Jag vet inte vad som hänt, men för första gången på många, många år gjorde en bok mig så intresserad av att lyssna på den, så jag kunde inte låta bli. Drygt tio timmars lyssning avklarades på två dagar. Själv funderade på om det beror på Katarinas Wennstams skrivarkonst, Alexandra Rapaports uppläsning eller om det beror en gemensam vän mellan mig och författarinnan, Ola Gäverth, som gjorde det hela intressant.

Förlagets information om boken säger:
Det rör sig helt klart om hämnd. För att fotbollsspelaren Sebastian Lilja vänt sin egen klubb ryggen och skrivit på för konkurrenten. Omdömena är både hårda och hotfulla: Jävla Bajenfitta! Du ska dö! Du pissade på oss! Sebastian Lilja får sitt sista år i livet förstört av anonyma hot. Och en dag hittas han i sin egen lägenhet i en stor blodpöl.

Det ser ut att vara ett ganska enkelt fall att lösa förkriminalinspektör Charlotta Lugn. Det är naturligtvis en urspårad supporter som huggit kniven i Liljas kropp över sjuttio gånger. Och målsägarbiträdet Shirin Sundin, som kallas in för att företräda Liljas mor och far, får förklara för dem hur sport kan få människor att känna ett sådant oresonligt hat.

Det första spår som kommer in leder också mycket riktigt mot ett av de värsta rötäggen, som söker spänningen i upploppen kring matcherna och de organiserade masslagsmålen mellan olika firmor, än vad som händer på själva planen.

Men det är något som inte stämmer. Nya fakta kommer fram under utredningen som pekar i en helt annan riktning. Inte på en anonym våldsverkare utan någon som stått Sebastian Lilja nära. Väldigt nära.

Katarina Wennstams en skakande skildring av våld och intolerans i sportens värld. En sund själ i en död kropp.

Funderar vidare  varför boken fångade mitt intresse så otroligt så jag inte kunde slita mig.
Känner mig nog lika stolt och glad som Ola att han fått ett tack i boken och samtidigt haft ett avgörande del i densamma, men det är inte hela sanningen. Att Alexandra är en mycket duktig uppläsare råder inga som helst tvivel om, men…
Det avgörande för mig är nog Katarinas beskrivning av en händelse, ett skeende, där en människa, en grupp människor utsätts för förtryck, ett hat, som jag själv sett så många gånger under mitt liv. När jag själv tänker tillbaka på andra böcker, de få gånger de fångat mitt intresse på detta sätt, är när det har handlat om den lilla människan som blivit utsatt för något, utan egen förskyllan.

Boken fick fem stjärnor av fem möjliga av mig.

Tack Ola för att du svarade på mina frågor.