När livet återvänder

ID-10033345

 

Som många av er redan vet, så tog vi för några veckor sedan beslutet att avstå den hemtjänst vi är beviljade. Det är inte på något sätt uppsagd, utan vi avstår för tillfället.

Jag sköter mor idag helt själv, ev lite hjälp av bror, men det mesta ordnar jag och mor gemensamt.
Jag har ju tidvis tagit hand om mor tidigare, många gånger då mor har velat gå på toaletten och ingen hemtjänst varit i närheten. Skillnaden i dag är att hemtjänsten inte kommer hit alls.

Jag var de första dagarna rädd att helt bli utan denna hjälp då det på något sätt varit en ”bakjour” för mig. Jag vill mycket starkt betona att jag älskar majoriteten av personalen även om undantag finns.

Tidvis under senaste året har jag mått dåligt av att se vad som händer, att mor mår så dåligt av hemtjänstens hjälp. Jag har liksom många andra trott att det var en del av den sjukdom, som mor troligen har, dvs demens. De sista månaderna under våren har varit för djävliga, rent ut sagt, och mina tankar har varit av det mörkare slaget.

Men jag ser också efter att läst journalerna, som jag fick ta hjälp av primärvårdschefen för att få tillgång till, trots att mor själv skrivit under, att medicner kan ha satts in under perioder med urinvägsinfektion. Jag är inte medicinsk kunnig men jag har sett hur äldre personer kan reagera på urinvägsinfektioner och bli helt förbytta i sitt temprament mm

De olika onödiga medicner är borta även om det har orsakat mycket kamp och tagit mycket kraft från mig.

Nu efter drygt två veckors frånvaro av hemtjänsten ser jag att mor är mycket lugnare och tryggar. Hon får ingen panik när jag försvinner ur hennes åsyn utan kan lugnt vara kvar och vänta på mig. Den tiden förlängs också för var dag. Jag blir friare och lugnare.

Heller ingen panik när mor vaknar och hon inte ser eller hör mig. Hon ropar lugnt efter mig och svarar jag inte eller inte kommer händer det att hon istället somnar om.

De tillfällen hemtjänsten har varit här på besök och lagt mor på kvällen har jag fått gå och lägga mig också, för att mor skulle känna sig trygg. NU kan jag lägga mor ge henne godnattpuss på munnen och ett par kramar och säger att jag går ut och sätter mig på altanen en stund.
Mor somnar som ett litet barn, tryggt och säkert….

Den tid det tar för mig för mors omsorg, har jag fått igen i kvalitetstid för mig själv.
Den trygghet jag trodde hemtjänstens omsorg gav mig, har förbytts i en trygghet att inte ha de här.

Livet återvänder till oss alla och bara en sådan sak som att tvätta golv som var ett helt företag tidigare har förbytts i en glädje.
Nu när jag ser tillbaka på tiden innan vi stoppade hemtjänsten, så undrar jag var för jag inte gjorde det tidigare. Jag ser nu också att de reaktioner jag hade är mycket likt det jag hade när jag själv fick panikångest för drygt 20 år sedan. Detta har jag förstått nu efter att vi avstår hemtjänsten.

Som läget ser ut idag, så har vi inga planer på att koppla in någon omsorg igen förrän i augusti efter att brors semester är slut. Han behöver också se sin mor lugn och lycklig och kunna få njuta av sin mor i detta. Jag och mor och bror ser fram emot en sommarsemester där vi är trygga med varandra och vi kan åka på dagsturer och njuta av en sommar i kärlekens tecken, där vi kan visa varandra respekt och tillit.

Detta behöver hela familjen…
Hemvården får sin chans att försöka ena sina grupperingar, vilket kan ta tid, enligt mitt anhörigstöd.
Nu får de lugn och ro, och vi får välbehövlig vila och chans att leva ett rikt familjeliv.

Låt oss nu få göra det utan inblandning av en massa utomstående som vill arbeta efter sitt eget huvud. Jag tänker inte tillåta att någon utomstående förstör det paradis vi nu lever i.

Tack och lov att man vågar gå emot strömmen, och tro på sig själv, tro på mor och bror.

Jag vill tacka för den erfarenhet livet gett mig men jag vill inte ha det HELVETET tillbaka som vi tvingats leva i….

 

Image courtesy of photostock at FreeDigitalPhotos.net

Friden infinner sig…

DSC_0020

Vi har nu varit utan hjälp från omsorgen sedan i fredags eftermiddag.
Det känns så otroligt skönt och fridfullt i hemmet, mor mår bra, bror mår bra och jag känner att krafterna återvänder…

Mor har mått dåligt när viss del av personalen varit här och då kallat dessa av personalen mindre smickarande namn mm.

Bror som är utvecklingsstörd har haft mycket svårt att hantera detta med sina känslor mm.
Han förstår inte allt, har svårt att hantera sina känslor och ännu mindre kunna ge uttryck för dessa.

Säkert tillhör detta en del av sjukdomen men samtidigt ser jag att mor njuter av frisörsbesök, fotvårdsbesök och hon älskar att träna med sjukgymnasten.

Hon känner sig trygg i min närvaro men ger också sjukgymnasten en stor möjlighet att arbeta med henne.

Vi arbetar med tre moment i gymnastiken.
1. Lyfta på höfterna för att sträcka musklerna i ljumskarna
2. Cyckla för att få rörligheten i benen
3. ställa sig upp vid Turner för att öka rörligheten

Jag är md vid höftlyftet och håller mor på fötterna för att ge trygghet. Därtill är jag med vid montering av cykeln och sist vid Turner. Allt detta för att ge mor tryggheten tillbaka.

Men frågan är varför det hela tiden är problem när omsorgen är här…

En sak tror jag vi har hittat och det är bristen på tid.
En annan sak som vi tror är att det är tre olika grupperingar inom gruppen som vill arbeta med mor på olika sätt…

Men varför har vi ingen hemvård just nu då???

Det finns tre skäl till det..

1. I tisdags på mötet ville jag prova under helgen för att se hur mor och bror mådde när vi var utan hemvård. Mor mådde bra och var lite lugnare, men även bror var lugnare och drog sig inte unda lika mycket. Han var med på noterna att testa det hela mendan jag var mer osäker på min situation hur jag skulle orka. så jag sade av mig besök för besök.

2. I torsdags kväll var det en som uttryckte sig väldigt märkligt från hemvårdpersonalen.
”Det är lika bra att få det överstökat, hon lugnar sig ändå efter en stund.” Detta fick mig att gå i taket och jag anser att det är mot alla genomförandeplaner och all vetenskap som finns att tillgå gällande arbete med en demenssjuk person.

3. Förra veckan hittade vi två löss på valpen. För att ingen skall bära med sig dessa till andra vårdtagare eller hem till sina djur och ev föra ”smittan” vidare.

Så helgen utan hemvård var planerad.
Torsdagens uttalande gjorde mig så rosenrasande att jag redan då hade lust att avsluta all kontakt med omsorgen. Men jag vet också att man inte skall ta beslut i ett sådant uppretat läge, så valde jag att sova på saken och tänkte vi provar helgen.

Helgen gick som en dans och jag valde då att säga upp morgonbesöket för att se om helgen hade gjort någon nytta inför gymastiken.

När jag nu fick reda på att personalen behöver åka och byta kläder och duscha efter besöket här så var beslutet inte svårt att ta.

Naturligtvis så har jag alla möjligheter att begära att de kommer igen och skulle något hända så finns alltid möjligheten att larma.

hemvårdens trygghet finns i bakgrunden men samtidigt får jag chansen att testa hur mor reagerar. Nu skall vai strax ta duchen som hemvården skulle gjort idag senare i eftermiddag har vi besök på djurkliniken för valpens sprutor och då har vi möjlighet att se om den har några löss kvar efter badningana och Fronline.

Mer jobb och ansvar för mig men samtidigt mycket lugnare.

Friden infinner sig…