I går på kvällspromenaden med vovven så träffade jag på ett gäng underbara ungdomar. De skulle grilla korv, ta sig en bärs och ha det trevlig, där nere vid älven. Tog inte lång tid innan de överräckte en oöppnad burk, som jag fick och visade att jag var en del av gänget. Det blev lite kyligt och innan vi började grilla så tände vi en brasa i grillen för att värma oss. Vi småsnackade om ditt och datt, om samhället i stort och smått, någon kastade boll med vovven, som älskade detta. Att åldersskillnaden mellan mig och den äldsta i gänget var 35 år, betydde inget, då själ och hjärta inte känner dessa begränsningar.

Under mina promenader med vovven träffar jag ungdomar och pensionärer och nästan alla stannar och vill prata en stund. Visst är det härligt! Tyvärr träffar jag också några få, som inte gillar mitt engagemang för #MERmänsklighet. De finns i alla grupper och som skönt är, är dessa personer undantag i samhället.

Får några veckor sedan var fritidsgården akut stängd pga sjukdom. Några ungdomar sprang ikapp mig på torget och fråga om jag kunde hålla den öppet. Jag lovade att kontakta kommunen och visa mitt intresse, vilket jag naturligtvis höll. Som väntat fick jag inget svar från ansvarig på kommunen, men jag hade i alla fall hållit det jag lovade. Men jag hade inget svar att ge ungdomarna då jag inte fick något svar. Kändes inte OK. 😦

Men det jag gladdes år var den vetskap jag fick om vad fritidsgården betyder får ungdomarna, att den är viktig för dem, och jag kände mig otroligt glad över att få ett sådant förtroende av ungdomarna.

Visst är det härligt när man promenerar på ”byn” någon tutar och man vänder sig om och ser en av EPA-traktorerna och ungdomarna i den vinkar för fulla muggar till en.
Vovven har svårt att gå förbi uteserveringen vid GoBiten, då han vet att det, oftast ungdomar, sitter där och gärna sätter sig ner och pratar med honom. Ibland är det någon som går in och tigger till sig en korv, för att ge honom, och man inser att de blir extra populära. Men jag tror inte det är korven som gör att han vill besöka uteplatsen, utan en kärlek han känner där.

Men när man följer debatter och inlägg sociala medier, så är det så sällan någon lyfter ungdomarna, eller andra människor för det goda det gör. Oftast är det negativa om ungdomar, pensionärer och alla där emellan, som får uppmärksamhet. Varför är det så?
Tycker inte det är rättvist och att det inte heller ger en rättvisande bild, om hur verkligheten ser ut. Går man till kulturskolans evenemang så ser man dessa fantastiskt fina ungdomar, som försöker skapa något, man ser lärarnas engagemang för eleverna, något som kan beskrivas som ömsesidig respekt och kärlek. Visar vi ungdomar och lärare på våra andra skolor respekt, så tror jag att även de växer och att skolresultaten blir där efter.

Så ungdomar, ni är framtiden, ni förtjänar det bästa och jag tror på er, NI ÄR FANTASTISKA!