Vårt hemautomatiseringssystem bygger på grunden ”Teknik för trygghet och frihet”.
Tanken är inte att vi skall övervakas utan vara oss behjälplig i vardag och fest. Första steget jag byggde upp var för att ha koll på värmesystemet och därigenom slippa springa upp nattetid för att kontrollera värmepanna och då speciellt vintertid i snö och kyla.

Ganska snart insåg jag varför skall jag behöva hålla koll på pannan när även datorn kan göra detta.
Började då sätt in små moduler i pannan för att kunna läsa pannans status.
Jättetoppen, nu var det problemet löst…
Men om något då hände, då var jag ju tvungen att informeras om problemet. Jag byggde då in tre statusar i systemet för mig.
Hemma, jag är hemma och jag är vaken. Borta, jag är inte hemma och sover, jag sover.

Hemmastatusen var lätt att ordna. En talsyntes fast på engelska så helt kunde ju datorn prata fast på svengelska. Inte lätt för ett otränat öra att förstå. Men men, bättre än inget.

Bortastatusen? Jag var ju tvungen att bli nådd när jag inte var hemma och då var ju mobiltelefonen det bästa alternativet den alltid följer mig. Datorn skickade helt enkelt ett SMS till mig…

Sovstatusen funderade jag lite på… En siren, nä, den väcker hela huset. Onödigt att alla vaknar utan det räcker med mig… Tanken gick vidare till jag hittade en telefonvibrator att lägga under kudden. Toppen, nu blir bara jag väckt och kan smyga iväg utan att någon märker något.

Men datorn behövde ju vet om var vi var och första versionen var enklast möjliga. Strömbrytare!
Tre stycken vid ytterdörren som vi knäppte på när vi gick ut och knäppte på när vi kom hem.
Likaså strömbrytare i våra sovrum som vi knäppte på när vi gick och lade oss och ställde tillbaka när vi gick upp.

Nu kunde jag vara lugn för nu får jag besked om något är fel.
Pyttsann… Istället för att fungera på om pannan gick så fcik jag nu fundera på om vi hade knäppt på våra strömbrytare.

Fortsättning följer!