4:e advent och snart är det julafton. Tänk vilka glittriga ögon man hade som barn när man såg julgranen med alla ljus och glittret som fanns i den. Alla vackra kulor som speglade ljuset.

När jag sedan själv satte bo, så blev min julgran helt mitt ansvar. Jag valde själv,och allt som fanns i den inköptes i Tyskland, glaskulor, ibland motivmålade, istappar i glas och figurer i glas. När sedan åren gick och jag flyttade hem till mor och far igen, för att hjälpa och stödja dem på ålderns höst, så gick vi tillbaka till mina barndoms jular som ändå hade utvecklats med tiden.

Nu när bror och jag är ensamma, så är julen inte så viktigt på det sättet. Vi har hittat nya rutiner. Blir inte överflöd av julsaker i fönstren, däremot några få saker som betyder mer om minnet från mor och far. Vår julgran är absolut inte den finaste, men absolut den mest kära. Bror sågade ut den i träslöjden och målade den vit. Ett av de sista åren i fars liv, så satte han en ljusslinga i den, mest på skoj. Sista dagarna innan jul, så tar jag in lite grankvistar och håller över diskbänken och tänder på för att få doften av bränd gran.

Det är en tradition mor hade med sig från sin mormor och som lever kvar. Tänk, det är inte de stora sakerna som gör julen, utan de små.

En av de viktigaste låtarna är: Der kleine Trommler (Little Drummer Boy) här i en lite ovanlig version tillsammans med Riverdance. Så håll till godo.