så har dessa INTE fått någon som helst information om rutiner varken skriftligt eller muntligt. Vårdcentralen har heller inte använt sig av regionens gemensamma systemet för avvikelsehantering som SKALL användas.
Det har också funnits mycket stora brister i hur överlämnande av ärenden internt och externt mellan olika personer har sköttsl.

Detta har gjort att varken vårdcentralen eller regionen har kunnat se att fel har begåtts och ännu mindre åtgärda dessa brister.

Första rapporten har hon överlämnat till regionen efter sin granskning och slutrapporten kommer att sändas in inom de närmaste dagarna.

Dessa brister sågs så allvarliga av regionen att de valde att sparka verksamhetschefen på vårdcentralen.

Vi kommer också att träffas i februari för att mer ingående studera mors fall och gå igenom detta punkt för punkt.

Jag informerade också vidare att kommunen inte har velat tro på mina uppgifter och att jag av både hemvårdspersonal och tjänstemän blivit anklagad för att för att missköta både mediciner och mor vilket är mycket kränkande och en form psykisk terror och mycket nedvärderande för mig som person, från dessa av delar av omsorgen som jag måste ha. Dessa fula påhopp som troligen bottnar i att ingen velat ta reda på fakta i ärendet utan valt att tro på journalerna som nu visade sig vara katastrof för enskilda individer. Detta är mycket skrämmande uppgifter, för mig.

Jag informerade vidare att jag hade fått hem papper från polisen för att söka tillstånd till att demonstrera utanför vårdcentralen, för att ansvariga skall få upp ögonen för vad som som händer på densamma. Är dock glad att att det tog mina uppgifter på allvar innan jag behövde ta till denna åtgärd.

Jag informerade också vidare om två mycket allvarliga ”rykten” som framkommit under min kamp. Jag betonade att det var rykten och det är inget jag kan verifiera att det är sanning, men sade också att dessa kommit till mig via en person med insyn i verksamheten på vårdcentralen och att den personen tillhör den grupp som jag litar mycket på.
Hon fick även de namn på de personer som lär vara involverade och skall be någon undersöka detta närmare.

Kommentar från Chefsläkare

Hade idag mailkontakt med chefsläkaren som haft som uppgift att kontrollera journalföring, epikriser och remisser på vår vårdcentral.
Hon erbjöd sig att idag ringa upp mig och berätta om vad granskningen har lett till trots att hon har semester denna vecka.
Jag föreslog att vi kan vänta tills hon är tillbaka till jobbet nästa vecka. Jag har redan väntat i fyra månader, så jag kan vänta några dagar till var min åsikt.
Hon frågade också hur det var med mor och jag berättade att mor mådde bra trots omständigheterna. Detta gladde henne mycket.

Ser nu fram mot nästa vecka med spänning men även en del oro.

Håll tummarna, be förböner, slå knut på något för vår skull!

Journal: Alvedon. Oxascand

SSK meddelar att mor får Alvedon regelbundet.
Situationen svår för personalen, man har dock inte provat Oxascand som finns ordinerat.

Min kommetar:
Oxascand är utprovat och står i journalerna redan i mars att de ger dålig effekt och att det behöves något regelsbundet.
Kanske därför Risperidon insattes.  Saknas journalposter för detta….

Vi har återigen provat Oxascand men med lika dåligt resultat som förra gången.
Har också frågat våra tre kontaktpersoner i hemvården och två säger att det inte ger effekt medan den tredje hänvisade till hela gruppen och flertalet tycker INTE det ger effekt men några få tycker det…

Jag har vidare undrat över varningstexter i journalerna.
Läkaren hittar inga.

Första varningstexten var 2010-11-11. Den information har funnits tidigare men är nu försvunnen, varför????
Andra varningstexten var 2012-03-15 känslig för bla Trimetoprim
I senaste epikris från vårdtillfälle noteras dock att pat troligen haft extrapyramidala biverkningar av Risperidon varför jag väljer att skriva in varningen i hennes journal.

Varför tar det tre månader att lägga in en varning i journalen????