På Götaplatsen #bloggswe

wpid-dsc_1949.jpg

En fantastisk kväll på Götaplatsen är slut… Men vilken kväll, allt för flyktingarnas skull och att vi vill visa att vi kan. Vi hade tagit pendeln ner till centralen och sedan vandrat paradgatan Avenyn upp till Götaplatsen. Där hittade vi en bra sittplats som också kunde bli en stå plats upp över det vanliga. Under väntan att manifestationen skall börja så fylls det på med mer och mer folk på platsen och även gatorna runt omkring och trafiken stängs av.

Prick halv sex började gosskören sjunga akapella med en suverän inramning innan det var dags för Petra Elf från Grön ungdom, att hälsa alla välkomna. Petra berättade att hon för några dagar satt framför datorn och gjorde en liten manifestation som skulle gå av stapeln på Gustav Adolfs torg. Men det dröjde inte länge innan man från myndighetshåll bad om att det skulle flyttas till Götaplatsen så att alla intresserade kunde få plats. Enligt beräkningar så var vi cirka 15.000 personer som hade samlats för att lyssna.

Elias Karemi från ensamkommandes förbund berättar hur han kom hit för ca två år sedan. Han och några vänner hade bestämt sig för att fly. Under hela flykten såg han hur vännerna blev färre och färre för att de inte klarade strapatserna och dog. Det har nu gör, gör han för sina vänner som inte längre finns kvar i livet.

Sedan följer Gustav Fridolin i talarlistan som väljer att citera Stig Dagerman.
”Flykten valde oss”
-Visst kan vi hjälpa till. Vi kan och ska hjälpa, säger Fridolin.
-Vi ska öppna Sverige och ge bättre möjligheter till bättre vägar att komma mer.
-EU har ingen flyktingkris vi har en ansvarskris.

Rasmus Thörnblom MUF äntrat scenen och vill ställa krav på alla kommuner att ta emot fler flyktingar.
Några i publiken buar och Rasmus säger att när han berättade på de sociala medierna att han skulle tala här, så började SD-svansen att bua där. Så tänk på vem ni buar tillsammans med, och det blev väldigt tyst.
-Låt oss tala om hur bra Sveriges flyktingmottagande är istället för att det kommer för många flyktingar.
-Det börjar med att vi säger välkommen hit, avslutar han.

Philip Botström SSU, säger att Sverige måste pressa EU att agera.
-vi ska ta emot människor på flykt. Vi har råd.
Han vill att EU ser över transportöransvaret.

Ulrika Årehed Kågström, som är generalsekreterare vid Svenska röda korset säger så här:
Det är en vanlig missuppfattning att det skulle vara bättre att hjälpa på plats,säger hon.
-På plats finns inte. På plats får aldrig bli en enkel utväg för politiker.
-Ta bort taggtråden. Bråket kring kvoter och volymer är ovärdigt. EU måste minnas sin egen historia.
Hon berättar att 130 000 har skrivit på rädda barnens upprop om lagliga flyktingläger.
Hon tackar alla som kommit hit.
-Nu vänder vinden.

Talarna avlöser varandra och Mona Hagi från Grön ungdom.
-varje minut som Löfven tvekar dör ett barn på Medelhavet.
Hon berättar om sin mamma som flydde på 90-talet.
-Livets lotteri avgör var vi föds men det ska fan inte bestämma var vi ska bo.

Birgitta Ohlsson från FP talar om likheterna mellan 90-talets flyktingar från Balkan och dagens från Syrien, mellan 90-talets hat och Ny Demokrati och dagens hat och Sverigedemokraterna. ”Förra veckan var veckan när förtvivlan blev till hopp”. Hon citerar Angela Merkel: ”Kunde vi rädda bankerna så kan vi rädda flyktingarna!”
När hon kommer hem från mötet skall hon ge den lille nappflaskan och sedan bädda ner honom i en varm skön säng. Samtidigt gör en mamma samma sak vit ett stängsel vid Ungerns gräns och någon i Libanon som strax skall äntra en båt som förhoppningsvis för dem över Medelhavet till tryggheten i Europa.

Vänsterpartiets Maj Karlsson (V) tittar ut över oss som står och lyssnar och säger: ”Fy fan vad jag älskar Göteborg!”

Mona Sahlin pratar om John Hron och om bilden på Alan: ”Jag kan inte sluta se honom när jag blundar”. Sen håller hon ett brandtal mot rasismen och de rasistiska partierna. Monas tal kan du se på GT;s sida. http://www.expressen.se/tv/gt/mona-sahlin-s-det-handlar-om-var-anstandighet-som-manniskor/

Kärleken segrar #bloggswe

images

Har sedan i går känt mig så upprymd och glad. Den tragiska bilden på Aylan 3, har fått många att få upp ögonen för grymheterna som sker när flyktingar försöker nå tryggheten i Europa. Helt plötsligt fick grymheterna ett ansikte och och många fick upp ögonen för det som sker. Även Margot Wallström kunde inte hålla tillbaka tårarna. Det är så lätt att prata om det som sker men att förstå, är en annan sak.

De senaste månaderna när man öppnat de sociala medierna har det bara var hat, hot, delningar från diverse sajter som visar de dåliga utspel som ett visst främlingsfientligt parti gör. Det delas jämt och ständigt uttalande från IRM, Inte rasist, men…
Jag vet var partiet står och det är så långt från mina värderingar man kan komma. När man ser detta hela tiden, så känns det som om hela Sverige står bakom detta. Jag har sedan länge lämnat Facebookgruppen och försök dölja alla dessa uppdateringar. Helt plötsligt nu har kärleken och empatin vaknat i alla fall i mitt flöde, och det delas hur människor har vaknat.
Jag tror inte herr och fru Svensson har fattat galoppen av det som sker.

Emanuel Karlsten skrev så bra i sin blogg om sina tankar, som JAG gärna skriver under på. Nu händer det, nu vänder det – godheten vinner Han skriver bland annat:
Men något har hänt. Något har vänt. Istället för slappa vidaredelningar av döda kroppar och meningslösa facebookstatusar om att någon borde göra något, har saker på riktigt hänt. Folk har engagerat sig, samlat sig och kanaliserat frustration till något produktivt. Jag vet inte om jag någonsin känt en sådan stark motreaktion på nätet. En så samlad motattack mot all den vidriga, främlingsfientliga, invandringskritiska ondska som finns. Vi inte bara skriker att det får vara nog, vi söker också desperata sätt att praktiskt göra skillnad.”

PÅ Twitter finns en hashtag om just flyktingarnas situation #RefugeesWelcome och det värmer så otroligt att se detta engagemang.

Att jag gick in på Twitter nu var att jag ville följa vad som händer i Göteborg på den 6e internationella anhörigkonferensen och jag blir nerslagen och glad över vad jag ser… Kärlek och empati!

Jag tror nu att det finns kärlek och empati i Sverige sommaren/hösten 2015 också.

Till politiker från alla håll, nu får ni i ord och handling visa, att HELA Sverige står upp för de mänskliga rättigheter som stadgas.

Avlutar med Emanuels ord från bloggen:

Internet må innebära att även hat och hot får spridning.

Men i slutändan är det ändå den bästa av alla verktyg för mänskligheten att visa vår kollektiva godhet och medmänsklighet.

Invandringens fel? #bloggswe

Po Tidholm är journalist och författare till boken Norrland. Han tog i ett dabattinlägg i Östersundsposten upp några saker som jag reagerade på, men också kände igen mig mycket i.

Vi har ju ett parti i vår svenska riksdag som kan få allt att blir invandringens fel, även om det så skulle gälla nagelsvamp. Många är också de personer som direkt på vissa saker får in hets mot folkgrupp, såfort de uttalar sig. Det är mycket i det resonemanget som skrämmer mig, kanske beroende på det historier mor berättade om sin barndom och uppväxt i Tyskland, under och efter Hitlers tid vid makten. Sverige har ju sedan länge klarat oss ifrån krig och det som många andra länder har upplevt av armod, att få tigga till att få mat på bordet mm. Även om vi hade det svårt unnder krigsåren på 40-talet så är det ju inget mot vad många andra länder hade. Vi har idag mer människor på flykt från fattigdom, svält, krig mm än under hela FN:s historia.
Det är lätt att gnälla på invandrigen och tiggeriet som ansvarigt till att det även i vårt land är tufft idag.

Att förbjuda krig och fattigdom vore ju det absolut bästa, men innan vi kommer dit, så måste vi alla ta vårt ansvar. Lika väl som vi har skyddsrum ifall kriget kommer hit, så måste vi som lever i fred också kunna vara ett skyddrum för de som flyr idag från krig. Sverige gjorde va vi kunde under andra världskriget med att försöka rädda männsikor, bland annat via exempevis vita bussarna. Det är en del av krigets historia som jag är oerhört stolt över. I dag finns mycket att var stolt över även om dete känns tungt många gånger. När folk kommer hit, så måste de kunna få sin sak prövad om det har giltiga skäl till att få stanna i Sverige, en kortare eller längre tid, eller för all framtid. Det är ju en av de grundläggande rättigheter männsikan har, att få sin sak prövad.

Alla som kommer till Sverige som flyktingar har inte rätt att få stanna, utan skickas tillbaka till respektive hemländer, och det är ett styvt jobb våra myndigheter har för att klara av situationen.

I och runt bland annat Falköping, var många byskolor på väg att läggas ner, bland annat på vikande elevunderlag. I dag bussas många av flyktingbarnen ut till dessa skolor och dessa kan överleva, i alla fall en tid till, för allas fromma. Småsamhällena har möjligheter till att överleva tack vare dem.

Po Tidholm skrev bland annat så här:

”Jag är dock helt säker på en sak: Det är inte invandringens fel att det bulldoftande folkhemmet – så som vi minns det – förändrades. Det var inte kurderna som flyttade industrierna till låglöneländer, det var inte palestinierna som stängde post- och bankkontoren och flyttade statliga jobb till städerna, det var inte somalierna som byggde volymhandelsområden som tömde stadskärnorna, sålde ut apoteken och privatiserade sönder landets järnvägsunderhåll. Det var inte syrierna som genomförde försämringarna i sjukförsäkringssystemet. Och det var faktiskt inte ensamkommande barn från Afghanistan som lade ner byskolorna och sänkte A-kassan.

Det är viktigt att komma ihåg i vilken ordning saker skedde och att minnas att frikyrkans gamla kursgård och de kommunala hyreshusen faktiskt stod tomma innan flyktingarna flyttade in, och att skolan var på väg att läggas ned innan de nya eleverna anlände, och att det blev jobb, liv, rörelse, handel och folk på bussarna och inte minst plussiffror i kommunernas befolkningsstatistik för första gången på en väldig massa år.”

Läs hela inlägget på OP.se
Läs också gärna om flyktingbarn som räddar byskolor på SVT