Vaken med P3 och P4 #blogg100 #bloggswe

11289072_10153444951724015_4600935023095533623_o
Jag jobbar på ett företag som är ”vaken för service”. Ett annat företag som också är vaken för service är Sveriges radio. För mig som nattarbetare är det ett måste att lyssna på det programmet. Men lika viktigt som programmet är programledarna. Nu jobbar ju ju bara varannan vecka på natten och det gör att jag inte hör alla. En som jag missar är Peter Sundberg. Men jag har två andra programledare som gör min natt och det ä Magnus Leijon och Richard Herrey.

Tyvärr hinner jag inte med att interagera lika mycket som tidigare, men att lyssna på deras program är en fröjd. För mig är det viktigt med programledare som med sina ord kan krypa innanför skinnet på mig, att känna rysningar när det berättas om något som ger kalla kårar, när de delar glädjen genom radiohögtalaren och jag känner samma glädje. För mig känns det som om jag blir delaktig i programmet, fast jag bara är lyssnare.

Både Magnus och Richard har den förmågan att förmedla känslor genom radiomikrofonen vilket jag verkligen uppskattar. Ingen av de nämnda blir bara ett bakgrundsljud som vilken annan skvalmusik utan det blir äkta röster. Det innebär att jag får vara väldigt aktiv med volymkontrollen med volym upp när de pratar och volym ner när musiken spelas.

När jag hör dessa herrar så går mitt jobb som en dans, och det är skönt.
Jag har väl aldrig varit någon älskare av skvalmusik a la reklamradion utan radion skall fånga mitt intresse, ge mig mervärde och vara vaken med mig.

Tack Magnus och Richard (och alla andra nattpratare), för att ni ger mina nätter guldkant.

Bilden ovan Har jag fått låna av vakenredaktionen och Magnus Leijon har gett mig tillåtelse att avnäda den i bloggen.

En rökare i radion #bloggswe

askkopp_184033060

I går hände det igen, radion hörde av sig via PM på Facebook om jag kunde tänka mig att vara med i direktsänd radio.

Jag är sedan många år tyvärr en inbiten rökare. Vill med en gång säga att har du inte börjat röka, så gör inte det… Det är dumt, påverkar din hälsa negativt och inte minst är det dyrt.

Men, men efter några tankevarv så bestämde jag mig för att svara ja.

Jag hade ju kommenterat ett inlägg som P4 Väst hade på sin sida om förslag om att rökning skall bli förbjuden på flera platser utomhus. Syftet är att få fler att sluta enlig förslaget.

Tror inte det påverkar så många att sluta, tyvärr…

Jag tror ju mer att upplysningar och info, då speciellt i unga år är viktigare. Att röka är inte coolt, ballt, tufft eller vad man nu föredrar att kalla det, utan helt enkelt idiotiskt.
Jag själv trodde i min enfald när jag började, att jag kan sluta när jag vill. Tänk vad fel jag hade!

Men vad som måste är att vi rökare visar mer hänsyn till icke rökarna medan också ickerökarna tar hänsyn till oss rökare. Jag röker inte i busskurer utan ställer mig utanför men hänsyn till både mina närmaste och till andra som inte röker. Men har ju hänt att andra har rökt där och försvunnit och att JAG har blivit utskälld för att det luktar rök i kuren.
På perronger så går jag undan några steg och ställer mig utanför ev tak och där som röken blåser bort.
Sätter jag mig på en uteservering så sätter jag mig där som röken blåser bort, om möjligheten finns. Jag plockar också fram mitt cigarettpaket och lägger det på bordet som info att här finns en rökare.
Om  vi alla hjälps åt så blir det bättre för alla och jag slipper känna mig som spetälsk och icke önskvärd.

Nedan kan ni lyssna på min medverkan i radion.

Kär i en radioröst

Som ensamarbetande bakom ratten nattetid har radion för mig varit ett underbart sällskap.
För något år sedan hände något och en ny röst gjorde sin entre i min radio, en röst som fick mig att genast känna något särskilt i kroppen, en stor omfamning som fyllde mig både på utsidan och insidan, en kram, värme och glädje.

Rösten fick mig att känna mig varm inombords, och jag ville vara rösten nära och inte missa något.
Jag höjde volymen på radion för att den skulle komma närmare mig. Rösten blev viktigt för mig.

Jag lyssnade noga på den, på artikuleringen, på tonläget, var det något darr i den,  fanns det glädje eller något annat som kunde berätta något annat hemligt, dolt, som inte skall berättas i radon?

Jag kände att när rösten kom i min radio, att nu hände det något inom mig. Jag kände mig trygg fick inre harmoni och jag kunde på ett annat sätt koppla av från vardagens vedermödor…

Jag kände att jag inte ville missa en enda sekund med denna röst. Jag tilltalades av röstens humor, av röstens fnitter, röstens slintningar med tungan mm. Lika viktigt som det var att höra rösten, lika viktigt blev det för mig hur rösten sade det. Var det darr på rösten, undrade jag varför, om inte rösten senare förkunnade anledningen till detta.

Varför en röst har påverkat mig på detta sätt, vet jag inte, lika lite som man med en gång kan förstå var det var som gjorde att jag blev kär en gång. Men kär blev jag och det var äkta kärlek vid första öronkastet…

Rösten har nu tyvärr slutat i min radio och saknade är mycket stor. Jag vet också idag vem som har den rösten, vet vad personen numera gör, efter  tystnaden i min radio.

Tyvärr hjälper det föga då det är rösten, rösten och inget annat än rösten som fått mig att så totalt tappa fattningen.

Till RÖSTEN i radion, jag saknar dig!