Göta älvdalens pärla – vi gör det tillsammans.

Detta är kommunens vision och berättelsen är denna:

Ur älven har vi hämtat kraft och energi i alla tider. Med samma kraft och ett starkt engagemang skapar vi tillsammans ett gott liv och en hållbar framtid – både på ett personligt plan och för ett attraktivt samhälle. Ett liv och samhälle där alla känner sig välkomna, trivs, utvecklas och mår bra.

Här erbjuds god service och tillgänglighet för en väl fungerande vardag, så vi får tid för varandra och allt som ger oss livskvalité och glädje i livet. Genom inflytande och delaktighet har vi alla en möjlighet att påverka vårt samhälles utveckling i en positiv riktning.

Vi njuter av vår vackra älvmiljö och rika natur som vi tar väl hand om, lever nära och i samklang med. Vi känner också stolthet för vår unika historia. En historia som vi tar vara på, minns, synliggör och delar med oss av. Lilla Edets kommun är Göta älvdalens pärla.

Vi har otroligt vacker kommun där vi kan dela mycket gemensamt. Men det finns en del smolk i bägaren.

I början på sommaren hittade jag hakkors och stjärnor på en av kommunens parksoffor i närheten av publik plats. Även på andra platser hittade jag hakkors. Dessa saker får mig att må dåligt, fruktansvärt dåligt. Jag har anmält sakerna till kommunen via deras app, ett flertal gånger, utan resultat. Dessa saker kan betraktas som hets mot folkgrupp och skall anmälas. Nu först efter fyra månader har de nu målat över detta. Jag har skrivit till kommunen under denna tid utan reaktion, utan svar, inte ens svar på frågan om de polisanmält. Detta gör mig ännu mera ledsen.

För ett tag sedan hittade jag flera lustgastuber på en plats och anmälde direkt. Ytterligare en anmälan två dagar senare. Trots att tuberna nu är borta så syns anmälan i appen. Vem har städat upp dem? Har de transporterats till återvinningscentralen där de skall tas hand om bland farligt avfall. Förutom att lustgas kan skada användaren så är den också en aggressiv klimatpåverkande gas. Därtill är det också en tryckbehållare som inte får läggas i vare sig i vanliga papperskorgar eller i återvinningen av metall.

Den enda återkoppling man får är att de mottagit ärendet, sedan blir det heltyst. När jag trygghetsvandrar i grannkommunen så får vi genast återkoppling på hur vi skall hantera olika saker vi upptäckter, men inte här 😡

Vi gör det tillsammans måste gälla åt båda håll, och får jag återkoppling så sporrar de mig att fortsätta anmäla. Ingen återkoppling och man ledsnar.

För några veckor sedan hade vi ett regn utan dess like. Nyheten spreds om bilar som blivit dränkta och ett jordskred och när min lokalradion började berätta om vattnet som stod upp till biltaket så var jag tvungen att gå dit för att se det med egna ögon. Kunde själv konstatera att det var sant.

Dagen efter beslöt jag mig att ta promenaden dit för att se hur det såg ut. Vattnet var borta men bilen stod kvar. Gick genom vägporten och tänkte att jag går så långt jag kan och även får då vägen var skyltat avstängd.

När jag kom till avspärrningsnandet så stannar jag för att se vad jag kunde se, inte mycket. Men medan jag stod vid avspärrat område så kom en bil, ytterligare en bil.

Jag fick frågat den sista bilen att vägen är ju spärrad. Nej sade de, det var bara att köra.

Jag beslöt mig för att gå under avspärrningen och ta mig en titt på vad som hänt men även hur avspärrningen såg ut. Visst var det skyltat att det var förbud för motorfordon men skylten på väghalvan var flyttad så det gick att körs där.

Jag såg ju skadorna både på motorvägen och lokalvägen. Men kunde bilar passera där så borde ju jag kunna passera. Jag stängde åter av vägen så det var skyltat från början.

Men varför väljer folk (bilister?) flytta på skyltar och ta sig fram på vägen ändå. Första bilen som kom var en taxi och det var mer än chauffören i den. Våghalsigt, anser jag. Borde finnas mer respekt för vägens regler. Förutom att jag gjorde en samhällelig insats (enl mig själv i alla fall) så fick jag många bra foton.

Snart hörde flera medier av sig och ville ha mina foton vilket de fick använda.

För andra gången fick jag möjligheten att arbeta med detta eminenta gäng. Gitta-Maria Sjöberg är en operasångerska med ett brett register. Hon är bland annat upphovsperson till Nordic Song Festval

Gitta-Maria Sjöberg är född och uppvuxen i Sjuntorp men utflyttad till Helsingör i Danmark. Hon utbildade sig vid Operaskademiet I Köpenhamn.

Redan förra året fann vi varandra i den konsert som var I kyrkan då, och vi kände genast samhörighet. Nu var vi samspelta från första början och det kändes genast i luften en form av gemenskap. Blev genast kramkalas när de olika gästartisterna och scenarbetarna droppade in och vi log brett mot varandra.

Även om jag ”bara” skulle vara behjälplig i största allmänhet, så kunde min erfarenhet från film och TV, hjälpa mig i arbetet.

På bilden sitter maken vid flygeln och vid Gitta-Marias sida är det sonen. Vilken röst han hade, det kröp små rysningar över ryggen när han tog i. Och när Gitta-Maria tog i så tänkte jag att i det höga tonläget så klarar hon inte det, utan att gå ner en oktav. Jo det klarade hon med glans och det märks att rösten är skolad.

När man arbetade med amerikanska skådespelare så märks genast ett ”ni och jag” då de vill hålla sin stjärnglans högt. Här är vi som en familj och är jämställda. Vi visar varandra respekt.

En i ensemblen hade inte hunnit äta något under dagen så han beklagade sig med ett leende att nu har han för första gången ätit pizza i kyrkbänken. Ja så kan det också se ut innan man ger sig ut på scen.

Gitta-Maria och Thomas och som tack för hans arbete så fick han Gitta-Marias bukett. Ett minne från kvällen. Ser fram emot nästa år att få träffa dem igen.