För fyra år sedan

Bild

Denna dag var solig och fin, lite kylig men en fullt acceptabel vårdag.

Jag och far skall åka till Uddevalla för att inköpa lite varor som vi behövde till hemmet.
Far sitter ju i rullstol efter en lårbensamputation pga en propp i foten. Men han älskar livet och han älskar att komma ut på bilturer för att se sig om.

Vi beslutade oss för att åka småvägar för att se hur långt våren har kommit och vi njuter verkligen livet. Som geocachare så lade vi ut vägen att åka så vi kunde hitta några ”skatter” på vägen.

Vi märkte att den stora vårsmällen var på G och såg verkligen fram mot den kommande sommar som snart var på väg…

Far var multihandikappad men inte värre än att han kunde bo hemma med oss i familjen.

Han hade haft några strokes ett antal TIA-attacker men även vissa andra problem, men detta var en del av vardagen och livet för oss. Många reagerade på att vi var så aktiva och hittade på saker och njöt av livet. Mitt svar var ”vi kan inte sluta leva bara för risken finns att dö”, då är vi ju redan döda medan vi lever.

Hemkomna från resan var det dag att äta middag och därefter var det dags för vi eftermiddagsvila.

Halv åtta är det som vanligt dags för rapport på TV:n och därefter är det dags för familjesamkväm med TV:n ett glas vin och vi pratar om dagens som varit, vi planerar för kommande dagar.
Detta är en tradition som vi haft under många, många år och fortfarande lever kvar i hemmet.

Halv nio kommer hemvårdspersonalen för att göra i ordning far för natten och meningen var att far skulle komma tillbaka till oss i köket och dricka upp sitt vin och jag skulle sedan lägga honom.

Far var på väg att förflytta sig över från rullstol till sängen, då han bara faller ihop.
Hemvårdpersonalen ropar på mig och vi flyttar honom till sängen och sätter igång med hjärt-lungräddning och kallar på ambulans.

Ca kl tio är läkaren här och konstaterar att far är död.

Passa på att leva när du har liv kraft och möjlighet till det.
Ta vara på varje sekund, minut, timma, dag och år och NJUUUT av livet, vi vet aldrig när det tar slut….

Detta hände idag för fyra år sedan och i eftermiddag skall vi åka ner till kyrkogården och lägga en liten blomma på hans grav , men det viktigaste är att vi skall köpa en blomma att ha på köksbordet för att vi själva skall kunna njuta av den och påminna oss om allt det fina vi har haft tillsammans.

Tack far, för allt det fina du har gett oss, din familj, dina vänner, dina släktingar…

Tack för din tid på jorden!

DSC_0302