Homosexualitet en ickefråga #blogg100 #bloggswe

gayflaggan
För några dagar sedan dök det upp på några ställen där jag följer tyckanden och tänkanden inom den religiösa/kristna världen, frågor om homosexualitet är en synd eller inte.

Jag som kristen och troende ställde då frågan på dessa ställen om varför just homosexualitet är så brännbart inom vissa kretsar. De svar jag fick var knappast det jag hade förväntat.

Jag anser att störst av allt är kärleken, oavsett om det är mellan man och kvinna, eller man, man eller kvinna, kvinna.

Jag har svårt att ta in att Gud inte skulle acceptera en homosexuell person som är troende och jag anser det ännu värre om vi människor inte gör det.

Jag har både heterosexuella och homosexuella vänner och jag är inte vän med dem pga av deras sexuella läggning utan de är otroligt fina vänner, som jag inte vill mista.

Jag hade en mycket fin vän i slutet på 80-talet. Han var mycket aktiv i församlingen och hade många fina vänner både inom och utom kyrkan. Han hade dock en hemlighet, han var homosexuell.
Denna hemlighet ville han inte leva med och valde att ”komma ut”.

Tyvärr var det inte populärt och han kände att både kyrkan och hans vänner inom den valde att dra sig undan. Min kompis blev deprimerad av detta och vid ett besök hos sina föräldrar gick han till sin fars vapenskåp och tog ett jaktgevär och begav sig sedan till skogs.
Dagen efter hittades han avliden.

För mig var detta ett helt onödigt självmord och så som det beskrivs så undrar i alla fall jag, vem som har syndat mest.

Jag har tagit upp frågan med flera kyrkliga företrädare och känner ett starkt stöd i min uppfattning att Gud inte bryr sig om vilken sexuell läggning en person har. Mycket har hänt inom kyrkan sedan detta har hänt och jag är glad att Biskop Caroline Krook har drivit många av dessa frågor.

Läs gärna intervjun med Caroline Kroop på QX webbplats.