Musik skall byggas utav glädje

20170226_111237

Då var jag och bror åter nere i Floda. Vi var inbjudna av Ulf Nilsson och Janne ”Lucas” Persson till invigningen TCB cafe of Floda. Cafet var det senaste tillskottet på Ön där TCB har samlat det mesta från rockens 50-60-70-tal med Elvis Presley i mitten.

Cafet är ett retrocafe inspirerat av amerikansk 70-tal med inredningen som lätt känns igen från filmer och TV från den tiden, inte minst jukeboxen.


Vi var inte de enda inbjudna gästerna, men det kändes stort att vara inbjuden. I caeet serverades det härliga bakverk, smörgåsar och lättare måltider. Elvis födelsehem (kopia) var öppet för husesyn, i biografen visades det Elvisfilm, i museet bland alla prylar som är de flesta fall är i original från artister från den tiden, spelades det musik, och bjöds på historier .


Här kommer ett smakprov på Ove Pilebo, tidigare frontfigur i Streaplers, och sin dansbandsmusik, medan Ulf avbryter med en historia…

 

Gubben kommer! #bloggswe

pettersberg
Min gamla skola sedd med hjälp av Google Street

För några år sedan jobbade jag i närheten av min gamla högstadieskola. På en längre rast fick jag för mig att jag struntar i att äta mat och begav mig i stället till skolan för att se om och hur mycket som eventuellt förändrats.
Kände mig väldigt trygg då det nästan var som under de tre år jag spenderat där i mitten på sjuttiotalet.
Jag gick förbi lektionssalen där vi hade engelska och jag stannade småleende utanför grupprummet mellan salarna där lärarna hade sitt material. Där gjorde jag mitt första engelskaprov på högstadiet. Bättre plats att göra ett engelskaprov fanns inte då bokhyllorna på väggen innehöll all litteratur som tänkas kunde för just engelskaprov. Jösses vad jag fuskade men vald att frivilligt göra några fel så inte lärarens skulle märka att jag hade fuskat. På det provet fick jagen stark fyra och det betyget höll tills slutbetyget kom i nian. Jag som jämt hade haft dåliga betyg i engelska. J

Jag fortsatte förbi tyskasalen där jag läste tyska. Jag ville lära mig varför man böjde orden på det sätt man gjorde i tyskan. Tyska språket är ju väldigt likt svenskan i mångt och mycket men grammatiken är inte av denna världen, enligt min mening.

Fortsatte förbi lärarrummet och såg att dörren var som vanligt men en ny skylt förkunnade lokalens användningsområdet. Kom förbi mattesalen där jag tragglade matte. Gick den lättare kursen men fick för starka betyg så jag blev tvingad över till den svårare kursen. Jag trivdes inte och ville tillbaka men fick inte. Men mina mattelärare i den lättare kursen valde att på vissa av sina raster ge mig extra lektioner för att jag skulle klara av det. Tack mina lärare för det…

Fortsatte förbi svenska, biologi, fysik och kom till kemisalen. Vi var några som var extra intresserade av just kemi så vi valde ”unga forskare” som fritt valt ämne där vi gjorde kemiska experiment.
Stegen styrdes sedan förbi skrivmaskinssalen där jag lärde mig skriva maskin. Det har jag harft mycket nytta av nu i dataåldern. Hade alfabetet på sju sekunder. Även stenografi ingick i det men det har jag aldrig haft någon nytta av det.

Fortsatte över skolgården till bamba och det var sig likt förutom att nya skärmväggar hade kommit upp för att tjänstgöra som ljuddämpare, skulle jag tro.

Trä och metallslöjden och likaså textilslöjden och hemkunskapsavdelningarna fick sina besök.
Jag promenerade återigen över skolgården och känner mig som den femtonåring som en gång gick där under tre års tid. Jag var åter ung och inga bekymmer i världen skulle kunna rubba mina planer inför framtiden, livet lekte och jag var världsbäst…

Helt plötsligt kommer den bittra verkligheten i kapp mig när någon skriker till sina kompisar som är några meter framför mig ”AKTA ER FÖR GUBBEN!”