Änglavakt

20180420_150610

Änglavakt, ja det hade vi verkligen för några dagar sedan.

Innan jag berättar hela historien så vill jag säga att Nussä klarade sig helt utan skador i det som hände, och det var det viktigaste…

Jag och kompisen hade tagit bilen till en fin vandringsled och promenerade med Nussä i det vackra vädret. Det hade blivit nästan en mils vandring och tillbaka till bilen så körde han oss hem. Nussä vet om att man skall ta de lugnt när vi kliver ur bilen när jag kör, men denna gång var det fel, då jag satt jag på fel ställe i bilen. När vi stannade och han hoppade ut, sprang bakom bilen och nosade långt innan jag fattade vad som hänt. Jag hoppade ut och kompisen drog iväg på vägen och jag ser att långkopplet sitter fast i dragkroken.

PANIK!!!

Ser ju bilder inom mig när jag läst om att det finns andra som bundit hunden i bilen och glömt och sedan åkt iväg. Nej, det får inte ske…
Börjar springa efter och skriker och vinkar utan resultat, utan kompisen trampar på gasen ännu mera. Linan tar slut och med ett ryck åker jag i asfalten. Då ser jag att kompisen uppfattat och stannat och börjar backa, och bakom hjulet står Nussä. Far upp och vinkar att han skall stanna, vilket han gör.

Jag springer fram och får tag i kopplet till Nussä som nu är lös. Kompisen kliver ur bilen och undrar vad som hänt, han kände att det ryckte till i bilen och kollade backspegeln och såg mig liggandes på gatan. Han ser att jag blöder på näsan men jag säger att jag mår bra. Han var nöjd att allt hade gått bra och åker hem.

Själva går jag och Nussä in och jag sätter mig på stolen och och började fundera, vad hände…

Nussä vill prata och ställer sig med sina ben på mitt vänstra knä, och jag flyger i luften av smärta…
Drar ner byxorna och jag ser blodet rinna ner från knäna utefter underbenen, som har stora blåmärken. Förstår att mina händer inte funkar som de skall, båda handflatorna skrapade och blödde och det droppar blod från näsan. Jösses som jag ser ut, när jag ser mig i spegeln. Ringer en annan kompis och ber dem komma med förbandslåda, för här behövdes det plåstras om.

Behöver tvätta med två och vatten, och börjar försiktig med händerna. Vänsterhanden kan jag inte röra längre och när jag försöker göra något med den, så skriker jag av smärta. en lyckas med att ta såret på näsan, händerna och sedan knäna, ser då till min glädje att blåmärkerna går att tvätta bort och förstår att det är jeansen som färgat benen.

När jag nu blev ren, så inser jag att det inte var så farligt, som det först såg ut, och  chocken börjar släppa lite. Kompisen kommer med stora förbandslådan, men det räcker med lite plåster. Nu är jag istället mycket illamående och har blixtrande huvudvärk så när kompisen åker, så går jag till sängs.

På natten sover jag oroligt och tänker på vad som verkligen kunde hända och inser att min huvudvärk och illamående beror på en hjärnskakning.

Är dock tacksam att Nussä kom undan med blotta förskräckelsen och att inget hände min kompis, och mina skador, ja, de är nästan borta helt och hållet.

Tack alla änglar som kom till undsättning och minskade skadorna. Det är ni som idag får mig att inse att det kunde blivit mycket värre.

Änglavakt och skyddsänglar…

 

Plötsligt händer det, att vara tidningsbud

trogenDet är nu drygt 10 år som jag jobbar som tidningsbud. Ungefär när tidningsprenumeranterna gå och lägger sig så startar tryckpressarna på vårt tryckeri ute i Landvetter, där de flesta av Stampens tidningar numera trycks. Vi inväntar de stora rikstidningarna såsom Dagens nyheter och Svenska dagbladet. Samtidigt buntas specialtidningar upp och även veckotidningarna buntas så att varje distrikt får rätt antal. Även posten sorteras efter distrikt och gång/körordning.

00:30 går jag upp och skall vara på jobbet 02:15. Jag sorterar posten, brev och paket, om de behöver sorteras. Sedan kontrollerar jag mina tidningsbuntar, ser till att jag har fått rätt antal tidningar utav olika titlar. Vid skadade brev eller tidningar, eller om något har gått fel i leveransen av något tidning så måste detta meddelas förman, så han får beställa nytt och att kunden får rätt besked när den sedan ringar och klagar. Ibland har någon veckotidning skador så man inte vill dela ut de, då kunderna förväntar sig felfria exemplar. Dessa exemplar kan ev delas ut till någon man känner och man lägger en extralapp med i lådan att man beställd ett felfritt exemplar som kommer dagen efter. När sedan kunderna vaknar så skall de ha sina tidningar i lådan eller brevinkastet. Så medan de sov hann mycket hända, utan deras vetskap. Att det finns olika sorters tidningsbud behöver jag inte krypa under stol med och så är det med prenumeranter. En del kunder blir så förbannade på om något strular i leveransen så de sätter upp stora banderoller vid brevlådan, allt för att förudmjuka oss bud, med ord som jag inte vill skriva här.  Trots att det kanske inte är vi bud som felat. Andra har mer förståelse att det kan bli fel. En del kunder tror att vi leverera tidningar med helikopter. Då behöver man inte skotta mer än från sin dörr till brevlådan. Att budet skall nå lådan från bilen, alternativt kliva ur och kliva över ev snödrivor, så långt tänker man inte.

En del prenumeranter på landet mailar och SMS:ar när det är busväder,och ber en att meddela när man kommer så kommer de ut med en termos kaffe. Underbara människor.

Speciellt vid jul är det många prenumeranter som händer något i brevlådan som en liten uppmuntran och tack för det för det gånga året. Det känns så otroligt fint att de har förståelse att det finns en människa bakom jobbet att leverera tidningen.

Härom dagen satt ovanstående lapp i en postlåda och det gjorde mig så otroligt glad så jag jublade. Denna kund brukar heller inte glömma mig vid jul. Tycker det är tråkigt att de slutar med papperstidningen även om jag förstår anledningen. Samtidigt är jag glad att vi har både brev och paket att dela ut,så jag får fortsätta att serva dem på natten när jag ändå åker förbi…

Tack kära prenumerant för den finna gesten…
Ni värmde mitt innersta för lång tid framöver.