Begravning, födelsedagskalas och skärselden

Den 9 juli 2013 kommer man alltid att minnas… Vissa dagar är det bara som om allt skall hända.
Denna dag blev en sådan. Två av tre händelser var planerat medan den tredje absolut inte var önskvärd.

DSC_0433
Dagens först planerade händelse var en begravning. En bekant till familjen som gått bort några veckor tidigare och begravningen var utsatt till denna dag. En begravning är väl aldrig ett nöje att gå på men ändå finns det ett visst mått av tillfredsställelse genom att kunna följa en person till sista vilan. Vila i frid du kära!

DSC_0476

Nästa händelse var då bror som hade sin 46:e födelsedag….
Som vanligt firade vi hans födelsedag på Koppargrillen i Vänersborg. Koppargrillen är världsberömt åtminstone några meter utaför kommungränsen för sin bearnaisesås. Detta är ett måste när man besöker denna restaurang. Vädret stod oss bi och vi kunde avnjuta vår måltid vid vackra hamnkanalen.

Den tredje var en överraskning som man hoppas slippa uppleva igen…
Det började med tjutande sirener som man kunde följa och vi förstod att något hade hänt i närheten. Man undrar vad som hänt och springer fort ut för att upptäcka att grannens gård står i lågor. Chockad står man bara och gapar de första sekunderna, innan man förstår vad som hänt… Nästa åker mobilkameran fram… Sedan börjar tankarna att snurra.

På denna gården bodde då när jag var liten mina lekkamrater.
Vi var tillsammans nästan varje dag. Den ladugården som nu är nerbrunnen kände jag lika mycket som vår egen.
I slutet på 60-talet så hade deras tax fått valpar och hon hade fått en egen spilta i ladugården för sig och sina sex valpar.
När mina kompisar skulle visa mig valparna så gick taxmamman till försvar. Hon hoppade upp och bet mig i ögonlocken där jag fortfarande har ett ärr kvar. Ilfart till farbror doktorn som konstaterade att jag har tur och det enda som fått skada, var min ögonlock. En av valparna blev senare min första hund, Ricky.

När de sedan byggde ett av svinhusen på 80 talet var min bror uppe och tittade på bygget.
De höll på med den 17:e takstolen när olyckan inträffade. Den föll och det så olyckligt så den slog till nästa och likt en dominoeffekt välte allihopa. Den sista som föll tog av bror mössan och även den gången blev det ilfart till lasarettet. Inte en skråma utan det var endast mössan som fått en smäll och låg i kläm mellan takstolen och golvet.

Var uppe i natt och erbjöd min hjälp och även idag var jag där och pratade med dem… Ägaren sade att man går i ett chocktillstånd och fattar inget av det man ser… Man fattar det inte…. Hjärnan vill inte acceptera det ögonen försöker förmedla till hjärnan…
Allt gick så otroligt fort, på några minuter var hela ladugården övertänd… Man hann inget göra mer än att försöka rädda några djur….

Men vad jag tycker är så fint och värmer i hjärtat är att grannar, vänner och bekanta som ställer upp…
Mitt i hela detta kaoset så finns det överlevande djur i två stallar som skall har mat vatten och omsorg. Djur som inte vet vad som har utspelat sig 10 meter från deras trygga yttervägg…. Djur som litar på de som tar hand om dem, litat på att inget händer dem…
Ägaren sade i natt att han trodde inte det fanns så mycket snälla människor runt omkring…

Kram till alla dessa som ställt upp i denna situation…
Kram till er som drabbats, jag finns här om ni behöver ytterligare stöd och hjälp!

DSC_0454

DSC_0453DSC_0455DSC_0458DSC_0459DSC_0460DSC_0461DSC_0462DSC_0463DSC_0471DSC_0472DSC_0473DSC_0474DSC_0475

 

Länkar om branden;

1.200 grisar innebrända – SVT

Över tusen grisar brann inne efter brand i Trollhättan – Sveriges Radio

1 200 grisar döda i våldsam brand – Aftonbladet

Friden infinner sig…

DSC_0020

Vi har nu varit utan hjälp från omsorgen sedan i fredags eftermiddag.
Det känns så otroligt skönt och fridfullt i hemmet, mor mår bra, bror mår bra och jag känner att krafterna återvänder…

Mor har mått dåligt när viss del av personalen varit här och då kallat dessa av personalen mindre smickarande namn mm.

Bror som är utvecklingsstörd har haft mycket svårt att hantera detta med sina känslor mm.
Han förstår inte allt, har svårt att hantera sina känslor och ännu mindre kunna ge uttryck för dessa.

Säkert tillhör detta en del av sjukdomen men samtidigt ser jag att mor njuter av frisörsbesök, fotvårdsbesök och hon älskar att träna med sjukgymnasten.

Hon känner sig trygg i min närvaro men ger också sjukgymnasten en stor möjlighet att arbeta med henne.

Vi arbetar med tre moment i gymnastiken.
1. Lyfta på höfterna för att sträcka musklerna i ljumskarna
2. Cyckla för att få rörligheten i benen
3. ställa sig upp vid Turner för att öka rörligheten

Jag är md vid höftlyftet och håller mor på fötterna för att ge trygghet. Därtill är jag med vid montering av cykeln och sist vid Turner. Allt detta för att ge mor tryggheten tillbaka.

Men frågan är varför det hela tiden är problem när omsorgen är här…

En sak tror jag vi har hittat och det är bristen på tid.
En annan sak som vi tror är att det är tre olika grupperingar inom gruppen som vill arbeta med mor på olika sätt…

Men varför har vi ingen hemvård just nu då???

Det finns tre skäl till det..

1. I tisdags på mötet ville jag prova under helgen för att se hur mor och bror mådde när vi var utan hemvård. Mor mådde bra och var lite lugnare, men även bror var lugnare och drog sig inte unda lika mycket. Han var med på noterna att testa det hela mendan jag var mer osäker på min situation hur jag skulle orka. så jag sade av mig besök för besök.

2. I torsdags kväll var det en som uttryckte sig väldigt märkligt från hemvårdpersonalen.
”Det är lika bra att få det överstökat, hon lugnar sig ändå efter en stund.” Detta fick mig att gå i taket och jag anser att det är mot alla genomförandeplaner och all vetenskap som finns att tillgå gällande arbete med en demenssjuk person.

3. Förra veckan hittade vi två löss på valpen. För att ingen skall bära med sig dessa till andra vårdtagare eller hem till sina djur och ev föra ”smittan” vidare.

Så helgen utan hemvård var planerad.
Torsdagens uttalande gjorde mig så rosenrasande att jag redan då hade lust att avsluta all kontakt med omsorgen. Men jag vet också att man inte skall ta beslut i ett sådant uppretat läge, så valde jag att sova på saken och tänkte vi provar helgen.

Helgen gick som en dans och jag valde då att säga upp morgonbesöket för att se om helgen hade gjort någon nytta inför gymastiken.

När jag nu fick reda på att personalen behöver åka och byta kläder och duscha efter besöket här så var beslutet inte svårt att ta.

Naturligtvis så har jag alla möjligheter att begära att de kommer igen och skulle något hända så finns alltid möjligheten att larma.

hemvårdens trygghet finns i bakgrunden men samtidigt får jag chansen att testa hur mor reagerar. Nu skall vai strax ta duchen som hemvården skulle gjort idag senare i eftermiddag har vi besök på djurkliniken för valpens sprutor och då har vi möjlighet att se om den har några löss kvar efter badningana och Fronline.

Mer jobb och ansvar för mig men samtidigt mycket lugnare.

Friden infinner sig…