Jag mötte prästen Kent Wisti

img_20171001_140006_9931166528190.jpgRedan förra året på bokmässan såg jag Kent Wist där som satt och pratade med folk och även jag fick några ord med honom. Jag hade ju sett honom gäckla etablissemanget med ironi och humor, inte minst i sociala medier. Tatueringar, som jag inte gillar, men ändå på något sätt gillar för att folk vill visa vem de är.

Jag har hört honom på radion, där en massa svordomar mellan de vanliga orden flög fram. Jag hörde också i samband med att ha nämndes att han vr präst i Svenska Kyrkan. Även när jag lyssnade och tittade på honom i #agärhär:s monter på mässan. Jag gillar, ta mig fan, det han gör, inget snack om saken, men var är prästen. Så mycket fokus på allt det andra, men ingen präst.

Tio i nio på förmiddagen i söndags kollade jag in gudstjänster i närområdet och tror jag fick hjälp från ovan kollade jag in domkyrkan i Göteborg.  Kollar klockan ingen, 45 minuter till pendeln går, slänger på mig kläder, på med koppel på vovven och sätter mig och åker 25 kilometer till pendeln, ner till Göteborg där jag är klockan 10. Lagom promenad till domkyrkan och vovven får sin första promenad. Stannar vid en bankomat på vägen och tar ut en hundring som jag skall ha för betalning för något jag inte vet än.
Utanför kyrkan står en tiggare med sin mugg och försöker skramla pengar och me händer och fötter och vanlig svenska frågar jag henne om hon vill hålla ett öga på min vovve medan jag är i kyrkan på gudstjänsten. Hon nickar ja till svar. En liten stund kvar till tiden för högmässan är inne.

Går några hundra meter till Subway och köper varm mat och dryck. Binder vovven vid en stolpe vid tiggaren, ger henne hundringen plus mat och dryck och kliver lagom in i kyrkan när högmässan börjar. Sätter mig längst bak, där jag kan ha översikt och där tiggaren lätt kan få tag i mig om hon vill. Jag kan också röra mig fritt för att se lyssna och fota. Jag jag såg Kent Wisti, förlåt prästen predika, leda oss i bön och vara präst.
Jag fick se prästen, prästen som så många gånger glöms av, när vi säger Kent Wisti.

20171001_112652667856836.jpg
Snart nattvarden och vi går sakta fram till altarringen och snart kan jag lägga mig på knä. Prästen kommer och lägger något i min hand medan jag tittar på honom när han säger, ”Kristi kropp för dig utgiven”. Tittar ner i handen och ser brödet. Det var en äkta präst. det var ingen lapp med någon gubbe på och någon ironisk text. Det var en ÄKTA präst.

Jag tror vi behöver ha lite mer präster som Kent Wisti i kyrkan. Vi behöver lite mer uppkäftighet, mer frimodighet att ta vara på traditionerna men samtidigt prata dagens språk, så vi förstår varandra.

Jag minns för några år sedan när vår präst på Maria bebådelsedag inför församling och konfirmander sade, idag är det Maria bebådelsedag eller för att förtydliga…. I dag är det den dag då Maria blev på smällen. Visst, jag såg några fågelholkar hos den äldre generationen, men samtidigt såg jag den yngre generationen verkligen förstå vad det handlar om. Det är denna generation som kommer att ta över när den äldre, eller min generation inte längre kan eller orkar. Jag beundrar min präst för de orden, just för att tala dagens språk.

Jag vill citera Kent från ett inlägg på Facebook
”Det är ju en usel herre men en utmärkt slav. Som det har blivit har jag alltmer sett min uppgift som att kanske göra arbetet liiite lättare för nästa kändispräst (enligt dramaturgin kan vi bara vara några stycken åt gången) och att hen kanske skall helt slippa prata om snus, tatueringar och doc Martens. Så fantastiskt om vi om 30 år kan få se en kändispräst som är sönderpiercad, transsexuell, homosexuell svart kvinna och media enbart skriver om hens tankar om tro och kyrka. 
Jag är ju långt ifrån kontroversiell eller en udda fågel. Än mindre en rebell. Jag är väl snarare husbondens röst. Jag tycker att lojalitet mot den kyrka jag älskar är viktig.”

Jag tror Kent kommer att vara en bra slav, som tjänar kyrkan in i framtiden. Ibland kan förändringar vara svårt, men är ändå ett måste.

#Bokmässan 4 Katarina Wennstam mm

20160924_143327

Bokmässan fortsätter med stort intresse hos mig. Tack vare Robert Klåvus, fick jag möjlighet att besöka flera seminarier, vilket var mycket intressant. Ett av de mest intressanta seminarierna var när Anders De La Motte och Katarina Wennstam pratade om deras tidigare arbeten, och vilken roll de spelat i deras författarskap.

Anders har ju tidigare jobbat som polis, medan Katarina har erfarenhet av kriminalreporter på TV. Jag har ju lyssnat på en stor mängd böcker nu av Katarina och fångats av hennes ”research” inför hennes böcker, och där kommer ju Anders in och instämmer hur viktig det är. Anders håller sig mer till en fiktiv miljö, medan Katarina försöker hitta verkliga miljöer till sina romaner. Båda instämmer dock att dock i att det inte alltid går att hålla sig till verkligheten. Handlar det om ett mord, så är säkert runt fyrtio poliser inblandade, medan det i böckerna handlar om tre, fyra eller fem personer. Skulle jag som läsare behöva lära känna fyrtio poliser och komma ihåg dem alla, så skulle jag har fullt schåå att koncentrera mig på det och säkert glömma att lyssna vidare.

Men att lyssna på deras avspända samtal gav mig otroligt mycket i mina funderingar. Just detta med research, var något jag har tänkt på i Katarinas böcker. Så detta var en mycket stor upplevelse för mig.

Mitt andra seminarier blev med Katarina om hennes nya bok, ”Flickan och skammen”. Boken hade jag redan lyssnat på via Storytel och dragits med i den. Hon pratar om alla gamla fördomar som vi fortfarande bär med oss, fast vi lever på 2016-talet nu.
En del fördomar hade jag ingen aning om, andra själv hade jag själv och mina kinder blossade upp där jag satt i bilen. Men att vi män skall hålla käften i denna debatt, anser jag vara helt fel. Att det är män som våldtar är också en sådan gammal förlegad syn, där vi bygger på lögnen att män inte kan kontrollera sig själva. Skall vi får ordning på detta måste vi män också släppas in i debatten, och låta oss ta vår del av detta.

Andra personer jag fick prata med var bland annat Thomas Bodström som skrivit en bok om trippelmordet i Uddevalla. – Det är en utveckling i Sverige där unga killar tar till vapen och till och med döda varandra för allt mindre konflikter, och till och med gamla kompisar, säger Thomas Bodström.  – Så här såg det inte ut för tio eller femton år sedan.

Kent Wisti som med sina bilder gäckar stora delar av Sverige och politiker.

Janne Josefsson var också där…

Tack till er alla som gjorde min dag så fantastisk.