Skall jag skratta eller gråta

DSC_0006 (1)

I dag kom det ett brev från vår vårdcentral…

”Vi har fått remiss tillbaka från minnesmottagningen att vi skall börja här vid oss. Vänligen beställ tid för demenstest och blodprov.”

Detta var adresserat till min mor och skickat från hennes läkare.
Nu 14 månader efter förgiftningen av mediciner som sattes in på oro som läkaren tolkade som demens.

14 månader av kamp, gråt, förtvivlan, sorg och bedrövelse.

Varför gjorde inga minnestester från början och sedan en utredning?

Varför lovade mors tidigare läkare att skicka remisser till minnesmottagningen när han lovade det?
Vågade han inte det, då han var rädd att hans misstag om diagnos var fel?
Vågade han inte det pga av verksamhetschefens order?
Han ville ju inte ens medverka till när mors SSK besökte honom på vårdcentralen att få en akutremiss till akuten då mor var akut förgiftad. Nej det räckte med en remiss till geriatrisk medicin med väntetid upp till 3 månader.

Istället blev det jag och SSK som på eget bevåg fick ta in mor akut, där det efter kontroll blev inläggning på avdelning för övervakning i en vecka.

Men varför saknas den remissen som han lovade att skicka???

Under tiden mor låg inne på sjukhuset pratade mors SSK åter med läkaren om att mor nu var inlagd för akut intoxination.
Han lovade då att sända en ny remiss för överflyttning till från sjukhuset till medicinsk geriatrik.
Detta ringde SSK till avdelningen och berättade. Inget besked om överflyttning så när kommunen erbjöd en plats för återhämtning så tog vi den i hopp om att mor skulle komma tillbaka till sitt gamla jag…

Inga remisser finns och nu när vi vill ha fastställt diagnos och ev rätt mediciner, så vill inte mottagningen ta emot henne då de vill ha de första testerna på vårdcentralen.

Vet inte om jag skall skratta eller gråta….

Kommentar från Chefsläkare

Hade idag mailkontakt med chefsläkaren som haft som uppgift att kontrollera journalföring, epikriser och remisser på vår vårdcentral.
Hon erbjöd sig att idag ringa upp mig och berätta om vad granskningen har lett till trots att hon har semester denna vecka.
Jag föreslog att vi kan vänta tills hon är tillbaka till jobbet nästa vecka. Jag har redan väntat i fyra månader, så jag kan vänta några dagar till var min åsikt.
Hon frågade också hur det var med mor och jag berättade att mor mådde bra trots omständigheterna. Detta gladde henne mycket.

Ser nu fram mot nästa vecka med spänning men även en del oro.

Håll tummarna, be förböner, slå knut på något för vår skull!

Mail till primärvårdchefen

Hej!

Har nu haft kontakt med socialstyrelsen igen ang vådcentralen.

Deras bindande riktlinjer om journalanteckningar säger: Eftersom
riskerna kan variera hos olika vårdgivare och i olika verksamheter kan
också tidsgränserna variera, men senast 14 dagar efter införandet i
patientjournalen ska uppgiften vara signerad eller låst oavsett vilken
typ av verksamhet det gäller. Bestämmelserna om låsning gäller för de
vårdgivare som har elektroniska journaler.

I mors journaler finns uppgifter som låsts efter 97 resp 98 dagar.
Signeringar finns efter 37 dagar.

Detta skall ANMÄLAS till socialstyrelsen enl deras handläggare.

Tidigare har jag anmält att det är ofullständiga journalanteckningar
om bl a varför mors läkare har sänkte hennes dos av VAGIFEM

Uppgifter saknas om ssk i hemvården och hennes personliga besök  med
doktorn om mor misstänkta medicinförgiftning.
Inte heller anteckningar om utfärdade remisser vi väntat hela
sommaren på mm mm.
Har gjort två anmälningar till Socialstyrelsen och patientförsäkringen:
Har även andra personer igång inom regionen som skall kolla mina
uppgifter och varför det gått snett i vården med henne.

Undersöker just nu via polisen vilka möjligheter jag har att
demonstrera/protestera direkt utanför vårdcentralen.

Detta tills jag får besked på mina mail att dom i alla fall har
mottagit dom och kan ge ett svar.
Anser inte att det skall vara rimligt att behöva vänta över 8 månader
via patientnämnden på att det hittar epikris från NÄL

Närmare ett år att få besked om varför mor inte heller får besöka
kuratorn mer på vårdcentralen.

Mvh

/Bengt Larsson

Mor: Akut ambulans

Torsdag morgon.

Jag är slut av oro och spänningar i kroppen och har inte sovit på flera nätter.

Mors ordinarie SSK i hemvården är tillbaka och ringer mig på morgonen.

Hon berättar att flickorna i hemvården berättat att mor inte mår bra.
Hon föreslår att hon åker till vårdcentralen direkt och pratar med läkaren om mor och att han får skriva remiss så vi får komma in akut med mor till akuten. Därefter kommer hon hit.

Hon har varit på vårdcentralen och pratat med läkaren som inte anser det vara något oroväckande utan föreslår att han skall skicka en remiss till medicinsk geriatrik där väntetiden är ca 1 till 2 månader.
Mer anser sig han inte att han kan göra i detta fallet.
Vi går in till mor och pratar som inte svara på tilltal och bara tittar med en blick som inget ser.

Åter ute på altan gör vi upp vår gemensamman plan.

Jag stannar kvar och håller uppsikt på mor och infomerar hemvårdspersonalen om vad som pågår.
SSK åker tillbaka till kontoret och kontaktar själv akuten och förklarar läget med mor och ber att att vi skall få komma in med mor med ambulans.

Hemvårdpersonalen förbereder mor för sjukhuset och strax efter ringer SSK.
Akuten tar emot mor för undersökning. Hon skall ordna med ambulans och återkommer när det är klart.

En från personalen i hemvården stannar kvar och är behjälplig så länge det behövs.

SSK ringer igen och berättar att ambulansen skall vara här inom en timma.

Åker med i ambulansen till sjukhuset där det efter blodprover och andra undersökningar snabbt konstateras att mor har akut toxination av Risperidon

Medicinen sätt ut omedelbart och mor hamnar på avdelning med full övervakning av hennes tillstånd dygnet runt.
Man märker snart att hon återvänder till livet även om vissa delar av biverkningarna kommer att sitta kvar under flera månader.

Här saknas helt journalanteckningar för denna dagen, att SSK varit på personligt besök på VC och att läkaren lovade att skriva remiss till geriatrisk medicin.

FASS säger om biverkningar:
ofrivilliga rytmiska rörelser i tungan, munnen eller ansiktet. Det kan vara nödvändigt att avbryta behandlingen.
feber, svår muskelstelhet, svettningar, minskad medvetandegrad (ett tillstånd som kallas malignt neuroleptikasyndrom).

Omedelbar medicinsk behandling kan vara nödvändig.

I denna situation tycker en SSK att vi kan vänta en vecka och läkaren föreslår remiss till medicinsk geriatrik där väntetiden kan vara upp till 2 månader.
Mor var så förgiftad att hemvården fick komma hit och mata henne.
Ändå tycker SSK att vi kan vänta en vecka. Tror inte mor hade överlevt en vecka 😦