Djävla omsorg #blogg100

ID-10090006

 

Vad är det som händer i den omsorg vi har tilldelats av bistånd…

Mor har ju några trycksår som måste tas om hand. Så även om vi avstår alla insatser enligt SoL så har vi i dag insatser enligt HSL.

Även om jag personlien mår dåligt av tidigare händelser så har jag försökt hålla en neutral ton mot personalen. Det har fungerat någorlunda även om jag inte säger så mycket till personalen så säger jag i alla fall välkommen och tack för hjälpen i samband med att de kommer och går.

Det är uppgjort att de skall vara här vid 10-tiden och att jag ger mor smärtstillande vid 9-tiden för att mediciner skall ha hunnit verka. Helt plötsligt kom de tidigare och tidigare och när de var här så tidigt som tjugo över nio, så reagerade jag. Jag har absolut inget emot att justera tider om det kan fungera bättre för alla parter, men det skall INTE vara ett ensidigt beslut utan någon form av dialog.

Efter att jag sagt till, så gick de åter till att komma ca klockan 10.
Jag har förståelse för att saker kan hända under dagen och det kan ske omprioriteringar men  när omprioriteringar blir till standard, då anser jag att det går för långt…

Under några veckor har de haft med sig en elev några gånger när de varit här, vilket är OK för vår del, då den också måste får erfarenhet och lära sig hur man arbetar. Det är uppgjort att det skall vara två personal som kommer. En dag förra veckan var det en personal och denna elev som skulle sköta mor. Varför? Kan man helt plötsligt sätta in elev som ordinarie personal? Speciellt när eleven återkommer som elev med två personal någon dag senare igen? Besparingsskäl? Jag vet inte L

Såren skall rengöras med specialmedel som skall verka i tio till femton minuter innan de tvättas och nytt förband läggs på… Det hann två personal göra på drygt 20 minuter.
När jag sedan skulle sköta omsorgen av mor, så var det så dåligt gjort att hela förbandet lossnade och jag fick själv lägga på nytt förband… Slarv? Tidspress?

I dag var jag och mor tidigt vakna och mor var färdigklädd men hon låg i sängen och väntade på flickorna. Jag gick och lade mig en timma för att vila och hade hunnit somna då de väcker mig för att fråga om mor inte skall han någon insats enl HSL, då hon är färdigklädd i sängen.

Även om man har en demenssjukdom så vill man leva ett rikt liv och inte ligga i sängen och vänta.
Vi försöker leva ett liv där livskvalitet är ledordet. Vi har lärt oss att leva våra liv utefter dagens förutsättningar, där vi har stora möjligheter till flexibilitet efter dagens humör och ork…

Förstör inte vårt liv med att mor skall vara fru ”Skalman” med en mat och sovklocka.
Förstör inte våra liv med att jag fuskar med medicin, som trots problemen på vårdcentralen är korrekt journalfört.
Förstår inte våra liv med påståenden att ”lika bra att få det överstökat, hon lugnar sig ändå efter en stund”…

Var är den personcentrerade vården, omsorgen?
Var är den enskilde individen, brukaren i det hela?
Vad är en äldre människas liv värt, har den inget att säga till om?

När livet återvänder

ID-10033345

 

Som många av er redan vet, så tog vi för några veckor sedan beslutet att avstå den hemtjänst vi är beviljade. Det är inte på något sätt uppsagd, utan vi avstår för tillfället.

Jag sköter mor idag helt själv, ev lite hjälp av bror, men det mesta ordnar jag och mor gemensamt.
Jag har ju tidvis tagit hand om mor tidigare, många gånger då mor har velat gå på toaletten och ingen hemtjänst varit i närheten. Skillnaden i dag är att hemtjänsten inte kommer hit alls.

Jag var de första dagarna rädd att helt bli utan denna hjälp då det på något sätt varit en ”bakjour” för mig. Jag vill mycket starkt betona att jag älskar majoriteten av personalen även om undantag finns.

Tidvis under senaste året har jag mått dåligt av att se vad som händer, att mor mår så dåligt av hemtjänstens hjälp. Jag har liksom många andra trott att det var en del av den sjukdom, som mor troligen har, dvs demens. De sista månaderna under våren har varit för djävliga, rent ut sagt, och mina tankar har varit av det mörkare slaget.

Men jag ser också efter att läst journalerna, som jag fick ta hjälp av primärvårdschefen för att få tillgång till, trots att mor själv skrivit under, att medicner kan ha satts in under perioder med urinvägsinfektion. Jag är inte medicinsk kunnig men jag har sett hur äldre personer kan reagera på urinvägsinfektioner och bli helt förbytta i sitt temprament mm

De olika onödiga medicner är borta även om det har orsakat mycket kamp och tagit mycket kraft från mig.

Nu efter drygt två veckors frånvaro av hemtjänsten ser jag att mor är mycket lugnare och tryggar. Hon får ingen panik när jag försvinner ur hennes åsyn utan kan lugnt vara kvar och vänta på mig. Den tiden förlängs också för var dag. Jag blir friare och lugnare.

Heller ingen panik när mor vaknar och hon inte ser eller hör mig. Hon ropar lugnt efter mig och svarar jag inte eller inte kommer händer det att hon istället somnar om.

De tillfällen hemtjänsten har varit här på besök och lagt mor på kvällen har jag fått gå och lägga mig också, för att mor skulle känna sig trygg. NU kan jag lägga mor ge henne godnattpuss på munnen och ett par kramar och säger att jag går ut och sätter mig på altanen en stund.
Mor somnar som ett litet barn, tryggt och säkert….

Den tid det tar för mig för mors omsorg, har jag fått igen i kvalitetstid för mig själv.
Den trygghet jag trodde hemtjänstens omsorg gav mig, har förbytts i en trygghet att inte ha de här.

Livet återvänder till oss alla och bara en sådan sak som att tvätta golv som var ett helt företag tidigare har förbytts i en glädje.
Nu när jag ser tillbaka på tiden innan vi stoppade hemtjänsten, så undrar jag var för jag inte gjorde det tidigare. Jag ser nu också att de reaktioner jag hade är mycket likt det jag hade när jag själv fick panikångest för drygt 20 år sedan. Detta har jag förstått nu efter att vi avstår hemtjänsten.

Som läget ser ut idag, så har vi inga planer på att koppla in någon omsorg igen förrän i augusti efter att brors semester är slut. Han behöver också se sin mor lugn och lycklig och kunna få njuta av sin mor i detta. Jag och mor och bror ser fram emot en sommarsemester där vi är trygga med varandra och vi kan åka på dagsturer och njuta av en sommar i kärlekens tecken, där vi kan visa varandra respekt och tillit.

Detta behöver hela familjen…
Hemvården får sin chans att försöka ena sina grupperingar, vilket kan ta tid, enligt mitt anhörigstöd.
Nu får de lugn och ro, och vi får välbehövlig vila och chans att leva ett rikt familjeliv.

Låt oss nu få göra det utan inblandning av en massa utomstående som vill arbeta efter sitt eget huvud. Jag tänker inte tillåta att någon utomstående förstör det paradis vi nu lever i.

Tack och lov att man vågar gå emot strömmen, och tro på sig själv, tro på mor och bror.

Jag vill tacka för den erfarenhet livet gett mig men jag vill inte ha det HELVETET tillbaka som vi tvingats leva i….

 

Image courtesy of photostock at FreeDigitalPhotos.net

I kläm mellan vårdgivare

ID-100120726Jag svarade på ett tidigare inlägg i min blogg och känner att jag vill delge er hela mitt svar…

Jag förstår att något är otroligt fel inom vår omsorg. Chefen för personalen är ny, ung och grön. De i omsorgen jag litar på tror att hon kan bli en bra chef när hon blir varm i kläderna och då vill jag ge henne chansen. Men samtalet hon ringde om att någon hade sagt att jag fuskar med mediciner fick mig att må mycket dåligt. Jag fick mig en knäck och jag tappade mycket förtroende både för henne och jag gick under flera månader och tittade snett på personalen.

Jag anser att hon kan kolla upp fakta istället för att lyssna på skvaller. Det hade räckt om hon fråga mors SSK i hemsjukvården som satt en trappa ner.

I stället ringde hon biståndshandläggaren och anmälde missförhållanden så denna kom på besök och sedan blev jag kallad till möte. Hon kunde inte se några brister och hon stödde mig. Hon förstod också att det är och har varit jobbigt med avslöjandet med vårdskandalen på vårdcentralen.

Mor drabbades sedan även av en ny förgiftning och jag kunde rehabilitera mor med hjälp av mors SSK med extra näringsdrycker tillstånd av läkare att avsluta behandling med morfinplåstret.
Då när så skedde var jag övertygad att mor bara hade dagar kvar att leva, då hon var så svag och ”borta”.
Jag ringde även hennes bror och förberedde honom på att hans syster snart är borta…

Min dundermedicin fick mor att hämta sig igen och när SSK fick se henne ville hon dra igång dagverksamhet. Sjukgymnasten började med att sätta in sjukgymnastik för att ge mor rörligheten tillbaka.

Men trots att jag bevisat två medicinförgiftningar så motarbetar delar av personalen oss.
Deras chef har jag inte längre något förtroende för.

Image courtesy of Keerati at FreeDigitalPhotos.net

TilliT – till en läkare

ID-100120498

Tillit är ett suveränt ord, smaka på det… Läs det… Läs det baklänges….

Ja just det, det blir Tillit!

Skall man samarbeta och kunna tro och lita på en person så krävs TilliT, och det från båda håll…
TilliT kan aldrig bli ensidigt, utan måste fungera åt båda håll…

Mor har nu fått en ny doktor en doktor som jag känner tillit till och han lyssnade på mig och gav mig respons. Det kändes skönt.

Jag pratade med denna doktor här om dagen om mor, den missvård hon har genomlidit på grund hans företrädare. Han gav mig tid att framföra mina åsikter om det som hänt mor och lovade att vi skulle gå vidare med detta.

Vi gick igenom mors mediciner, tog bort det hon inte tålde eller som inte fungerade.
Men det viktigaste var att han lovade skriva remisser för att kontrollera om mor har hjärtflimmer eller inte och det viktigaste av allt, koppla in minnesenheten.

Jag känner tillit att han har gjort detta, som han lovade och en sten föll från mitt hjärta.

Image courtesy of pakorn at FreeDigitalPhotos.net