När livet vänder #5 #blogg100

när livet vänder

Onsdagen har passerat och än en gång har fina Anja Kontor levererat ett fantastiskt program i sin serie När livet vänder. Denna gång var Admir huvudperson som fick berätta sin historia.

Admir, som då var 17 år överlevde folkmordet i Srebrenica. Massakern anses allmänt vara den grövsta krigsförbrytelsen som ägt rum i Europa sedan andra världskriget. Omkring 8000 människor dog under dessa dagar, främst då muslimska pojkar och män.

Admir tvingades att göra ett hemsk val, men ett val som troligen var det som räddade hans liv. Både lillebror och fadern fick sätta livet till och förra året fick han möjlighet att identifiera sin far, som hade hittats i en massgrav. Han blev rekommenderad att inte identifiera faderns kvarlevor, som bara bestod av benrester. Men han gjorde det och fick äntligen ett slut på detta lidande om att inte veta vad som hänt dessa personer.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Kyrkogården Glinna, Polen, där några av mina egna släktingar ligger begravda. Här är över 20000 personer begravda.

Admir kunde med stor eftertänksamhet berätta hela historien för Anja, som med sitt genuina intresse lyssnade. Historien grep tag i en och när de visade krigskyrkogården, så flashade mina egna bilder från liknande kyrkogård i Polen där jag själv har mina släktingar från andra världskriget, även om jag inte vet var. De bilder som visades därifrån var mycket starka men jag upplevde Admir som mycket stark. Minns själv när jag promenerade på kyrkogården hur andäktigt jag gick där, just för att inte störa de döda i sin ro.

Admir bor nu i Sverige och prioriteringarna han har är 1. familjen, 2. hälsan, 3. jobbet.
Jag har precis samma prioriteringar, så jag förstår dig mycket väl.

Min första tanke om programmet blev: ”krig är ett HELVETE, och ändå kan vi inte leva i fred på vår jord”.
Tack Admir för att du berättade din historia!

 

Alla helgons dag #bloggswe

Skogskyrkogården_at_All_Saints_Day_2010-3

IMG_20151031_141620I dag var det vår traditionella förehavanden som skulle utföras. Det var dags att minnas de som kommit före oss men också lämnat det jordiska livet. Efter att ha tänt ljus på mors och fars grav plus satt en en dekoration på deras grav, så var det dags för dags för resa till Larvs kyrka i Vara kommun. Där har vi fars närmaste släkt och ligger oss nära i våra hjärtan. När farbror Åke dog, så blev det jag som fick ordna allt det praktiska. Allt det praktiska ordnades här i Trollhättan inkl bränningen men jordfästningen gjordes i Larvs kyrka och att han sedan fick sin viloplats hos sina föräldrar i deras grav. Jag hämtade urnan i Trollhättan och han fick åka med mig i bilen till Larv, där jag efter det kyrkliga, fick sänka honom i graven. Det var en bra erfarenhet att ha med i bakfickan när det var dags för far och sedan mor. Nu har jag blivit ombedd att även göra det för morbror när det är dags för honom, I samband med farbrors begravning blev jag gravrättsinnehavare för den graven, men även ytterligare två gravar. Så nu står jag ytterligare 35 år för farfars föräldrar och farmors föräldrar. Numera springer jag inte benen av mig till kyrkogården, men just alla helgona blir det besök där. Farfars föräldrars grav, där även far lillebror ligger, som dog 18 månader gammal, var helt nypolerad. Undrar vem som gjort det? Framtiden får utvisa det…

Vår kyrkoherde här i Sjuntorp skrev så fint på pastoratets sida på Facebook, som jag gärna delar med mig av.

GLÖM INTE HELGONEN!

Under 1900-talet blev allhelgonahelgen allt mer präglad av urgammal förfäderskult genom den framväxande seden att smycka gravarna med ljus. Kyrkan har sedan knutit an till detta i minnesgudstjänster mm under denna helg. Klokt ur pastoral och själavårdande synpunkt. Men vi får ju inte glömma bort att helgen består av två dagar Alla helgons dag och Alla själars dag. Mitt i vår höstmörka trasiga värld får vi fira en dag som talar om helhet i trasigheten och ljus i mörkret. Vi behöver helgonen som mänskliga förebilder och förebedjare. De är ljus på klippan och salt i världen. De frågar inte efter andras mening och är inte tveksamma om sin egen uppgift. En del utmärker sig genom sitt intellekts klarhet, andra genom sitt hjärtas värme eller sina händers mjukhet. De visar alla på Kristus. Deras liv är ett trots mot det destruktiva och nedbrytande som vill förstöra helhet, ett trots mot det som gör världen och människorna i den trasiga. Genom sina liv visar de på ljuset i mörkret och det hela och helade liv, som hoppet griper om i tron på Kristus.

Så, inför stundande Alla helgons dag – glöm inte helgonen!

Två speciella tips: S:t Guinefort, hundskyddshelgon för bar
nhttp://en.wikipedia.org/wiki/Saint_Guinefort
och S:t Isidore av Sevilla, sedan 2003 skyddshelgon för internet
http://en.wikipedia.org/wiki/Isidore_of_Seville

Den moderna tekniken ger oss tillgång till enorma kunskapsmängder och helt nya möjligheter att sprida våra egna tankar, genomtänkta eller inte.
Vi behöver verkligen be om förmågan att hantera detta på ett ansvarsfullt sätt i överensstämmelse med vår kallelse att vara förvaltare och medskapare.
Att barn behöver hur många skyddshelgon som helst är det väl ingen tvekan om, men jag tror också att S:t Guinefort också ser till de djur som behandlas på ett orättfärdigt sätt av sina ”herrar”. Att han förkastades av Kyrkan under en mer oupplyst tid bör väl inte utgöra något hinder för en modern upplyst lutheran att vända sig till honom. Läs hans gripande historia på t ex Wikipedia

Önskar Er alla en rikt välsignad Alla Helgons Helg!!!

Jan Carlsson, kyrkoherde i Rommele pastorat