Under min snart årslånga kamp om mor har jag flera gånger blivit uppmanad att blogga om händelserna. Blogga, det är väl inget någon normal människa håller på med idag, tänkte jag.
Jag har ju Facebook och jag har Twitter, där kan jag ju välja vad jag vill dela med mig och jag behöver inget mer…

Men helt plötsligt tänkte jag, att på en blogg försvinner inte mina erfarnheter som jag fått i kampen om mor…

Jag började med att lägga in historien om min erfarenhet om mor och helt plötsligt märkte jag att det jag skrev inte var en dagslända såsom på Facebook och Twitter. Efter ett tag försvinner alla inläggen där, och allt det jag lärt är borta – glömt.

Vad skall jag med erfarenheterna till om ingen annan kan ta lärdom av ett och annat.
Jag märkte att jag fick en annan publik, men jag hittade också så många andra livsöden som jag inte kunna föreställa mig, livsöden som har kunnat ge mig kraft och styrka.
Andra bloggare har kunnat få mig att koppla av, få lugn i kropp och själ, leva i nuet och kunna njuta av livet idag. Bloggen har också blivit en vän där jag kan få ”prata av mig” om saker och ting, en vän som alltid lyssnar på vad jag har att säga.

För mig har detta blivit en helt ny värld som öppnat sig och jag njuter av det…
Just nu går solen upp utanför förnstret, när jag nu dricker min första kopp kaffe – inom mig går en annan sol upp!
Välkommen till min värld!