Kategori: Vård & Omsorg

Livskvalitet

Den Av villacaliforniai Äldreomsorg, Mor, PrimärvårdLämna en kommentar

Nu vänner, nu händer det saker….

I går vara en reporter från vår lokalradio här hemma och hälsade på mor och mig.
Hon lade inspelningsmikrofonen mitt på bordet och spelade in ett ca 40 minuter långt samtal som vi hade. Jag framförde då min kamp som jag snart har bedrivit i snart ett år…
Jag framförde att jag från början också trodde att det som hände med mor var ett utslag av hennes sjukdom. Men efter hand som tiden gick så förstod jag ju att det fanns mer fel…

Mycket av det jag berättat har ju kommit fram vi andra trådar, så ingen ide att upprepa detta.

Däremot har reportern grävt lite djupare och sedan tidigare har Socialstyrelsen riktat mycket stark kritik mot vårcentralen i bl a bemötande mm.

Innan hon kom hit så hade hon även pratat med primärvårdchefen och intervjuat honom. Hon skall också prata med chefsläkaren som har utrett alla händelser på vårdcentralen. Chefläkaren som har bekräftat för mig i telefon att det funnits stora brister i jouralföring, epikriser, remisser mm.
Detta är den gemensamma nämnaren för alla händelser som nu Socialstyrelsen begärt in handlingar för…

Exakt vad som kommer i sändning senare vet jag inte utan reportern har mitt fulla förtroende att göra det bästa av vårt material.
Även om det är det som hänt mor och oss, så vill jag att fokus ligger på händelserna på vårdcentralen även om kommunen har fått sig en känga från oss också.

Det värsta med kommunen är väl att jag tolkat det så att kommunen inte velat tro på mig och de anklagelser som riktats mot mig både gällande misskötsel och att jag fuskat med mediciner, vilket tog mig mycket hårt…

Jag förstod i går kväll av en personal när hon sade att varför bråkar du om detta fortfarande, det hände ju nästan för ett år sedan.

Jag svarade det började för nästan för ett år sedan, men därtill har ”vanvård” på boendet tillkommit, verksamhetschefen får sparken.

Hela patientsäkerheten har satts ur spel, inte bara för oss utan troligen för alla som har valt vårdcentralen som ”sin”.

Ett samtal kom till mig sent i går eftermiddag. Det var sjukgymnastiken som tillsammans med biståndshandläggare mm beslutat att satsa på mor. Så på torsdag kommer de hit för att titta på träning för mor för att få igång henne och ge lite livskvalitet tillbaka.
Dock vet jag inte om det är ett utslag av att de tänker på mor eller om det är en rädsla för att få betala skadestånd.

Sökte vård – fick sexleksak

Den Av villacaliforniai Samhälle, Vård & OmsorgLämna en kommentar

Sökte vård – fick sexleksak

En ung kvinna i Ludvika besökte vårdcentralen för smärta i en axel. Efter flera återbesök erbjöd sig läkaren att hjälpa henne gratis hemma i sin bostad. När kvinnan kom dit fick hon, i stället för vård av axeln, fika och en present – en dildo som skulle ”stärka hennes självkänsla”, skriver Dalarnas Tidningar på nätet.

Fredag kväll och mors vård finns i mina tankar

Den Av villacaliforniai Mor, TankarLämna en kommentar

Fredag kväll, mor och jag sitter framför tv:n i köket och tittar på Go’kväll.
I glaset framför oss har vi lite rödvin och vi sitter och småpratar, tiitar på tv:n och ibland ägnar jag mig åt datorn för att följa vad som händer i twittervärlden.
Vid flera tillfällen flyger mina tankar långt bort oftast nästan ett år tillbaka och de vi har upplevt under året som gått. Mor har en demenssjukdom vilket är konstaterat men det viktigaste är att jag själv märker detta. Den biten går inte att förneka vilket jag heller inte kommer att göra.
Jag har alltid också haft en uppfattning att man inte skall begrava någon förrän den personen är död. Trots det har jag nästan gjort det med mor flera gånger under året. I dag ser jag mor mer som en katt med sina nio liv.

Mor har under det senaste året varit uträknad från ett humant och mänskligt liv, ett liv där personen sätts i centrum utan hon är en sjukdom.
Det finns idag tre diagnoskoder i hennes journaler, demens, B12-brist och depression.
Mitt i detta försvann också min mamma och de två sista diagnoserna. Mor var dement, hon var inte längre något av det andra delarna, hon var en ickeperson, en person som snart skulle gömmas undan och bli en kostnad och belastning för kommunen.

Efter upprepade urinvägsinfektioner fick hon kvinnligt könshormon som efter några dagar gjorde henne aggresiv och oresonlig. Efter kontakt med läkemedelsverket fick jag klart för mig att dosen var 2.5 ggr för stark. Jag fick visserligen läkaren att ändra dosen till ”normal” dos men under denna tiden sattes en dundermedicin in, för behandling av andra psykiska sjukdomar, som visserligen är godkänd för behandling av Alzhemiers. Mor har demens, men inte vilken typ pga att ingen utredning är gjord

Mor fick extrapyramidala biverkningar och till slut akut toxination av dundermedicinen.
Jag fick hjälp av hemvårdpersonalen och mors ord sköterska att ta in mor akut med ambulans då både tillfällig sköterska och läkare inte ansåg det vara något att bekymra sig för, mor är ju dement.

Jag trodde ju att det som hände mor var en del av hennes demens men jag trodde på läkare, sköterskor, biståndshandläggare mm. Man vill ju tro på dessa personer och att de har rätt…

När kommunen sedan erbjöd korttidsboende för återheämtning,så blev jag mycket glad att hon verkligen skulle få återhämtning till att återkomma till ett värdigt liv.
Men det dröjde inte många dagar innan jag började ifrågasätta detta inför mig själv men samtidigt försökte jag intala mig själv att detta är den normala utvecklingen av sjukdomen och att jag måste försöka förstå att mor var på väg att försvinna ifrån oss. Tankarna hos mig och mina bröder var att vi får  njuta av de dagar mor mår bra och de dagar som hon mår sämre får vi acceptera att det är hennes sjukdom.

Vi tog hem mor på permission och hon fick samma tablettbehandling som jag fått via läkare och jag märkte att hon blev levnadsglad och vaken igen. Mina tankar blev åter att något var fel men jag skakade av mig det, jag vill inte inse att sjukdomen tar ut sin rätt.
Vi tog hem mor på permission från fredag eftermiddag till söndag kväll.
Mor fick den tablettbehandling som vi varit överens om, med läkaren, och mor levde upp.
Mor började gå arm i arm med mig och vi behövde inte använda rullstolen.

Söndagen kom och jag och mor åkte tillbaka till boendet.
Rullstolen lämnade vi i bilen och vi promenerade från bilen till entren, in i hissen, åkte hiss och promenerade stolt in på boendet. Jag berättade stolt för personalen att mor kan gå och fick knappt kommentar av personalen, hon är ju dement. Vi besökte henne så gott som varje dag och varje dag satt hon ensam i sin rullstol låst inkörd under borden med en tidning uppslagen framför sig och hon kunde se genom fönstret. Jag frågade personalen varför hon inte fick vara ute i gemenskapen med de andra.
Nej, din mor kan inte vara ute bland de andra, hon är ju dement och hon behöver lugn och ro, ute bland de andra är det så stojjigt. Nästa gång jag frågade varför mor var instängd på rummet, hon är ju dement och hon ropar så mycket så de andra blir så oroliga. Två olika versioner varför inte mor fick tillbringa kvalitetstid med de andra. Hon behövde besöka toaletten och jag kallade på personal. Mor gallskrek och de fick inte hjälpa henne, Jag bad ge henne ett par Alvedon och jag tar hand om det. Sköterskan svarade vi har ingen sjuksköterska här i helgen för hon är sjuk och vi får inte ge henne något. Hon får vänta till måndag….

Inte klokt…

De lovade mig att de skall sköta om mor så hon kommer på toaletten. Jag orkade inte höra hennes skrik utan valde att gå ut i trädgården och tog mig en cigarett.
Efter 15 minuter kom jag åter och mor satt lugng i sin rullstol på rummet.
Personalen kom strax och jag sade glatt att det gick bra med toabesöket.
Nej, fick jag till svar, vi fick inte röra henne, hon var helvild.
Jag flyttade mor till toastolen och hon fick göra sina behov.
Därefter sade vi till personalen att vi tar en promenad.

På måndag tog jag mor med mig i rullstolen och vi promenerade till sjuksköterskan för att fråga om något är missuppfattat något eller har olika uppfattningar om varför mor är på boendet och jag ifrågasatte också behandling och medicin.
Svaret jag fick var för mig hårresande: -Behöver vi veta något så ringer vi dig!!!!!

Jag hade ju redan anmält allt till socialstyrelsen om medicinförgiftning men nu valde jag att även anmäla mors boende dit.

Kommande helg så valde vi att än en gång ta hem mor och samma visa hände, mor fick medicin, rätt omsorg och mor kunde gå…. Än en gång promenerade vi in på boendet UTAN rullstol, arm i arm som bara en mor och son kan göra…

Några dagar senare fick jag reda på att det finns någon som kallas MAS i kommunen och när jag fick kontakt med den personen så avslöjades att det jag påstod INTE stod i journalerna, men MAS kunde verifiera min historia som sann efter kontroll med socialstyrelsen och fass…

Hade det varit en kamp tidigare, så är det inget vad som skulle börja nu…
Detta var jobbigt att skriva men samtidigt skönt!

Positivt om mor!

Den Av villacaliforniai Äldreomsorg, Mor, Primärvård2 kommentarer

NI, mina vänner, ni är helt fantastiska!!!!

Jag har under morgonen haft rehabenheten här för byte utav lift för mor då den krånglade. Personen blev helt positivt överraskad över mors utveckling på ett sådant sätt att han direkt föreslog nytt besök för att vi skall titta närmare träningsprogram för att få tillbaka rörligheten i kroppen.

Strax där efter kom hemvårdens SSK och skulle göra en rutinkontroll…
Hennes kommentar blev -”men jösses vad pigg hon blivit!”
Hon föreslog att jag direkt skulle ta kontakt med biståndshandläggaren för att få ett beslut om att mor får återvända till dagverksamheten efter 10 månader kamp, medicinförgiftning och ”skandalvård”.

Den 7/2 skall jag ha telefonmöte med mor läkare och diskutera den felaktiga vården av mor på vårdcentralen. Han skall också komma hit på ett nytt hembesök för att se mors förbättring med egna ögon för att detta SKALL bli journalfört.
Den 20/2 skall jag har möte med en av chefsläkare i regionen för att diskutera igenom mors fall…
Den 21/2 skall jag ha möte med MAS och SAS i kommunen för att diskutera det som hänt inom omsorgen i kommunen.

Kamp lönar sig, så ge inte upp även om ni emellanåt går på knäna.

Ni i denna grupp har gett mig/oss ett fantastiskt stöd som jag är övertygad om har hjälpt mig att orka igenom denna kamp.
Vill dock påpeka att inget är färdigt förrän socialstyrelsen har kommit med sina synpunkter och eventuella fler åtgärder på vårdcentralen är gjorde efter det och att alla eventuella Lex Maria-anmälningar är gjorde och utredda.

Men jag njuter av de uppgifter och positiva reaktioner som hitintills framkommit.

Tack!

Stora brister på min vårdcentral

Den Av villacaliforniai PrimärvårdLämna en kommentar

Nu har jag haft samtal med chefsläkare i regionen vilket var mycket intressant.

Hennes genomgång av hur rutiner har skötts på vårdcentralen avseende journalföring, epikriser och remisser, visar på mycket stora stora brister i rutiner. När ”stafettläkare” har tjänstgjort så har dessa INTE fått någon som helst information om rutiner varken skriftligt eller muntligt. Vårdcentralen har heller inte använt sig av regionens gemensamma systemet för avvikelsehantering som SKALL användas.
Det har också funnits mycket stora brister i hur överlämnande av ärenden internt och externt mellan olika personer har sköttsl.

Detta har gjort att varken vårdcentralen eller regionen har kunnat se att fel har begåtts och ännu mindre åtgärda dessa brister.

Första rapporten har hon överlämnat till regionen efter sin granskning och slutrapporten kommer att sändas in inom de närmaste dagarna.

Dessa brister sågs så allvarliga av regionen att de valde att sparka verksamhetschefen på vårdcentralen.

Vi kommer också att träffas i februari för att mer ingående studera mors fall och gå igenom detta punkt för punkt.

Jag informerade också vidare att kommunen inte har velat tro på mina uppgifter och att jag av både hemvårdspersonal och tjänstemän blivit anklagad för att för att missköta både mediciner och mor vilket är mycket kränkande och en form psykisk terror och mycket nedvärderande för mig som person, från dessa av delar av omsorgen som jag måste ha. Dessa fula påhopp som troligen bottnar i att ingen velat ta reda på fakta i ärendet utan valt att tro på journalerna som nu visade sig vara katastrof för enskilda individer. Detta är mycket skrämmande uppgifter, för mig.

Jag informerade vidare att jag hade fått hem papper från polisen för att söka tillstånd till att demonstrera utanför vårdcentralen, för att ansvariga skall få upp ögonen för vad som som händer på densamma. Är dock glad att att det tog mina uppgifter på allvar innan jag behövde ta till denna åtgärd.

Jag informerade också vidare om två mycket allvarliga ”rykten” som framkommit under min kamp. Jag betonade att det var rykten och det är inget jag kan verifiera att det är sanning, men sade också att dessa kommit till mig via en person med insyn i verksamheten på vårdcentralen och att den personen tillhör den grupp som jag litar mycket på.
Hon fick även de namn på de personer som lär vara involverade och skall be någon undersöka detta närmare.

Kommentar till Primapraktiken och Granngården

Den Av villacaliforniai Medialänk, PrimärvårdLämna en kommentar

Kommentar till Primapraktiken och Granngården

Primapraktiken i Trollhättan ökade antalet patienter med över 30 procent under förra året detta medan vår vårdcental Granngården har minskat, de blev av med en tiondel av sina patienter förra året detta

I Trollhättan har vi haft problem med ganska dåliga och nerslitna lokaler i Granngården. Därför har vi jobbat hårt med att projektera en ny vårdcentral i Sylte-centrum som kommer att få toppenfina lokaler, för att möta befolkningen i Granngården, säger Torbjörn Erneholm som är chef för de offentliga vårdcentralerna i Trestadsområdet.

Min kommentar är att det bara inte handlar om nedslitna lokaler utan hur vi patienter bemöts och hur det för övrigt sköts…

Kommentar från Chefsläkare

Den Av villacaliforniai Äldreomsorg, PrimärvårdLämna en kommentar

Hade idag mailkontakt med chefsläkaren som haft som uppgift att kontrollera journalföring, epikriser och remisser på vår vårdcentral.
Hon erbjöd sig att idag ringa upp mig och berätta om vad granskningen har lett till trots att hon har semester denna vecka.
Jag föreslog att vi kan vänta tills hon är tillbaka till jobbet nästa vecka. Jag har redan väntat i fyra månader, så jag kan vänta några dagar till var min åsikt.
Hon frågade också hur det var med mor och jag berättade att mor mådde bra trots omständigheterna. Detta gladde henne mycket.

Ser nu fram mot nästa vecka med spänning men även en del oro.

Håll tummarna, be förböner, slå knut på något för vår skull!