Vad livet ändå kan vara underbart #blogg100

Den 4 Apr 201416 Mar 2015 Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

I dag var en sådan där dag man kan drömma om.
Mor var på strålande humör vilket jag också var. Min kontaktperson i omsorgen var en av de två som var här idag. Vi hade lite diskussion om framtiden. Nu är det klart att jag skall få mer hjälp, men inte med mor, utan de skall göra det som mor idag inte klarar, dvs en del av städningen och lite tvätt. Mor är beviljad lite mer hjälp i det fallet än vad som är normalt. Vi är beviljade 2 timmar i veckan och då får de göra en del städning men också lite tvätt att ta hand om. Detta känns väldigt tryggt.
Vi är också överens om att de skall komma hit på tider då vi inte är hemma, en del beroende på att inte störa mor men också en del på att vi vill ha privatlivet ifred så mycket som möjligt.

Detta känns helt fantastiskt, om jag skall vara ärlig.

Då vår lokaltidning inte var intresserad av vad som hänt på vår vårdcentral och idag verkar mer angelägen om vad som händer inom tidnigen och dess koncern i ställe för nyheter, så har jag numera ett helt suveränt samarbeta med vår lokalradio inom SR-företaget.

Så jag och mor valde att åka dit för att överlämna lite material i utredningen om vårdcentralen och vad som hände där och dess brister.

Jag är idag mycket glad åt alla de kontakter jag har inom media och då framför allt public service som inte behöver känna någon press på sig att göra en bra story för att få in annonsintäkter. Hade min lokaltidning varit lite mer ödmjuk i sitt förhållningssätt till oss annonsörer, så hade det kanske varit annorlunda. Jag menar inte att de alltid behöver bli en artikel i tidningen men de kan åtminstonde säga tack för att man givit dem ett nyhetstips. Jag har i alla fall lärt mig från barnsben att vara artig och säga tack…

Bror jobbar ju på samma ort som lokalradion är lokaliserad, så vi kunde kombinera det med att vi hämtade honom direkt på jobbet vilket gjorde honom glad. Ibland behövs det inte så mycket för att glädja en annan människa, och när han blir glad blir även jag glad.

Det fanns en liten stund mellan vi var färdiga och bror slutade vilket kunde användas till lite geocaching. Geocahing är min motion för att hålla min diabetes i schack men också en för mig acceptabel aktivitet för att röra på sig förutom allt spring jag har i vardagen.

Väl hemma efter dagen, så lade vi oss alla en stund på rygg i våra sängar….

Tänk vad lite det behövs för att smycka en vanlig fredag….

Onsdag på torsdag #blogg100

Den 3 Apr 2014 Av villacaliforniai Primärvård, VardagLämna en kommentar

Onsdag är veckans bästa dag då vi inte har någon hemSJUKvård utan då besäker vi vår underbara vårdcentral, Primapraktiken i Trollhättan. Här svara de i telefon när man ringer och man behöver inte ringa 1177 och bli hänvisad till att ringa akutnumret för att bli utskälld för att att man använder det numret. Det hände vid ett par tillfällen att vårdcentralen själv ringd 1177 och kontrollerade att de uppmanat mig ringa akutnumret.

På primapraktiken känner man sig verkligen välkommen.

Onsdagar är också de dagar vi kan njuta av varandra hela dagen. Nu skall jag inte säga annat än att det är skönt att ha hemSJUKvårdspersonalen här just för den avancerade sårvård som gäller, och i det fallet har jag inget att klaga på, utan de gör ett helt fantastiskt jobb, vilket jag framför till de som är här. Men samtidigt kan jag inte bortse från att jag INTE litar på majoriteten av personalen efter de anklagelser som riktats mot mig.

Denna vecka blev onsdag på en torsdag, då även jag skulle till min diabetessköterska.
Det mötet blev en kalldusch för mig… Mina värden var åt helvete L

Mitt långtidssocker låg på 99 och målsättningen är under 52.
Inte nog med det, så var mitt blodtryck över det som är normalt. Nu blir det medicinjusteringar för mig. L

När det sedan är dags för mor och hennes undersökning berättar sjuksköterskan på vårdcentralen att hon fått ett fax från SSK i hemsjukvården om att de som varit här misstänker att något problem uppstått. Så idag var läkaren med vid undersökningen men det visade sig än en gång att det var falskt alarm. Men skönt med att de håller uppsikt och larmar vid misstanke om något.

Till er som sköter mors vård i hemsjukvården, så säger jag bara tack!

När vi glada lämnade vårdcentralen och närmar oss bilen, så är det ingen som håller span på oss…
Blir naturligtvis orolig och går lite snabbare för att snart konstaterar att Nussä (vovven) inte finns där.

In med mor i bilen och vi åker ett par varv i området. Nej, ingen vovve är synlig och väljer då att ringa polisen och fråga. Men vad glad jag blev när något hade tagit hand om vovven på parkeringsplatsen och lämnat honom på polisstation.

Nu skall jag i alla fäll lägga mig för i morgon är en ny dag!

Gul fjäril bådar gott #blogg100 #tröst

Den 29 Mar 2014 Av villacaliforniai Anhörig, Njutbart, VardagLämna en kommentar

I dag var jag, mor och bror nere en sväng till den stora staden Göteborg. Ja ja vet…. Göteborg är bara en liten håla jämfört med Stockholm. Men för en P-bonde, så är det stora staden.

Turen var en inköps och njutningstur och inköpet blev en ny bilstereo då den gamla var glapp i. Oftast blev glappet när det var något intressant att lyssna på, på radion.

Njutningsdelen bestod av en sakta tur genom Svartedalen och dess naturområden.

I dag var det strålande solsken och temperaturen var en försmak på sommaren. Luften var här ute fylld av citronfjärilar och jag kände mig lycklig. För några dagar såg jag också en citronfjäril och det var den första fjärilen för året jag såg.

Det är säkert en vidskepelse men om den första fjäril du ser på våren är ljus så blir året ljust och fint, och tvärs om.

För knappt två år sedan stod jag i valet i ett mycket svårt beslut, ett beslut som skulle påverka hela familjen. Frågan det gällde var att låta mor bo kvar på boendet eller mot alla tjänstemän på kommunen, ta hem mor. Jag förstod att något var fel, men kunde inte sätta fingrarna på vad. Jag hade fått många ”tecken” på att något var fel, men vad?

Jag funderade, men varje stund jag tvekade kom fem citronfjärilar flygandes in på altanen där jag satt och tog beslut. Jag hade pratat med mina syskon som tillstrykte ett ja, ta hem mor.
Jag hade pratat med diakonissan i vår församling, och hon sade ja.
Mitt anhörigstöd ringde mitt i detta och vi diskuterade för- och nackdelar men också orsaker till att mor var så dålig. I samma veva kom dess fem gula fjärilar in och flög runt på altanen.
Varje gång jag hade nej-tankar så flög dessa fjärilar närmare mig och på något sätt visa upp sig, ditt år blir ljusare om du tar ett ja-beslut. Jag sade till mitt anhörigstöd att jag har beslutat mig för att ta hem mor, och vi avslutade samtalet hastigt för att jag skulle kunna ringa boendet och delge mitt beslut, säga upp serviceboende. Då började dessa gula fjärilar att snurra omkring varandra.

Efter samtalet gick jag glad över att ha tagit ett beslut så följde dessa fjärilar med mig ut för att sedan försvinna bort från mig.

Mor flyttade hem till oss söner igen, jag fick henne giftfri och tillbaka till ett liv värt att leva.
På måndagen efter när mor sov middag så ringde jag vår kyrkoherde och bad om en snabb träff vilket skulle ske fem minuter senare. Slängde mig i bilen och åkte ner för att träffa honom.

Vi bad en bön tillsammans och där han tog in dessa fem gula fjärilar i tacket till gud

Inte många dagar efter mitt beslut så började allt mina tankar om att något var fel, besannas.

I dag har ljusa fjärilar och i synnerhet gula sådana en speciell plats i mitt hjärta.

Tack du lilla gula fjäril som med dina kompisar kom och gav mig vägledning i mitt beslut.

Djävla omsorg #blogg100

Den 25 Mar 2014 Av villacaliforniai Anhörig, Äldreomsorg1 kommentar

Vad är det som händer i den omsorg vi har tilldelats av bistånd…

Mor har ju några trycksår som måste tas om hand. Så även om vi avstår alla insatser enligt SoL så har vi i dag insatser enligt HSL.

Även om jag personlien mår dåligt av tidigare händelser så har jag försökt hålla en neutral ton mot personalen. Det har fungerat någorlunda även om jag inte säger så mycket till personalen så säger jag i alla fall välkommen och tack för hjälpen i samband med att de kommer och går.

Det är uppgjort att de skall vara här vid 10-tiden och att jag ger mor smärtstillande vid 9-tiden för att mediciner skall ha hunnit verka. Helt plötsligt kom de tidigare och tidigare och när de var här så tidigt som tjugo över nio, så reagerade jag. Jag har absolut inget emot att justera tider om det kan fungera bättre för alla parter, men det skall INTE vara ett ensidigt beslut utan någon form av dialog.

Efter att jag sagt till, så gick de åter till att komma ca klockan 10.
Jag har förståelse för att saker kan hända under dagen och det kan ske omprioriteringar men när omprioriteringar blir till standard, då anser jag att det går för långt…

Under några veckor har de haft med sig en elev några gånger när de varit här, vilket är OK för vår del, då den också måste får erfarenhet och lära sig hur man arbetar. Det är uppgjort att det skall vara två personal som kommer. En dag förra veckan var det en personal och denna elev som skulle sköta mor. Varför? Kan man helt plötsligt sätta in elev som ordinarie personal? Speciellt när eleven återkommer som elev med två personal någon dag senare igen? Besparingsskäl? Jag vet inte L

Såren skall rengöras med specialmedel som skall verka i tio till femton minuter innan de tvättas och nytt förband läggs på… Det hann två personal göra på drygt 20 minuter.
När jag sedan skulle sköta omsorgen av mor, så var det så dåligt gjort att hela förbandet lossnade och jag fick själv lägga på nytt förband… Slarv? Tidspress?

I dag var jag och mor tidigt vakna och mor var färdigklädd men hon låg i sängen och väntade på flickorna. Jag gick och lade mig en timma för att vila och hade hunnit somna då de väcker mig för att fråga om mor inte skall han någon insats enl HSL, då hon är färdigklädd i sängen.

Även om man har en demenssjukdom så vill man leva ett rikt liv och inte ligga i sängen och vänta.
Vi försöker leva ett liv där livskvalitet är ledordet. Vi har lärt oss att leva våra liv utefter dagens förutsättningar, där vi har stora möjligheter till flexibilitet efter dagens humör och ork…

Förstör inte vårt liv med att mor skall vara fru ”Skalman” med en mat och sovklocka.
Förstör inte våra liv med att jag fuskar med medicin, som trots problemen på vårdcentralen är korrekt journalfört.
Förstår inte våra liv med påståenden att ”lika bra att få det överstökat, hon lugnar sig ändå efter en stund”…

Var är den personcentrerade vården, omsorgen?
Var är den enskilde individen, brukaren i det hela?
Vad är en äldre människas liv värt, har den inget att säga till om?

Kärlek #blogg100

Den 24 Mar 2014 Av villacaliforniai Njutbart, VardagLämna en kommentar

Robert Klåvus är en person jag följer både via Twitter och Facebook. Jag prenumererar även på hans blogginlägg då jag tycker mycket är otroligt intressant och många gånger värmande. I dag använder han ordet ”KÄRLEK” som rubrik på sitt inlägg vilket väckte mitt intresse…

Jag vill i dag, då jag själv saknar ”kärleken” som bott hos oss en vecka…

”Vi människor är som elektroner som krockar med varandra och skapar världens energi. Utan möten med andra är vi ingenting. Som en filosof sade, vi blir människor i mötet med andra människor”

Läs hela inlägget på http://robertklavus.org/2014/03/24/karleken/

Vänner #blogg100 #

Den 23 Mar 2014 Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

För många år sedan lärde jag mig, ”släkten den föds man till men vänner de väljer man”.

Vi i familjen har väl aldrig varit så speciella att vi umgåtts med släkten bara för att de är släkt utan vi har umgåtts med de i släkten som vi trivts ihop med. Vänner väljer vi efter ömsesidigt förtroende och gillande.

Under senaste veckan har vi haft en sådan vän på besök. Inga-Lill lärde jag känna för drygt ett år sedan och blev för mig en ”räddare i nöden” när jag själv mådde dåligt efter alla vårdskandaler med mor. Vi kom i kontakt på ett våra sociala medier, Twitter. Hon stödde mig med sin egen erfarenhet som hon tillförskansat sig efter att ha vårdat sin make under flera år…

Vi blev senare vänner även på fejjan…

När det blev klart att jag skulle föreläsa på Folkets Hus i Stockholm, så frågade jag Inga-Lill om hon kunde tänka sig att hjälpa mig med mor när jag vara på scen. Visst, svarade denna underbara människa, men jag måste ju lära känna er lite mer, så jag kommer på söndag…

Så denna fantastiska människa satte sig i bilen och bilade ner till oss…
Vi fick lära känna varandra under tre dagar på sensommaren.

När jag och mor sedan kom upp till Stockholm i november så stod hon på perrongen på centralen och väntade. Vi spenderade där fyra dagar tillsammans varav en dag på mötet.

Vi och Inga-Lill har verkligen funnit varandra och är lika tokiga allihopa, vilket absolut inte blir mindre när vi kommer tillsammans.
Nu sjunger det på sista versen och denna människa skall åka hem till Stockholm i morgon…

Jag känner redan en smärta i hjärttrakten att behöva skiljas IRL…
Visst hon finns inte längre bort än min närmaste dator/läsplatta/mobil, men ändå…

Vänner de väljer man och här har det varit ömsesidigt…

Tack Inga-Lill för ditt underbara besök! Det har vänt vår vardag till en fest, en vardag med guldkant, en vardag med värme och kärlek, och vi alla har mått så underbart bra…

Livet är underbart #blogg100 #kärlek #love

Den 14 Mar 201414 Mar 2014 Av villacaliforniai Anhörig, Äldreomsorg, Tankar1 kommentar

God morgon!

Klockan än nu sex på morgonen och jag sitter i lugn och ro framför datorskärmen. Utanför fönstret ser jag hur dagen vaknar till liv och livet känns underbart. Taxin har precis hämtat bror som nu är på väg till jobbet i grannkommunen, och mor ligger fortfarande och sussar i sin bädd…

Fredag och det är sista arbetsdagen och helgen stundar…

Vad skall vi hitta på dessa två lediga dagar?
Vi behöver alla komma ut och bort från dessa väggar för att se livet från en annan synvinkel…

Jag tänker på hur framför allt jag har blivit mobbad av viss hemtjänstpersonal och dess chefer men också hur andra försöker få mig att inse att jag inte klarar detta… Varför skulle jag inte?

Jag är uppvuxen med en utvecklingsstörd bror och jag känner honom och att ha en mor med en demenssjukdom är inte så farligt trots allt. Man pratar ofta att demens är de anhörigas sjukdom och det förstår jag och jag har också ibland haft mina tankar gör jag rätt…

Som äldsta son har jag varit den som fått ta det stora ansvaret. Under fars sista år, med sitt multihandikapp, var det jag som stöttade far, mor och bror. Nu är mor sjuklig och behöver mitt stöd och jag finns här…

Varför skall jag vara den som skall rätta in mig i ledet och inse att jag inte klarar detta?
Olyckskorpar flaxar, det fungerar inte i längden. Just det, det fungerar inte i längden med en massa olyckskorpar som flaxar runt mitt huvud. Visst är det jobbigt att se sjukdomen utvecklas på mor och det är inte mindre jobbigt att se brors utveckling i detta, men det jobbigaste är inte detta utan dessa olyckskorpar. Var är geväret???

Jag trivs i denna situation som är, och vill absolut inte byta bort detta liv mot något annat.

Varför skall jag behöva acceptera att ”sätt en spruta i ändan på henne, så vet hon inget”…
Är det så vi skall göra med våra gamla demenssjuka? Denna tanke skrämmer mig, var finns medmänskligheten?

Det har nu ljusnat ännu mera utanför fönstret. Bredvid mina fötter i hundbädden ligger två katter.
Ute på gräsmattan går vovven och nosar sig fram och ”läser morgontidningen” och funderar på vad som hänt i natt.

Tar mig en slurk på kaffet jag har bredvid mig och funderar….
Vad vore livet värt utan kärlek och omtanke?
Min kärlek till mor och bror har vuxit sig starkare under denna tid av kamp som jag drivit mot region och kommun. Man har under denna tid lärt sig att vara oerhört flexibel…

Kollar in väderprognosen och den säger, ha roligt på lördag och städa på söndag…

Nu vet jag vad vi skall göra i helgen… Vi skall ha roligt och njuta av att vi har varandra….

Sanna Nielsen, min favorit #blogg100

Den 9 Mar 20149 Mar 2014 Av villacaliforniai NjutbartLämna en kommentar

Äntligen, äntligen vann min lilla älskling, Sanna Nielsen, melodifestivalen.

Så länge jag kan minnas så har jag beundrat underbara Sanna.
För många år sedan kom en hyllning till Bayerns skyddshelgon, ”Patrona Bavarie”

Sanna Nielsen tog upp denna melodi på svenska och då hette den ”Maria, Maria”.

En av mina första och största favoriter med Sanna är ”Till en fågel”

Missad värdegrund i omsorgen! #blogg100

Den 8 Mar 2014 Av villacaliforniai Anhörig, Äldreomsorg4 kommentarer

För några år sedan då jag bråkade som mest med vår vårdcentrals, så lärde jag mig ordet TILLIT…
Läs ordet, smaka på ordet, känn på det, läs det igen och även baklänges..
TILLIT blir samma vilket håll man än läser det åt och de symboliserar värdet i ordet.
Skall TILLIT fungera så måste det finnas åt båda håll mellan båda parter….

I dag känner jag ingen TILLIT till hemvården här hos oss då många arbetar efter egna ideer utan att ta någon som helst hänsyn till mor eller vi övriga familjemedlemmar.

Hur mycket skall en äldre människa och deras anhöriga tåla?

Ni i Trollhättan talar så fint om värdegrund för brukare och stöd till anhöriga men ändå motarbetar ni det. Trots att ni fått skriftlig info om att brukaren blivit missvårdad och att aktuell genomförandeplan finns, så struntar personal i det. Personal kommer hit med föresatsen ”lika bra att får det undanstökat, hen lugnar sig ändå”. Det sprids illvilliga rykten utan verklig förankring. Ni påstår att vi anhöriga fuskar med mediciner, som är journalfört att de inte fungerar. Att sedan chef ringer och säger detta utan att kontrollera fakta innan är katastrof! Att brukaren i dag är rädd och gråter efter era besök, bryr ni er om det?

Hur skall vi kunna lita på er omsorg och personal igen?? I dag mår vi fruktansvärt illa av denna behandling och ohörsamhet och har tidvis tvingats till sjukskrivning pga psykisk ohälsa… Var är den personcentrerade omsorgen som det talas om, vad är individerna värda?

Så här säger min kommun om sin servicedeklaration:

Detta kan du förvänta dig av oss

Stöd och hjälp ges enligt biståndsbeslut och utformas tillsammans med dig utefter dina behov. Du kan påverka hur och när service och omsorg ges, att du är delaktig är viktigt för oss. Du får en personligt utformad plan som visar hur stöd och hjälp ges hos dig.
Din rätt till privatliv respekteras.
Personalen respekterar att de arbetar i ditt hem.
Du får en kontaktman i arbetsgruppen som du kan vända dig till med frågor och önskemål. Vi tillgodoser behov av två-språkig kontaktman så långt som möjligt. Du har möjlighet att byta kontaktman om du så önskar.
Du bemöts med respekt och personalen är lyhörd för dina behov och önskemål.
Vårt mål är att personal har den kompetens som behövs.
Vi är medvetna om vikten av att du får vara så aktiv och delaktig som möjligt.
All personal arbetar med ett stödjande och motiverande arbetssätt som innebär att du kan bibehålla eller förbättra dina funktioner.
Vid behov av varaktig hälso- och sjukvård finns tillgång till sjuksköterska, arbetsterapeut och sjukgymnast.
Vi strävar efter en hög personalkontinuitet om det är viktigt för dig.
Vi strävar efter att komma på avtalad tid och informerar dig om eventuella förändringar.
All personal bär synlig legitimation.
All personal har tystnadsplikt.
Du har möjlighet att delta i en träffpunkt eller efter bistånds-beslut dagverksamhet.
Vi samverkar med anhöriga om du så önskar.
Vi erbjuder stöd till anhöriga.

Detta förväntar vi oss av dig

Att du gör det du själv kan utifrån dina förutsättningar.
Du meddelar oss ifall du inte är hemma eller har annat förhinder.
Du talar om dina önskemål och om du är missnöjd med något.
Du medverkar då förändringar behöver göras i ditt hem. Detta för att vi ska kunna ge dig stöd och hjälp på ett säkert sätt.

Paradiset på onsdagar #blogg100

Den 6 Mar 20146 Mar 2014 Av villacaliforniai Anhörig, Äldreomsorg, Njutbart1 kommentar

Onsdagarna är för oss veckans absolut bästa dag, då är vi fria.

Vi har ju nu tillfälligt, får vi hoppas, hemsjukvården här varje morgon vid 10-tiden för lite omplåstring.
På onsdagarna slipper vi detta, men i stället gör vi ett besök på vårdcentralen. Vi får chansen att rå oss själva stort sett.

Jag har möjlighet att få sovmorgon, om jag vill men också kunna göra vad jag vill utan att bli pressad av någon tidspassning.

Vi brukar dessa dagar vara tidigt igång både jag och mor och njuta av varandra hela förmiddagen och ödsla med kärlek gentemot varandra. Sedan tar färden vid mot vår vårdcentral där dagens omsorg sker.

Gårdagens resa gick till brorsans arbetsplats i Uddevalla för att han skulle kunna ansluta med oss för att sedan gå till det stora möbelvaruhuset i nämnda stad, där vi först inmundigade dagens gemensamma middag.

Därefter tog vi en promenad att genom varuhuset för att införskaffa det som behövdes.
I dag var att köpa ett antal brickor att ha på köksbordet för att var och en skall ha sitt ”privata” utrymme där men också lätt att hålla rent.

Det blev åtta stycken varav fyra kommer att stå på respektive plats och fyra att han med speciella saker vid olika tillfällen så man kan byta. I mitten på bordet kom också en snurrbricka för gemensamma saker som vi använder själva vid olika tillfällen. Lär vi oss nu att placera dessa saker på snurrplattan så är det bara att snurra runt och ta det som vi behöver för tillfället för att sedan placeras tillbaka på rätt plats….

När vi sedan skulle åka så passerade vi ”livsmedelsavdelningen” på varuhuset där det hade fem middagar för 349:- och jag kunde inte motstå detta att inköpa lite lättlagat att ha i frysen .

När vi sedan skulle åka hem så hände det mest komiska under hela dagen som fick mig att dra på smilbanden hela kvällen. Vi blev invinkade i för poliskontroll. God dag, vi vill få se körkortet. Detta fick de naturligtvis och jag tog fram plånboken och sedan tog jag fram körkortet och överlämnade det till polismannen. Han studerade det under en liten stund och sade det ser okey ut och tackade…
När jag sedan skulle stoppa tillbaka körkorte fick jag se det som fick mitt inre att gapskratta…
Biden jag såg på kortet var min mors…
Polismannen hade godkänt att jag körde runt med bilen med användande av mors körkort…..

En underbar dag som fick oss att skratta utöver det vanliga.

Villa California

Etikett: Kärlek