Onsdag på torsdag #blogg100

primapraktiken

Onsdag är veckans bästa dag då vi inte har någon hemSJUKvård utan då besäker vi vår underbara vårdcentral, Primapraktiken i Trollhättan. Här svara de i telefon när man ringer och man behöver inte ringa 1177 och bli hänvisad till att ringa akutnumret för att bli utskälld för att att man använder det numret. Det hände vid ett par tillfällen att vårdcentralen själv ringd 1177 och kontrollerade att de uppmanat mig ringa akutnumret.

På primapraktiken känner man sig verkligen välkommen.

Onsdagar är också de dagar vi kan njuta av varandra hela dagen. Nu skall jag inte säga annat än att det är skönt att ha hemSJUKvårdspersonalen här just för den avancerade sårvård som gäller, och i det fallet har jag inget att klaga på, utan de gör ett helt fantastiskt jobb, vilket jag framför till de som är här.  Men samtidigt kan jag inte bortse från att jag INTE litar på majoriteten av personalen efter de anklagelser som riktats mot mig.

Denna vecka blev onsdag på en torsdag, då även jag skulle till min diabetessköterska.
Det mötet blev en kalldusch för mig… Mina värden var åt helvete L
 

Mitt långtidssocker låg på 99 och målsättningen är under 52.
Inte nog med det, så var mitt blodtryck över det som är normalt. Nu blir det medicinjusteringar för mig. L

När det sedan är dags för mor och hennes undersökning berättar sjuksköterskan på vårdcentralen att hon fått ett fax från SSK i hemsjukvården om att de som varit här misstänker att något problem uppstått. Så idag var läkaren med vid undersökningen men det visade sig än en gång att det var falskt alarm. Men skönt med att de håller uppsikt och larmar vid misstanke om något.

Till er som sköter mors vård i hemsjukvården, så säger jag bara tack!

När vi glada lämnade vårdcentralen och närmar oss bilen, så är det ingen som håller span på oss…
Blir naturligtvis orolig och går lite snabbare för att snart konstaterar att Nussä (vovven) inte finns där.

In med mor i bilen och vi åker ett par varv i området. Nej, ingen vovve är synlig och väljer då att ringa polisen och fråga. Men vad glad jag blev när något hade tagit hand om vovven på parkeringsplatsen och lämnat honom på polisstation.

Nu skall jag i alla fäll lägga mig för i morgon är en ny dag!

 

Försöker någon lura mig? #blogg100

Även idag blir det vård/omsorgsrelaterat inlägg i bloggen.

Sitter nu och går igenom mors journaler från sjukhuset efter medicinförgiftningen av Risperidon.

Här ställer sig sjukhuset frågan om Risperdal: Inga uppenbara uppgifter varför pat blev insatt på Risperdal den 10/4-12

Här finns också info om att remiss till som INTE är journalförd på vårdcentralen och ej heller är skickad.
Remissär skriven till Geriatrisk/psykiatrisk avd U-a sjukhus från vct. Har ej fått ngn kallelse ännu.

Här finns också uppgifter om att vårdplanering skall ske, som biståndshandläggaren avstod med motivering att hon känner till ärendet.

Här finns info om att SSK på korttidsboendet skall få rapport.

Kopia har gått till, biståndsbedömare, kommunsjuksköterska och vårdcentral.

När jag en månad senare säger MAS att min berättelse om medicinförgiftning INTE finns med, men hon har kunnat verifiera min berättelse via medicinjournalen och FASS.

Huvuddiagnos är Sjukdomskänsla och trötthet pga medicinbiverkan av Risperdal.
Därtill finns demens med som BIDIAGNOS. Det är denna diagnos som får personal på boendet att behandla mor.
Ingen träning efter medicinförgiftningen fast det står i journalen att mors gångbild förbättrats.
Kombination av psykbakjouren som seponerar Risperdal helt och obs pat i några dagar. Detta lett till att gångbilden förbättrats en del tydande på att det hela handlat extra pyramidala biverkningar på neuroleptika.

Varför får inte mor den hjälp som skulle ske?
Jag och biståndshandläggaren var överens om boendet för återhämtning skull…
Att jag/vi accepterade denna lösning var att ingen kallelse hade kommit på remissen som inte finns.

Vem har ansvaret för att mor inte fick rätt behandling?

Om nu kommunen har fått samma information som jag nu har tillgång till, varför säger de att de INTE visste någon om medicinförgiftningen???

Frågorna blir fler och lägen är inte kul just nu 😦

 

IVO-utredning #blogg100

Nu blir det mycket vård och omsorg i bloggen i några dagar.
En del blir tacksamma för detta och jag brukar få många kommentarer via privata meddelanden via Facebook och Twitter på detta, då alla inte vill avslöja sig.

Här kommer läkarens och verksamhetschefens plus medicinsk ansvarig läkares kommentarer.

Läkaren:
Jag har läst igenom Bengt Larssons anmälan beträffande moder Namn Namn. Det rör sig om biverkningar på grund av överdosering av Vagifem och Risperdal. Från och med 1 juni 2012 gick jag i pension och har inte tillgång till journalen. Jag förlita mig därför på mitt minne och de uppgifter Bengt Larsson lämnar.

Vagifem vaginaltablett saluförs fortfarande i styrka 25 mikrogram enligt dagens (1 augusti) FASS. Godkännande från läkemedelsverket av 10 mikrogram har droppat in i juni 2011, februari, mars 2012. Bland annat.
Beträffande dosering av Risperdal, 0,5 mg x 1 och sedermera ökning till 0,5 mg x 2, vill jag bara hänvisa till journalhandlingar, utskrift av apodoskort och aktuella rekommendationer i FASS
Jag tar fullt ansvar för de bedömningar och behandlingar som redovisas i journalhandlingar och beklagar om något i handläggningen har förorsakat Namn besvär. Önskas närmare detaljer om Namn Namn situation och familjeförhållanden i övrigt under den period som anmälan gäller, rekommenderar jag kontakt med hemsjukvårdens sköterska/or, Sjuntorp

Läkarens underskrift

Och sedan verksamhetschefen och medicinsk ansvarig läkare.

Vid genomgång av händelseförloppet och tillgänglig dokumentation hänvisar vi till vårdgivarens yttrande och har för övrigt inget att tillägga.

Verksamhetschefens underskrift                                                 TF Medicinsk rådgivande läkare.

Vad regionens chefsläkare har kommit fram till kan ni läsa tidigare i min blogg:

Regionens synpunkter till det inträffade

När politiker inte lyssnar

ID-10013140

Jag förstod redan för flera år sedan att något var fel på vår vårdcentral…

Jag fick rapporter om konflikter på arbetsplatsen, att personal hade blivit utsatt för sexuella trakasserier men också andra nedvärderande omdömen om personalen.

Personal hade i hårda ordalag blivit ifrågasatta angående kompetens en del av den underbara (mitt omdöme) personal hade slutat, medan andra försökte kämpa vidare för oss kunder/patienter.
När jag ser hela denna i historia i backspegeln, så växer denna personal i mina ögon.

Att jag kom på vad som föregick bakom dörrarna kom sig av en slump.
Vid ett tillfälle när jag själv mådde dåligt var jag där vid fel tidpunkt och var på toaletten när jag hör en person skrika, sköter ni er inte, så lägger jag ner hela vårdcentralen.

Den vårdcentralen (filial) är nu nerlagd och vi patienter är flyttade till huvudvårdcentralen.
Personal kontaktade sin företagshälsovård för att det skulle se över den psykosociala arbetsmiljön.

De hittade inget anmärkningsvärt. Personalens fackliga ombud försökte att i högre delar av organisationen få till en förändring, men även det misslyckades.

Personalen skrev anonyma tips till vår lokaltidning för att någon skulle få upp ögonen och gräva i förhållandena på arbetsplatsen/vårdcentralen. Inte ens tidningen gjorde något av det.

Arbetsmiljöverket var där och vid ett par tillfällen, men hittade inte heller det något konstigt.
Jag började kämpa för personalen men också för att rädda vårdcentralen för att få vara kvar på vår lilla ort.

Jag kontaktade våra politiker och tjänstemän i regionen, en del lyssnade och svarade, andra svarade inte. Ytterligare personal försvann.

Jag pratade med vår lokalradio och vi försökte gemensamt spräcka bubblan. Ingen vågade ge sin syn på konflikterna på grund av rädsla av ledningen. Inte ens anonymt och med förvrängd röst, vågade någon säga något.

Jag försökte ytterligare ett par gånger få någon politiker att reagera, men nej… Ingen verkade vara intresserad, då allt på ytan fungerade normalt.

Till slut skrev jag till Socialstyrelsen om förhållanden på vårdcentralen/arbetsplatsen och de beslutade att ta upp detta till granskning. Jag hade ju nämnt ett ”litet” fel i mors journal. Jag kände stor tillfredställelse att någon lyssnade. Drygt tre månader senare kom ett beslut från Socialstyrelsen att lägga ner utredningen och rekommenderade mig att byta vårdcentral då jag uppenbarligen inte hade något förtroende för dem.

Nedslagen men inte död fortsatter jag min vård av mor. Helt plötsligt blir mor sämre och hemsjukvården i blir inkopplad. Mor får medicin och efter ca 8 veckor är hon helt förgiftad och nästan helt okontaktbar.

Vi försökte få mor in på sjukhus, men SSK (vikarie) i hemsjukvården tyckte vi kunde vänta en vecka.

Till slut fick vi in mor med ambulans och hon blev inlagd för avgiftning.

Resten är nu historia och står i min blogg.

Sju tillsynsärenden mot vårdcentralen hade kanske inte blivit något om politiker, tjänstemän inte beh och socialstyrelsen hade lyssnat från första början.

Två av dessa sju fall är cancer och en är avliden. Kanske hade detta dödsfall inte behövt inträffa om någon hade vågat börja rota i detta, om någon ta ansvar.

Det jag har lärt mig är att de flesta man pratar med oftast kan svara ”DET ÄR INTE MITT ANSVAR”.
Vem som är ansvarig, vet jag inte än…

Image courtesy of renjith krishnan at FreeDigitalPhotos.net

Skall en hel familj behöva gå under…

Nu är det runt året som problemen började med mor, urinvägsinfektioner och mediciner.

Gång på gång har jag hittat brister och felaktigheter i mors vård, diagnoser och medicinering.

Mina iakttagelser har jag anmält till myndigheter och tjänstemän både på regional nivå och kommunal nivå.
Varenda gång får jag ett svar typ ”ja ha, och” eller ”det är inte mitt ansvar”.
Men vem vill ta sitt ansvar i detta?

Mor är inte helt frisk (än), bror har gått i väggen men tagit sig upp med min hjälp och jag går sjukskriven med utmattningssyndrom.

Men vem skall hjälpa till att få rätsida allt på detta???
Hur länge skall jag orka, och om jag inte orkar vem tar vid?

När jag kunde påvisa brister i min och mors journaler, så blev vårdcentralens verksamhetschef omplacerad och har nu slutat.
Regionen har svarat att av de sju tillsynsärenden från socialstyrelsen, varav ett är vårt, så är det i stort sett samma problem som dyker upp .
Brister i journalföring, brister med epikriser och brister med remisser.
Inte nog med det så har vårdcentralen inta använt sig av regionens gemensamma avvikelserrapporteringssystem.

Nu är mors vårdcentral en motpart i konflikten och kan inte hjälpa mig.
Visst får vi hjälp med löpande hälso och sjukvård som det skall vara med ingen hjälp med vidare utredning och att försöka återställa det som missats.

Regionen har kunnat konstatera flera brister i mors journaler och dessa är så stora så de kan inte ens avfärda mina klagomål. Men vad hjälper det? JAG måste driva detta vidare.

Patietnförsäkringen har gett mig rätt med mediciner att de satts in på felaktiga grunder, men pga dessa felaktigheter i journaler har de heller inte kunnat göra en riktig bedömning och vi blir utan ersättning pga detta. Nu måste en överklagan göras om vi inte kan komma överens om att ”öppna” ärendet igen. De har räknat 9 dagars sjukhusvård som det som skall ersättas inte 9 månaders kamp för att mor skall få sitt liv och livskvalitet tillbaka.

I dag ifrågasätter även mors nya läkare diagnosen demens och kanske den tidigare diagnosen depression med minnesstörningar är rätt…
Vad vet jag, jag är bara anhörig, en anhörig som går på knäna, och där chocken efter att läkaren inte vet vilken diagnos är rätt, har fått mig att må dåligt.

Demenspatienter o anhöriga inget värda

Sitter med mor och äter frukost. Hon äter i dag liksom andra dagar 3 stycken skivor bröd med hallonsylt och riktigt smör. Efter intensivbehandlingen i höstas med näringsdrycker har mor blivit så rund och go på kinderna, hon har en spjuverblick med glimten i ögat. Hon ber om en tandpetare för att peta bort en kärna som fastnat mellan tänderna.

Regionen har ju gjort bedömningen att det de kunnat utreda har förorsakat patienten och anhöriga onödiga lidande.

Svaret från patientförsäkringen lyder:

Vi har funnit att personen inta kan få någon ersättning från patientförsäkringen.

Motivering

Tillsammans med medicinska rådgivare inom allmänmedicin och geriatrik har vi gått igenom din skadeanmälan inklusive kompletteringar samt journal från vårdcentralen samt sjukhus.

Av handlingar framgår att Risperdal insattes i april 2012 på grund av senil oro. I slutet av maj 2012 inlades patienten på grund medicinkliniken på grund av försämring av sitt habitualtillstånd med ostadig gång och upprepade fallincidenter. Man satte ut Rispedal och gångbilden förbättrades. Patienten skrev ut efter nio dygn på sjukhus.

Vi bedömer att ordinationen av Risperdal har skett i strid med gällande föreskrifter och anvisningar.

Enligt patientskadelagen skall en självrisk avräknas från den ersättning som lämnas vid enpatientskada. Enligt patientskadelagen är självrisken 5 % av prisbeloppet (2225 kronor år 2013). Se 9§ patientskadelagen i det bifogade försäkringsvillkoret.

Enligt vår bedömning överstiger inte den ersättningen som kan bli aktuell för nio dagars sjukhusvård denna självrisk.

Mina kommentarer:

Man har inte brytt sig om att begära in handlingar från hemvården resp. Hsv SSK.

Där bör stå att mor hade extrapyramidala biverkningar och mindre medvetandegrad och stelhet i kroppen vilket resulterade i att hemvården fick komma hem och mata mor.

Man har heller inte tagit hänsyn till de saknade remisser som skulle skrivas för att mor skulle komma till geriatrisk medicin för inställning av mediciner. Man har heller inte tagit ställning till att mor kom till korttidsboende efter utskrivning från sjukhus efter att hon var medicinskt färdigbehandlad. Man har där inte heller tagit hänsyn till att mor inte heller fick rätt behandling pga. saknade journalanteckningar.

Jag ser detta som ett mycket dåligt arbete och bedömningen har gjorts endast på att mor har en diagnos som är demens, utan vidare utredning. Man har heller inte tagit hänsyn till att mor har ytterligare två diagnoser som kan likartade symptom, dvs B12-brist och depression. Alla dessa kan ge likartade symtom.

Därtill har det också framkommit de senaste dagarna med hjälp av farmaceut att mor troligen inte lider av hjärtproblem. Läkaren har lovat att se till att mor skall få en NT-proBNP prov.
Han har också skrivit remiss för polikliniskt ultraljud av hjärtat för att kunna fastställa om mor har hjärtsvikt eller inte. Om inte så har hon ätit betablockerare i drygt två år i onödan, en tablett som även den kan ge demensliknande biverkningar med minnesstörningar, förvirring, hallucinationer mm.

Kampen går vidare….

Vårdcentralens brister får mig att må dåligt

Veckans händelser har fått fram en massa saker i ljuset.

Onsdagens möte med chefsläkare i regionen gav mid en del svar på det jag har anmält till Socialstyrelsen i min första anmälan dit.

Läkaren har missat kontrollera rätt styrka på Vagifem och det saknas uppgifter som gör att det är spårbart. Att läkaren kar skrivit ett brev till mig och mor om detta fram inte mer än att brev är skickat, ej vad brevet innehåller…

Därtill saknas spårbarhet kring uppföljning av Risperdal efter 26 april 2012.
Därtill saknas spårbarhet kring kontakter mellan läkare och Hsv SSK kring remisser till sjukhuset.

Det som hände (eller inte hände) den 24 maj 2012 finns inte ett ord om. Där kommer fortfarande det att stå ord mot ord, om inte Socialstyrelsen gör kompletterande begäranden från Hsv SSK. Detta har inte skett enl MAS i kommunen.

Det känns mycket skönt att det har kommit så här långt men samtidigt så får inte jag någon hjälp, utan måste själv driva kampen om mors livskvalitete  vidare.

Under veckan kommer sjukgymnaten hit och och har med sig ett gåbord en träningscykel.
Mor är nu så pigg så vi skall börja träna. Inte för att springa maraton eller liknande men för att få upp strykan i benen för framför allt mindre förflyttningar. Tanken är att vi skall få bort liften som hemvården använder mellan säng och rullstol och hon ev med hjälp av hemårdpersonal (alt mig) kan resa sig från sängen själv.

Under veckan har jag också haft kontakt med farmacept som jag tillsammans med har gått igenom mors medicinlista. Hon ville att det första var att vi skulle ta ett NT-proBNP-prov för att se om det kan vara att mor har hjärtsvikt eller inte. Metoprolol kan ha biverkningar som ger minnesstörningar, förvirring mm.
Mors läkare har nu lovat ett detta skall tas. Han lovade också att skriva remiss till poliklinitiskt ultraljud av hjärtat. Han gick också tillbaka i journalerna och kontrollerade journaler från 2010.
Där gjordes en bedömning att mor har ett tryck på diafragman ev pga KOL och detta kan ge liknande symtom som hjärtsvikt/förmaksflimmer.

Detta kan innebära att mor har gått på medicin i över två är för någon hon inte har, men attbiverkningarna kan ha gett flertal demensliknande symtom…

JAG MÅR INTE BRA JUST NU….

Jag har räddat livet på mor…

Ett av de sju tillsynsärende mot vår vårdcentral är nu avgjord av socialstyrelsen.

Provsvar slarvades bort – man dog i lungcancer

Mannens provsvar slarvades bort och själv fick han inte reda på vad röntgenundersökningen visade. Nu är han död i lungcancer. Socialstyrelsen har nu fattat beslut om en av de många anmälningar mot vårdcentralen Granngården i Trollhättan som lämnades in under förra året.

Provsvar slarvades bort – man dog i lungcancer

Mina kommentarer:
Detta är ett av de sju ärenden som nu avgjorts av socialstyrelsen.
Vad är det som gjort att det kunnat gå så otroligt fel på en enda vårdcentral?
Vem bär ansvar för en sådan här katastrof, och vem är skyldig att det inte upptäckts tidigare?
Vem bär ansvar för att detta fortgå under så lång tid, och hur stort är mörkertalet bland de som inte gjort någon anmälan, kanske inte ens upptäckt att det felas i deras journaler.
Hur många till kommer att behöva dö pga av dessa felaktigheter.
Kommer regionen att kolla alla patienter på vårdcentralen eller kommer socialstyrelsen att göra total översyn av verksamheten.

Regionens synpunkter till det inträffade

Händelseförlopp:

  • Januari 2012. Patienten  får behandling med antibiotika vid två tillfällen för urinvägsinfektion
  • Mars 2012. Insättes Vagifem efter kontakt mellan beh läkare och hemsjukvårdens sjukskötersks (HSV ssk). Efter ny kontakt sju dagar senare insättes Oxascand vid behov pga oro. Efter ytterligare tre dagar ges beh med antibiotika pga ny urinvägsinfektion. HSV ssk rapporterar sex dagar senare dålig effekt av Oxascand fr a på morgonen mot oron. Dagen görs ett läkarbesök på vårdcentralen av patienten tillsammans med kontaktperson. Enligt journalanteckning görs en läkemedelsgenomgång – bl a äkas Aricept, oförändrad Citalopram medicin, insättes på tablett Folat samt prova med Oxascand och Zolpidem vid behov. Efter sex dagar telefon kontakt mellan sjuksköterska och anhörig som önskar ändring av tablettstyrka av Vagifem från 25 mikrogram till 10 mikrogram
  • April 2012. Finns journalnot om brev till patient från behandlande läkare. Tre dagar senare telefonkontakt mellan behandlande läkare och kontaktperson kring tilltagande problem med oro. Läkaren insätter tablett Risperdal 0,5 mgx 1 och enligt anteckning upptrappning av dosen till 1 tablett 2 gånger dagligen. Tre veckor senare finns en journalanteckning om att insatt behandling med Risperidal fungerat ”huggligt” och att patienten var mindre orolig.
  • Juni 2012 Inkommande slutanteckning från Medicinkliniken NU-sjukvården där patienten vårdats 12-05-24 — 06-01 under diagnos ”medicinbiverkan på neuroleptika och demens”. Utskrevs till korttidsboende efter vårdtiden och därefter till hemmet.
  • Juli 2012. Läkarbesök på vårdcentralen pga värk. Ramlat sex veckor tidigare där röntgen i samband med fallet ej visat någon skelettskada. Insattes på Alvedon som smärtlindring. I slutet av juli nytt läkarbesök på boendet och samband med detta genomgång av medicinering och planering inför hemgång till eget boende.
  • Anhörig har lämnat egen redogörelse för det inträffade – där framgår bl a kontakt med vårdcentralen kring misstänkt biverkan av Vagifem pga för tablettstyrka än rekommenderat, biverkan av insatt behandling med Risperdal vilket krävt sjukhus vård, avsaknad av dokumentation kring kontakter. För övrigt hänvisas till redogörelsen

Identifierade orsaker till händelsen:

  • Läkaren har inte uppmärksammat ändrad rekommenderad tablettstyrka på Vagifem vid insättning
  • Spårbarhet saknas i journalen kring ändring av tablettstyrka på Vagifem
  • Spårbarhet saknas i journalen kring uppföljning av Rispedal behandling efter 12-04-26
  • Spårbarhet saknas i journalen kring kontakter mellan behandlande läkare och hemsjukvårdens  sjuksköterska kring remiss till sjukhuset.

Riskbedömning:
Det inträffade har förorsakat patienten och anhöriga onödigt lidande

Förslag på förbättringsåtgärder:

  • Vid föreskrivning av läkemedel använda t ex FASS för att kontrollera dosering, tablettstryka m.m. FASS finns tillgängligt elekroniskt i journalsystemet samt uppdateras regelbundet.
  • Aktualisera/upprätta rutin på vårdcentralen kring hur läkemedelsändringar dokumenteras i journalsystemet – för att säkerställa spårbarhet
  • Aktualisera/upprätta rutin på vårdcentralen kring hur uppföljning av insatt behandling dokumenteras i journalsystemet – för att säkerställa spårbarhet

Aktualisera/upprätta rutin kring dokumentation i journalsystemet vid kontakter som rör en patients vård och behandling t ex kontakter med hemsjukvården, remisser som skickas – för att säkerställa spårbarhetDetta är regionens synpunkter på händelsen.
I övrigt hänvisar regionen till min/vår redogöresle.Det saknas läkaren/läkarnas redogörelse, verksamhetschefens redogörelse och kommunens redogörelse.

Regionen kritiserar biståndshandläggaren muntligen för att ha avstått vårdplanering för att detta hade kunnat uppbringa mycket till ytan och att det gjort att mor inte har fått rätt vård.
Har nu också fått information hur jag skall gå vidare med ärendet.

Vårt ärende ser ut som följer i regionens diarium:

  • 2012-07-20         1 Begäran om yttrande och journal, dnr 9.2-36374/2012 klagomål gällande överdosering av läkemedel vid Vårdcentralen Sjuntorp/Granngården    IN 2012-07-20
  • 2012-08-17  2 Yttrande och journal dnr 9.2-36374/2012  UT 2012-08-08
  • 2013-01-25  3 Frågor rörande dnr 9.2-36374/2012 vårdcentralen Sjuntorp/Granngården  IN 2013-01-22
  • 2013-01-30  4 Frågor rörande Granngårdens vårdcentral, inkom 2013-01-29 IN 2013-01-30
  • 2013-01-30  5 Frågor angående Vårdcentralen Granngården  IN 2013-01-30
  • 2013-02-18  6 Korrespondens avseende vårdcentralen Granngården IN 2013-01-22
  • 2013-02-22  7 Utredning ärende 9.2-36374/2012  UT 2013-02-14