Glittrande ögon, tror jag aldrig jag blir för gammal för att njuta av.

Förra veckan fick tiggerskan utanför butiken lite extra för sig, sin make och sina barn. Hennes ögon glittrade när jag överlämnade det och hon gav mig en varm kram.

För ett par år sedan satt även jag med en filt bredvid henne med en mugg i handen. Jag klarade en timma, en dag medan hon sitter där vardag som söndag från morgon till kväll.

Många av de som hamnat fel har jag under veckan haft glädjen att träffa. Även de har ju fått sina kramar men också några vänliga ord. Jag bryr mig inte om vad som gjorde att de hamnade fel, om de inte själva berättat. Men jag har ändå några vänliga ord till dem och även de får en julkram. Svaret är glittrande ögon. Att se dessa ögon även om mycket är trasigt, så finns det ändå en stor tacksamhet bakom.

Att peppa dem från det liv de lever nu till ett bättre liv, känns bra och de visar att de vill, men orkar de ta itu med det? Jag kan vara en kugge i hjulet och jag hoppas fler kuggar kommer och hjälper till.

Många ungdomar kommer och pratar med mig från den tiden jag trygghetsvandrade här I kommunen, och de känner sig sedda och uppskattade. Som trygghetsvandrare I grannkommunen skall man vara en vuxen förebild men också bli kompis med dem. Aldrig ge pekpinnar utan ta vara på deras egen kunskap och bygga på det i deras liv. Det gäller att så frön och hjälpa till att vårda dem ömt. Har lärt mig att man aldrig säga att det får de inte göra, utan att att prata om, ifall det är lämpligt att göra så. Oftast inser de det själva, och börjar att tänka.

Men de mest glittrande ögonen, det är brors. Trors att mor och far är borta sedan många år, så försöker jag hålla kvar traditionerna vi hade då. Jag brukar också ge honom tillträde till de områden mor och far skötte på den tiden. Idag är det han som fixar julbordet, det är han som kokar Glühwein, det är han som dukar, städar av och diskar.

Då får han uppmuntrande ord och ögonen glittrar. Även om man har ett handikapp, så behöver inte det innebära att man inte klarar något. Även om der är snart femton år sedan far lämnade oss, och nästan tio år sedan mor gick vidare, så ser jag en man som växer i tillit men också en tro på sig själv.

Just det hur han växer ger mig tindrande ögon.

God tindrande jul!