Jag orkar inte (@snubbarna) #bloggswe

”Bundesarchiv Bild 101I-031-2436-05A, Russland, Hinrichtung von Partisanen” av Bundesarchiv, Bild 101I-031-2436-05A / Koch / CC-BY-SA. Licensierad under CC BY-SA 3.0 de via WikiFedia Common

För låt mig, men jag orkar bara inte.
Mor sade alltid ”Bengt är en djup tänkande människa”, och det måste jag ge henne rätt i. Jag vet att jag tillhör den grupp som kallas högkänsliga personer, även om det inte finns någon medicinsk diagnos som heter så.

Facebookgruppen Snubbarna och deras Twitterkonto @snubbarna fick mig att må mycket dåligt 😦
För det första är det aldrig OK att uttrycka sig på de viset som en del personer gör öppet på olika konton eller i privata chattar. En del är så grova så jag hoppas verkligen att mottagarna har polisanmält dem. Men jag anser heller inte att vi skall hänga ut dem i en grupp på Facebook eller på Twitter på det sättet. Vi har en poliskår som skall ta emot anmälningarna och att vi inte skall leka medborgargarden vare sig IRL eller nätet.

Efter att jag hade lite DM med killarna, jag tror det är killar, på Twitter, så låg jag mycket lågt med min medverkan på de sociala medier. När jag lade mig i går kväll kunde jag inte låta bli att fundera och blev illamåenede av det jag såg inför mitt inre. Tidigt i morse, vid ett tiden, innan jag skulle åka till jobbet, så skulle jag njuta av min kopp kaffe och spela lite. Det första som dök upp i mitt flöde var en kommentar till killarnas tilltag. Jag valde då att avaktivera mitt Facebookkonto. Kollade Twitter och kommenterade Anja Kontors tweet om att hon får förtroende att göra ytterligare en omgång av ”När livet vänder”. Därefter avaktiverade jag även mitt Twitterkonto.

I dag är jag helt isolerad och kan inte kommunicera med mina vänner, men jag mår inte bra av det jag ser, så vad göra?

Jag tänker på Bobby som torterades till döds av sina föräldrar. Båda mamman och styvpappan dömdes till fängelsestraff. När de sedan avtjänat sina straff då satte allmänhetens domar och straff igång. Det var heller inte några snälla ord som sades. Pappan bodde då i en husvagn i vår stad och jag minns mycket väl drevet som gick. Han var då en fri man, som gjort rätt för sig enligt svensk lagstiftning, men där vi medmänniskor fortsatte att döma.

Jag tänker på vänner till mig som utsattes för sexuella övergrepp av sin far. De finns också på Facebook. Om inte jag kan värja mig, hur skall de kunna värja sig mot vad de ser… Vad rör sig i deras huvuden idag både av det som delas och vad som kommenteras. Där har syskon till de drabbade barnen valt att avsluta sina liv 😦

Innan jag åkte till jobbet i morse skrev jag ett mail till polisen om facebookgruppen och twitterkontot. Men det hjälpte mig föga. Hade svårt att koncentrera mig på mitt jobb och har säkert gjort en del fel, fel som jag också mår dåligt av…

Förlåt mig mina vänner, både på sociala medier och i verkligheten, men jag orkar inte se detta. Ja väljer att hålla mig undan. Jag har 30 dagar på mig att återaktivera mina konton och kanske är jag tillbaka innan dess…

Kram alla fina vänner!
/Bengt