Vår skog #blogg100

DSC_0107

Vi bor på landet strax utanför ett samhälle. Inte långt härifrån har vi en underbar skog som jag och Nussä brukar åka till för att sträcka på benen. Lite nedanför denna backe ändrar sig skogen till en helt annan miljö.

DSC_0117
Men här har också funnits andra element som inte hör hemma i en skog.

DSC_0118
För några år sedan användes skogen av kriminella element som här brände bort plasten på kopparkablar och kvar ligger det metallrester som förfular vår skog. Undrar vem som bär ansvaret för att det inte tas om hand?

För en dryg vecka sedan hittade jag här en bil gömd bakom några buskar. Ett snabbt SMS indikerade att bilen var stulen.
Se hur fint de gömt nummerplåten under motorhuven.

DSC_0108DSC_0109

Strax intill ligger en mindre grushåla som ibland har använts som plats för att ”slakta” bilar. I dag har någon försökt titta på TV där men glömt att man behöver både el och antenn.

DSC_0114

Även om detta inte ar acceptabelt att hitta i vår skog, så finns det här.

För några år sedan fick vi se något dingla bakom ett träd. Vi tittar till och chockade konstaterar vi att det hänger en ”gubbe” där med en snara runt halsen. Det som sitter djupast är att gubben var grön i ansiktet. GRÖN…
Tror nog ansiktet har blivit grönare under de åren, men han var grön…

Några år tidigare hittade jag en annan bil där och när jag tittade till såg jag en slang från avgasröret som gick in genom bakrutan som var väl tejpad.

Men skogen är vacker…
Någon som vill följa med och leta svamp?

Livet är underbart #blogg100 #kärlek #love

kärleksyrsel

God morgon!

Klockan än nu sex på morgonen och jag sitter i lugn och ro framför datorskärmen. Utanför fönstret ser jag hur dagen vaknar till liv och livet känns underbart. Taxin har precis hämtat bror som nu är på väg till jobbet i grannkommunen, och mor ligger fortfarande och sussar i sin bädd…

Fredag och det är sista arbetsdagen och helgen stundar…

Vad skall vi hitta på dessa två lediga dagar?
Vi behöver alla komma ut och bort från dessa väggar för att se livet från en annan synvinkel…

Jag tänker på hur framför allt jag har blivit mobbad av viss hemtjänstpersonal och dess chefer men också hur andra försöker få mig att inse att jag inte klarar detta… Varför skulle jag inte?

Jag är uppvuxen med en utvecklingsstörd bror och jag känner honom och att ha en mor med en demenssjukdom är inte så farligt trots allt. Man pratar ofta att demens är de anhörigas sjukdom och det förstår jag och jag har också ibland haft mina tankar gör jag rätt…

Som äldsta son har jag varit den som fått ta det stora ansvaret. Under fars sista år, med sitt multihandikapp, var det jag som stöttade far, mor och bror. Nu är mor sjuklig och behöver mitt stöd och jag finns här…

Varför skall jag vara den som skall rätta in mig i ledet och inse att jag inte klarar detta?
Olyckskorpar flaxar, det fungerar inte i längden. Just det, det fungerar inte i längden med en massa olyckskorpar som flaxar runt mitt huvud. Visst är det jobbigt att se sjukdomen utvecklas på mor och det är inte mindre jobbigt att se brors utveckling i detta, men det jobbigaste är inte detta utan dessa olyckskorpar. Var är geväret???

Jag trivs i denna situation som är, och vill absolut inte byta bort detta liv mot något annat.

Varför skall jag behöva acceptera att ”sätt en spruta i ändan på henne, så vet hon inget”…
Är det så vi skall göra med våra gamla demenssjuka? Denna tanke skrämmer mig, var finns medmänskligheten?

Det har nu ljusnat ännu mera utanför fönstret. Bredvid mina fötter i hundbädden ligger två katter.
Ute på gräsmattan går vovven och nosar sig fram och ”läser morgontidningen” och funderar på vad som hänt i natt.

Tar mig en slurk på kaffet jag har bredvid mig och funderar….
Vad vore livet värt utan kärlek och omtanke?
Min kärlek till mor och bror har vuxit sig starkare under denna tid av kamp som jag drivit mot region och kommun. Man har under denna tid lärt sig att vara oerhört flexibel…

Kollar in väderprognosen och den säger, ha roligt på lördag och städa på söndag…

Nu vet jag vad vi skall göra i helgen… Vi skall ha roligt och njuta av att vi har varandra….