När börjar man bli gammal?

20160604_220205

När börjar man bli gammal, är frågan jag har ställt mig de senaste veckorna…

Jag har alltid haft svårt att jobba dagtid då jag tycker att dagarna blir förstörda och inget blir kvar. Skift eller hellre förmiddagar eller som nu tidiga mornar har varit min melodi. Visst någon dag så har jag klarat mig på minimal sömn så jag har kunnat hitta på saker även når jag jobbat och också varit i full fart hela dagen. Men nu senaste tiden har det varit mycket strul på jobbet av olika anledningar utom min kontroll. Detta har ju gjort att mina rutiner i flera dagar har strulat så till den milda grad att inget har funkat som det skall.

I går funkade dagen även om den blev sen från jobbet då det just fredagar är otroligt många titlar som skall delas ut och att det skall vara rätt tidning till rött abonnent. GP, TTELA är de stora titlarna. Sedan har vi DN, SVD, Bohusläningen, tidningen Land i två upplagor, en medlemsprenumeration som innehåller en bilaga och en vanlig prenumeration utan bilaga. Affärstidningen Lantbruk, ATL, TRAV-GUIDEN och TV14 och därtill all post. Därtill finns det olika alternativ på prenumerationer på GP och TTELA, men det funkade.

Men så fort det krånglar något så det blir för mycket förseningar,  så blir hela dagsrutinen förstörd. Man kommer inte i säng efter jobbet och man får inte rätt sömn. Man blir trött orkar inget på dagen då man är sömndrucken och försöker lägga sig och ta igen förlorad sömn, men det funkar inte att sova rätt. I går och dag var jag övertrött så det blev att sova, sova och åter sova, men varför blir man inte människa ändå. I dag funkade allt och jag trodde att jag var i kapp igen, men icke. Bara de nödvändigaste rutinerna fick man gjort och sedan försöka ta igen sömnen.

Nu sitter jag och bror på altan och dricker ett par glas rött och lyssnar på musik och njuter även om jag tittar i kors. Ser fram emot att inte behöva ställa klockan och hoppas kunna få en hel natts sömn. Mitt avtal säger att jag har arbetsplikt till 07,30 på vardagar,  så jag har skyldighet att jobba fram tills dess om det är att jag måste. Visst jag får betalt för allt tid jag jobbar, men vad är några få timmars ersättning värd i förhållande till en mer eller mindre förstörd dag. En dag med strul är ok, men när det blir för ofta funkar det inte, i alla fall för mig.

Är jag på väg att bli gammal? Är det fler som känner samma sak? Att bli gammal skrämmer mig i detta avseende, och att jag inte orkar med ständiga strul. Hade tänkt att jag skulle ut på kuligheter i dag och hade veckan funkat så hade även detta funkat, men veckans spontanitet och fusk med sömn fick jag ge mitt företag och offra min egen. Vad är det värt att att ge företaget detta?  Vill jag ge företaget mitt ”må bra” eller vill jag behålla det själv? Jag har inget emot att hjälpa till om det strular, men hur långt skall man gå.

Oavsett så blir det en whiskey och soda nu, och svaren för min egen del får jag fundera på. I morgon går jag inte upp förrän jag är vaken, det är en sak som är säker…

Övervakad

wp-1472122613890.jpg

Fyra arbetsnätter varav
tre med strul därav
två problem på
en dag, så i morgon önskar jag att det blir
noll problem.

Utanför på min gårdsplan där jag bor, står nu min firmabil som jag använder när jag kör mina morgontidningar. I o m att vi är miljöcertifierade så måste varje bil övervakas i körning, bränsleförbrukning, var vi är mm. Så just nu har jag avslöjat för mitt företag var jag bor, och de har det svart på vitt, eller i alla fall i elektronisk form på sina skärmar, var bilen finns. I morse kom frågan från filialföreståndaren om jag kunde tänka mig att lära mig ytterligare ett distrikt i området. Jag behövde inte svara nu på stört, utan kunde fundera några dagar, var tanken. Jag har inte bestämt mig hur jag vill göra. Distriktet har jag lärt mig får en sex sju år sedan, och ytterligare två till i området. Jag känner någorlunda till det, då jag inte bor så långt därifrån, men d är ju omgjorda efter att vi tappat en del prenumeranter och för att spara pengar för distributionen och i sista ändan för tidningarna.

Redan när jag tog mig ut på distriktet i morse var jag sen pga av sen leverans, därtill var det totalutdelning i den kommun jag har mest tidningar, så distriktet skulle redan från börja ta längre tid än vanligt. När jag var färdig med ca tre fjärdedelar, så ringer filialföreståndaren upp mig och säger att han inte vet hur han skall förklara sig. Det distriktet jag hade fått förfrågan om jag ville lära mig hade budet inte dykt upp och gick inte att få tag i då han inte svarade i telefon. Jag fick förfrågan om jag kunde hoppa in, jag känner ju området någorlunda. Jag vill inte, inte ytterligare en förstörd dag för mig, men så tänkte jag på alla de prenumeranter som inte fått sin tidning till första kopp kaffe, och tänkte att de kunde få det till påtåren, så jag sade ja. Istället för att checka ut från det ena distriktet och ta min privata bil till nästa ställe, så tog jag min egen firmabil för att köra distriktet. På vägen dit stannade jag till vid hemmet och gick på toa och fyllde på min termos med kaffe, för att sedan fortsätta. Packa ny omgång med tidningar och sedan börja köra. Även om jag vet var de olika områdena finns, så är det inte alltid lätt med enstaka gårdsnamn, så jag blir väldigt beroende av att läsa på alla postlådor och hoppas de har dem märkta. Ja, det gick någorlunda även om det inte går lika fort för mig som för ordinarie bud.  När jag hade kört halva distriktet i antalet tidningar, så kom ordinarie bud och bytte av mig. Han hade sovit väldigt gott. Istället för att åka tillbaka till filialen och lämna firmabilen fick jag lov att ta den hem, för att försöka sova och fixa återställningen med bilar under dagen när jag ända skall till centralorten.

Nu sitter jag och dricker kaffe och försöker vakna efter efter ca fyra och en halv timmas total nattvila uppdelad i två omgångar, och känner mig inte pigg. Snart i väg för att fixa bytet av bilar och sedan handla. Men först, bytet så jag slipper övervakas om vad jag gör.

En annan som är övervakad är den lille gynnaren på bilden ovan…
Han/hon/hen har byggt sin bostad och sitt nät på en postlåda. Varje morgon när jag kommer med tidningarna och lyser upp lådan så springer den fram från sitt gömställe och sätter sig mitt på nätet. Varje gång jag öppnar lådan så springer den och gömmer sig till jag är färdig och när jag sedan gjort det jag skall så så kommer den fram igen, kontrollerar nätet och försöker reparera så mycket det går.

Medan jag åker därifrån funderar jag på om den lille gynnaren tänker samma som jag, vi är båda övervakade av storebror och någon större ser vad vi håller på med.
Medan jag har laddat upp bilden från mobilen till molnet och sedan laddat det hit till bloggen, medan jag har skrivit detta har allt min aktivitet blivit loggad och övervakad. Säkert har jag missat någon tidning, och personen har ringt och klagat och också lämnat sina digitala spår.

Funderar på om jag skall bosätta mig i en grotta i skogen, utan mobil, utan dator, och jaga min föda med pil och båge, eller om jag skall fortsätta vara övervakad.

Tågresa med strul #blogg100

regina

 

I dag var jag, mor (sitter i rullstol) och bror med utvecklingsstörning nere i Göteborg.
Som brukligt så parkerar vi på Lödöse södra för att ta pendeln ner till Göteborg C. Så också idag.

Vi åkte hem med pendeln kl 17:00.
I god tid innan stationen, och när jag ser att hissen är manöverduglig, så kör jag upp den för att förbereda avstigning.
Kör ombord rullstolen med mor i och då i samma veva blir hissen obrukbar. Den blir förts manöverduglig igen när tåget stannat på station och dörrarna öppnats. Kör ner hissen och kör fram med mor och i samma veva går dörrarna igen och jag blir sittandes fast med rullstolen mellan dörrarna som inte rör sig.

Trycker på knappen på dörren för att öppna den, men det funkar inte. Provar flera gånger utan resultat.

Gör ett ryckande i rullstolen och får in den i tåget igen och dörrarna går igen. Försöker på nytt manövrera dörrarna utan resultat.

Där står vi som några fån. Inga fysiska skador men bor blir hysterisk och mår inte bra. Jag inte lämna mor i stolen och bror är rädd och jag kan inte be honom att trycka på ”serviceknappen” vid rullstolsplatserna. Efter någon/några minuter så kommer ombordpersonal och frågar om vi vill gå av. Och hjälper oss av. I samband med att jag ryckte in mor i stolen så åkte den ana toffeln av som hamnade på rampen och sedan ner på spåret när rampen drogs in, så jag och personalen fick lägga oss på mage på perrongen men en kvast och fiska upp mors toffel.

Inga fysiska skador och bror mår efter omständigheterna väl, men en upplevelse som inte är så där rolig.

Hur fungerar säkerheten i dörrar, om inte dörrarna går upp om något kommer i kläm.

Vilka larm har ni för att se om något är fel. Och finns det någon larmknapp vid dörrarna så man kan kalla på hjälp från personal?