Det var länge sedan jag skrev något här och många liter vatten har flutit under våra broar. Bror ha slutat sin anställning på Samhall för ett och ett halvt år sedan. Samhall hade bland annat pratat med kommunen och de hade sagt att det är bara att höra av sig, så fixar de plats. Jag pratade med hans ”Gode Man” att han kan gå hemma under sommaren och så hittar vi något för honom när hösten kommer….

Gode mannen började prata med kommunen och insåg att det inte skulle bli så lätt. Hösten kom och jag tyckte att nu är det dags och Gode mannen började bearbeta kommunen. Efter ett halvår med undanflykter från kommunen sade jag att det funkar bra med honom hemma och att han blivit lugnare och tryggare, så ett stort plus…

Som trygghetsvandrare pratade jag med vår kontaktperson om bror och han inbjöds till att bli en del i gänget. Vi är ju också två som kan gå, då vi måste vara två för det. Det har gjort att vi kan vara ute flera gånger i veckan. Inte nog med det, så kunde vi bygga in promenader i vår tidigare kommundel på dagtid och lära könna barn/ungdomar och andra och skapa en relation. Mycket uppskattat.

Därtill kunde Thomas också bli en kyrkvaktmästare tillsammans med mig i vår gamla församling. Tröjorna vi har på oss är därifrån. Thomas bär dem med stolthet och det bästa är att han inte har något emot att gå upp i ottan, även om det är helt frivilligt.

Inte nog med detta så har han också börjat sjunga i Syskonringen. Det är en kör för personer med olika funktionsvariationer. Så varannan torsdag så åker vi till kyrkans hus och han får vara en del i gänget.

Måste jag avsluta med att jag älskar min bror. Jag är otroligt stolt över honom….