Hade i dag ett mycket fint samtal med MAS i kommunen.

Hon berättade för mig att kommunen har ansvar i den bristande vård som mor utsattes för, initierat av primärvården, och som sedan fortsatte på gruppboendet.

Det akuta hon gjorde var att kalla in mors ansvariga SSK på boendet och talade om att de MÅSTE lyssna på oss anhöriga och inte bara fälla kommentarer typ ”behöver vi veta något, så ringer vi”. Så får det bara inte gå till…

Det har också diskuterats i olika grupper hur ett övertagande från primärvård till kommunal vård skall gå till för att säkerställa att journaler är i sådant skick att rätt och säker vård kan ges av kommunen.

Hon berättade också att kommunen har inrättat en MAS-liknande tjänst på den sociala sidan för att säkerställa att båda sidor arbetar mer gemensamt och ur en synvinkel att se hela människan.

Vi diskuterade vidare hemvårdspersonals tyckande att jag bör ge dubbel dos (av läkares förskrivning) av av visst lugnande läkemedel.
Samma läkemedel vi redan i våras konstaterade hade dålig eller ingen effekt.
Vi gjorde en ny test i höstas med samma dåliga resultat.

Diskussionen fortsatte även med enhetschefens samtal till mig om just detta att jag missköter medicinen (vid behov).
Samtalet föranleddes av hennes roll att hon behövde tänka på ”personalens säkerhet”.
Även biståndshandläggarens efterföljande besök diskuterades.

Medicinska frågar skall gå via mors SSK i hemsjukvården som vi har mycket bra kontakt med och som stöttar mig till 100% och inte via enhetschefer som dessutom inte kontrollerat fakta i ärendet.
Även biståndshandläggarens beslut att vi inte behövde ha någon vårdplanering i samband med överflyttning från sjukhuset till korttidsboendet ifrågasattes. Det finns mycket stor chans att journalernas brist redan då kunnat upptäckas och att mor då hade fått rätt vård från början.

Mycket av detta kommer att tas upp på den sociala sidan av den nyinrättade tjänsten.

Jag känner mig som en vinnare…