Två arslen, en skit och så jag

wp-1470991158734.jpg

Jösses vilken arbetsmorgon!
Bilden ovan visar hur dimman som fastnat på postlådorna hade frusit till is, och det pep och varnade för halka under morgonen. Så det var en som hade det glatt på sin tidningsrunda. Men detta var inte det enda strulet denna morgon 😦

Det var andra gången denna vecka som tidningsleveranserna strulade och det berodde även denna gång på problem på tryckeriet. Här om dagen kom tidningarna klockan 04,00 fast de skulle vara på plats när jag började klockan 02.15. Så en massa väntan till ingen nytta. Visst får jag betalt för extratiden men min frihet är också värd något, sedan drabbas ju prenumeranterna som betalar för en produkt. Känns inte kul, och när man sedan får ris att man inte kunnat leverera produkterna, som man är oskyldig till, så känns det inte roligt. I dag blev vi utan hela upplagan av GP, så den får levereras i morgon tillsammans med morgondagens tidning. Så redan nu vet jag att det blir strul även i morgon. Strul tre dagar av sex, känns inte OK.

Sedan hade jag ett stort antal brev som kom fint sorterade i flera buntar. Blev bara att sortera ihop buntarna, vilket gav senare utfart med tidningarna. Flera av dessa brev var också räkningar för prenumeration på just GP, så det kändes som ett hån att låta de får räkning medan bli utan tidning. Så jag valde att hålla in dessa räkningar tills i morgon, då vi har två dagar på oss att dela ut dem, enligt postlagen.

Så tar vi tag i rubriken och vad jag menar…
På en av vägarna jag normalt bara kör på fredagar då det är veckotidningar som skall levereras, så står en älg mitt på vägen med arslet mot mig… Fattade först inte vad som hände och tittade sig fram och tillbaka innan den såg mig bakom och började springa till skogs. Fortsatte att köra och kom runt nästa krök och där stod ytterligare en älg med arslet mot mig. Men denna valde att inte springa utan blev kutryggig och lyfte på svansen och lade en stor hög med puttekulor på vägen, mitt i helljuset från min tidningsbil. Så nu har jag en ny erfarenhet, att se en älg sk*ta.

Mycket erfarenhet får man innan man lägger näsan i vädret 🙂

Sagostigen #blogg100 #bloggswe

Härom dagen valde jag att gå en runda i grannbyns elljusspår.
Började snart upptäcka saker som stor utefter den 1.5 km långa slingan och jag kände mig så glad efter vad jag såg. När jag sedan kom nära förskolan och upptäckte skylten ”Sagostigen” då började jag sätta ihop ett och ett…
Blev att ta ytterligare ett varv och denna gång med kameran.

Ni får själva titta på bilderna och göra er egen bedömning…
Jag njöt i alla fall 🙂

11126286_10153912855783868_425946054_o 11125689_10153912850348868_1834093601_o 11122188_10153912854963868_1669309731_o 11105957_10153912847308868_397037046_o 11105838_10153912838328868_1170874409_o 11099665_10153912875478868_1796419231_o 11103629_10153912839543868_1066649992_o 11103657_10153912829728868_1070152407_o 11103686_10153912828708868_1058392829_o 11103802_10153912821118868_1662143076_o 11099622_10153912832753868_803845997_o 11099575_10153912853683868_114096825_o 11097274_10153912842588868_2046394503_o 11097068_10153912861593868_1140314326_o 11094530_10153912868368868_784375181_o 11089118_10153912878348868_1156565863_o 11090319_10153912824708868_623276296_o 11093350_10153912865043868_272489636_o 11094312_10153912837218868_1946634151_o 11094313_10153912848488868_783464350_o 11088710_10153912836178868_256820482_o 11088607_10153912874503868_155117372_o 11088420_10153912844013868_1093274180_o 11088060_10153912857043868_586995509_o 11087834_10153912831038868_54163026_o 11087111_10153912873453868_95371807_o 11087132_10153912862493868_1017292072_o 11087135_10153912834218868_1762953242_o 11087357_10153912831928868_1722591725_o 11087451_10153912872463868_526992423_o 11087068_10153912823098868_475923898_o 11086756_10153912863398868_1616692172_o 11086136_10153912835198868_170558979_o 11084514_10153912863398868_1616692172_n 11072858_10153912826668868_2120931611_o 11065530_10153912869683868_1290046234_o 11066119_10153912819393868_1923182065_o 11066598_10153912871303868_2047866592_o 11067734_10153912852568868_1489746624_o 11069753_10153912851658868_1256695612_o 11040441_10153912867193868_1109498975_o 11034127_10153912849438868_1684393721_o 11032569_10153912866128868_1230963903_o 1612529_10153912841698868_1062840329_o 11128843_10153912846223868_1512573802_o 11126504_10153912858073868_2067224481_o 11127155_10153912840633868_1411449877_o 11128045_10153912877043868_832422178_o 11128142_10153912879658868_446996738_o 11128317_10153912845078868_382705690_o

Nattens och vägens kung #blogg100 #bloggswe

älg
När man som jag jobbar nattetid på våra vägar så är man långt ifrån ensam.
Fredag- och lördagskvällar, eller kanske man skall säga lördag- och söndagsmornar så kan man ibland se en ensam vandrare som är på väg hem efter ett besök på krogen. Men alla andra nätter så träffar man också på en del liv och rörelse.

Ibland hoppar en hare upp på vägen och hamnar i strålkastarljuset och kommer inte därifrån. Den uppfattar ofta det som är vid kanten av strålkastarskenet som en vägg och vägrar lämna området. Då måste man stanna och släcka ner och låta den får ett par minuter att ta sig undan.

Katter ligger gärna i dikeskanten och spanar på ett byte och reagerar oftast inte förrän i sista minuten. Då är det lätt att den sätter fart i hundra knutar tvärs över vägen.

Rådjur är sällan rädda för bilar och står länge och funderar på om de skall fly eller inte. Har man öppna marker på en sida vägen och skog på den andra, så sätter de gärna full fart mot skogen även om de måste passera bilen med någon meter emellan. Då gäller det att köra sakta och vara beredd.

Hjortarna gör oftast likadant även om de inte är lika lättskrämda som rådjuren är.

Räven springer så långt ifrån bilen som den bara kan och man ser bara ett brunt streck.

Grävlingen lunkar oftast vid sidan om vägen men ibland vänder den tvärs över vägen utan minsta förvarning.

Vildsvinen har oftast bara sett den snälla sidan av, dvs bakdelen när de går in i skogen.

I fredags hände dock något som förvånade mig lite.
En älg hade bestämt sig att ta sin nattvila mitt på den vägen jag skulle fram på.
Varför den väljer en hård grusväg istället för det mjuka gräset, vet jag inte, och tror inte heller jag hade fått något svar om jag frågat. Jag bromsar in och kör sakta fram emot den och den bara tittar på mig och fordonet. Jag blinkar med ljuset och älgen blinkar tillbaka. En nattlig flirt är aldrig fel.
Att använda tutan i närheten av hus gör man heller inte då personerna oftast har sin nattvila då.

Till slut var jag så nära att jag inte kunde köra närmare. Säkert såg inte älgen så mycket mer än ljuset, men jag tyckte att det borde räcka för att väcka upp den ur sin törnrosasömn.

Hur skall jag komma vidare, tänkte jag, och till slut fick jag kliva ur bilen och försöka skrämma bort den med blotta åsynen och lite viftande… Nej, jag ligger så gott här och behöver sova, tänkte nog älgen. Kunde säkert gått fram och klia den bakom örat som man gärna gjorde med korna på gården. Men där satt mig feghet stopp. Älgar är stora och ståtliga, lite för stora för att, i alla fall jag, skulle våga det.

Gick tillbaka de få stegen till bildörren och smällde några gånger och hoppade sedan fram i ljuset och tjoade, då äntligen…
Nu bestämde han sig att hitta en ny plats för att försöka somna om. Så även de boende på den vägsträckan fick sin tidning till morgonkaffet.

Vad älgen tänkte vet jag inte, men jag tänkte och funderade på varför älgen inte ville flytta på sig…