Hur tänker folk på Facebook #blogg100

facebook1

Ibland undrar jag hur folk tänker på Facebook…
Det mesta jag själv skriver är inlägg jag bara delar med mina vänner och ingen annan. Dvs att ingen utanför min vänskapsskara kan se det jag skriver. Mina blogginlägg är ett undantag, som går ut offentligt. Helt plötsligt plingar det till och jag ser att någon har delat ett inlägg jag valt att bara dela med mina vänner, då måste jag ju kolla sekretessinställningarna för det inlägget, plus om jag vill godkänna att andra ser det.

Oftast är det ok för mig att någon delar det vidare och då får jag byta sekretessinställningen så det blir offentligt, så att delarens vänner också ser det.

Men varför väljer folk att dela det vidare, som jag satt sekretess på att bara mina vänner skall få se… Jag kanske inte vill att det skall komma utanför MIN vänkrets. Att dela något sådant, är ju meningslöst, då det fortfarande bara är MINA vänner som ser det.

Ibland ser jag att mina vänner delar något intressant, som kanske borde komma en större publik till goda, kanske till och med är skrivet för den sakens skull, men att sekretessinställningen är dennes vänner. Då får jag fråga personen i ett PM om den är intresserad av att det sprids vidare och om personen då vill ändra sekretessinställningen för det.
Ibland kommer det inlägg med orden DELA, DELA, DELA och med sekretessinställningen att bara dennes vänner ser det, vad är det då för vits med att ev dela vidare? Ingen utanför dennes vänkrets ser ju det i alla fall…

Ibland väljer jag att bara dela inlägg med nära vänner, vänner jag liter lite mer på och jag valt att dela med den gruppen. Det är inget jag vill att alla mina vänner skall se. Det är ändå jag som bestämmer om vem som skall få se det jag skriver.
Nej, jag anser att det visar på dålig respekt att dela vidare sådant jag valt min målgrupp för. Bara för att jag skriver saker på Facebook vill jag inte alla skall se vad jag skriver…
Så mina vänner ni har fått ett förtroende från mig att se vad jag vill dela med mig av, så ta vara på det… 🙂

Hur långt får patientsekretessen gå?

Att det behövs en patientsäkerhetslag för att skydda patienter är ett måste så att uppgifter inte kan läka ut till obehöriga.
Men när det går fel vem tar då ansvar för detta och hur skall vi gå vidare och agera?

Som anhörig till en person som kanske har demens (är inte längre övertygad om det) så får jag kämpa och slåss, en kamp som tar krafter från mig som jag istället kan använda för att ge mor ett liv med livskvalitet och glädje. Jag känner mig både fysiskt och psykiskt utmattad i kampen och vem skall jag ta hjälp utav för att reda ut denna katastrof som drabbat och (och minst 6 stycken till).

Jag har räddat livet på mor, är jag övertygad om, tack vare rådigt ingripande. En annan är död och begraven på grund av att de upptäckte bristerna för sent. Ytterligare fem fall återstår…. Hur stort är mörkeEn del av hemvårdspersonalen som kommer hit vill sköta mor i sängen pga deras bekvämlighet, men mor då, är hennes åsikter inget värda?

Nu måste jag vara med vid varje besök för att ge mor trygghet, närhet och instruera personalen.
Detta gör jag gärna för mors skull, men har jag inte varit med och personalen har arbetat som de vill för ur sin synpunkt, så får jag oftast sitta med mor ett par timmar efter och trösta henne.
Tårarna rinner ner för hennes kinder och hon ställer frågan gång på gång ”-varför behandlar de mig som skit?”, ”-är jag ingenting värd?”, ”-jag vill hoppa i sjön, lika bra att vara död!”
Sedan tittar hon på mig med tårarna rinnande ner för kinderna, jag vill ha en kram. När vi sedan kramas viskar hon i mitt öra med en teaterviskning, -”Bengt, jag älskar dig, tack för det du gör för mig….”

Även om personalen inte använder ordet demens, så förstår jag många gånger vad de syftar på.
Varför har inte personalen fått information om vad som hänt? Det är så mycket sekretess…
Varför har inte personalens enhetschef fått information? Det är så mycket sekretess…
Varför funkar inte överföring mellan region och kommun? Det är så mycket sekretess…

För vem finns denna sekretess?
Är det för att region och kommun skall slippa ta sitt ansvar i vården och att man då kan gömma sig bakom ”sekretessen”?

Sekretessen måste väl vara till för patientens bästa och dennes skydd men får ju inte gå så långt så patientens hälsa och livskvalitet sätts ur spel….

Mors hälsa har blivit så mycket bättre så Hsv SSK har föreslagit dagverksamhet och sjukgymnasten vill sätta igång med gångträning och stärka muskulaturen i benen. Men varför sattes det inte in med en gång när hon kom till boendet? Är sekretessen även där ett hinder för att mor skulle få bästa tänkbara vård och återhämtning?

Mors minne kommer närmare och närmare i tiden, hon kommer ihåg att hon inte får tugga sina mediciner vilket jag informerade första gången för ca 14 dagar sedan.

Nästa steg är att utreda om mors minnesstörningar kan bero på betablockeraren som satts in för hjärtsvikt som kanske inte är hjärtsvikt.

Sekretess måste var för patientens bästa och inte ett sätt för vården att kunna gömma sig bakom…