Detta inlägg skall tas med humor, en stor del ironi och en liten del allvar.

Vi har en mycket fin kommun som vi skall vårda och njuta av. Inget snack om den saken. Övanstående bilder visar en del av det som skrivs på sociala medier.

Jag gick in och kollade varför vi inte är så duktiga att göra saker tillsammans och lyfta kommunen och de anställda och ideella som arbetar för vår gemensamma strävan.

Varför uppmuntrade man inte kommunens personal i hemvården med ett inlägg på sociala medier? Enligt hörsägen så gjorde man det stort förra året. Aha tänker jag, då lär vi inte se hur politiker och tjänstemän är ute på företagsbesök i år. Det gjordes ju vid många tillfällen förra året. 😉

Vill man vårda våra traditioner så är det (L) och (V) man skall rösta på, eller deras politiker. De var de som önskade god jul och gott nytt år.

Vill man hylla de som verkligen har åsikter, dvs vårt lokalparti, så är det (M) och (V), som gärna går in och debatterar och lyfter deras inlägg, så fler ser dessa populära inlägg. Visst är det fantastiskt. Vi gör det tillsammans!

Våra kommunalråd, (C) och (SD) vill gärna ha dialog med oss innevånare. Både live och via FB. Men bara (SD) väljer att dela info vidare till sina följare. Här gör vi det INTE tillsammans…

Kommunen bygger en ny idrottshall och även här blev det diskussion. En del negativa inlägg om detta och naturligtvis var (M) där och lyfte det. Underbart medsamarbete över partigränserna. 💕

Är det så att man gillar att kommunen satsar på Trygghetsvandrare så är det (S) man skall rösta på. De delade i alla fall inlägget som kommunen gjorde.

Gillar man person som gärna lyfter sig själva, då blir svaret givet – (C).

Och nu dt allvarliga….
Själv har jag lagt ner allt mitt ideella arbete i kommunen.
Jag stöder ungdomar som kommer och vill prata, jag kramar om de som sover i cykelförråd mm.
Jag struntar i alla evenemang som är i kommunen och slutat med att dela med mig av mina bilder till större skaror.
I dag ägnar jag min lediga tid i grannkommunen, där får man i alla fall tack av allt från Stadsdirektör. tjänstemän och politiker, till köpmannaföreningen och väktare och polis.
Och det bästa av allt, vardagsmänniskor kommer och tackar en för det man gör….

Det var länge sedan jag programmerade, men nu har kommit igång igen med det. Visst är jag ringrostig och inte så lite heller, och ibland får jag sökqa på nätet hur syntaxet skall skrivas.

På kartan ovan ser ni lägenheten vi har och kanske kan ni gissa vilka rum som är vilka. Ni ser status på lampor, dörrar och rullgardiner mm. Även temperaturen i de olika rummen. Toaletten, om den är upptagen eller inte. Genom att klicka på respektive knapp/ikon, så byter man status på enheten, från ex. vis tänd – släck. Samtidigt är mycket automatiskt och styrs av om vi är hemma eller borta, och i så fall var vi är. Blomlampor lyser från 08,00 till 22,00. Vi har bara två fönster mot yttre världen och de räcker inte för att driva upp blommor, så det får bli artificiell belysning. När jag började med det för över 20 år sedan, så var det mesta trådat. Idag är det trådlöse och så mycket enklare. Nu kan man lätt arbeta med den roligaste biten och det är ju programmering.

Det är sju år mellan mig och min lillebror, men vi har vuxit ihop sedan den dagen han såg dagens ljus.
I dag bor vi hop och hjälper varandra på bästa sätt. Hans barndom var inte så lätt med mycket sjukhusvistelser för att råda bot på den virus som drabbade honom. Efter skolan började han jobba på Samhall där han blev kvar till för två år sedan. Då ville Samhall att han skulle sluta sin anställning där och de hade pratat med vår kommun om daglig verksamhet. Inga problem, enl Samhall, säg bara till när han vill börja så fixar vi detta. Vi lät ju honom gå hemma under sommaren för att kunna varva ner och tanken var att han skulle komma igång efter sommaren. När det väl var dags för honom att börja då tog vi kontakt med kommunen. Då var det inte lika enkelt. Tillsammans med hans ”gode man” så gav vi upp efter fem månader. Vi hade sett att det hade gått bättre än väntat med att han gick hemma.

Nu har han gått hemma i nästan två år. Jag lär honom en massa saker som han behöver i det dagliga livet, vi jobbar ideellt i kyrkan, vi trygghetsvandrar i grannkommunen, och vi hjälps åt. Är glad att vi kan göra detta och också att vi gemensamt att fixar våra sysslor.

För ett par dagar ville han krama mig, han tackade för allt jag lär honom men samtidigt är han otroligt glad för att jag uppmuntrar honom när han gjort något bra.

Syskonkärlek

Vi har fått en ny attraktion en lysande ide, om jag får säga det själv.
Kommunen har satt upp två hjärtan nere vid älven som lyser så fint på kvällen och syns från bron som passerar på den.

Visst blir man glad och känner att man vill kärleksbomba så många man kan.
Kommunen skrev så här när de presenterade denna prydnad:

”Kärleksboosta dig längs älven!

Två ljushjärtan glimrar utmed älvpromenaden vid utegymmet. Passerar du med bil ser du dem från bron.

Hjärtana kommer lysa upp vår tillvaro över alla hjärtans dag och till slutet av februari.

Har du också tagit någon bild på ljushjärtana? Dela gärna med dig via kommentarerna! ”

Jag mailade kommunen med förslag att istället för att dela dem på deras sida, skaffa en #hashtagg så kan vem som helst lägga på sin sida och vi sprider det långt utanför kommunen.
Min tagg är #LoveLillaEdet

Då har 2024 infunnit sig och det till mindre nyårsångest än vanligt. Tycker inte om att fira nyår då det blir slut på det man vant sig med och samtidigt kastar sig in i det okända.

Men jag tror kriget i Uktaina och det nu som sker i Gaza påverkar mig mer än jag tror. Så denna gång var jag glad att det är nytt och okänt.

Hade jag inte haft bror så hade det inte blivit något firande. Vi dricker ju normalt skumpa till tolvslaget vilket innebär någon form av mousserande vin. På något sätt har det blivit synonymt med Champagne. Så när bror nu var och handlade blev det en flaska för 259:- istället för 59:-. Kanske var de4 till hjälp för att minska ångesten även om det istället borde ökat ångesten.

Det gällde inte bara att dricka med värdighet utan även kissa med värdighet, det dyra man fått i sig.

Oavsett så önskar vi er alla en bra start på det nya året.

För några dagar sedan fick jag se något jag bara sett på bild förr – HÅRIS Inte lika fint som jag sett på andras bilder men ändå. Tog i alla fall 63 år innan verkligheten kom i kapp mig.

Så här beskriver Wikipedia fenomenet:

Fenomenet uppstår på våta, ruttna trägrenar från lövträd, speciellt på bok eller ek, när temperaturen är något under 0 °C och när marken är snöfri.

De exakta förutsättningarna för att håris ska bildas är inte helt klarlagda, men en nödvändig förutsättning är att träet är angripet av svamp. Koldioxiden som bildas när svampen bryter ner träet trycker ut vattnet i träet genom vedstrålarna. I vattnet finns organiska ämnen lösta som katalyserar isbildningen, så att vattnet kan frysa omedelbart när det tränger ut ur träet, trots att temperaturen bara är något under 0 °C.

När hårisen så småningom smälter sammansmälter de flesta ishåren, men på fristående ishår kan man ibland se hur den smälta isen bildar små vattendroppar längs med den återstående tunna strängen av de ovannämnda organiska ämnena.

Redan 1918 föreslog den tyske vetenskapsmannen Alfred Wegener att svampar som bryter ned ved kunde orsaka håris. 2015 kunde tyska och schweiziska forskare påvisa att förekomsten av svampen Exidiopsis effusa är en av de viktigaste komponenterna för uppkomsten av håris . Den svampen återfanns på alla vedbitar som hade håris, och genom att hindra svampens tillväxt med värme eller fungicider, så uppkom inte heller längre håris. Svampen bildar dessa hårlika iskristaller genom en ännu okänd process, förmodligen genom en cirkulerande återfrysningsprocess som liknar den som antifrysproteiner från vissa bakterier åstadkommer.

Glittrande ögon, tror jag aldrig jag blir för gammal för att njuta av.

Förra veckan fick tiggerskan utanför butiken lite extra för sig, sin make och sina barn. Hennes ögon glittrade när jag överlämnade det och hon gav mig en varm kram.

För ett par år sedan satt även jag med en filt bredvid henne med en mugg i handen. Jag klarade en timma, en dag medan hon sitter där vardag som söndag från morgon till kväll.

Många av de som hamnat fel har jag under veckan haft glädjen att träffa. Även de har ju fått sina kramar men också några vänliga ord. Jag bryr mig inte om vad som gjorde att de hamnade fel, om de inte själva berättat. Men jag har ändå några vänliga ord till dem och även de får en julkram. Svaret är glittrande ögon. Att se dessa ögon även om mycket är trasigt, så finns det ändå en stor tacksamhet bakom.

Att peppa dem från det liv de lever nu till ett bättre liv, känns bra och de visar att de vill, men orkar de ta itu med det? Jag kan vara en kugge i hjulet och jag hoppas fler kuggar kommer och hjälper till.

Många ungdomar kommer och pratar med mig från den tiden jag trygghetsvandrade här I kommunen, och de känner sig sedda och uppskattade. Som trygghetsvandrare I grannkommunen skall man vara en vuxen förebild men också bli kompis med dem. Aldrig ge pekpinnar utan ta vara på deras egen kunskap och bygga på det i deras liv. Det gäller att så frön och hjälpa till att vårda dem ömt. Har lärt mig att man aldrig säga att det får de inte göra, utan att att prata om, ifall det är lämpligt att göra så. Oftast inser de det själva, och börjar att tänka.

Men de mest glittrande ögonen, det är brors. Trors att mor och far är borta sedan många år, så försöker jag hålla kvar traditionerna vi hade då. Jag brukar också ge honom tillträde till de områden mor och far skötte på den tiden. Idag är det han som fixar julbordet, det är han som kokar Glühwein, det är han som dukar, städar av och diskar.

Då får han uppmuntrande ord och ögonen glittrar. Även om man har ett handikapp, så behöver inte det innebära att man inte klarar något. Även om der är snart femton år sedan far lämnade oss, och nästan tio år sedan mor gick vidare, så ser jag en man som växer i tillit men också en tro på sig själv.

Just det hur han växer ger mig tindrande ögon.

God tindrande jul!

Kameran har man ju alltid med sig i telefonen numera. Då blir det att man förevigar saker och ting som man vill bevara. Här har jag gjort en kavalkad med bilder under vintermånaderna här i Göta Älvdalen. Håll till godo…

Det var länge sedan jag skrev något här och många liter vatten har flutit under våra broar. Bror ha slutat sin anställning på Samhall för ett och ett halvt år sedan. Samhall hade bland annat pratat med kommunen och de hade sagt att det är bara att höra av sig, så fixar de plats. Jag pratade med hans ”Gode Man” att han kan gå hemma under sommaren och så hittar vi något för honom när hösten kommer….

Gode mannen började prata med kommunen och insåg att det inte skulle bli så lätt. Hösten kom och jag tyckte att nu är det dags och Gode mannen började bearbeta kommunen. Efter ett halvår med undanflykter från kommunen sade jag att det funkar bra med honom hemma och att han blivit lugnare och tryggare, så ett stort plus…

Som trygghetsvandrare pratade jag med vår kontaktperson om bror och han inbjöds till att bli en del i gänget. Vi är ju också två som kan gå, då vi måste vara två för det. Det har gjort att vi kan vara ute flera gånger i veckan. Inte nog med det, så kunde vi bygga in promenader i vår tidigare kommundel på dagtid och lära könna barn/ungdomar och andra och skapa en relation. Mycket uppskattat.

Därtill kunde Thomas också bli en kyrkvaktmästare tillsammans med mig i vår gamla församling. Tröjorna vi har på oss är därifrån. Thomas bär dem med stolthet och det bästa är att han inte har något emot att gå upp i ottan, även om det är helt frivilligt.

Inte nog med detta så har han också börjat sjunga i Syskonringen. Det är en kör för personer med olika funktionsvariationer. Så varannan torsdag så åker vi till kyrkans hus och han får vara en del i gänget.

Måste jag avsluta med att jag älskar min bror. Jag är otroligt stolt över honom….

Traditionerna börjar återkomma efter pandemin. Vi var nere på domkyrkoplan i Göteborg och kollade deras julspel.
Här fanns allt, till och med både åsna och kamel.

Håll till godo.