Det föll en tår uppå min kind… #blogg100 #bloggswe

lindeskog

I dag hade vi avtackning av vår kyrkoherde som nu slutar sin tjänst i vårt pastorat.
Han har valt att avsluta sin tjänst för att se och känna efter vad han vill fortsätta med i framtiden.

Under sin predikan tog han upp en del från ”Ord av Predikaren, son till David och kung i Jerusalem”.

Den delen, som jag väljer att dela här nedan, berörde mig djupt.
För mig var det så uppenbart, då jag har drabbats både av sorg och av glädje.

Jag brukar säga att det är tack vare sorgen som vi verkligen kan uppskatta glädjen.
Det är tack vare de mörka timmarna som vi kan känna glädjen i ljuset, osv.

Det är sällan som bordet står framdukat framför oss. Vi är tvungna att laga maten, duka och äta, för att sedan ta hand om resten.
Allt har sin tid

Allt har sin tid,

det finns en tid för allt som sker under himlen:

en tid för födelse, en tid för död,

en tid att plantera, en tid att rycka upp,

en tid att dräpa, en tid att läka,

en tid att riva ner, en tid att bygga upp,

en tid att gråta, en tid att le,

en tid att sörja, en tid att dansa,

en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar,

en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,

en tid att skaffa, en tid att mista,

en tid att spara, en tid att kasta,

en tid att riva sönder, en tid att sy ihop,

en tid att tiga, en tid att tala,

en tid att älska, en tid att hata,

en tid för krig, en tid för fred.