Jag sprider värme

20170328_144720

Ett av målen med resan till Rendsburg var att möta våren och förhoppningsvis ta den med hem. Visst, jag lyckades i alla fall delvis, jag mötte våren där. Medan jag var där slog vi årshögsta med 19,6 graders värme. Så då blev det premier med en jordgubbsglass med grädde. Vet ni vad det bästa var? JO att jordgubbarna smakade jordgubbar och inte som så många gånger bara ”vatten”. Vilket lyckokast att sitta där på torget på en parkbänk att njuta av solen och denna superba glass. MUMS!

Ett lyckokast var också att vandra runt i staden och leta vårtecken, blommor som stack upp ur jorden och blommade, körsbärsträden och andra blommande buskar. Ni må tro att jag njöt i fulla drag…

Ett axplock av vår visare jag här….

Rendsburg, ich liebe dich

Jag var nere en dag i min Tyska hemstad, Rendsburg.
I Rendsburg har jag bott under längre och kortare tider under min livstid. Här bodde också mormor och morfar, en del av mors syskon och massor av släktingar.  I går hade jag möjlighet att verkligen vandra runt i staden, helt ensam och besöka alla platser som jag har minnen från men också se hur staden har förändrats. Sådant hade man sällan tid till de senaste åren.

Kommer säkert att bli en del bloggande om vissa ställen i området, men nu delar jag en del av mina foton från resan.

Håll till godo.

 

Mitt öga är ledset

I morse vaknade jag av nyheten att svävarfärjan i Rendsburg hade kolliderat med ett fartyg i kanalen. Rendsburg är min tyska hemstad där jag bodde mycket speciellt i barn- och tidiga ungdomsåren. Det var hit mor med sina föräldrar kom efter krigets flykt och de kunde bygga upp sitt nya liv.

En webbkamera i närheten har fångat olyckan på bild och det ser dramatiskt ut. Befälhavaren ombord blev svårt skadad och färjan har fått omfattande skador. Hur det är med fartygen förtäljer inte historierna mer än att den ligger vid kaj i områdeshamnen.

För min morbror så var färjan hans favoritsysselsättning och så fort han hade möjlighet så sprang han ner till färjan för att åka fram och tillbaka, fram och tillbaka. Hem att äta middaag för att sedan springa ner igen.

Även jag hade ju färjan som sysselsättning när jag var liten och åkte den gärna både då och även nu för tiden, även om det inte blir i samma omfattning som då.

Läser på tyska wikipedia följande: Die Rendsburger Hochbrücke ist eine zwischen 1911 und 1913 erbaute Stahlkonstruktion in Rendsburg (Schleswig-Holstein). Sie überspannt den Nord-Ostsee-Kanal und dient als Eisenbahn-Brücke, außerdem trägt sie eine angehängte Schwebefähre für den Fußgänger- und Fahrzeugverkehr. Sie ist Wahrzeichen der Stadt Rendsburg und eines der bedeutenden Technikdenkmäler in Deutschland. Am 22. September 2013 wurde sie von der Bundesingenieurkammer als Historisches Wahrzeichen der Ingenieurbaukunst in Deutschland ausgezeichnet.[3] Direkt unter der Brücke befindet sich die Schiffsbegrüßungsanlage Rendsburg. Die Brücke war 99 Jahre lang die längste Eisenbahnbrücke in Deutschland.

Högbron i Rendsburg byggdes mellan 1911 och 1913 och tjänstgör som järnvägsbro. Bron är byggd över Nord-östersjökanalen (NOK) och under bron hänger svävarfärjan i vajrar som är fästa i en glidskena som förflyttar bron mellan landfästen. Färjan tjänstgör som fotgängar och bilfärja.
Bron och färjan firade nyligen 100-års-jubileum. Den 22 september 2013 blev bron också ett minnesmärke över historisk byggkonst. Bron var under 99 år den längsta järnvägsbron i Tyskland.

Bron och färjan har under de senaste åren genomgått omfattande renoveringar för att framtidssäkra dess existen för fortlevnad, och då händer det här. Tråkigt men sant.

Landstidningen i Schleswig-Holstein har flera bilder på sin sida som visar skadorna på färjan som just nu hänger mitt under bron och är manöveroduglig.

Jag hoppas innerligt att det repareras och återfår sin funktion, då det är ett viktigt transportmedel men också en ”signatur” för min tyska stad…

Nyhetsinslag i NDR från färjeolyckan.