TilliT – till en läkare

ID-100120498

Tillit är ett suveränt ord, smaka på det… Läs det… Läs det baklänges….

Ja just det, det blir Tillit!

Skall man samarbeta och kunna tro och lita på en person så krävs TilliT, och det från båda håll…
TilliT kan aldrig bli ensidigt, utan måste fungera åt båda håll…

Mor har nu fått en ny doktor en doktor som jag känner tillit till och han lyssnade på mig och gav mig respons. Det kändes skönt.

Jag pratade med denna doktor här om dagen om mor, den missvård hon har genomlidit på grund hans företrädare. Han gav mig tid att framföra mina åsikter om det som hänt mor och lovade att vi skulle gå vidare med detta.

Vi gick igenom mors mediciner, tog bort det hon inte tålde eller som inte fungerade.
Men det viktigaste var att han lovade skriva remisser för att kontrollera om mor har hjärtflimmer eller inte och det viktigaste av allt, koppla in minnesenheten.

Jag känner tillit att han har gjort detta, som han lovade och en sten föll från mitt hjärta.

Image courtesy of pakorn at FreeDigitalPhotos.net

En fantastisk dag

I dag valde vi att avstå morgonbesöket från hemvården. Sedan tidigare gör vi det även med middagsbesöket och det har har varit helt underbart.

Mor har varit så lugn och fin och inte orolig det minsta. Tom eftermiddagsvilan var så lugn så jag fick ingen ro för det.

Man undrar ju vad det beror på om det är tankar som dyker upp från missvården på boendet hon var på förra sommaren som gör att hon är rädd för hemvårdspersonalen.

Bara en sådan sak att inte få smärtlindring för sin sedan tidigare konstaterade artros och sedan muskelsmärtor och stelhet i dessa, har satt sina spår.

Att det är primärvården som satt mor i knipan är konstaterat men kommunen har ju också ett ansvar genom att de tog över hela medicinska ansvaret och då borde kollat upp att journalerna var av sådan kvalitet att det gick att vårda efter.

 

Hade de haft rutiner att jämföra journaler med medicinlista så hade detta kanske upptäckts i tid.

Att mor mår så bra idag är så bra och njuter av tillvaron går inte att ta miste på och jag har nu avbeställt kvällsbesöket också.

Nu sitter vi och lyssnar på Eksjö Tatoo och mor njuter i fulla drag…

Mor är lycklig och bror är lycklig och vad jag är, finns det ingen tvekan om,.,

Missvård måste synliggöras

manifestation

Vi lever i ett vackert land, med många härliga människor med öppna hjärtan. Vi lever också i ett land där oväntade saker sker, både negativt och positivt. Vi lever också i ett land där vi har tillåtelse att säga och debattera öppet om det mesta.

Vi lever också i ett land där vissa saker försöker mörkas. Vi lever i ett land där det sker misstag, inte minst inom vård och omsorg. Jag tänker då på missvård…

Vi måste ibland acceptera att sker och ting blir fel, men det viktigaste är att ta lärdom av det som skett och bygga vidare på erfarenheten att liknande fel inte upprepas.

I vissa fall går dessa fel så galet att personen avlider, i andra fall klarar sig personen utan allvarliga komplikationer och som i vårt fall invaliditet och rullstolsbunden.

Den 21 januari i år hade radio väst en intervju med primärvårdschefen om vår vårdcentral och varför den har minskat sitt kundunderlag.

Han svarar:
– I Trollhättan har vi haft problem med ganska dåliga och nerslitna lokaler i Granngården, och därför har vi jobbart hårt med att projektera en ny vårdcentral i Sylte centrum som kommer att få toppenfina lokaler, för att möta befolkningen i Granngården. Och även de som bor i Sjuntorp får det bättre. De kommer att få bra bussförbindelser med Sylte centrum.

Han visste då om att det fanns flera tillynsärenden från socialstyrelsen utan att nämna detta med ett enda ord.

Jag tog då kontakt med radio väst och reportern och frågade varför det inte gjorde någon kontroll på alla ärenden mot vårdcentralen.

Den 11 februari hade samma reporter en ny intervju med samma primärvårdschef om just alla anmälningar…
Då berättar han inte bara om dessa anmälningar utan även om de konflikter som varit på arbetsplatsen mellan ledning och personal.

Varför har inget gjorts tidigare med anledning av situationen?
Konflikterna har personal och fack påtalat i flera år, utan att något har hänt.
Inget gjordes åt mina påtalade brister under flera år, trots att jag pratade med både chefer och politiker.

Inte förrän jag direkt i journalerna kunde påvisa brister och felaktigheter och med socialstyrelsens stöd i ryggen gjordes några åtgärder och versamhetschefen omplacerades omedelbart.

En av patienterna har redan avlidit och denna person hade kanske levat idag om någon redan från början reagerat.

Som jag tidigare sagt är min uppfattning att jag räddat livet på mor men hur mycket hade vi kunnat undvika av det som drabbat oss, hela familjen. Hur många av de händelser som just nu utreds av socialstyrelsen hade vi kunnat undvika?

Just nu pågår en manifestation utanför Skånesjukhuset i Kristianstad där bland andra Torbjörn Hammar visar bilderna på sin avlidna fru och de bilder som visar den missvård hon utsattes för.

Politiker, tjänstemän och chefer, sluta att mörka den missvård som trots allt förekommer.
Dessa fall är inte bara en siffra i statistiken utan de är människor som du och jag. De är någons barn, någons mor, någons käresta och älskling.

Låt detta bli en väckarklocka för framtiden….

cancer
Tack till Torbjörn Hammar som har gett mig lov att använda hans bilder för att symbolisera missvård

Lär av skandalen i Stafford

Över 1000 patienter dog på sjukhuset i Mid Staffordshire mellan 2005- 2008.
För stort fokus lades på ekonomiska indikatorer och mål. Personal, patienter och anhöriga påtalade dessa brister, men ledningen ignorerade problemet och politikerna vägrade agera.

När vi ser samma saker ske i Sverige. När vi skickar hem patienter alldeles för tidigt eller nekar patienter inläggning. När den nyutexaminerade sköterskan tvingas till att fylla luckor i schemat utan inskolning eller introduktion. När patienter som ligger på fel avdelning glöms bort och inte rondas (se SVT Debatt). När kvinnor tvingas förlösa i ambulansen för att närsjukhuset lagt ner. När den äldre kvinnan dör på akuten för att det saknas platser på intensivvårdsavdelningen.

Då borde en varningsklocka ringa! För det dröjer inte länge innan det som inträffade i England också sker i Sverige. Eller har det redan skett?

Länk till artikeln: Lär av skandalen i Stafford

Journalen – en saga för bra för att vara sann

Profilbild för akutdoktornakutdoktorn

Jag minns en patient från min tid som AT-läkare på en vårdcentral. En äldre kvinna stod på kortison för polymyalgia reumatika och jag ville trappa ut behandlingen, eftersom PMR brukar läka ut efter några år. Men kvinnan hävdade att hon stått på kortison i decennier. Jag tittade bakåt i journalen och såg att det i tidigare anteckningar stod att hon hade kortison för sin leversjukdom.
Själv mindes hon att det varit något fel på levern, men inte riktigt vad. Hon trodde att kortisonet var för astman.

Jag bestämde mig för att gå igenom hela journalen och skrev ut de 104 A4-sidorna. Elektroniska journaler hade införts någon gång på nittiotalet, så det var så långt bak jag kunde läsa. Ingenstans kunde jag dock hitta någon diagnos, varför jag beställde papperskopior på tidigare journal från arkivet. Där kunde jag läsa att kvinnan på åttiotalet satts in på kortison för sin svåra astma…

Visa originalinlägg 447 fler ord

”Hjälp oss”

Om några dagar kommer en ny bok ut, en bok med namnet ”Hjälp oss! En antologi om den svenska vårdens förfall”.

En del av texten som beskiver boken:
”Idag drabbar oss sjukvården värre än själva sjukdomen. En sjukvårdsapparat som inte längre klarar av att förse befolkningen med det mest basala. Underbemanning, långa väntetider och vårdplatsbrist är endast ett fåtal exempel på brister som i slutändan öppnar för fler misstag och ökat lidande.”
I det fallet behöver vi inte gå längre till oss själva där vi alla i familjen har drabbats av att det på vår vårdcentral inta har skötts journalföring, epikriser och remisser.

Boken riktar sig i första hand till allmänheten. I tolv kapitel exponerar den bittra verkligheten skildrat ur perspektiv mycket annorlunda från den officiella beskrivning som så ofta återges av våra beslutsfattare.
En av medförfattarna är Torbjörn Hammar, som under många år tillsammans med sina döttrar kämpat för sin frus upprättelse. Frun talar efter sitt frånfälle genom Torbjörn.

Själva upplevde vi att ingen ville tro på oss, när jag försökte få myndigheter att förstå att något var fel. Till slut såg vi ingen annan utväg att ta hem mor från sitt boende för att vårda henne hemma och ge henne den hjälp som hon så väl behövde.

Det mig ett halvår att få regionen att förstå att något var fel och då ta sitt ansvar.
Det tog kommunen 8 månader för att förstå att det mor drabbas av var tilläggsymtom pga av mediciner och inte pga av sjukdom.

Jag rekommenderar alla starkt med känslor för vård och omsorg att läsa boken.

Här kan du beställa boken: Vulkanmedia

Min hyllning till Torbjörn Hammar

Länk till SVT Debatt där Arvin Yarollahi som är redaktör för för boken medverkar

Hur ska anhöriga orka vårda?

Var femte vuxen person, 1,3 miljoner personer – vårdar, hjälper eller stödjer en närstående. Tusentals av dem är 65 eller mer, och fler blir de, i takt med att allt fler sjuka äldre bor kvar hemma. Hur ska de anhöriga orka? Kanske genom avlastning. Och genom att känna efter hur de själva mår.

Jag är en av de anhöriga som kämpar med min mor och bror, men jag har också haft kraft att ta strid för att göra myndigheter på hur fel det många gånger kan bli i vården.

Jag vill här ge lite länkar för oss som kämpar, och kämpar för vård och omsorg värd namnet.

Hur skall anhöriga orka vårda?
Från tidningen veteranen

Nyhetsbrevet Fokus på anhöriga
Från socialstyrelsen

Torbjörn Hammar, en riktig kämpe

För en tid sedan hittade jag en person på Facebook, Torbjörn Hammar.
När jag började undersöka denna person och fick se vad han kämpat och kämpat för och fortfarande kämpar, så blev jag full av beundran.

Han fru utsattes för missvård och på hennes dödsbädd lovade han henne att kämpa vidare för att få upprättelse. Torbjörn har gjort det som jag har tänkt i många fall, han har gått från ord till handling.

Jag tilldelade en sida här på min blogg med länkar till en massa bild, ljud och textsidor om vad han har gjort i sin kamp för en vård där ingen ”misshandlad”.

Läkarvetenskapen missade hans frus cancer två gånger.
Den kamp han har gjort för att uppmärksamma vård, omsorg och politiker om detta är något som jag inte tror många skulle orka eller kanske inte ens vilja göra.

Här nedan kan du ta del av en del av det som skrivits, sagts om honom och hans kamp för hustrun Lena.
Torbjörn Hammar >>>

(S) har sagt sitt i frågan…

(S) har ni sagt sitt i frågan om vinster i välfärden men också möjligheten för kommunerna att ta egna beslut…

Det viktiga är att kommunerna får det mandat det själva behöver för bästa möjliga resultat för vård och omsorg.
Sverige är ett avlångt land med både tätbebyggda områden men även glesbygd. Detta gör att förutsättningarna är olika över hela landet.

Jag tror på alternativa driftsformer till att det skall vara helt offentliga vårdgivare. Visst skall tillsynen ske från kommunen men också de statliga myndigheter som har ansvar för det inom sitt område men det skall ju inte hindra andra seriösa intressen.

Jag tror mycket på ideen om kooperativa driftsform men även mindre företag vars främsta mål är vård och omsorg.
Dessa former av företag kan också ge möjlighet att prova ny organisation och struktur på beslutsvägar.
Jag tror också att det kan ge oss anhöriga en större inblick i vård och omsorg om våra nära och kära.

En förhoppning jag också har är att vi anhöriga kan involveras mer i den dagliga verksamheten på ett annat sätt.
Vi kan ju involveras i en återkommande anhörigdag där vi gemensamt ansvarar för en temadag.

På en temadag kan vi anhöriga hjälpa till med sysslor planera måltider, underhållning, diskussioner, minnen med mera.

Detta gör att vi anhöriga också får ta ett ansvar för omsorgen av de som betytt mycket för oss.
Vi anhöriga känner ju våra närmaste bäst.

Även om de vi älskar har drabbats av sjukdom, åldern tar ut sin rätt, så älskar vi dem inte mindre för det…

Den kramen mor och far gav mig när jag var liten och behövde tröst, den kan jag mångfalt ge ingen nu när nu de längtar efter min kram och tröst…