Onsdag på torsdag #blogg100

primapraktiken

Onsdag är veckans bästa dag då vi inte har någon hemSJUKvård utan då besäker vi vår underbara vårdcentral, Primapraktiken i Trollhättan. Här svara de i telefon när man ringer och man behöver inte ringa 1177 och bli hänvisad till att ringa akutnumret för att bli utskälld för att att man använder det numret. Det hände vid ett par tillfällen att vårdcentralen själv ringd 1177 och kontrollerade att de uppmanat mig ringa akutnumret.

På primapraktiken känner man sig verkligen välkommen.

Onsdagar är också de dagar vi kan njuta av varandra hela dagen. Nu skall jag inte säga annat än att det är skönt att ha hemSJUKvårdspersonalen här just för den avancerade sårvård som gäller, och i det fallet har jag inget att klaga på, utan de gör ett helt fantastiskt jobb, vilket jag framför till de som är här.  Men samtidigt kan jag inte bortse från att jag INTE litar på majoriteten av personalen efter de anklagelser som riktats mot mig.

Denna vecka blev onsdag på en torsdag, då även jag skulle till min diabetessköterska.
Det mötet blev en kalldusch för mig… Mina värden var åt helvete L
 

Mitt långtidssocker låg på 99 och målsättningen är under 52.
Inte nog med det, så var mitt blodtryck över det som är normalt. Nu blir det medicinjusteringar för mig. L

När det sedan är dags för mor och hennes undersökning berättar sjuksköterskan på vårdcentralen att hon fått ett fax från SSK i hemsjukvården om att de som varit här misstänker att något problem uppstått. Så idag var läkaren med vid undersökningen men det visade sig än en gång att det var falskt alarm. Men skönt med att de håller uppsikt och larmar vid misstanke om något.

Till er som sköter mors vård i hemsjukvården, så säger jag bara tack!

När vi glada lämnade vårdcentralen och närmar oss bilen, så är det ingen som håller span på oss…
Blir naturligtvis orolig och går lite snabbare för att snart konstaterar att Nussä (vovven) inte finns där.

In med mor i bilen och vi åker ett par varv i området. Nej, ingen vovve är synlig och väljer då att ringa polisen och fråga. Men vad glad jag blev när något hade tagit hand om vovven på parkeringsplatsen och lämnat honom på polisstation.

Nu skall jag i alla fäll lägga mig för i morgon är en ny dag!

 

Gul fjäril bådar gott #blogg100 #tröst

DSC_0105

I dag var jag, mor och bror nere en sväng till den stora staden Göteborg. Ja ja vet…. Göteborg är bara en liten håla jämfört med Stockholm. Men för en P-bonde, så är det stora staden.

Turen var en inköps och njutningstur och inköpet blev en ny bilstereo då den gamla var glapp i. Oftast blev glappet när det var något intressant att lyssna på, på radion.

Njutningsdelen bestod av en sakta tur genom Svartedalen och dess naturområden.

I dag var det strålande solsken och temperaturen var en försmak på sommaren. Luften var här ute fylld av citronfjärilar och jag kände mig lycklig. För några dagar såg jag också en citronfjäril och det var den första fjärilen för året jag såg.

citronfjaril

Det är säkert en vidskepelse men om den första fjäril du ser på våren är ljus så blir året ljust och fint, och tvärs om.

För knappt två år sedan stod jag i valet i ett mycket svårt beslut, ett beslut som skulle påverka hela familjen.  Frågan det gällde var att låta mor bo kvar på boendet eller mot alla tjänstemän på kommunen, ta hem mor. Jag förstod att något var fel, men kunde inte sätta fingrarna på vad. Jag hade fått många ”tecken” på att något var fel, men vad?

Jag funderade, men varje stund jag tvekade kom fem citronfjärilar flygandes in på altanen där jag satt och tog beslut. Jag hade pratat med mina syskon som tillstrykte ett ja, ta hem mor.
Jag hade pratat med diakonissan i vår församling, och hon sade ja.
Mitt anhörigstöd ringde mitt i detta och vi diskuterade för- och nackdelar men också orsaker till att mor var så dålig. I samma veva kom dess fem gula fjärilar in och flög runt på altanen.
Varje gång jag hade nej-tankar så flög dessa fjärilar närmare mig och på något sätt visa upp sig, ditt år blir ljusare om du tar ett ja-beslut. Jag sade till mitt anhörigstöd att jag har beslutat mig för att ta hem mor, och vi avslutade samtalet hastigt för att jag skulle kunna ringa boendet och delge mitt beslut, säga upp serviceboende. Då började dessa gula fjärilar att snurra omkring varandra.

Efter samtalet gick jag glad över att ha tagit ett beslut så följde dessa fjärilar med mig ut för att sedan försvinna bort från mig.

Mor flyttade hem till oss söner igen, jag fick henne giftfri och tillbaka till ett liv värt att leva.
På måndagen efter när mor sov middag så ringde jag vår kyrkoherde och bad om en snabb träff vilket skulle ske fem minuter senare. Slängde mig i bilen och åkte ner för att träffa honom.

Vi bad en bön tillsammans och där han tog in dessa fem gula fjärilar i tacket till gud

Inte många dagar efter mitt beslut så började allt mina tankar om att något var fel, besannas.

I dag har ljusa fjärilar och i synnerhet gula sådana en speciell plats i mitt hjärta.

Tack du lilla gula fjäril som med dina kompisar kom och gav mig vägledning i mitt beslut.

smh_wg593

Kärlek #blogg100

ID-10092938

Robert Klåvus är en person jag följer både via Twitter och Facebook. Jag prenumererar även på hans blogginlägg då jag tycker mycket är otroligt intressant och många gånger värmande. I dag använder han ordet ”KÄRLEK” som rubrik på sitt inlägg vilket väckte mitt intresse…

Jag vill i dag, då jag själv saknar ”kärleken” som bott hos oss en vecka…

”Vi människor är som elektroner som krockar med varandra och skapar världens energi. Utan möten med andra är vi ingenting. Som en filosof sade, vi blir människor i mötet med andra människor”

Läs hela inlägget på http://robertklavus.org/2014/03/24/karleken/

Vänner #blogg100 #

Inga-Lill

För många år sedan lärde jag mig, ”släkten den föds man till men vänner de väljer man”.

Vi i familjen har väl aldrig varit så speciella att vi umgåtts med släkten bara för att de är släkt utan vi har umgåtts med de i släkten som vi trivts ihop med. Vänner väljer vi efter ömsesidigt förtroende och gillande.

Under senaste veckan har vi haft en sådan vän på besök. Inga-Lill lärde jag känna för drygt ett år sedan och blev för mig en ”räddare i nöden” när jag själv mådde dåligt efter alla vårdskandaler med mor. Vi kom i kontakt på ett våra sociala medier, Twitter. Hon stödde mig med sin egen erfarenhet som hon tillförskansat sig efter att ha vårdat sin make under flera år…

Vi blev senare vänner även på fejjan…

När det blev klart att jag skulle föreläsa på Folkets Hus i Stockholm, så frågade jag Inga-Lill om hon kunde tänka sig att hjälpa mig med mor när jag vara på scen. Visst, svarade denna underbara människa, men jag måste ju lära känna er lite mer, så jag kommer på söndag…

Så denna fantastiska människa satte sig i bilen och bilade ner till oss…
Vi fick lära känna varandra under tre dagar på sensommaren.

När jag och mor sedan kom upp till Stockholm i november så stod hon på perrongen på centralen och väntade. Vi spenderade där fyra dagar tillsammans varav en dag på mötet.

Vi och Inga-Lill har verkligen funnit varandra och är lika tokiga allihopa, vilket absolut inte blir mindre när vi kommer tillsammans.
Nu sjunger det på sista versen och denna människa skall åka hem till Stockholm i morgon…

Jag känner redan en smärta i hjärttrakten att behöva skiljas IRL…
Visst hon finns inte längre bort än min närmaste dator/läsplatta/mobil, men ändå…

Vänner de väljer man och här har det varit ömsesidigt…

Tack Inga-Lill för ditt underbara besök! Det har vänt vår vardag till en fest, en vardag med guldkant, en vardag med värme och kärlek, och vi alla har mått så underbart bra…

För fyra år sedan

Bild

Denna dag var solig och fin, lite kylig men en fullt acceptabel vårdag.

Jag och far skall åka till Uddevalla för att inköpa lite varor som vi behövde till hemmet.
Far sitter ju i rullstol efter en lårbensamputation pga en propp i foten. Men han älskar livet och han älskar att komma ut på bilturer för att se sig om.

Vi beslutade oss för att åka småvägar för att se hur långt våren har kommit och vi njuter verkligen livet. Som geocachare så lade vi ut vägen att åka så vi kunde hitta några ”skatter” på vägen.

Vi märkte att den stora vårsmällen var på G och såg verkligen fram mot den kommande sommar som snart var på väg…

Far var multihandikappad men inte värre än att han kunde bo hemma med oss i familjen.

Han hade haft några strokes ett antal TIA-attacker men även vissa andra problem, men detta var en del av vardagen och livet för oss. Många reagerade på att vi var så aktiva och hittade på saker och njöt av livet. Mitt svar var ”vi kan inte sluta leva bara för risken finns att dö”, då är vi ju redan döda medan vi lever.

Hemkomna från resan var det dag att äta middag och därefter var det dags för vi eftermiddagsvila.

Halv åtta är det som vanligt dags för rapport på TV:n och därefter är det dags för familjesamkväm med TV:n ett glas vin och vi pratar om dagens som varit, vi planerar för kommande dagar.
Detta är en tradition som vi haft under många, många år och fortfarande lever kvar i hemmet.

Halv nio kommer hemvårdspersonalen för att göra i ordning far för natten och meningen var att far skulle komma tillbaka till oss i köket och dricka upp sitt vin och jag skulle sedan lägga honom.

Far var på väg att förflytta sig över från rullstol till sängen, då han bara faller ihop.
Hemvårdpersonalen ropar på mig och vi flyttar honom till sängen och sätter igång med hjärt-lungräddning och kallar på ambulans.

Ca kl tio är läkaren här och konstaterar att far är död.

Passa på att leva när du har liv kraft och möjlighet till det.
Ta vara på varje sekund, minut, timma, dag och år och NJUUUT av livet, vi vet aldrig när det tar slut….

Detta hände idag för fyra år sedan och i eftermiddag skall vi åka ner till kyrkogården och lägga en liten blomma på hans grav , men det viktigaste är att vi skall köpa en blomma att ha på köksbordet för att vi själva skall kunna njuta av den och påminna oss om allt det fina vi har haft tillsammans.

Tack far, för allt det fina du har gett oss, din familj, dina vänner, dina släktingar…

Tack för din tid på jorden!

DSC_0302