Komplettering till Socialstyrelsen

Dnr 9.2-36374/2012

Hej!

Har nu även haft ett långt samtal med MAS i kommunen. Varken
sköterskor eller annan personal har vetat om varför mor är på boendet.
Inte ett ord i mors journaler från vårdcentralen om förgiftning, inte
ett ord om felmedicinering. Står att medicindoser har ändrats med inte
ord om varför dom har ökats och insatts etc.
Det första hon nu skall göra är att det ALLTID måste tas kontakt med
anhöriga för att få en bild även från den sidan, så inte samma sak
upprepas. Därtill när hon kommer tillbaka till semestern så skall det
också diskuteras vilka rutiner som skall ändras och ses över
beträffande övertagande från sjukivården till hemsjukvården och sedan
vidare till ansvariga sköterskor på boendet. Så här får det bara inte
gå till….
Hon sade att ibland måste man ta till en kamp för att det skall bli
rätt och hon tackade också mig för att jag fört den kampen för så här
får det inte gå till.

Detta liknar mer och mer en tragedi för mor. Exakt vilka åtgärder
kommunen tänker göra vet jag inte än men är redan kallad till möte på
boendet för att mor skall kunna få rätt rehabilitering efter
förgiftningarna.
Problemet är ju att jag knappast hinner med själv i alla händelser som
nu sker…

Brev till patientnämnden

Hej!

Är detta något för er?

Vad jag reagerar på är att mor insattes på Vagifem 25 mkg trots att
tillverkaren själv dragit bort den strykan från marknaden ca 14
månader innan mor fick den. Finns dock kvar som parallellimport. Jag
märkte snabbt att hennes humör ändrades och blev mycket ilsk o
irriterad och började undersöka saken tills jag fick kontakt med
läkemedelsverket som protesterade på styrkan.
Efter det så pratade jag med läkaren som inte trodde mig utan utan
ville kontrollera saken.
Strax därefter kom ett brev från honom där han gav mig fullständigt
rätt i mina påståenden och ändrade dosen.
Men i samband med det sattes också risperidon in för att lugna henne,
vilket gav en massa biverkningar.
Till slut blev läget akut och hemvårdspersonalen bad mig och hjälp då
deras sköterska inte verkade ta det hela på allvar.
Läkaren skickade en remiss till Geriatrik i Uddevalla för
medicinjustering, väntetid en till två månader.
Tjänstgörande distriktssköterska (ej mors ordinarie som var sjuk)
tyckte vi kunde vänta drygt en vecka och vänta på ordinarie rond.
När hennes ordinarie distriktssköterska kom tillbaka kontaktade hon
mig med en gång och efter diverse samtal så beslöt vi att kontakta
akuten och där tog dom emot henne och vi fick ambulans som hjälp att
få in henne då hon var i så dåligt skick. Hon hade dom sista dagarna
blivit matad av hemvårdspersonal då hon hade mycket smärtor i muskler
och stelhet som gjorde att hon knappt kunde röra sig.

Mor blev då inlagd för misstänkt medicinförgiftning av Risperidon.
Mor låg inne på sjukhus en vecka och sedan slussades vidare till korttidsboende.

Mor är idag utan Risperidon, Oxascand och Zolpidem.
Hon är lugn och fin men har fortfarande en del smärtor och stelhet och
är ofta beroende av rullstol om hon inte får typ Alvedon som
smärtlindring.

Om man tittar på hur Risperidon sattes in utan att ha först ha inväntat
resultatet av minskningen av Vagifem 25 mkg så tycker jag detta har
orsakat framför allt henne onödigt lidande men också vi barn som har
levat nära henne, därtill en massa exrakostnader.

Har pratat med socialstyrelsen som skall granska fallet men kanske
även ni skall titta på detta.
Har även pratat med MAS i kommunen om vad jag tycker är dåligt
samarbete mellan mig som äldste son och sköterskorna på hennes boende.
Borde åtminstonde fått ett telefonnummer där jag kan kontakta sköterskan.
Jag har under hennes korttidsboende (1 månad) försökt påtala detta om
smärtlindring genom Alvedon-liknande preparat utan att han blivit
tagen på allvar.
I dag 12-07-11 har nu mor fått insatt Alvedon i dospåsar.

Jag känner att allt blir mer och mer övermäktigt för mig, med anmälan
till patientförsäkringen, läkemedelsförsäkringen, socialstyrelsen
därtill min utvecklingsstörde broder som har gått in väggen bland annat
beroende på detta.

Mvh
/Bengt Larsson

Journal: tidsbeställning second opinion

Mor har inte fått någon som helst smärtlindring efter alla fall som blev av risperidon trots att jag bönat och bett om det till både sköterskor och övrig personal på boendet.

Jag har ju tidigare pratat med läkaren om detta att hon sedan tidigare har ont i knä och i rygg. Hon har därför ätit Treo och senare Alvedon just för detta. Detta har läkaren då godkänt och jag vill veta varför det nu inte sker…

Biståndsenheten, Korttidsboende

Biståndsenheten ringer mig och erbjuder mig en korttidsplats på ett boende här i närheten för att mor skall kunna återhämta sig.
Jag tackar ja, då det kan vara ett bra alternativ till dygnetrunttillsyn under närmaste perioden.
Det kan också vara bra i väntan på att mor skall kunna bli överflyttad direkt från NÄL till geriatrisk medicin för inställningar av alla mediciner.

SSK hade återigen pratat med mors läkare och bett honom om att ändra remissen så att mor kunde bli överflyttat direkt från sjukhuset direkt till geriatrisk medicin, vilket han lovade göra.

Kände det skönt att pärsen var över och tänkte nu är det lungt och jag kan koppla av.

Mor: Akut ambulans

Torsdag morgon.

Jag är slut av oro och spänningar i kroppen och har inte sovit på flera nätter.

Mors ordinarie SSK i hemvården är tillbaka och ringer mig på morgonen.

Hon berättar att flickorna i hemvården berättat att mor inte mår bra.
Hon föreslår att hon åker till vårdcentralen direkt och pratar med läkaren om mor och att han får skriva remiss så vi får komma in akut med mor till akuten. Därefter kommer hon hit.

Hon har varit på vårdcentralen och pratat med läkaren som inte anser det vara något oroväckande utan föreslår att han skall skicka en remiss till medicinsk geriatrik där väntetiden är ca 1 till 2 månader.
Mer anser sig han inte att han kan göra i detta fallet.
Vi går in till mor och pratar som inte svara på tilltal och bara tittar med en blick som inget ser.

Åter ute på altan gör vi upp vår gemensamman plan.

Jag stannar kvar och håller uppsikt på mor och infomerar hemvårdspersonalen om vad som pågår.
SSK åker tillbaka till kontoret och kontaktar själv akuten och förklarar läget med mor och ber att att vi skall få komma in med mor med ambulans.

Hemvårdpersonalen förbereder mor för sjukhuset och strax efter ringer SSK.
Akuten tar emot mor för undersökning. Hon skall ordna med ambulans och återkommer när det är klart.

En från personalen i hemvården stannar kvar och är behjälplig så länge det behövs.

SSK ringer igen och berättar att ambulansen skall vara här inom en timma.

Åker med i ambulansen till sjukhuset där det efter blodprover och andra undersökningar snabbt konstateras att mor har akut toxination av Risperidon

Medicinen sätt ut omedelbart och mor hamnar på avdelning med full övervakning av hennes tillstånd dygnet runt.
Man märker snart att hon återvänder till livet även om vissa delar av biverkningarna kommer att sitta kvar under flera månader.

Här saknas helt journalanteckningar för denna dagen, att SSK varit på personligt besök på VC och att läkaren lovade att skriva remiss till geriatrisk medicin.

FASS säger om biverkningar:
ofrivilliga rytmiska rörelser i tungan, munnen eller ansiktet. Det kan vara nödvändigt att avbryta behandlingen.
feber, svår muskelstelhet, svettningar, minskad medvetandegrad (ett tillstånd som kallas malignt neuroleptikasyndrom).

Omedelbar medicinsk behandling kan vara nödvändig.

I denna situation tycker en SSK att vi kan vänta en vecka och läkaren föreslår remiss till medicinsk geriatrik där väntetiden kan vara upp till 2 månader.
Mor var så förgiftad att hemvården fick komma hit och mata henne.
Ändå tycker SSK att vi kan vänta en vecka. Tror inte mor hade överlevt en vecka 😦